torsdag 5 maj 2022

Nittiofemprocentsrenoveringar

Först och främst, den här texten är ingen kritik mot de tidigare ägarna till mitt hus, varken de senaste eller tidigare. Det är en rimlig friskrivning när jag inte vet vem som läser här, men jag menar det. Var och en gör vad den vill med sin egendom och jag hade t ex inga problem med att det första de som köpte mitt nymålade, vackra, gröna hus 2003 gjorde var att måla det rött med vita knutar. Det var fult, det var dumt, men det var deras val att göra.

Något jag däremot stör mig på är halvdana renoveringar. Ska man göra något ska man göra det rejält eller låta bli, tycker jag. Det är såklart ofrånkomligt att det händer saker under ett hus med uppemot hundraårig historia. Ett exempel så att jag blir begriplig:

Här har man målat väggen fram till fönsterfodren istället för att först måla väggen, sedan måla fodren, sätta dit dem målade och avslutningsvis måla över spikskallarna. Problemet är att någon (samma eller senare ägare) bytt ut fodren till en smalare variant, kanske i samband med fönsterbyte, och då får man en remsa obehandlad vägg utanför de nya fodren. Istället för att måla väggen eller, ännu hellre, fläska på med lite bredare foder.

Maskeringstejp verkar ha varit ett okänt begrepp för en eller flera tidigare ägare/hantverkare. Jag är själv inget stort fan. Det är lätt hänt att det rinner in färg under tejpen, eller att tejpen tar med sig färg när man drar bort den. Det har inte hänt här. Istället har man målat så långt man vågat utan att skvätta över på nästa färg. Ett par exempel på detta:

Syns inte, finns inte”, sa vildvittrorna i Ronja Rövardotter, men även minst en som renoverat här. Under en hylla i köket ser man inte golvlisten hela vägen in om man inte böjer sig ner, så då har man målat ljusgrönt så långt in man ser uppifrån.

Lägg också märke till att golvlisten inte räckte riktigt, men istället för att skaffa mer och sätta en hel bit från dörren och hela vägen in skarvade man en bit efter en centimeterstor glipa. Detta går faktiskt att se uppifrån, men jag fattar att de flesta inte tänker på det. Men jag gör det. Jag tänker bara på det. Och vill man reta sig på saknade lister är huset ett paradis.

De saknade listerna i taket tror jag handlar om skorstensrör som flyttats, medan golvlisterna fattas för att väggfasta skåp plockats bort. Sedan hatar jag personligen de där tunna trekantslisterna man sätter utanför befintlig golvlist när man gör om golvet och exempelvis lägger in en korkmatta (varför i herrans namn någon nu skulle vilja göra det).

Nu är frågan vad som är billigast och enklast – att undan för undan fixa de sista fem procenten på alla renoveringsstarter, så att jag slipper reta mig på färgskiftningar och materialdiffar, eller att inleda en omfattande psykologbehandling så att jag slipper dessa tvångstankar. Jag ska grunna på det medan jag först fixar sånt som måste fixas.

20 kommentarer:

  1. Jag tänker att det ofta är en massa olika personer involverade i en renovering. En själv med det man kan göra och sedan hantverkare. Då har jag märkt att saker inte alltid sker i rätt ordning vilket det mycket svårare att få till de där saknade 5 procenten alternativt måste hitta på en annan lösning. Jag kan känna renoveringsutmattning ibland och höfta till en dålig lösning för att sova på saken och göra om. Någon gång kanske man nöjer sig med den där dåliga lösningen. Men jag håller med, det är störigt. Något annat som retar mig med mitt nuvarande hus är hur tidigare ägare har använd dåliga materialval. Plast, dålig färg som flagnar, gjutningar som inte har varit armerade. Omvänt kan jag tycka att ett bra material kan väga upp mot en lite sämre hemmafixares hantverk. En bit skiffer t.ex. är vacker även om den sitter lite snett, linoljefärg och linoljekitt på egenrenoverade fönster är vackert även om det inte är med maskinprecision medan någon plastbaserad dito alltid ser fult ut även om det är raka linjer. I min mening.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där med ordningsföljden är ett skäl till att jag försöker göra så mycket som möjligt själv. Allt tar längre tid, men man slipper lite av stressen som gör att det blir fel och fuskigt.

      Det hade varit fint om man fått välja vilka grejer det känts okej att gamla ägare fuskat med. Ibland är det charmigt, ibland bara irriterande.

      Radera
  2. Varför inte glädja sig åt alla fuskrenoveringar istället? Det innebar ju att du fick köpa huset till ett betydligt lägre pris.
    Så sätt igång med finliret tills du blir nöjd själv :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket av detta märkte jag inte innan köpet, troligen inte de andra spekulanterna heller eftersom priset steg 30 procent från utropspriset. Så "betydligt lägre pris" stämmer inte, kanske inte billigare alls.

      Jag skulle gladeligen sätta igång med finliret, men än så länge är jag på sånt som måste fixas, tak som ska läggas om och dörrar som måste bytas innan vintern. Och så livet då - företagande, biodling, språkinlärning...

      Radera
    2. Läste du inte tilstandsrapporten? Den är ju så omfattande att man nästan kan köpa osett i Norge.

