Tvärtemot

När hela världen tycks rusa åt ena hållet kan det vara klokt att gå åt det andra för att se vad som händer där. Det gäller såväl börsen som politik, eller för den delen jul. Under några dagar tävlar butiker, restauranger och föreningslokaler om att erbjuda så mycket jul som möjligt. Då finns det garanterat en marknad för den som riktar in sig på de som är less på julen.

En flipperhall i Umeå erbjuder en julfri zon, utan ”sketen julmusik eller vidrig julmat”. Jag är inte överdrivet förtjust i flipperspel heller, men jag tror säkert att de fick kunder i helgen, från de som genuint hatar julen. Och även av de människor som förvisso firar jul, men som kanske inte vill tänka på julen all vaken tid, se reklam för tusen uppesittarkvällar och höra Wham sjunga om Läääst Christmas och Pogues Fairytale of New York varenda jävla dag. Ni kan inte ana hur många gånger jag hört dessa melodier på julmarknader i år, så jag skulle nästan kunna börja spela flipper för att slippa fler julsånger.

Nu bor jag i en ganska julfri zon, så jag behöver inte skapa den, men alla är ju inte lika lyckligt lottade och då finns Umeås flipperhall. Det är mitt tips till alla som vill tjäna pengar. När nästan alla vill ha elcyklar, ljudböcker eller smartphones kommer det finns ett hål i marknaden bakom. Ibland är det lätt att glömma att vi gillar olika.

De konsumenter som vill ha det som nästan ingen tillhandahåller kommer vara villiga att betala ganska mycket, särskilt om du är den enda som har det. Många kommer försöka hitta och sälja morgondagens stora grej och nästan ingen kommer att sälja gårdagens, som kontanthantering t ex. Men den som gör det kan tjäna pengar.

Tandlös tandvård

Unga har inte råd att gå till tandläkaren, hävdar SVT. Jag är skeptisk. Visst är det dyrt att gå till tandläkaren, men det är nog dyrare att låta bli.

Samtidigt tycker jag att tandvård borde ha ett rimligt högkostnadsskydd. Det vore vettigare än att låta tandvården vara helt gratis fram tills man fyller 23, jag trodde förresten att man blev vuxen vid 18. Tandvårdsförsäkringarna som finns känns också lite sådär. När jag gick hos Folktandvården erbjöds jag ett avtal kallat ”Frisktandvård” där de ville ha mer pengar per år än vad jag någonsin betalat för att laga tänderna ett enskilt år.

”En rotfyllning kan bli väldigt dyr, vet du.”

Jag har för övrigt svårt för att förstå vad det är som är så dyrt med tandvård. Jag betalar mindre på en privat klinik i Norge än jag betalade på svenska Folktandvården. Ingen större skillnad, men jag slipper dessutom vänta en halvtimme över tiden vid varje besök och de har inga köer.

Andra svenskar åker till Baltikum, Polen eller till och med Tyskland för att laga sina tänder. Att låglöneländer kan löna sig är jag med på, men tyska tandläkare tjänar antagligen som svenska. Om det ändå blir billigare trots att man går miste om det svenska statliga tandvårdsstödet är det något som är galet.

Regeringen säger att de ska se över systemet, vilket brukar vara politikersvenska för att inte göra någonting. Hade jag bott kvar hade jag antagligen börjat kolla upp tandvårdsresor till utlandet. Känner jag Sverige rätt lär inte behovet minska.

Tjära och fjädrar

Att doppa en människa i tjärar och fjädrar är faktiskt inte en så himla gammaldags bestraffningsmetod, det gjordes för hundra år sedan. Mitt starkaste minne av metoden var när Magnus Härenstam var casanova på ett hönseri tills tjejerna fick nog och gav igen.

Jag vet inte om jag vill lansera metoden igen, men något måste göras med verklighetsfrånvända politiker som skiter i sina väljare. Kiruna behövde ett nytt badhus. För en gångs skull frågade man faktiskt folket, som svarade att de ville ha vad de hade i den gamla simhallen, ett par vanliga simbassänger. Och en bastu, gissar jag, Kiruna ligger ju bara några mil från finska gränsen. Hur som helst ville politikerna något annat. Dåvarande kommunalrådet Gunnar Selberg (c) säger att han inte sett frågorna, men tänker att folk antagligen inte menade vad de sa (han kanske utgick ifrån hur politiker brukar funka), så han och hans kollegor klubbade istället igenom ett äventyrsbad för över en miljard!

Hur går det annars med Kirunas ekonomi? Inget vidare. Ett besparingsprogram har tagits fram som innebär att skolbarnen inte längre får mjölk till lunchen. När skolmaten är dålig hade ett glas mjölk inneburit att man klarat eftermiddagen, men de pengarna finns alltså inte längre.

Och än värre, i äldreomsorgen ryker efterrätten! Fortsättningsvis blir det bara efterrätt på helgen. Alla som träffat äldre människor vet att det kan bli lite si och så med hungern, beroende på sjukdomar och inte minst mediciner. Många äldre blir undernärda, inte för att de inte har råd att äta utan för att de inte vill. Samtidigt är maten ett av få glädjeämnen på äldreboendet. Så vad fan liksom! Dementa kärringar ska dö i misär medan politikerna inviger det nya äventyrsbadet.

Det är här jag börjar tänka på tjära och fjädrar. Nu menar inte jag att Kirunaborna (nödvändigtvis) ska hälla tjära över sina kommunpolitiker och därefter rulla in dem i fjädrar, men jag skulle önska att politiker någon gång får en akut insikt i vad deras beslut innebär för folk och vad dessa känner.

