Kränkthetsbingo

En elev som bl a upprepade gånger bankade sin knytnäve i skolbänken blev tillsagd att sluta störa. Det var inte första gången det hände och troligen inte första gången eleven valde att ignorera tillsägelsen. Eftersom eleven störde sina klasskamrater valde en resurslärare att lyfta ut honom ur klassrummet.

Det låter inte som en unik händelse. Förmodligen har alla yngre än 60 minnen av liknande händelser. Inte heller är det märkligt att eleven tyckte att det var jobbigt ”att bli behandlad på det sättet inför sina kamrater”. Det hade jag också tyckt.

Det som förhoppningsvis är åtminstone lite udda är att det här blev en grej. Han grät nämligen ut hos en förälder som inte reagerade genom att säga åt ungen att skärpa sig och ge fan i att bråka i skolan. Istället tog föräldern barnets parti och gjorde en anmälan. Barnet kände sig ensam och utsatt och så kan vi ju inte ha det!

Och tyvärr slutar det inte där heller. Eleven får nu 25000 kr för kränkningen. Han blev alltså inte skadad, det handlar inte om skadestånd för misshandel, han blev kränkt. Läraren knöt inte fast honom på skolgården och uppmanade övriga elever att pissa på honom. Ingenstans framgår det att eleven utsatts för någonting annat än uppmaningen att sluta störa och sedan, när inte det hjälpte, valet att antingen lämna rummet själv eller bli utlyft.

Jag förespråkar inte barnaga, jag vill inte ha tillbaka rottingen i lärarnas arsenal, eller ge dem möjlighet att slå barn med en linjal över fingrarna, men det måste väl för i jösse namn vara tillåtet att avlägsna en elev ur ett klassrum där han omöjliggör undervisningen för den övriga klassen?!

Tydligen inte. Den här domen tycker jag tydligt visar att lärarna inte längre har några som helst möjligheten att hindra elever från att ödelägga undervisningen. Att någon enda människa fortfarande vill vara lärare i grundskolan innan detta rättats till övergår mitt förstånd. En vild strejk vore i mina ögon fullt rimlig. Eller åtminstone en insändare.

Om du ändå ska köpa – gör det billigt!

De billigaste affärerna är de som inte blir av, men om man ändå bestämmer sig för att köpa, varför inte ta lite extra tid och hitta den billigaste leverantören? Jag ser varje dag människor göra dåliga köp bara för att de bestämt sig för att handla. På och utanför nätet.

Dyra butiker lever på att folk köper ”första bästa”. Okej, det händer att utvärderingsprocessen inte lönar sig, men sällan. Om vi – väldigt hypotetiskt – tänker oss att den tid vi lägger på att leta billiga priser på det vi ska köpa annars hade lagts på betalt lönearbete som gett oss 250 kr i timmen netto bör vi inte lägga en timme på att spara 200 kr. Och det kan ju hända, men genom att rutinmässigt jämföra priser missas det inte heller när det gäller dyrare inköp med större sparpotential, eller löpande abonnemang som kommer att kosta för mycket under lång tid. En enkel sökning tar ofta bara några minuter.

Då utgår vi dessutom från att utvärderingstiden inte har några andra fördelar, som att hitta bättre produkter, säkrare leverantörer eller komma på att vi är på väg att göra ett felköp. Särskilt det sistnämnda borde vara värt att beakta eftersom en del människor i stort sett bara tycks göra felköp.

Så varför inte ta för vana att alltid jämföra? Webbsök, överväg second hand och använd jämförelsesajter som Compricer, Prisjakt och Elskling. Det eliminerar inte felköp, men minskar alla gånger risken.

Politiskt korrekta aktietips

Jag brukar läsa Handelsbankens kundtidning Fokus Placering som kommer ut tio gånger om året. Den är inte jätterolig, men det finns alltid några intressanta artiklar om högt och lågt, mikro och makro och en intervju med någon börs-vd.

Och så har redaktionen en egen aktieportfölj med 15-20 aktier. I varje nummer lyfter man ut ett par aktier och fyller på med ett par nya, med motiveringar. Jag följer inte råden slaviskt, men det är ett av flera ställen jag ibland får upp ett nytt bolag på näthinnan.

