I en del poddar och bloggar lägger
folk ut texten om vilka krav de har på företag de kan tänka sig
att samarbeta med eller till och med investera i. Dessa människor
saknar körkort eftersom de inte vill belasta miljön. Att de handlar
ekologiskt är så självklart att det inte ens behöver nämnas.
Som ”entreprenörer” väljer de
sina uppdrag med omsorg. I huvudsak vill de jobba med sin blogg och
sitt Instagramkonto och i väntan på att det ska gå ihop sig vägrar
de att kompromissa med sina ideal genom att ta ett ”brödjobb”
som de inte brinner för, men som skulle sätta mat på bordet. Deras
filosofi brukar kallas något i stil med ”slow blogging” eller ”slow
living”.
Okej, man får ha hur hög moral och
svansföring man vill, men nu tänkte jag föra in lite verklighet i
ekvationen. Gruppen jag talar om består dels av människor som lever
på ett fett avgångsvederlag eller möjligen ett arv, och dels
människor vars sambo jobbar heltid, och istället för att stå för
att de är hemmafruar med en hobby låtsas de vara entreprenörer.
De behöver inte köra bil, för det
gör maken. Och det går jättebra för dem att inte tjäna pengar,
för familjens samlade inkomst räcker med makens jobb eller med
avgångsvederlaget. Att pengarna inte räcker för att planera
pensionering eller framtiden överhuvudtaget löser de genom att säga
att de ”lever i nuet” (jag anar en "carpe diem"-lykta i bakgrunden, givetvis Fairtrade-märkt).
Det är inget fel med att familjen
hjälps åt, eller att man lyckas förhandla till sig två årslöner
när ens anställning avvecklas och att man under den tiden funderar
över vad man ska göra med sitt liv. Så länge det inte drabbar mig
får de göra vad tusan de vill. Vad jag vill säga är att det är
så himla lätt att ha principer och ideal om man slipper ta ansvar.
”Slow living” heter lättja på ren
svenska och den som har råd med det kan ägna sig åt detta, men ge
tusan i att titta snett på dem som inte har den möjligheten! Jag är
spyless på alla lattedrickande fantasiföretagare som leker
affär trots att de är 20-30 år för gamla för det, samtidigt
som de muttrar om att alla som tvingas ta hänsyn till
verkligheten för att få sitt liv att gå ihop ”inte lever
hållbart” bara för att de jobbar för pengar och inte röstar på
miljöpartiet.
Sådärja, en kopp kaffe på det...
Varken rättvisemärkt eller ekologiskt, inte inhandlat i någon
Fairtrade-butik på Södermalm utan vanligt verklighetsbaserat jävla
lågpriskaffe!