Jag skulle önska att Gunnar Selberg inte kan gå på Östlunds Snabbköp i Kiruna utan att en Kirunabo kommer fram till honom och sakligt berättar att hans eller hennes mormor håller på att förtvina eftersom den goda blåbärspajen hon tidigare kunde se fram emot nu ersatts av ett äventyrsbad som bara politiker ville ha, och antagligen inte ens för att de vill bada där utan som ett monument över deras politiska gärningar. Vidare hoppas jag att Gunnar Selberg själv får tillbringa sina sista år i den äldrevård han saboterat.

Julknäck

Julafton idag och kanske den dag det känns minst meningsfullt att blogga. De flesta av er har inte tid med mig idag. Men så tänker jag att det finns människor som inte firar jul. Kanske bor de långt från nära och kära eller så har de inga nära eller kära att fira med och inte blir det bättre för att den övriga världen stannar upp. Därför ska åtminstone Sparo köra på som vanligt idag. Festivus for the rest av us!

För där är jag. Eftersom jag varken har barn eller är barn känns julen rätt överflödig och eftersom nästan all traditionell julmat är icke-vegetarisk är även den ointressant för mig. När jag var anställd ville jag gärna jobba på julafton, men det går ju faktiskt att göra det även utan arbetsgivare. På julen finns ett givet jobb i alla familjer och visst blir det lite roligare av att hyra in en extern konsult.

Därför ska jag vara jultomte idag, eller julenisse eftersom jag är det på norska. Jag ska dela ut julklappar till sju förväntansfulla barn i grannhuset. Jobb- och säljsajter är faktiskt fulla av tomtar som hyr ut sig själva idag. I mitt fall är det dock inga pengar inblandade. Det här gör jag för att jag har ett ständigt dåligt samvete för att jag får mer hjälp av grannarna än jag kan ge tillbaka.

Men idag är det payback time. I eftermiddag tar jag en lykta i handen och en säck på ryggen, pulsar upp till grannen och skrämmer skiten ur ungarna genom att spänna ögonen i dem och med hes stämma fråga:

”Er det noen snille barn her?”

Sedan äter jag min julpizza och klurar ihop ett blogginlägg för juldagen. God jul, eller Happy Festivus!

Färdig jul

Fram till i förrgår tror jag inte att jag nämnt julen med ett ord i år, men jag ser i kalendern att den närmar sig och tack vare ett mejltips från Per har jag hittat en ingång att prata om den. Det handlar om att ”julen hotar den svenska ärtsoppan”.

Jag vet inte var jag ska börja... ”Suget efter risgrynsgröt tycks vara större än någonsin”, och då är det tydligen särskilt den färdiggjorda och svindyra gröten med det oaptitliga utseendet folk trånar efter. Detta har i sin tur lett till att det blivit brist på ärtsoppa eftersom den görs i samma fabrik, och den är svenska folket tydligen lika oförmöget att göra själva. Suck!

Det finns julmat jag förstår varför man vill köpa färdig, men risgrynsgröt är inte en sådan rätt. Nu ska jag berätta hur jag lagar risgrynsgröt, utan färdig ”korv”, av ingredienserna ris, salt, vatten och mjölk. Jag gör den kvällen före (alltså i kväll) för på det sättet blir den effektiva arbetstiden bara några minuter och risken att bränna den är obefintlig. Jag brukar göra tio portioner (som i verkligheten är ungefär fyra och så mikrar jag varje gång jag äter den.

Först mäter jag upp 4 dl ris, 1,5 tsk salt och 8 dl vatten, kokar upp det och låter den småputtra tills vattnet är borta. Då häller jag i 12 dl mjölk och kokar upp det på nytt, under lock. Så fort gröten börjar koka slår jag av kastrullen, rör om och går och lägger mig. På morgonen står det färdig gröt på spisen. Om man vill kan man då koka upp den på nytt, men jag brukar alltså slå upp en portion i tallriken och köra in den i mikron för det är enklast och jag tycker inte att den förlorar något på det.

Detta är det arbete Expressen ser som så avancerat att de inte ens nämner möjligheten av att göra gröten själv. Var smartare än så! Och när du är färdig kan du göra egen ärtsoppa, så här. Det är också busenkelt, vansinnigt mycket billigare än att köpa Orklas färdiga och funkar alltså även i december. Fast kanske ännu bättre i januari när jul och nyår dränerat plånboken så att det passar extra bra med en måltid för ett par kronor.

Ny flykt från Sverige

”Mitt i natten står tre maskerade män plötsligt i sovrummet. En av dem slår en pistol hårt i huvudet på Pontus.”

Sedan följde en två timmar lång misshandel. Blir man någonsin människa efter det, om man överlever alltså? Jag har svårt att föreställa mig vilket helvete den situationen skulle vara, men den är verklig och ”Pontus” fick efter ett halvår besked om att polisen lägger ner spaningarna.

”Det är körigt nu.”

Detta är den nya tidens rån. Kriminella behöver inte längre leta efter folk som flashar med dyra klockor, kläder och bilar. De kan istället sitta hemma och anonymt leta upp lämpliga offer med hjälp av den svenska offentlighetsprincipen. Har man som Pontus pengar i Bitcoin kan rånarna nyttja kombinationen av statlig offentlighet och kryptovalutornas anonymitet.

För jag vet inte hur jag skulle kunna rånas på det här sättet. De skulle kunna stjäla min fem år gamla laptop eller min femtio år gamla bil. De kan tvinga mig att överföra pengar från mitt Nordnetkonto, men då måste börsen öppna och så tar försäljningen några dagar och överföringen ytterligare en, så det skulle ta en vecka.

