torsdag 30 december 2021

Är jag fortfarande ekonomiskt oberoende?

Uttrycket ekonomiskt oberoende är lurigt. Egentligen tycker jag att det borde betyda person som kan göra vad fan som helst utan att det drabbar privatekonomin, typ köpa ett jetplan eller en söderhavsö. Och det kan väl ingen? Historien är full av miljardärer som blivit utblottade.

Det jag menar med oberoende är istället att om jag tänker mig för behöver jag inte jobba en dag till i mitt liv eftersom avkastningen på förmögenheten täckt utgifterna enligt fyraprocentsregeln.

Men så flyttade jag från Sverige till Norge, sålde min lägenhet och köpte ett nästan orimligt dyrt hus. Det sägs att allt är dyrare i Norge. Det är inte sant, men mycket är det. Om skatterna är högre är individuellt, men Norge är med sin förmögenhetsskatt och en del saftiga punktskatter sannerligen inget skatteparadis. Jag får fortfarande ekonomiska kallduschar mest hela tiden med utgifter jag antingen inte visste omfattningen på eller överhuvudtaget inte hade en susning om.

Dessutom finns inte ISK/KF här. Det som kommer närmast heter ASK, aksjesparekonto, men det är en sparform med ett helt annat upplägg, svårare att räkna på. Så med andra kostnader, skatter och sparmöjligheter, skulle jag fortfarande täcka de årliga utgifterna med fyra procent av mitt totala kapital, och är den definitionen fortfarande relevant?

Jag vet inte. Aner ikke, eller ha'kke peiling, som man skulle säga här. Jag tror att det kommer att ta minst ett år innan jag med säkerhet kan svara på dessa frågor. Dåliga dagar gör det mig stressad, andra dagar tycker jag att det är kul och spännande. Det är nog nyttigt att då och då riva upp sina bopålar och/eller testa en ny tillvaro. Jag brukar överleva, jag har i alla fall gjort det hittills.

38 kommentarer:

  1. Vad kostade huset? Jag har snart bott 3 år i mitt hus, efter lägenhet, och kan fortfarande inte säga exakt hur mycket jag kan räkna på att mina utgifter är. Det är inte varje år jag köper ny bil, släpvagn, växthus, skog eller bygger något. Men än så länge har något i den storleksordningen hänt varje år pga behov. Jag vet också att under år nr 4 kommer jag göra en sådan här sak igen. Inte omöjligt år nr 5 heller. Men en del saker, som bilbytet, kommer spara pengar i längden pga färre reparationer. Men det gör ingen påtaglig skillnad i statistiken förrän det gått lite tid. Så jag tycker att det är komplicerat att räkna på 4%regeln på landet. Men kul är det oavsett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Växthus och små byggprojekt är rena nöjen, inte behov. Borde ha skrivit det. Men man fattar väl 😁

      Radera
    2. 3,6 Mkr ungefär. I Norge betalar man en avgift (eller skatt, som det borde heta) när man köper hus varför totalsumman aldrig blir helt jämn utan brukar sluta på 73496 kr eller så.

      Helt exakt vet man ju aldrig, men de fasta kostnaderna kan ju vara någorlunda konstanta eller i alla fall inom ett intervall. Här dimper det ner en service på reningsverket på 2500 kr och jag undrar - hur ofta ska jag få en sådan? Det måste helt enkelt få sätta sig lite innan jag vet ens på ett ungefär.

      Radera
    3. Även nöjen kan kosta, men fördelen med dem är att man kan låta bli i lägen där man känner att för mycket pengar går åt fel håll.

      Radera
  2. Jag ser iaf (genom dina inlägg) att du gör ditt bästa för att minimera de kontrollerbara kostnaderna. Det är i min mening ett grundläggande steg som med tiden ger goda följdeffekter. Geoarbitrage är ett begrepp som vanligtvis går i andra riktningen...:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör jag. Kanske t o m mer än vanligt eftersom framtiden blivit lite mer osäker. Inte för att ett tillfälligt ryck av att spara ett par kronor här och där gör så stor skillnad utan för att det är min naturliga instinkt att vid behov dra åt svångremmen för säkerhets skull.