Men i senaste numret plockade man bort tre bolag av en helt ny orsak. Inte för att de förväntades gå dåligt (det var man tydlig med) utan för att portföljen skulle ”hållbarhetsanpassas”. Vad innebär då det? Jo, man väljer bort ”kontroversiella sektorer” baserat på ”miljö, mänskliga rättigheter och affärsetik”, så då rök Evolution Gaming (betting), Fortum (fossila bränslen) och Swedish Match (tobak).

Jag har inget emot vare sig miljö, etik eller mänskliga rättigheter, men jag vill inte att Handelsbanken i samarbete med FN och Global Compact tar besluten åt mig. Särskilt fånigt blir det när SHB betonar att man har kvar köprekarna på samtliga tre bolag.

Av de tre aktier som plockades bort ratar jag själv Swedish Match eftersom jag tycker tobak är skit. Man kan argumentera för att det är bättre att konsumera deras snus än andras cigaretter, men med den logiken skulle man kunna handla amfetaminaktier för att produkterna är bättre än att folk skjuter i sig heroin. Andra får tycka annorlunda, det är helt okej. Min poäng är att var och en får sätta sina egna gränser, det ska inte bankerna göra åt oss.

Spenatsoppa

I samband med att jag drog ut en visdomstand i veckan tvingades jag hålla mig till flytande föda. Jag åt filmjölk och nyponsoppa, men tyckte att det var svårare att hitta på mat som inte är söt. Så jag improviserade fram en spenatsoppa innehållandes:

Hackad, fryst spenat
Gul lök
Bladselleri
Chili
Matolja
Buljongtärning
Vatten
Salt & peppar

Ja, kastrullen med det lagade handtaget lever och frodas.

Antal och mängd är som vanligt valfria val, men det framgår väl av bilderna på ett ungefär hur jag gjorde. Lökarna var små, så det är nog att betrakta som en stor. En halv stjälk selleri och tio tärningar spenat à 10-15 gram.

Ner med spenaten i en kastrull, häll på några matskedar matolja och smula ner en buljongtärning. Fräs på det medan du hackar övriga grönsaker.

Eftersom jag inte fick tugga blev det mer finhackat än jag brukar.

Häll ner allt i kastrullen med de nu smälta spenattärningarna.

Häll på vatten. I mitt fall en halvliter, men vill man ha mer soppa kan man ju ta en liter och då dubbla buljongtärningen till två.

Låt alltihop puttra på svag värme i 10-12 minuter medan du kryddar med något du gillar. Själv nöjde jag mig med salt och peppar eftersom både chilin och buljongtärningen också är att anse som kryddor och jag inte vill ha allt för stark mat.

En kokt ägghalva hade nog varit dekorativ för den som äter sånt. Själv äter jag mer med munnen än med ögonen och ger kompositionen fyra skäggbollar av fem möjliga.

Att inte se skogen för alla doftklossar

Fler än jag har väl sett erbjudandet om att köpa en designad ”doftkloss”, som egentligen är en helt vanlig svensk vedklabb av tall, för det facila priset av 199 kr.

Jag övertygad om att just det här är en PR-kupp, men även om den kanske inte går att köpa är jag ändå säker på att det finns köpare som tycker att det är en bra idé att köpa en vedklabb för tvåhundra spänn som ”en given mittpunkt, både för samtalet och i rummet”.

Det kan ses som ett tecken på att folk är så oekonomiska att praktiskt taget allt går att sälja med mördande reklam (folk köper ju för böveln smycken gjorde av älgskit!), men också att många svenskar kommit så långt från vanligt Svenssonliv 2-3 generationer bakåt att det livet ses som exotiskt.

Och vem kan klandra dem? Våra myndigheter försöker ju förbjuda vedeldning och ingenting görs utanför Skansen och liknande institutioner för att visa yngre generationer hur man levde förr.