Man kan skylla den här brottsligheten på kryptovaluta, men anonyma tillgångar kommer alltid att finnas. En Rolexklocka eller guldtacka är inte heller signerad. Själv tycker jag att det är solklart vad som måste ändras. Det finns ingen anledning att vem som helst utan att ens röja sin egen identitet ska få veta vad någon annan tjänar, äger, var den bor, om den har barn osv.

”Utlänningar blir ofta chockade över mängden information som går att få fram: Var man bor, om man äger bostaden och hur mycket den är värd, vilken årsmodell det är på bilen, vad man tjänar och så vidare. 

Tidigare krävdes ett besök eller ett samtal till en myndighet för att få ut dem. Men internet har gjort uppgifterna mer lättillgängliga. I dag finns mycket av informationen bara en sökning bort på kommersiella tjänster.”

”Det var som tusan!”

Om du är folkbokförd i Sverige kan jag utan att logga in någonstans få veta om du har en hund registrerad på din adress, vad den heter, vad det är för ras och när den fyller år! Det här kunde George Orwell aldrig drömma om.

Vill Sverige ha företagare i framtiden? Det är hög tid att ställa sig frågan. Fler och fler flyttar ut ur landet, andra kommer att starta sitt företag utomlands och själv flytta efter och en tredje grupp flytta ut för att bli företagare. Vad innebär det för börsen? En av de billigaste åtgärderna politikerna kan göra mot kriminalitet är att förbjuda sajter att publicera och sälja uppgifter om andras ägande och inkomster. Jag ser inga nackdelar, gör du?

Pundigt pynt

Jag är kluven inför det här med julpyntade hus, eller rättare sagt hus indränkta i julbelysning. Å ena sidan gillar jag folk som tänker lite annorlunda, och det får man onekligen säga att man gör när man sätter tiotusentals lampor på ett hus.

Samtidigt kan jag inte låta bli att se det som en otrolig pengaförstörare. Både inköp, drift och all tid som går åt för att köpa in och montera, som hade gått att göra något som inte kostar utan istället genererar pengar. Men som vanligt fokuserar man istället på en liten, liten detalj – strömkostnaden:

”Det tror alla är så mycket, men det är ju bara tänt fyra timmar om dagen i 40 dagar så jag räknar med ungefär 1 500 till 2 000 kr för hela perioden.”

Jag hade i och för sig kunnat ha bra mycket roligare med tvåtusen spänn också, men visst är den kostnaden hanterbar i en vanlig ekonomi. Värre då med inköpet. Jag köper visserligen inte julpynt, men jag ser ju vad det kostar i butikerna. Bara en liten plasttomte som står och ser dum ut med en lampa i huvudet kostar hundralappar. Jag vågar inte gissa vad Rikard i länken har lagt på pynt och lampor, men det måste åtminstone vara ett sexsiffrigt belopp.

Så är jag lite förvånad över reaktionerna. Eller rättare sagt över uteblivna reaktioner. Jag tycker såklart att Rikard ska få lägga sina pengar på vad han vill, men de som gnäller över andras bensin- och dieselbilar, flygresor etc brukar förbehålla sig rätten att alltid tycka till om miljöval. Säga vad man vill, men en bil eller flygresa fyller en mer konkret funktion än det gör att förvandla ett bostadshus till ett amerikanskt köpcenter.

För lite drama i Malmö?

Malmö, staden som inte har någonting men ändå har råd med allt! Jag fick ett mejltips av Torbjörn som nästan bad om ursäkt för tipset just eftersom jag skrivit om Malmö så många gånger tidigare, om en rosa enhörning för miljonbelopp, en kommunal skateboardsamordnare, projektet ”ljudet av Malmö” där man bl a spelade in bibliotekstystnad, och mycket mycket mer.

Men så länge jag fortfarande blir arg varje gång har jag svårt att tiga. Torbjörns exempel var att Malmö kommun nu ger sju miljoner till Film i Skåne för att de ska satsa på fler filmproduktioner i just Malmö. Tidigare har man satsat pengar i tv-serierna Bron och Tunna blå linjen.

Det är inte helt fel att satsa skattepengar på kultur, och i jämförelse med mycket annat verkar detta nästan seriöst, men det var mindre än två månader sedan vi kunde läsa att Malmö stad var hela 325 miljoner (!) ifrån att finansiera sin egen budget, men det spelar ju ingen roll när övriga Sverige alltid hjälper till.

Själva skriver man stolt att ”Malmö stad satsar stort på att bli en filmvänlig stad”. Det ska ge ”positiva effekter för besöksnäringen i staden” och det gör det kanske. Ett annat sätt skulle vara att satsa på säkerheten i Malmö så att folk vågar komma dit. I en av de tidigare serierna, Bron, hoppade huvudrollsinnehavaren Kim Bodnia av eftersom han ansåg att det inte var säkert för honom som jude att vistas i Malmö. Hade jag varit lokalpolitiker hade jag oroat mig mer över vad det gör för bilden av Malmö, men det är såklart roligare att satsa på film.

Det är det som skiljer – eller åtminstone borde skilja – mellan de som har pengar och de som inte har det, att den sistnämnda gruppen inte kan ösa resurser över sånt de tycker är kul, men det går tack vare det kommunala utjämningssystemet. Jag har min åsikt om det klart. Läs detta och gör din egen bedömning:

”Ungefär en fjärdedel av Malmö stads intäkter kommer från det kommunala utjämningssystemet som staten beslutat om. Hur mycket Malmö stad får beror på Malmöbornas inkomster och behov, faktorer som kommunen har svårt att göra något åt. Bidraget påverkas inte av hur Malmö stad sköter ekonomin.”