      Ja, jag är lite dum på det viset. Eller rättare sagt, jag förstod att en flytt från Sverige till Norge åtminstone på kort sikt skulle vara dåligt för min privatekonomi. Sen blev det ännu lite sämre eftersom jag köpte ett mycket dyrare boende än planerat. Detta var det i särklass dyraste huset jag ens tittade på, som dessutom drog iväg i budgivningen.

      Radera
    2. Det är även min naturliga instinkt. Dock har jag aldrig riktigt testats (är min upplevelse). Det är en intressant iakttagelse av personligheten att man lever sparsamt i det mesta även fast man egentligen inte behöver göra det.

      Du såg väl något i boendet som föll dig i smaken.

      Radera
    3. Jag var nog sjuk när de lärde ut slöseri för jag minns att jag sprang runt och släckte lampor för att spara ström redan som liten knatte.

      Ja, mycket! Sitter just nu och tittar på ett böljande fält, en skog och en sjö, från fönstret i mitt arbetsrum, och även om det var ännu vackrare i september är det ingen dum utsikt nu heller.

      Radera
    4. Har fått intrycket att du tidigare bodde i lägenhet i trakten av Stockholm ? Då förstår jag att det är en stor förändring med att bo som du beskriver. Jag bodde i lägenhet (i mindre städer dock) hela mitt liv innan jag för 20 år sedan snubblade över min lilla fastighet vid havet.

      Radera
    5. Så är det, men innan dess bodde jag i hus med sjötomt på landsbygden så i den bemärkelsen är detta lite som att komma hem. Samtidigt gör det rätt stor skillnad att plötsligt befinna sig i ett annat land. Mycket är likt, men mycket är också olikt, vilket gör det svårare att få kläm på.

      Eller också är det bara för att jag hunnit stagnera. Jag bodde i lägenhet lika länge som du bott i din fastighet vid havet. Om du idag satte dig i en av dina gamla lägenheter skulle det säkert också kännas ovant.

      Radera
    6. Brukar per automatik svara "jag skulle inte kunna tänka mig att bo i lägenhet igen". Men det är nog bara delvis sant. Många som är 20 år äldre än mig flyttar nu till lägenhet och det är skiftbyte i stugor och villor. Men i valet mellan radhus och lägenhet är det nog egalt. För mig är det kombinationen av läge, storlek, driftskostnader, närhet till staden i nuvarande boende som passar så bra just nu.

      Det är naturligtvis very early days ännu. Men vilka uppenbara fördelar ser du med flytten till Norge och boendet där so far ?

      Radera
    7. Jag är uppväxt i villa och kunde inte tänka mig lägenhet förrän jag blev tvungen. När jag flyttade tillbaka till hus trodde jag att jag var färdig med lägenhet, men när jag flyttade från huset såg jag fram emot att bo i lägenhet. Jag tror kontentan är att jag anpassar mig till vad som helst.

      Den stora fördelen i närmiljön är att grannarna bjuder hem mig. Häromdagen åt jag norskt julbord hos närmaste grannen och igår sprang jag ihop med en annan granne. Vi bytte nummer och bestämde att vi skulle ses. Men om den skillnaden beror på Norge/Sverige, landsbygd/förort eller en kombination vet jag inte.

      På ett personligt plan har jag nu ett liv med potential istället för ett liv som jag väntar på att få börja. Här vill jag göra en massa saker, i Sverige vill jag de sista åren bara flytta.

      På ett lite större plan bor jag i ett land där politikerna inte låtsas som att skottlossningar och mord är en helt naturlig del av tillvaron.

      Radera
  3. Men du sitter ju inte på arslet och blåser såpbubblor, du skapar ekonomiskt mervärde också genom att arbeta. Så det är lugnt. Själv räknar jag ned att arbeta för extra pengar i någon form i alla fall tills jag är 75. Typ. Litet när jag känner för det; tack och lov kan jag dra in deg när jag sitter hemma vid en dator. Inte för att jag behöver det, mer för att det är roligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att jag alltid kommer att vilja arbeta på något sätt. Men det är mycket roligare att jobba när man inte behöver. Har jag nu hamnat under den gränsen vill jag snabbt dit igen.

