Chattrobotar

Först tog företagen bort telefonnumret. Det var tydligen en fördel att bara kunna erbjuda sina kunder att kommunicera med dem via internet. En fördel för vem? Knappast kunden. Men okej, jag är ingen telefonmänniska, jag gillar att mejla. Dessutom är det praktiskt att få skriftligt svar så kan de inte i efterhand påstå att de inte sagt det de har sagt.

Tacka vet jag direktkontakt.

Sedan ersattes e-posten av ett webbformulär. Opraktiskt att få fråga och svar på olika ställen, plus att jag också vill komma ihåg vad jag skrivit och när jag gjort det. Så då fick jag börja kopiera mina meddelanden till det egna e-postprogrammet så att jag fortfarande hade ett underlag.

Så ersattes webbformulären med en chattfunktion. Klart sämre. Stressigt att få länkar och frågor i realtid, men utan fördelen av att ha motparten i telefon. Är man i ett samtal måste de hjälpa en för att bli av med en, i en chatt kan det gå tio minuter mellan deras meddelanden och där sitter jag fast. Dessutom är det bara ibland chattutskriften går att få på mejl och det vet man aldrig innan, så det är säkrast att kopiera den, vilket är olika krångligt på olika chattar.

Nu har vi ändå nått peak vansinne när kundtjänstchatten ersatts med en chattrobot. Gärna med något fyndigt namn som påminner om företaget. Nordeas heter Nova, Skatteverkets Skatti osv, för såväl företag som myndigheter erbjuder nu denna ”tjänst”.

Är det någon som någonsin fått hjälp av en chattrobot? De fattar ju fan ingenting! Det närmaste vettig kommunikation jag kommit med en chattrobot var när jag ställde den retoriska frågan ”Är du idiot?” och möttes av en förnärmad robot som tyckte att jag hade en tråkig ton.

Nej!!!

När man inte sitter helt i skiten kan man kanske skratta åt detta. Det är t ex viss humor att Microsofts första chattrobot visade sig vara folkmordsförespråkande nazist, men ibland behöver man verkligen hjälp och då är det synd att företagets enda kontaktbara medarbetare nätt och jämnt klarar av att berätta öppettider och andra uppgifter som helt säkert ändå är lättillgängliga på hemsidan.

Men när jag läser att psykiatrin på Sahlgrenska utvecklar chattroboten Betsy som från och med nästa år ska hjälpa människor med ångest blir jag rädd på riktigt. Jag är varken psykolog eller psykiatriker, men jag skulle bli förvånad om chattrobotar botar ångest. Jag skulle snarare tro att de skapar den. Jag fattar att chattrobotar är billiga i drift, men vi kan inte automatisera hela samhället bara för att några framtidsforskare har förläst sig på AI-teorier.

Rapport från elbilsbubblan

Jag blev lite fascinerad av en insändare skriven av en ”Teslafantast” med rubriken ”Höj priset på bränsle till 100 kronor litern”.

Jag fick ett infall att scrolla killens sociala medier och kan förutom att konstatera att om man kunde utvinna säljbar energi av hat skulle hans Trump-hat motsvara två kärnreaktorer också dra slutsatsen att han enbart följer representanter för de fyra vänsterpartierna. I övrigt mest vänsterorganisationer, fler miljöpartiavdelningar än jag visste fanns och 3-4 konton som tillhör bidragsentreprenörstidningen ETC.

Den enda personen med rimliga åsikter jag hittar i listan är pokerspelaren Liv Boeree. Min gissning är att han inte följer henne för att hon är astrofysiker och förstår sig på vetenskap, men det kanske säger mer om mina fördomar. Jag tror hur som helst inte att han läst vad hon skrivit.

Varför nämner jag detta, för att en mer neutral eller högerlutande läsekrets ska förstå att han är tokig? Nej, och det vet jag heller inte om han är. Jag tror helt enkelt att han låst fast sig i sin politiska bubbla så hårt att han inte förstår var i det politiska landskapet han befinner sig. När han kallar dagens elpris ”sjukt billigt” och skriver att ”el har vi massor av överskott av” får han kanske inte så mycket mothugg som han hade fått i min bekantskapskrets.

Ändå konstaterar han själv vad som skulle hända om han får sin vilja igenom:

”En massa åkerier och bönder får lägga ner. Höjda livsmedelspriser med mera. Samtidigt en enorm jakt på att få fram alternativ och elektrifiering. Det skulle ställas om enormt fort. Elbilsförsäljningen skulle öka med 1000% varje år istället för 300% som idag.”

Själv funderar jag på några saker i debattartikeln:

”I dag lägger svenskar endast 2,4 procent av sin inkomst på bränsle i genomsnitt.”

I genomsnitt, var det ja. I stort sett ingen på landsbygden lägger så lite på jobbresorna. Tvärtom säger folk upp sig för att det inte ens är värt att pendla. Skulle NÅGON ha råd att bo på landsbygden om dieseln kostat 100 kr/liter?