Eller ens nu. Det är säkert många unga människor som aldrig har eldat med ved, åtminstone inte inomhus. Vet de hur det blir varmt på elementen, hur golvvärme funkar, om systemet är vattenburet eller hur en varmvattenberedare funkar, alltså hur det kommer sig att det finns varmvatten i kranen (eller vatten överhuvudtaget, kan det vara mamma som står på andra sidan väggen och häller Ramlösa i rören)?

Idén med doftklossar är kanske inte så tokig vid närmare eftertanke. Nästan så att jag blir sugen på att plocka torra kvistar i skogen och sälja dem för en femtiolapp styck under namnet ”kulturpinne”.

Krishanteringsekonomi

Det här tycker jag är viktigt. EFN slår ett slag för att kvinnor behöver eget sparkapital, men som Johanna Kull skriver i sin tweet om saken behöver alla människor oavsett kön egna dra-åt-helvete-pengar.

”Nära 1 av 5 uppger att de pga svag ekonomi kan stanna kvar i ett destruktivt förhållande.”

Nästan alla förhållanden spricker. Vartannat äktenskap slutar i skilsmässa, i resten dör den ena. Okej, man kan ju dö samtidigt i en trafikolycka eller så, men de oddsen är inte spelbara. Ändå verkar ungefär 99,3 procent räkna med ”i nöd och lust utan att döden skiljer oss åt” trots att verkligheten snarare visar ”i nöd eller när man har lust”.

Är det bara jag som alltid utgår ifrån katastrofläge? Nu har jag ingen fru som kan skilja sig, men jag räknar med att utsättas för vattenskada, eldsvåda och att allt som kan gå åt helvete också gör det. Jag vet, det är inte en särskilt ljus syn på livet, men å andra sidan blir jag positivt överraskad när kroppen funkar, bilen står kvar och ingen försöker blåsa mig.

Och allvarligt talat, så himla svårt är det ju inte att skaffa en buffert och ta höjd för lite elände. Särskilt inte sånt elände som rent statistiskt kommer att hända. Även om man är helt ointresserad av börsen skulle de flesta varje gång lönen kommer kunna stoppa ett par tusenlappar i en indexfond. Gör det i tio år och du kommer att ha 333000 kr. Inte pengar att bada i, men tillräckligt för att slippa sitta i knäet på någon du hatar.

Behovet av höghastighetståg

Jag har åkt ganska mycket tåg och min främsta kritik är inte att tågen går för långsamt utan att man inte vet när de går, vilket får till följd att man måste ta ett tidigare tåg än man egentligen skulle behöva. Min andra kritik är att det är svårt att jobba på tåget eftersom det bara är sittplatserna i första klass som är anpassade för det, ifall man skulle ha turen att hamna på ett tåg som har fungerande wifi. I andra klass hamnar jag alltid mitt i en barnfamilj som leker krig, oavsett om jag bokat ”tyst kupé” eller inte.

Så när regeringen vill plöja ner 230 miljarder i höghastighetståg undrar jag för vem. Vore det inte bättre att underhålla befintliga tåg, växlar och spår, så att tågen börjar klara befintliga tidtabeller? Tomas Eneroth, regeringens egen transvestit (och infrastrukturminister) tycker att järnvägsunderhållet är ”en ganska stor utmaning”, vilket är myndighetssvenska för ”vi har inte en jävla aning”.

Trots Eneroths lite märkliga klädval tror jag inte att han är en idiot. Han fattar att 230 miljarder (som i vanlig ordning troligtvis hinner bli det dubbla innan det är klart) vore bättre att lägga på tåg vi har nytta av även de närmaste tjugo åren, men han har lovat Miljöpartiet.

Apropå miljö finns uträkningar att det kommer att ta 25-35 år innan miljöpåverkan av höghastighetstågen är nere på noll. Så hur tänker klimatalarmisterna där? Den tiden finns inte eftersom det ju alltid är exakt tio år till klimatkatastrofen.

Med risk för att låta som en bakåtsträvare (det har hänt förut och lär hända igen) skulle jag vilja citera den klarsynta och aningen upprörda kvinna som ringde till Sveriges Radio med uppmaningen: ”Skit i alla de här nymodigheterna. Försök att få det som har varit gammalt att fungera först!”