      Radera
  4. Jag vill minnas att Norge har en lite trevligare inställning till reavinster på fastigheter. Något i stil med att om du bott längre än ett vissta antal år så uteblir skatten eller minskas betydande. Det var ett tag sedan dock så det kan ju ha ändrats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får erkänna att jag inte har en aning även om det låter vagt bekant.

      Radera
    2. Om du bott i din bostad i de senaste två åren blir vinsten skattefri menar jag.

      Radera
    3. Det låter väldigt generöst, jämfört med Sverige.

      Radera
  5. Bjud över grannarna på fika för att gå igenom de olika avgifterna kopplat till fastigheter, det går nog snabbare än via skattemasen eller diverse andra myndigheter. Förutsatt att grannarna har koll på ekonomi och sina fakturor :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till stor del är det så jag gör. De har fått förklara t ex hur bilbesiktning funkar (för det är ganska stor skillnad från Sverige), men det är mycket som är individuellt. Serviceavgiften på reningsverket jag nämnde är det långt ifrån alla som har.

      Sedan är många problem/utmaningar kopplade till det faktum att jag inte har personnummer, vilket ingen kan förstå, knappt ens de svenskar som bor eller har bott i Norge.

      Sen är det mycket som är så självklart för norrmän att de inte skulle förklara det om jag inte frågar specifikt om det. Att betala en avgift varje gång man använder sitt VISA-kort är liksom bara så man gör. Första gången banken drog en kostnad för månadens inköp hade jag ingen aning vad det kunde bero. Bara för att nämna något.

      På plussidan ska sägas att även banker, kommunen och diverse myndigheter är snabba att svara när jag undrar över något. Jag tror inte att det beror på extra tålamod med en bortkommen invandrare utan att de faktiskt inser att utan kunder/skattebetalare har de inga jobb, men det var lite chockerande för mig som svensk att det finns fungerande instanser överallt.

      Radera
  6. Intressant. Hur funkar det i praktiken, för du över en viss summa manuellt från Avanza eller vad du hu har till ett bankkonto i Norge, som du sedan har ett VISA-kort kopplat till, som du använder för att handla mat och betala räkningar? Får du några som helst bidrag? Om du måste fylla i myndighetspapper över t.ex. taxerad inkomst, månadsinkomst före skatt, fyller du i 0 kr där? Jag antar att du inte är arbetssökande... är din firma på något sätt inblandad, så att du kan titulera dig "egen företagare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var många frågor och jag är inte helt säker på att jag fattar alla.

      Jag för över pengar från svenskt bankkonto i Sverige till mitt norska bankkonto i Norge, som kortet är kopplat till. Har också försökt köpa NOK privat i Sverige för att få bättre kurs, men det kommer inte gå att göra för de stora överföringarna.

      Nej, inga som helst bidrag. Jag tjänar pengar i min svenska firma, men så fort jag kan ska jag starta norskt företag gör jag det.

      Jag vet inte på vilka myndighetspapper jag skulle behöva uppge taxerad inkomst, så det gör jag inte. Vore inte helt lätt i Sverige heller för jag har inte tjänat lika mycket som månaden innan sedan jag startade eget år 2000.

      Radera
  7. Tjenis!
    Har du sett detta alternativet?

    www.nordnet.no/no/tjenester/kontoer/investeringskonto-zero

    Hade detta när jag bodde i norge!
    Endast skatt när du tar ut pengar om du gått med vinst! Så man kan skjuta upp skatten hur länge som helst! Räntan på räntan jobbar jäkligt bra då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skiljer detta från en ASK? Det här tycker jag låter exakt lika: "Du kan selge verdipapirer, få renteinntekter og utbytte, uten at det utløser skatt eller fradrag. Det er kun når du tar pengene ut av kontoen at gevinst og tap blir beskattet."

      Här försöker de förklara: https://www.nordnet.no/blogg/investeringskonto-vs-aksjesparekonto/
      Förstår fortfarande inte riktigt.