Upphandling och nedmontering

Inställda bussar pga förarbrist. Den har vi hört tidigare. I stort sett vartenda år i varenda kommun. Och inte bara för kollektivtrafik, det kan gälla sophämtning, barnomsorg eller vad som helst.

”Ursäkta, går den här via slussen?”

Först gör kommunen, regionen eller staten en offentlig upphandling och den som lägger det lägsta budet vinner. Sedan visar de sig inte kunna driva verksamheten för de pengar de har sagt. Besparingar gör att arbetsvillkor och löner blir för dåliga för att få folk att jobba för dem. Och så ställs delar av verksamheten in, åtminstone om de inte får ännu mer pengar.

Nästa år görs en ny upphandling, samma företag som tidigare visat sig oförmögna att driva verksamheten tävlar om vem som ska få förtroendet den här gången. Det enda man kan vara säker på är att företaget som säger sig göra det billigast inte kommer att lyckas fullt ut, och så börjar det om. Företaget skyller på ökade priser (som de borde ha tagit höjd för i sitt anbud), politiker skyller på företagen, trots att de måste ha vetat att det inte skulle funka, men hade de sagt något hade inte deras egen budget gått ihop, så då låtsades man och säger i efterhand att man inget visste.

I andra länder får såväl politiker som privata företag som åtagit sig att driva skattefinansierad verksamhet stå till svars när det går åt skogen och tredje man drabbas. I Sverige händer ingenting och då är det inte så konstigt att historien upprepar sig. Antingen får man börja ställa krav, eller också får väl stat och kommun driva verksamheterna med egen personal. Inte för att det heller brukar funka, men något måste göras.

Varde tolvvoltsljus

När jag säljer honung på marknader har jag alltid beställt en marknadsplats med ström. På så vis har jag kunnat ha en tv med klipp från biodlingen, en del mer spektakulära än andra.

Ännu viktigare är att kunna lysa upp marknadsståndet. Jag har både haft en ljusslinga över bordet och olika typer av punktbelysningar. I december blir det kolmörkt på eftermiddagarna och den belysning arrangören erbjuder räcker sällan till. Så sent som häromveckan plockade en av mina marknadsgrannar ner sina grejer innan stängning eftersom arrangörens ljusslingor var undermåliga och ingen längre såg vad han sålde.

Men så anmälde jag mig till en marknad där jag fick en plats utomhus som inte innefattade ström. Det var rätt långt att åka och då vill jag inte ”vaska” sista timmarna för att ingen ser mig. Förresten är det inte fel om det ser lite mysigt ut även innan det blir helt mörkt. Vid mulet väder blir det ju heller aldrig helt ljust. Så vad gör man då – fotogenlyktor, ficklampor eller stearinljus? Mitt val blev LED-lister drivna med ett bilbatteri.

För att göra en seriös lösning som kan funka fler gånger, oavsett om jag har partytält eller inte (jag har ett, men det är inte alltid det är tillåtet eller lämpligt) köpte jag ett par elrör för att dra LED-belysningen i. Dessa monterade jag på det hopfällbara bord jag alltid har med mig, med hjälp av slangklamrar, lika funktionellt som elegant.

Svårt att beräkna kostnaden eftersom jag i vanlig ordning hade det mesta av materialet på lager, men det hade kanske kostar 300 kr att köpa allt från scratch. Plus bilbatteriet då, men sådana har jag alltid över. Sålde jag några extra burkar honung tack vare konstruktionen (och det gjorde jag garanterat) har den redan tjänat in sin kostnad.

Tvångsrenoveringar tillfälligt stoppade

Jag brukar försöka hålla mig undan partipolitiken, men nu måste jag göra ett undantag. EU-kommissionens förslag till tvångsrenoveringsdirektiv som innebar att energiåtgången i byggnader i hela unionen skulle minska (ännu ett lysande bevis för hur dumt det är med en stor union där allt ska likställas oavsett förutsättningar, i detta fall bl a väder). De sämsta husen skulle snabbrenoveras på husägarens bekostnad.

När förslaget hamnade i EU-parlamentet var det ännu mer skräckfyllt, men i Sverige har debatten nästan uteblivit, liksom informationen från medierna. Jag kan tänka mig att många inte hade en aning om detta förslag för bara ett par veckor sedan.

Det som sedan hände var att förslaget röstades ner, men med undantag för Centerpartiet röstade hela den svenska vänstern för direktivet. Detta gör socialdemokraternas nästa utspel helt galet, jag har faktiskt inget bättre ordval.

Helene Fritzon, f d minister och nuvarande socialdemokratisk EU-parlamentariker stod dock på sig när hon konfronterades av Aftonbladet. Att hon och hela hennes parti röstat för förslaget innebär enligt henne inte på något sätt att de inte ska kunna ta åt sig äran för att förslaget stoppats. De röstade nämligen inte ja för att de ville ha förslaget utan för att de vill fortsätta att argumentera mot det. Fattar ni? Inte jag heller.

Eller jo, jag fattar. Hon gör som politiker alltid gör, bara lite mer skamlöst än de flesta. Hon känner efter vart vinden blåser och försöker hänga med och samtidigt låtsas som att de alltid tyckt det de tycker nu. Ett liknande exempel var hennes partikollega Peter Hultqvist som garanterade att Sverige inte skulle söka NATO-medlemskap så länge han var försvarsminister, och några veckor senare skrev han under ansökan. Men inte för att han ändrat sig, absolut inte.

