fredag 12 maj 2023

Hon är död!

Ett långt inlägg om de senaste turerna i min bigård. Jätteintressant, tycker jag, men förstår samtidigt att alla inte håller med. Tillhör du den gruppen lovar jag ett nytt blogginlägg i morgon bitti, garanterat insektsfritt.

Jag är nybörjande biodlare, men vill tro att även jag ibland märkt när något varit fel i en kupa. Det är något med ljudet och sättet bina rör sig, något gör dem oroliga. Men här märkte jag inget sånt. Jag hade gjort en första vårinspektion i tre kupor och det var bättre än väntat. Jag hade tidigare kunnat se att bina dragit in pollen, vilket är ett tecken på att äggläggningen funkar. När jag äntligen kunde titta på ramarna såg jag att jag haft rätt. Pollen, honung, ägg och yngel i alla stadier från små larver i öppna celler till förslutna celler som ska kläckas inom 12-13 dygn.

Den fjärde kupan var lika lugn och harmonisk som de första tre, men jag gick igenom ram efter ram utan att hitta ägg eller yngel. Det är inte alltid man ser drottningen även om hon är märkt med en prick i bakhuvudet, men har man en äggläggande drottning ser man alltid ägg eller yngel. Och det gjorde jag inte.

Nästa steg blev att försöka låta bina själva dra fram en ny drottning. Genom att ge larven drottninggelé utvecklar biet fortplantningsorgan och blir drottning. Det hade bina gjort på egen hand om de hade haft ägg, men nu hade de ju varken ägg eller en drottning som lägger nya. Därför tog jag en ram med ägg från den kupa jag bedömde vara allra bäst och satte in i den drottninglösa. Det hjälpte inte, så jag upprepade försöket med en ny ram. Fortfarande resultatlöst.

Spiken i kistan för samhället var att ett arbetarbi började lägga obefruktade ägg (som därför blir drönare, hanbin). Det är en överlevnadsstrategi, men då är det nästan omöjligt att få samhället att dra fram en ny drottning. Bisamhället är en matriarkal monarki – ingen drottning = inget samhälle.

Eftersom samhället verkade friskt, bara drottninglöst, valde jag att sätta ihop det med ett annat. På våren är bina hyfsat integrationsvilliga, men för att vara på den säkra sidan sätter man ett perforerat tidningspapper ovanpå det ena samhället och ställer det andra ovanpå det. Under den tid det tar för bina att forcera pappret har de hunnit vänja sig vid varandras doft och kan förenas som jämlikas.


Före & efter.

Tre dagar senare gick jag in för att se om de var färdiga med tidningen. Det var de, som synes.

Mellan de gamla samhällena sitter ett drottninggaller som förhindrar den överlevande drottningen att klättra upp i de översta två lådorna som nu blir ”skattlådor”. När alla yngel är utflugna eller bortstädade kommer lådorna att fyllas med honung och ett par dagar senare är det dags för ytterligare en. Med dubbel bistyrka jobbar de dubbelt så fort.

Jag skulle kunna nöja mig med det, men jag vill ha det förlorade samhället tillbaka. I sommar tänker jag därför dela upp det här gänget igen, skaffa en ny drottning och låta henne få ta hand om halva kungariket. Om de inte svärmar dessförinnan, dvs den befintliga drottningen flyger iväg med halva bistyrkan varpå jag får försöka fånga den och ordna min uppdubbling på det sättet. Mycket drabbas man av som biodlare, men sällan tristess.

20 kommentarer:

  1. Alltid intressant att höra om dina bin, och hur mycket arbete det ligger bakom. Om jag som du bott på landet och jobbat hemifrån, så skulle jag nog ha funderat på att göra något liknande. Men nu är jag dessvärre allergisk mot att äga hus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att någon tycker det, de andra får stå ut.

