torsdag 8 december 2016

Sådd & skörd

Att svenska skolan trots ett glädjande hack i kurvan nyligen blivit sämre i internationella jämförelser har säkert flera orsaker, men en av dem tror jag är att eleverna vaggas in i tron att deras liv är självspelande pianon.


Min känsla är att många barn matas med den felaktiga informationen att de är jätteduktiga bara genom att finnas till och att alla som säger annorlunda bara är elakingar som försöker förminska och ifrågasätta religionen/naturlagen ”allas lika värde”.

Människan, och särskilt barn, kan åstadkomma fantastiska resultat, men potential är värdelös om den inte tas tillvara. Jag menar alltså inte att man ska bryta ner barns självkänsla och betona hur svåruppnådda barnens drömmar är. Tvärtom! Uppmuntra dem istället att satsa på att nå sina drömmars mål, men förklara att ju svårare uppgiften är, desto mer krävs att komma dit.


Musik är ett bra exempel. ”Alla kan sjunga!” sägs det. Vad är det för trams? Alla som hört ett luciatåg med sexåringar vet att sanningen snarare är att ingen kan sjunga. Många kan däremot lära sig att göra det, men det kräver träning och kommer att ta tid. Ändå ses varje år en ny årskull Idoldeltagare som blir jätteförvånade när juryn berättar att de inte kan sjunga. De är 16-25 år gamla och ingen verkar ha berättat för dem att de inte kan sjunga. Eller också har de som berättat det inte nått fram med budskapet. Kanske viftades det bort som avundsjuka.

De flesta utan exceptionell talang och envishet släpper sina rockstjärnedrömmar ganska snabbt, men det här gäller allt. Ingen blir mattegeni, ingenjör, socionom, elektriker eller barnmorska på ren viljekraft. Det kräver studier och hårt arbete. Att lura i barn att deras framgång inte främst ligger i egna händer utan hos samhället, politiker eller hos andra samhällsgrupper är inte omtanke om barn, det är snudd på barnmisshandel!


Ibland försöker elever eller deras föräldrar tjata sig till högre betyg genom att hota att anmäla läraren till Skolinspektionen. Inte för att eleven missat missat kunskapskraven, skulden läggs på läraren. Hur ofta det fungerar vågar jag inte ens tänka på.

För det är det riktigt sorgliga i sammanhanget. Det är naturligt att föräldrar tycker att just deras barn är bäst i hela världen, men när media, samhället och skolan säger samma sak riskerar barnen att få en märklig världsbild långt upp i åren. Eller ännu värre, att världen försämras.

I Sverige har man sänkt de fysiska kraven för att bli brandman, bl a för att JämO ifrågasatt om de fysiska kraven är ”yrkesrelevanta”. Polisutbildningen har sänkt begåvningskravet från en ganska modest nivå, från 4 till 3 på en niogradig skala, så att människor klart under genomsnittet intelligenta tas in.


Och så var det lärare då, gruppen som ska ställa allt tillrätta. Det finns lärarutbildningar man kommer in på med under 0,1 på högskoleprovet. I princip behöver man alltså bara hitta dit och kunna stava sitt namn. Är det verkligen rätt signaler, att sluta kräva och istället sänka trösklarna?

13 kommentarer:

  1. Man gör sig själv en otjänst ifall man tror att ett betyg är viktigare än god kunskap. Kunskapskraven sänks och den som examineras får brister i vidare utbildning eller på arbetsplats.

    Det är en lite för stor diskrepans mellan gymnasieskolan och universitetet. Borde gå att täppa igen det hålet, men då krävs också ändrade kursplaner om vad och hur mycket inläsning studenten ska göra i gymnasieskolan.

    Jag hade t.ex. en på min utbildning på universitetet när jag tog en kurs i nordiska språk som sade: "Vi kan väl få skriva som vi vill. Att kritisera ens språkbruk är att gå emot principen om alla människors lika värde." Inte vet jag om hon var uppriktig.

    Brandman- och polisyrket har inte jag erfarenhet från. Men det övergår väl mer att väktarna tar över deras arbetsuppgifter?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är kunskaperna viktigare än betygen, men eftersom vi inte har något bättre sätt att mäta kunskaperna än med just betyg är det svårt att bryta isär. "Vi kan väl få skriva som vi vill?" borde ha besvarats med ett rungande: NEEEEEEEEEEEEEEJJJJ!!!!

      Radera
  2. Det beror på vad du studerar. Du kan t.ex. läsa på egen hand för att förbättra dina kunskaper. Men att föredra är att från årskurs 3 (eller 1) i grundskolan höja utbildningsnivån, då det är enklare att höja utbildningsnivån i högre åldrar i grundskolan och i gymnasiet. Universitetet har väl till viss del också sänkt nivån. Men många universitetslärare är mycket angelägna om att ha en god standard, andra mer villiga att sänka ribban.