Det får vara som det vill med den saken, men vi som är emot att EU ska bestämma vad vi ska ha för isolering och energikälla i våra hus ska inte tro att de här idéerna försvann nu. Det är därför viktigt att vi (oavsett vad vi tycker om EU och vad vi röstar på, ifall vi gör det) som vill bestämma över våra egna liv högt och tydligt berättar vad vi tycker och ser till att få folk i vår närhet att förstå hur nära det var den här gången. Var beredd på nästa rond!

Lite skidskvaller

Jag tror att jag enligt norsk lag måste vara intresserad av längdåkning, så jag försöker hänga med även om jag är mer road av skidskytte (antagligen lag på det med), men det här är ju en ekonomiblogg så vi går direkt på pengarna.

”Therese Johaugs miljonförmögenhet ökar kraftigt” kunde vi nyligen läsa i tidningen. Jag vet inte vad det finns för andra typer av förmögenheter än miljon-, men tydligen har hon gått från 53 till 62 miljoner på ett år.

Inte anmärkningsvärt med en sjuttonprocentig ökning även om det var ett trögt börsår för hon har nyligen skrivit en bok som sålt bra. Siffrorna i sig var inte heller konstiga, hon var överlägset bäst i sin sport i flera år, har ett eget klädmärke och lite annan business. Det som istället fick mig att lyfta på ögonbrynen var hennes löneuttag på 5,1 miljoner. Året innan tog hon ut 4,4 miljoner så det följer förmögenheten någorlunda.

Men om man har ett eget aktiebolag där alla aktier ägs inom familjen, varför ska man då plocka ut fem miljoner, eller 425000 kr i månaden, till lönebeskattning? Jag skulle fatta om det var en tillfällig grej, för att köpa ett hus eller så, men så verkar det ju inte vara. Det kan nog gå närmare en miljon i förmögenhetsskatt, för den drabbas hon ju av oavsett om hon har pengarna i eller utanför firman, men sen då?

Vad i hela friden ska en småbarnsmamma med fem miljoner om året till? Eller en tusenlapp i timmen, all vaken tid. Vad jag förstår jobbar hon en hel del, och tränar fortfarande några timmar om dagen. Så när hinner hon ens spendera dem? Själv skulle jag bli helt matt av att göra av med en tiondel av de pengarna. Kanske skönt att jag inte är så framgångsrik.

Vill du bli rik – starta nätkurs!

Farsoten onlineutbildning tog väl ordentlig fart under Covid. Plötsligt var det så himla bra att kunna utbilda människor över internet. Och visst finns fördelar. Framförallt är det enklare och billigare, särskilt för utbildaren. Jag har gått en del nätkurser och de är ungefär som riktiga kurser, men sämre.

Den senaste var en certifieringskurs i biodling. Den kostade 850 kr plus studiematerial och det var likadant när den hölls IRL med en riktig lärare i riktiga lokaler. Men så kom det ett förkylningsvirus och man kom på att kursen gick att digitalisera.

Istället för att en lärare skulle behöva stå och lära ut länkade man till ett gammalt föredrag på Youtube, och istället för lektioner delade man in eleverna i grupper som fick göra gruppövningar på Teams och på så vis hålla i sin egen utbildning, vi hade ingen redovisning av vad vi kom fram till. Läraren la varje vecka ut en ny läxa och nya diskussionsämnen. Det tog honom max en kvart, om han inte använde en mall från förra och förrförra året för då måste det snarast ha handlat om sekunder. Avslutningsvis en digital och roboträttad examen.

Det bästa för utbildningsföretagen är att folk nöjer sig med detta. Det är ju miljövänligt och dessutom smidigt att sitta hemma. Att man inte lär sig lika mycket får man bara hacka i sig. Och jag är inget undantag! Jag fick mitt certifikat, vilket ger mig rätten att handla med bisamhällen och drottningar och lite annat. Jag hade gärna fått fler kunskaper och därmed blivit en bättre biodlare, men det var i första hand kursbeviset jag var ute efter.

Ett stort steg för mänskligheten.

För utbildarna ser jag inga nackdelar. De lär ut till en bråkdel av kostnaden och kan skala upp verksamheten praktiskt taget hur mycket som helst. Slipper man förhålla sig till lokala regler och ett litet språk som norska eller svenska kan man utbilda tusentals med mindre tid och energi än man tidigare undervisade en skolklass, och vem vill inte tjäna mer pengar med en mindre insats? Att eleverna inte lär sig lika mycket som tidigare kan man leva med. I bästa fall betyder det att man kan sälja på dem en fortsättningskurs.

Unga bor kvar

Var fjärde svensk mellan 20 och 27 har inte flyttat hemifrån. I Stockholm mer än var tredje.

Hyresgästföreningen skyller på en trasig andrahandsmarknad, och vill förutom höjda bidrag (och därmed högre skatter) att bostäder ska förmedlas efter behov och inte antal dagar i bostadskö. Det sistnämnda låter som en utmärkt grogrund för korruption. Snart måste man kanske vara politiskt aktiv (i rätt partier eller organisationer) för att få ett hyreskontrakt. Det saknas som bekant inte exempel på det.

Inget av reportagen ställer frågan om de unga och deras familjer har något eget ansvar. Att de växer upp kommer väl inte som en oförutsedd händelse? Bostadsbolagen knackade inte på dörren hos bostadslösa när jag var ung heller. Man fick ringa runt och tjata, svara på annonser och lyssna runt i bekantskapskretsen. Min första bostad var ett andrahandskontrakt där dottern till en kompis till en släkting hade flyttat ihop med sin pojkvän, men inte var beredd att klippa livlinan.