”Dessutom är det så att fossila bränslen i världen subventioneras med 3 000-6 000 miljarder kronor årligen, samtidigt som det förnybara får långt mindre än hälften.”

Källa på det ;-)? Eftersom artikeln är skriven på svenska i en svensk tidning tänker jag ändå att det främst är Sverige han vill påverka. Vilka energislag straffbeskattas och vilka subventioneras i Sverige? Hade vindkraften fått bära sina egna kostnader hade det med all säkerhet aldrig ens byggts några fågelklippare.

Men okej, tror man att världen ska gå under i död och lidande om man inte avskaffar svensk åkerinäring och svenskt jordbruk (och tänker att människor på något mirakulöst sätt ändå ska klara sig från att svälta ihjäl) blir resonemanget antagligen helt logiskt.

Tradingmiljö

När jag på allvar skulle börja handla med aktier var jag sugen på att skaffa dubbla eller tredubbla skärmar efter att ha sett börsmäklares arbetsplatser. På den här tiden var det inte tal om Infront-terminaler eller liknande. Att få kurser i realtid var hitech nog och inte ens det var kostnadsfritt.

Men nu är jag rätt ointresserad av teknik och dessutom rätt dålig på det, så innan jag hade listat ut hur jag skulle kunna koppla samman flera skärmar till en dator insåg jag att det ändå var överkurs för mig. Inte ens när jag försökte mig på någon slags daytrading handlade det om hundradelar, och den tid det hade tagit mig att få en massa teknik att funka gjorde mer nytta att läsa på om bolag och om hur börsen i stort funkar.

Det viktiga för mig är att sitta bra vid ett skrivbord som är tillräckligt stort, framför en (!) skärm som är lagom stor och att ha vettig uppkoppling. Jag vill varken kritisera den som använder fyra skärmar eller den som halvligger i soffan med en laptop på magen. Funkar det för dem är det bra.

Själv skulle jag aldrig palla att jobba med bärbar dator i någon större utsträckning. För mig är laptop en dator med för dålig skärm, för dålig mus och – framförallt – för dåligt tangentbord. Ska det funka som arbetsredskap behöver jag ha en dockningsstation så att jag, åtminstone i mitt arbetsrum, har bra verktyg.

Och katter såklart!

Fyra skärmar säger mig mina fördomar används mest av dem som tycker att själva tekniken är rolig. Inget fel med det, som sagt, men strikt arbetsmässigt tror jag att det är ytterst få som behöver det. Eller?

Slut på pengar?

En effekt av kriget i Ukraina är att allt fler tar ut allt mer kontanter. 63 miljoner eller 34 procent merän väntat på en enda dag. Folk är tydligen rädda för cyberattacker.

Det ska vi nog vara, men inte bara nu utan alltid. När Bankomats vd säger att det inte är någon risk att kontanterna tar slut eftersom "bankomaterna fylls på kontinuerligt" kommer jag att tänka på Per Albin Hanssons uttalande om att ”vår beredskap är god”. Grejen är ju att i samma stund som man säger motsatsen blir beredskapen genast sämre. Kanske har Bankomatchefen rätt, men lek med tanken på att det finns risk att kontanterna tar slut, vad skulle hon säga då?

Att det inte är någon risk såklart. För i annat fall är det inte bara ett risk utan ett faktum. Orsaken till att pengarna tar slut är förresten oväsentlig. Det behöver inte ens finnas rationella skäl. Kommer ni ihåg när toapappret tog slut 2020 för att alla sprang och köpte av rädsla för att det skulle ta slut? Det kvittade att toapapper är en av få dagligvaror Sverige normalt är självförsörjande på, det tog slut ändå.

Då är toalettpapperskonsumtion ändå otroligt mycket lättare att räkna på. Det produceras exakt en rulle för varje rulle som förbrukas. Till skillnad från pengar som finns mångdubbelt fler på pappret än i verkligheten. Det är inte möjligt att ta ut mer än en bråkdel av världens pengar i kontanter.

Sen vet vi ju inte vart kriget tar vägen. Kanske blir det långvarigt och kanske blir det verkligen en massa hackerattacker. Skulle någon av storbankerna råka ut antingen för det eller för ett helt vanligt datorhaveri kommer bankomaterna gå ännu varmare än nu, och det är jag inte alls säker på att de klarar, hur kontinuerligt de än fylls på.

Det ska fan vara missionär!

Såg att Fru Efficient Badass lyckats få en ung människa både att dubbla sitt månadssparande och att styra över det till några av Fru EB föreslagna fonder. Som bloggare antar jag att man på något vis är missionär. Man har upptäckt eller kommit på bra idéer och vill att andra ska hoppa på samma tåg.

”Okej, nästa gång får du välja färdsätt.”