      Radera
    2. Känner inte till ASK då de infördes efter jag flyttat.
      Zero kontot är som en kapitalförsäkring utan den årliga schablonskatten. Du kan välja förmånstagare vid dödsfall.

      Radera
    3. Fast man verkar ju ändå få betala reavinstskatt när man tar ut pengar, till skillnad från KF.

      Radera
  8. Men om Visa kostar vid användning. Kostar då bankkort i sig att ha? I Sverige har vi ju runt 300/400kr per år för sånt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, det med :( Jag betalar 250 eller möjligen 275 kr om året för äran att få betala en avgift varje gång jag använder det. Som jag förstått det kommer jag undan allt detta med ett kreditkort, både årsavgiften och straffavgiften för att använda kortet. Problemet är att jag inte kan få kreditkort utan att först ha personnummer.

      Radera
    2. Kan du inte teckna ett kreditkort i Sverige (typ Norwegian) och få någon att skicka det till dig i Norge tills vidare? Det kortet är utan avgift och dessutom avgiftsfritt att ta ut cash i utlandet (vilket
      Norge blir om du fortfr tecknar kortet i Sverige). Eller är du redan att betrakta som utflyttad från svensk folkbokföring?

      Radera
    3. Nej, men jag blir det så fort jag får personnummer. Det kan bli imorgon, det kan bli om två månader (fast SÅ jävligt borde det inte bli). Enklare att handla för kontanter tills vidare.

      Radera
    4. skaffa ett gratis krypto-kort med 1% cashback, är ett visa debit kort. Du kan fylla på det med ditt svenska kort eller göra SEPA överföringar. Det som eventuellt är ett problem är att valutan på det är euro men du har perfekt växlingskurs vid användning, så kostnaden är eventuell växlingskurs från din bank. Är också möjligt att skaffa högre nivåers kort så du får 2% cashback och lite annat, fast det kanske går bort då du behöver en smartphone för att hantera kortet..

      Radera
    5. Det där med växlingskurser från banker brukar tyvärr inte vara något litet problem. Den NOK/SEK-kurs jag fick från SEB första gången var riktigt usel, så då kvittade det lite att de "har så låga avgifter".

      Smartphone har jag tyvärr :)

      Radera
    6. Det kanske har avhandlats tidigare på bloggen, men borde inte ett Revolutkort funka för herrn? Sätt in i SEK och få bra växelkurs när du handlar eller omvandlar till NOK?

      Jag är mycket nöjd med mitt Revolutkort (som ju är ett debitkort).

      Mvh

      Egon

      Radera
    7. Det har avhandlats. Jag ställde ett par frågor till deras kundtjänst och när de inte ens bemödade sig att svara en potentiell kund vågar jag inte tänka på hur ointresserade de skulle vara om det krånglar för mig som existerande kund, så det får vara.

      Det här är hur som helst ett tillfälligt problem. Så fort jag inte behöver vill jag inte ha några SEK, så då har jag heller inga att växla.

      Radera
  9. Oj, det låter icke bra. Jag misstänkte det när du sa Norge att det kommer kosta. Men, du får väl ta upp aktiehandeln igen lite mer intensivt, så löser det sig det där skulle jag tro :)
    Den norska aktiemarknaden har jag dock alltid upplevt som lite märklig och avig, så jag har hållit mig borta i princip. Förutom Protector som jag var inne i en sväng för länge sedan.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte säker på att affärerna blir bättre för att jag handlar mer intensivt. Men håller med dig om norska börsen. Jag har dock haft mycket glädje av Tomra (som jag naturligtvis sålde alldeles för tidigt).

      Radera
  10. Instämmer med definitionen av Ekonomiskt oberoende. Och det känns inte ens särskilt lockande. Jag vill hellre kalla det ekonomiskt fri när passiva kapitalintäkter täcker utgifterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast "fri" låter som att man varit fängslad innan, nästan som slaveri. Nog för att jag haft en del otrevliga jobb, men så jävligt har det aldrig känts.

      Radera