Och så får man försöka bygga upp kapital så att man får råd, både att deponera några månadshyror och att skaffa kontantinsats till en bostadsrätt. Det kan vara olika svårt, men det är alltid lättare om man försöker än om man sitter på Tiktok eller framför Netflix och gnäller över hur tufft samhället är.

Själv undrar jag om unga verkligen vill flytta hemifrån i samma utsträckning som tidigare. På min tid (oj, vad gammal jag kände mig nu) ville alla bli vuxna så fort det gick. Nu verkar det inte lika självklart. Vad det beror på kan diskuteras – mesiga föräldrar, skolan, samhället och/eller utbudet av meningslös förströelse? Vill man ändra på det tror jag att det är där man ska sätta in insatsen, inte höja bidragen och kamma folk ännu mer medhårs. Finns behovet kommer lösningarna.

Var går gränsen för blåsning?

Detta har hänt: John-Erik, 78, har blivit uppringd av vad han trodde var Nordea. De påstod att han blivit ID-kapad, men att han skulle rädda sina pengar genom att swisha över hundratusen kronor till ett telefonnummer. John-Erik gjorde så och såg naturligtvis inte till de pengarna igen.

Kan man ens swisha så mycket? Egentligen inte, men John-Erik hade själv höjt sin gräns och det är därför Nordea sätter ner foten och anser att han får stå för detta själv. Konsumentombudsmannen, som nu stämt Nordea kallar John-Eriks beteende för ”helt utan egen förskyllan”. Va?!

Han har själv höjt sin gräns så att han kan swisha hundratusen kronor! Jag tycker att det är helt galet att han ens har så mycket pengar på ett vanligt bankkonto. Enda gångerna jag haft det är när jag ska köpa bostad eller dyra bilar. Nej, inte bilar förresten, SÅ dyra bilar har jag aldrig köpt.

Vidare tycker John-Erik som är en vuxen, myndig person med kontroll över sina egna pengar, att det är rimligt att banken upptäckt att hans identitet blivit kapad, men de kan inte stoppa tjuvarna från att tömma ett konto i deras bank, så istället föreslår de att kunden ska swisha ett helt galet högt belopp. Och vart, till Nordeas officiella konto? Knappast va.

Nordea vill inte låta sig intervjuas. Det tycker jag är synd. Jag fattar att det är svårt att vinna sympati med att sabla ner en gamling, men genom att hålla tyst verkar de ju skämmas för sin ståndpunkt. De borde ha sagt som det är, att de inte kan ta ansvar för när folk aktivt försöker bli av med sina pengar.

Då håller Bankföreningen en rakare linje. Deras förslag är att begränsa tillgången till personuppgifter på nätet. Det tycker jag låter alldeles lysande. Det finns ingen som helst anledning till att kreti och pleti ska kunna ta reda på vad vi äger, tjänar osv.

Och för att vara tydlig, självklart tycker jag synd om John-Erik, men vi kan inte ha ett system där varenda människa kan skicka sina pengar till en kumpan och sedan får banken pynta. Nu tror jag inte att det är detta som hänt, men om banken ska betala John-Erik kommer det att hända, igen och igen. ”Helt utan egen förskyllan”... Vad röker Konsumentombudsmannen?

Från fattig till FIRE

SR intervjuar Emil, 21, som har en lite annorlunda ingång till FIRE, eller ekonomisk frihet, än de flesta. Emil växte upp i ett fattigt hem och vill aldrig dit igen.

Eller ja, han säger faktiskt i reportaget att han försöker leva så fattigt som möjligt, men ekonomiskt fri behöver ju inte betyda att man lever i lyx eller ens slutar att jobba, bara att man har möjligheten att göra det eftersom möjligheten i sig har ett värde. Ofta är det där ”vi” och ”dom” tappar varandra. Att ”dom” inte kan förstå vad ”vi” ska göra hela dagarna.

Emils metod till frihet är att han tänker köpa fastigheter, rusta upp, hyra ut och betala av, och så göra det igen och igen, med målet att vara ekonomiskt fri vid 35. En av mina grannar har gjort just detta sedan han var ännu yngre än Emil. Om grannen är rik vet jag inte, men det verkar ha gått bra och – inte minst viktigt – han verkar vara nöjd med sitt liv.

Random norsk familj ;-)

Det jag framförallt gillar med reportaget är att man fokuserar lika mycket på utgifter som på inkomster. Det vanliga är att man intervjuar någon medlem i Unga Aktiesparare som pratar placeringar. Det är inte dumt, men det är inte där sparresan börjar.

Huruvida Emil ska lyckas (eller ens har samma plan när han kommer längre på resan) är omöjligt att veta, men att veta vad man vill är en bra grund att stå på. Eller kanske ännu mer vad man inte vill. Han vill inte leva i påtvingad fattigdom och inte jobba sig in i graven, som hans släktingar gjort. Jag tror att det kommer att gå fint.

Varför funkar Sverige?

Jag undrar ibland över hur det kommer sig att Sverige funkar. Det hade kunnat funka mycket bättre – det har funkat mycket bättre – men landet finns kvar, en och annan tillgodogör sig vettiga kunskaper i skolsystemet, det händer att människor får bra vård i rimlig tid och vanligtvis svarar de ganska snabbt på 112.

Detta samtidigt som man har fler myndigheter än nästan alla andra länder, fler politiker per capita, högre bistånd och olönsam invandring, inte bara sett till att Sverige är ett litet land utan också i absoluta tal! Det har lett till ett av världens högsta skattetryck i kombination med att man som skattebetalare får ganska lite för pengarna, vilket skrämmer både företag och driftiga människor bort från Sverige.