    Läraren sa inte heller att eleven skulle skriva som precis som den ville, utan att det finns gällande regler som används.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra! Hoppas att morgondagens elever får samma svar på frågan.

      Radera
  3. Det är väl det du hoppas på. Men SVTs sändningar på lätt svenska är meningen att riktas mot svenska studenter.

    Varken jag eller du ser på SvT. Men det betyder dessvärre inte att studenterna håller sig ifrån nyhetssändningarna på lätt svenska.

    SvaraRadera
  4. Att man på vissa lärarutbildningar kan komma in med 0,1 på högskoleprovet är fan ta mig bedrövligt.

    Jag hade tidigare planer på att bli lärare då/när jag tröttnat på kontorslivet. Jag var beredd att ta lägre lön mot känslan av att skapa mervärde. När jag dock läser om och hör i bekantskapskretsen hur det går till i många skolor med föräldrar som klagar upp sina barns betyg samt att läraren i stort sett inte längre får ryta ifrån när ungdomarna inte beter sig väl har mitt intresse tyvärr svalnat.

    Lite synd med tanke på att lärare med bakgrund från "verkliga" (arbets)livet nog inte är är så dumt (och jag naturligtvis hade blivit en fantastisk lärare såklart).

    Kanske får man sikta på att bli "sunt förnuft" riksdagsman istället. Bra förmåner för lite utbildning har de i många fall.

    Mvh

    Sur-Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, riksdagsman verkar vara enda jobbet som inte kräver någon som helst utbildning. Och behöver man komplettera betalar skattebetalarna det med.

      Radera
  5. Läser man PISA-rapporten (deras informationsgrafik är väldigt lättläst) på http://www.compareyourcountry.org/pisa/country/SWE så ser man rätt snabbt en del intressant mönster.

    Svenska skolor verkar vara relativt dåliga på att hantera svaga elever. Och dåliga på att hantera starka elever. Men faktiskt i toppklass på att hantera genomsnittliga elever.

    Jag trodde att vi var jämförelsevis bra på att hantera svaga elever men den åsikten verkar varit ett utslag av nationell självgodhet.

    Det tar decennier att vända statusen och kvaliteten på undervisning. Det vi ser nu är en följd av skolans fall i status under 80-talet och 90-talet, alltså för 20-30 år sedan. Om staten gör rätt saker nu så kommer det ta tid innan vi ser effekterna. Jag hoppas man gjort något rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl typiskt Sverige, allt för medelmåttorna :-).

      Men jag måste erkänna att jag trodde som du, att de starka eleverna fick stå tillbaka för de svaga, inte att bägge grupperna missgynnas. Vore jättefint om staten gör något rätt, men med Fridolin som högsta hönset har jag inga stora förhoppningar.

      Radera
  6. Efter att ha lämnat mellanmjölkens land (socialdemokratin) så är jag mer benägen att tro att ett bra sporrande av begåvningarna ger bättre förutsättningar att ge dom svaga stöd än att statsa på curlade medelmåttor.....
    Snickar'n

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man ens ska behöva välja. Jag tycker att det är ett relativt lågt krav (och nästan garanterat lönsamt) att hjälpa ALLA elever till en bättre nivå utifrån sina förutsättningar, såväl genier som medelmåttor och svaga elever.

      Radera
  7. På ett sätt är det väl ganska logiskt att om kraven på intagningen till lärarutbildningen försämras så sänks dels den generella kunskapsnivån hos lärarna, och dels läraryrkets status. Det skulle innebära både att antalet lärare som sätter felaktiga betyg ökar, och att det ligger närmare till hands att ”våga” lägga skulden på läraren.

    Man skulle ju kunna hävda att genom att klaga så tar man saken (sin framgång) i egna händer istället för att bara tugga och svälja ett felaktigt betyg från en klåpare till lärare.

    (Inte för att jag någonsin skulle göra något dylikt själv, salig mor var lärare så jag hyser största respekt för det yrket. Även de potentiellt inkompetenta har säkert mer än häcken full jämfört med den ersättning de får.)

    Det hela beror på utbud och efterfrågan. Kombinationen ”höga” krav och låg betalningsvilja från statens/kommunens sida går inte riktigt ihop. Så antingen får man höja lönerna i branschen för att få fler som klarar högre krav att söka sig till utbildningarna, eller så får man sänka intagningskraven för att utöka antalet potentiella sökande.

    Och där valde man tyvärr helt fel väg.


    Cheers,

    /Peter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan ju också vända på det och säga att om lärarna inte är bra kanske de redan är överbetalda. Svårt att generalisera här, men i kontakter med lärare upplever jag ibland att de är lite som bönder - de hittar alltid en offerkofta att ta på sig och ältar hellre problem än att ta tag i dem.

      Radera