      Min lärare när jag gick biodlingskurs bor i lägenhet och har sjutton bisamhällen, och det finns många som har bikupor i Oslo så det funkar även om du är allergisk mot både villa och landsbygd. Är du allergisk mot bin är det värre :-)

      Radera
    2. Hm. Intressant! Möjligen att grannarna inte är lika positiva.

      Radera
    3. Nej, man ska nog inte ha dem på balkongen (möjligen på taket), men det verkar inte jättesvårt att hitta husägare/bönder som vill upplåta plats för ett par bikupor, särskilt om de själva får ett par burkar honung.

      Radera
  2. Sorgligt, är det den kupan du trodde var död under vintern? Hoppas det går smidigt att dela upp igen senare. Har du planer på att dela upp i ännu fler samhällen med tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var den högra kupan jag var rädd var död, för det var så dåligt med aktivitet (och döda bin) utanför den. Och även om det handlar om insekter känner jag ett slags vemod. Som biodlare kommer man tappa samhällen, det är bara att acceptera, men det här var första gången för mig. Jag läser mina anteckningar bakåt och tycker att det är lite sorgligt att det inte blir fler.

      Ja, jag vill åtminstone dubbla upp nu så att jag får sex samhällen till invintring, men gärna åtta. Nästa vår vill jag certifiera mig och först då har jag rätt att flytta kupor mellan bigårdar, så innan dess kan jag nästan inte ha fler än vad jag får plats med här hemma, vilket också beror på tillgången på mat.

      Radera
  3. Haha, du kan konsten att skriva ett inlägg fullt av komik t.o.m. inom ämnen som biodling! 😁 mycket underhållande! Lycka till med bina. Hoppas de inte gör myteri.
    /K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Underhållning siktade jag på, men särskilt komiskt vet jag inte. Jag hoppas slippa myteri, men igår blev jag stucken för första gången i år.

      Radera
  4. Hej.
    Det enda jag känner till till om biodling är genom din blogg, så fortsätt absolut skriva om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du inte lärt dig mycket ;-)

      Radera
  5. Tänk om integrationen av människor kunde ga lika smidigt!
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade varit smidigt om man bara kunde smacka tidningspapper emellan bostäderna och strax därpå är alla en enda stor familj.

      Radera
  6. Riktigt roligt med inlägg om din biodling. Det har lett till några timmar på Youtube på temat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, nu känner jag mig nästan lite skyldig här.

      Radera
  7. Jag är, och inser jag efter dina inlägg på temat, kommer aldrig bli någon biodlare.

    Men jag tycker det är superintressant! Älskar att lära mig!
    Det är så djävulskt mycket mera bakom detta än jag hade kunnat ana som man måste ha koll på, och jag suger åt mig all ny info och rapportering kring biodlandet med glädje och stort intresse, även om mitt växande antal öar med fragmentarisk kunskap om hantverket aldrig någonsin kommer att få praktisk nytta.

    Om inte annat så är det med en ny förståelse och ej gnällande över priset jag köper mig den burk honung jag gör av med per år! :-)
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här, för varje sak jag lär mig inser jag att jag har ännu mer kvar att lära.

      Radera
  8. Det där ser ju ut att gå bra, så envis som du är med dem. När tror du att det börjar löna sig ekonomiskt också?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror nog rätt mycket på mig själv. Det är möjligt att jag kommer att utöka så att jag får fler och fler samhällen utan att tjäna pengar, men då blir det ju också mer honung. Om jag börjar få ihop ett ton honung per år ser jag det nästan som omöjligt att inte ta ut vinst ur verksamheten, men det är många som klarar det med :-)

      Radera
  9. Min lekkamrats pappa hade bikupor. På hösten flyttade han dom så att det blev ljungdrag. Han hävdade också att tänk om barna fick lära sig något om bi i skolan. Det skulle vara nyttig kunskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte certifierad och kan därför inte flytta mina kupor på ljungdrag. Nästa år förhoppningsvis.

      Med tanke på hur mycket dumt man lär sig i skolan skulle lite biodling absolut vara en god idé.-

      Radera