Så varför har inte Sverige brakat samman? Var är systemkollapsen/samhällskollapsen som det pratats om i många år? En ledtråd tror jag att vi hittar här:

”Ekot kan avslöja att gamla och slitna spårväxlar, som Trafikverket skulle ha bytt ut för uppemot tio år sedan, fortfarande används inom järnvägen.”

Det här vet jag att det pratades om redan för trettio år sedan, kanske under finanskrisen, att ”just nu” skulle man skjuta upp järnvägsunderhåll. Jag tänkte redan då att det här låter som dålig ekonomi på sikt. Men på kort sikt funkar det ju att slarva med underhåll, skära i försvaret, plocka bort beredskapslager osv. Tills verkligheten hinner ikapp.

”Tågtrafiken börjar likna ett u-land” säger en s-politiker i Göteborg som i vanlig ordning skyller allt på sittande regering, men det här har såklart pågått under regeringar från bägge håll. Det blir så när politiker tänker i fyraårscykler.

Ingen vettig människa skulle behandla sitt hus på det här viset, låta bli att måla fasaden eller låta taket regna in för ”det blir inte svartmögel i år”, men när det gäller ett helt land går det fint. Man skjuter på nödvändiga kostnader och får betala dem mångdubbelt senare. Tur att det är med andras pengar.

Grötbullar

Då och då ser jag matbröd där gröt är en av ingredienserna och tänkte att det måste jag prova, och nu slumpade det så att jag fick ett recept på sådana här grötbröd av en omtänksam människa. Nu kör vi, detta behövs:

havregryn, 3 dl
vatten, 5 dl
matfett, 75 gram
mjölk, 3 dl
jäst, 25 gram
salt, 2 tsk
sirap, 2 msk
vetemjöl, 12 dl

Först gör man gröt genom att koka upp havregryn och vatten. Därefter klickar man i matfettet som får smälta i gröten. Jag gör alltid havregrynsgröt i mikron, men nu skulle det ju smältas smör och då blev det spisen. Nästa gång blir det nog mikron igen, jag tycker att det är så mycket enklare.

Värm mjölken fingervarm och lös upp jästen i den. Sedan blandas alla ingredienser – gröten, jästmjölken, mjölet, saltet och sirapen. Tänk på att jästen är värmekänslig så att du inte häller ihop den med het gröt för då dör den.

Mixa med degkrokar eller degmaskin av något slag och låt sedan degen jäsa under bakduk i 45 minuter.

Dela upp degen i lagom antal bitar. Jag körde på 18 (på c:a 80 gram vardera) för att det skulle gå jämnt upp med två plåtar. Forma dem till runda bröd, platta eventuellt till dem lite. Mera jäsning, minst 30 minuter till.

Sätt ugnen på 200 grader (receptet sa 230, men jag vågade inte det) innan du penslar bröden med vatten och strör på lite havregryn. Det där sista kan du hoppa över om du inte orkar.

In i ugnen tills de ser klara ut. För mig blev det 20 minuter.

Projekt maträddning!

Jag tänkte skaffa sand för att i den förvara de morötter jag skördat. Jag tog reda på var det fanns, men har inte hunnit, orkat eller brytt mig tillräckligt mycket. Jag har ätit väldigt många morötter, men nu kunde jag konstatera att de som låg kvar i bunkar i skafferiet började se väldigt sorgliga ut. Jag anade till och med någon mögeltråd på.

Men intet skall förfaras! Jag kommer ihåg att min mamma ofta räddade grönsaker genom att steka eller koka upp dem. Inte bara grönsaker, även en restad kötträtt kunde hettas upp och därigenom hålla några dagar till. Det här var på den tiden man inte slängde hälften av sin inköpta eller odlade mat i soporna.

Morötter som börjat bli mjuka kan få nytt liv genom att läggas i kallt vatten, men de här var lite för många och lite för sorgliga. Så det jag gjorde var att först skala dem. Det brukar jag aldrig göra med rotfrukter, mer än för att få bort skador, men nu kändes det rätt. Därefter la jag dem i iskallt vatten ett tag.

Därefter skar jag dem i lite mindre bitar (de minsta morötterna fick gå med oskurna) och kokade dem. Inte färdigt, bara några minuter, för jag tror inte att man ska frysa rå morötter, de blir antagligen helt mosiga då. Men det är dit de ska, till frysen i lagom stora portionspåsar så att jag kan ta upp en i taget. Att knapra morötter som snacks får jag vänta med till nästa skörd, men att finhacka till mat, stuva eller göra morotsbiffar tror jag ska funka alldeles utmärkt.

Familjetiggeri AB

SR berättar om en romsk kvinna som, vad jag förstår, haft som ”jobb” i minst sju år att tigga utanför Systembolaget i Sundsvall. Maken samlar ved i skogen. Tillsammans har de tio barn och tjugo barnbarn, varav ingen gått ut grundskolan.

Alla i inslaget, såväl kvinnan som barnen och reportern konstaterar att det här inte blev helt lyckat, men ingen har någon idé på vad man kunde ha gjort annorlunda. När kvinnan ”jobbat” i Sundsvall passar (enligt henne) barnen på att gifta sig i smyg och skaffa barn. Den femtonåring som SR intervjuade när hon var 8 är nu gift och har ett barn. Hennes mamma säger att flickan kommer att ha tre ungar till innan hon fyllt tjugo. Det tycks vara en naturlag.

Eftersom ingen i inslaget har några idéer tänkte jag försöka hjälpa dem lite. Har man inga riktiga jobb är det inte vettigt att skaffa tio barn. Har man tio barn ska man ta hand om dem och då är det inte klokt att under långa perioder åka till andra sidan av Europa.