      Radera
    3. Det gjorde jag, men där stod ingenting om att de inte hade målat golvlisterna under skåpen :)

      Radera
  3. För att glädja dig (eller inte) så kan jag meddela att det där med lister är ett problem även i helt nya hus!
    Jag har en släkting som fick tillgång till sin nybyggda lägenhet i vintras. Efter mindre än en månad så hade vi en lista på 10 punkter (and still counting) på saker som måste åtgärdas omgående! Det är lister som är för korta, ibland förlängda med en träbit av helt fel storlek sista biten. Det är genomföringar för elementrör i parketten som är så stora och sneda att "locket" som ska skydda hålet (dvs så man inte tappar ner saker till grannen under) är för litet. Sprillans nya köksluckor hade redan repor innan besiktningen. En tröskel "svajar" eftersom delar av parketten från rummet som tröskeln ligger på är sågad för kort så tröskeln inte ligger dikt an. De håller nu på att sprutmåla fasaden och när det hamnar färg på fönstrena så tar de ibland bort det, med repor som följd, ibland inte så det är färgfläckar på tills man påtalar det.
    Fick höra igår att släktingen vill ha hjälp med några nya saker att felanmäla. De vill alltid ha foton på det man anmäler och då får man hjälpa sina äldre släktingar med sånt.

    Ibland är jag glad att jag bor i ett gammalt hus. Här VET man att det är lite snett och slitet här och var.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt sant! Och hellre gamla repor än nya.

      Och för att vara tydlig gillar jag huset. Jag ångrar inte köpet och ser fram emot att få tag i sånt här. Däremot kan jag inte låta bli att fundera över hur andra tänker. Det värsta jag vet är att jobba vidare på något där jag vet att jag fuskat, det känns så himla meningslöst då. Det får hellre ta lite längre tid, men att visionen om att det en gång kan bli kanon överlever.

      Radera
    2. Bor själv i 20-tals hus som de tidigare ägarna ägnade nästan 20 år åt att renovera. Tyvärr är det mycket 95%-renoveringar. Dock ofta av typen att det inte kostat så mycket tid, kraft eller material att göra det 100%. Dessutom sådant som inte syns vid en snabb visning. Det är bara att inse att nivån för good-enough är olika hos oss husägare.

      Radera
    3. Jag tror att de flesta 95-procentsrenoveringarna går att färdigställa ganska enkelt (det återstår ju trots allt bara en tjugondel), men att en del inte ser det eller bryr sig, eller har tänkt fixa det, men att det alltid kommer något emellan.

      Radera
    4. Absolut, men att hitta rätt färg, list, skruv, spik eller vad det nu kan vara för att få det helt perfekt kan ta tid om man inte vet var man ska leta. Kanske orsaken att mycket bara blir 95%. :-)

      Radera
    5. Den som letar ska finna. Och färg går numera väldigt bra att hitta. En färgaffär som får en målad träbit eller kanske t o m en färgflaga kan analysera färgen i en dator och ta fram en perfekt nyans. Jag testade det själv innan jag sålde min lägenhet förra året och kunde på så vis dutta bort färgskrap på dörr- och fönsterfoder utan att det gick att se någon skillnad mellan det och den färg jag målat över tio år tidigare.

      Radera
  4. Är inte det standardförfarande från proffsen att låta bli att måla ytskiktet där det inte syns? Du ger några tydliga exempel.
    Andra exempel kan vara bakom kyl och frys, bakom spis. Och det gäller även underarbeten som inte syns, som spackling och slipning på ställen som inte syns. Jo, det är klart att det syns, om man krumbuktar sig ner eller upp i möjliga och omöjlig ställningar, använder sig av svepljus. Eller nuförtiden låter mobilkameran gå i vinklar som inte är möjliga att se med blotta ögat från ett vanligt leverne.

    Det är nog som vanligt Sparo, det är du som är ovanlig och som bryr dig och får tvångstankar av saker som dessa. Skulle tippa på att 99 procent inte reflekterar eller tänker på dylikt.

    På lång sikt kanske att gå till psykolog för detta - och liknande fenomen - skulle ge bättre avkastning/lägre alternativkostnad jämfört med att lägga tid, köpa grejer och tänka på sånt här?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket möjligt. Även om definitionen "inte syns" borde kräva mer än att man böjer sig lite och tittar längs golvet. Med undantag för fönsterfodret på första bilden (innan foder-/fönsterbytet alltså!) är samtliga fel väl synliga utan att "krumbukta sig ner i möjliga och omöjliga ställningar". Bild nr 2 t ex är längst ner på våning två i trapphuset, vilket innebär att man bokstavligt talat stirrar på felet från nära håll rakt framifrån varje gång man går nerför trappan.

      Radera
  5. Jag är superpetig när jag renoverar, det kan ta upp till tiodubbla tiden mot när en fackman gör jobbet. För att jag vill att det ska bli så nära perfekt som möjligt. Jag brukar komma rätt nära, men jag skulle ljuga om jag påstod att en skicklig målare/tapetserare/golvläggare inte levererar ett minst lika bra resultat som jag. Rörmokare och elektriker ska vi inte ens nämna, där spelar det ingen roll hur mycket tid jag lägger, lär få spö ändå.

    Känner dock igen det där men den sista lilla biten golvlist odyl. Tar jag inte tag i det bums går det garanterat åratal...
    /JonasB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här, det kan ta hur lång tid som helst. Men det där med att få färdigt har jag blivit bättre på. Just för att jag har lärt mig att annars blir det inte gjort förrän man ändå ska flytta.

      Radera
  6. Sparo, det billigaste blir garanterat att ta det med psykologen. Tänk vad du kan relaxa sedan. Själv lärde jag mig det med bilen när den fick första skadan i lacken som man ser vart dag. Bara att släppa det :)
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Psykologer är inte heller gratis, men självklart kommer de inte upp i hantverkarnivå.

      Radera
  7. Svar
    1. Eller olistat. Men inte olustigt!

      Radera