Jag har fått bloggkommentarer och e-post som vittnat om att jag också lyckats göra detta, men som Jante-svensk väger alltid misslyckandena tyngre och jag vet inte hur många gånger jag försökt hjälpa vänner med deras investeringar utan att nå ända fram.

Jag är inte så missionerande att jag likt ett Jehovas vittne trängt mig in och tvingat dem att lyssna. Oftast har de själva tagit upp ämnet och bett om hjälp. Men som någon beskrev det i Fru EB:s kommentarsfält märker man snart att de får de en ofokuserad blick och sekunder senare har man tappat dem.

”Häng med nu, Stenis!”

Några gånger har jag ställt upp deras nuvarande val av fonder och aktier i ett kalkylblad med mina alternativ bredvid så att man enkelt kan se hur de har gått samt en förklaring till varför jag tycker att mina förslag är bättre.

Enkelt, pedagogiskt och framförallt tidseffektivt. För jag fattar att den som inte är road av ekonomi inte orkar lägga timmar på att begripa. Jag är likadan när det gäller datorer, motorer och hundra andra grejer. Men någon tid måste det få ta! De vill ha ett framgångsrikt sparande, men det får inte ta fem minuter av deras liv, då blir det för krångligt. Jag tror jag får lägga ”folk” till listan över grejer jag inte orkar förstå.

”Jag är ingen prepper...”

”Om krisen eller kriget kommer” heter en broschyr från MSB som skickades ut under Dan Eliassons ledning. Sedan kom hans kris.

Men kanske är vi här nu. Krig är det definitivt och SVT frågar folk på stan om de är förberedda. ”Jag är ingen prepper”, tycks vara standardsvaret. Det är inte jag heller, men jag har definitivt bättre beredskap än på länge.

Jag eldar med ved och kan vid behov laga mat på flera av mina kaminer och tvätta för hand, så även om det vore jobbigt skulle jag klara mig utan el fram till hösten om den försvinner eller blir för dyr. För några dagar sedan storhandlade jag i Sverige så även på matfronten är jag bättre rustad än någonsin. Bilarna är fulltankade och jag har ett antal dunkar diesel och bensin på lager utifall att priset sticker iväg.

Olja, sovsäckar, hundar...

För det är väl främst det jag ser som den stora risken nu, inte världskrig, ransonering eller att saker i någon större utsträckning tar slut. Att drivmedel, spannmål och annat kommer att bli rejält mycket dyrare känns däremot högst troligt. Då känns det bra att det inte svider i min plånbok förrän om tjugo kilo mjöl, tio kilo havregryn osv. Bättre investering än aktier, skulle jag tro.

Är du redo?

Kändes som att SVT var sist på bollen, så genom att jag kommenterar blir de åtminstone näst sist. Jag bjuder på det. ”Svenskarna är inte redo att gå tillbaka till kontoren”.

Jag som inte haft en fast arbetsplats sedan hösten 2000 förstår det till fullo. Det finns de som uppskattar fasta arbetstider på en fast arbetsplats som inte är hemma, men det är inte många som trivs med allt det som följer med, att vakna av en väckarklocka alldeles för tidigt, släpa sig ur sängen medan det fortfarande är mörkt ute, ge sig ut i regn, blåst, kyla och ännu mera mörker, obligatorisk bilkö eller kollektivtrafikträngsel för att så småningom landa på en arbetsplats, kanske ett kontorslandskap. Där tillbringar man sedan större delen av dagen, fem dagar i veckan, ihop med en och annan man aldrig själv hade valt att umgås med.

Inte om alternativet är att gå upp lite senare, helst med en gnutta valfrihet så att man kan anpassa arbetstiden till vädret och ifall man kom i säng tidigt eller sent, man slipper bränna en timme eller mer om dagen på transport till och från jobbet, och kan laga sin egen lunch i sitt eget kök.

Det finns såklart utmaningar med att jobba hemma. Det kräver disciplin att göra det man ska och inte spela Counter-Strike fram till kvällen, men också att kunna lägga ner pennan, hammaren eller vad man nu jobbar med och ta ledigt vid dagens slut, så att man inte jobbar jämt för det blir antagligen inte så effektivt.

Powernap.

Men efter att i runda slängar ha jobbat tio år med fast arbetsplats, tio år med många jobbresor och tio år då jag kunnat välja och därför i stort sett jobbat helt hemifrån måste jag säga att jag föredrar hemarbetet, och är inte förvånad över om fler tänker som jag.

Sedan är jag fullt medveten om att alla inte kan välja. Som exempel kan en ordningsvakt inte jobba hemifrån och en del är alldeles för sociala för att jobba själva. Men de största motståndarna till distansarbete tror jag alltid kommer att vara arbetsgivarna.

Så vad säger ni? Är ni redo att gå tillbaka till kontoret (jag trodde att alla som skulle det gjorde det redan i höstas)? Och är chefen redo att tänka i nya banor?