Några frågor: Är barnuppfostran ett okänt begrepp för dessa människor? Enligt vilken lag kan barn på 15 år och kanske ännu yngre gifta sig utan sina föräldrars vetskap? Vad kostar kondomer i Rumänien? Jag försöker att inte lägga några värderingar här, jag vill förstå.

Men jo, här kommer frågor med underliggande värderingar: Är det inte tre månader ”EU-migranter” har rätt att uppehålla sig i ett annat EU-land? Kvinnan verkar ha tillbringat merparten av sin tid i Sundsvall sedan 2016, utanför en och samma butik. Har ingen märkt att det är samma kvinna? Har ingen polisanmält? Varför har inga svenska myndigheter reagerat?

”Ser ni något?”

Både mamman och dottern som intervjuas låter precis som deltagare i svenska Lyxfällan. De vet inte hur någonting gick till, det bara hände liksom. Hux flux hamnade de där de är, ingenting kan de göra åt det och därför är de offer. Där ser man.

Gå inte bananas i kommentarsfältet nu. Ni ansvarar själva för vad ni skriver, men håller ni er inte innanför lagen kommer jag att radera och stänga.

Stackars Björn …

Jag uppmärksammades i kommentarsfältet på en snyftartikel om Björn, som vädjar till Kronofogden om att ge honom en betalningsfri månad så att han kan ge dottern ”en riktig jul”. En sådan måste tydligen, i alla fall i Björns värld, kosta en massa pengar.

Hur synd är det då om Björn? För några år sedan köpte han en Audi S4. Detta genom att ta ett blancolån på, för ett säkerhetsfritt lån, svindlande 700000 kr. När Björn förlorade jobbet kunde han inte längre betala månadskostnaden (och hur hög den är tycker inte reportern var en relevant uppgift). Björn fick sälja bilen för halva priset och satt kvar med ett stort lån på en bil han inte längre ägde, vilket ledde till att han inte heller klarade av att betala hyran. Sedan är det svårt att hänga med i svängarna:

”Jag kan inte ha en enda utgift utöver hyra, mat och annat grundläggande. Jag får behålla 17000 kronor efter att fogden har fått sin del. Det ska täcka en hyra på 8000, elen som går upp och ner, maten, lite hygien, busskort, mobil och sådant. Björns tillvaro är skral.”

17000 kr i nettolön är mer än väldigt många pensionärer. Själv har jag oregelbundna inkomster, men förutom när jag köpt bostäder eller kapitalvaror har jag aldrig haft en högre månadskostnad än 17000, oftast inte ens hälften. Efter hyra har Björn 9000 kr. Elen går mycket riktigt upp och ner, men bor han i en hyreslägenhet lär den inte vara särskilt hög. Om jag är generös tänker jag att Björn skulle kunna få lägga 4000-5000 kr på mat, inkluderat dotterns mat varannan vecka. Efter kostnader för ”busskort, mobil, och sådant” har han åtminstone 3000 kr kvar. Vad är skralt med det?

”Han berättar att han var ute och letade pantburkar i går kväll för att ha råd att köpa kaffe att bjuda på under dagens intervju.”

Min egen skörd en vanlig löprunda.

Är Björn möjligtvis spelmissbrukare eller alkoholist? Annars förstår jag verkligen inte. Visst, han är inte rik (även om han antagligen tillhör världens rikaste tiondel), men att han inte skulle ha råd att baka pepparkakor med sin dotter blir bara för dumt.

Vi får inte reda på dottern ålder (heller), men utifrån artikeln gissar jag på 10-12 år. Tillräckligt gammal för att förstå ifall pappa på ett pedagogiskt sätt förklarar att det är kärva tider efter att han levt över sina tillgångar, och tillräckligt ung för att uppskatta julen utan att den blir lika dyr som alla kompisars familjer. På köpet kanske hon kan lära sig respekten för pengar, något som pappa inte har en susning om, trots att han måste ha varit vuxen i minst ett decennium.

Mitt i karriären vid 13

Jag blir alltid imponerad av riktigt unga människor som tar tag i sitt liv. Dagens exempel är Sami som vid tretton års ålder har en egen cykelverkstad.

Omöjligt för mig att veta hur professionellt det är, men han har en hemsida med priser som varken är tokdyra eller löjligt låga. Men alldeles oavsett ifall verkstaden har en hållbar affärsidé och kommer att göra honom rik och populär känns det som att han har ett försprång på omvärlden.

Problemet med barnarbete.

Den som lyssnar på inslaget i länken ovan inser att Sami inte låter som en trettonåring, det här är en affärsman. Hade jag varit Sami hade jag skickat länken till potentiella arbetsgivare om tio år och skrivit ”Det här var jag som trettonåring. Ring mig om du vill veta vad jag kan göra för ditt företag idag.”

Hur gör man för att få det drivet? Även om alla människor har olika förutsättningar tror jag inte att handlingskraft är en egenskap man föds med. Den måste odlas och uppmuntras, och så bygger ekvationen på att inte svenska skolan lyckas döda entusiasmen. Sami tycks ha två engagerade föräldrar som insett att ta vara på sonens intresse.

Föräldrar väljer man som bekant inte, men ju äldre jag blir desto mer inser jag att även jag hade tur där. Det blev ingen cykelverkstad, men när jag stod i valet och kvalet om jag skulle säga upp mig från ett fast och tryggt jobb med karriärmöjligheter för att starta eget i artistbranschen pushade min mamma mig att ta klivet. Jag är glad för knuffen och berättade det för henne i efterhand. Hon hade för övrigt fyllt 88 år idag, men det blev inte så. Grattis ändå!