fredag 9 december 2016

Medarbetare och motarbetare

Det finns julklappar, och så finns det julklappar. Ikea-anställda som jobbat för företaget i mer än fem år får i jul ett pensionstillskott på runt 14000 kr. Totalt lägger företaget 1,1 miljarder på detta bonussystem som man hållit på med sedan 2013.


Men tomten Kamprad i all ära, det finns ännu generösare upplägg. För några år sedan gav syskonparet Inger och Sixten Norhed i familjeföretaget Nominit bort 114 miljoner till 45 anställda och tio ex-anställda pensionärer. De fick 1-2 miljoner per person, beroende på hur länge de arbetat i företaget. Och i våras skänkte Mattias X Lundberg bort 45 procent av sitt företag MXL som därmed förvandlades till ett personalkollektiv med runt 400 delägare.

Det finns såklart olika skäl till dessa manövrar, men en del är säkerligen att man på detta sätt skapar lojal personal. Värdet av den parametern är svår att räkna på, men som jag tidigare varit inne på vill jag gärna ta hänsyn till den när jag investerar i företag. För bara genom att utgå ifrån egna anställningar har jag märkt vilken otrolig skillnad det är på arbetsplatser där ingen lägger två strån i kors för att ställa upp för företaget och ställen där chefen bara behöver be om det så jobbar alla över, hårt och mangrant, när så krävs.


Jag har arbetat för företag där jag velat hjälpa till, och på andra där jag sett det som en bonus att sätta chefen i klistret eftersom jag vetat att han inte skulle tveka att hugga kniven i ryggen på mig. På en arbetsplats fick en anställd under arbetstid reda på att hans pappa hade dött utan förvarning. Killen blev helt knäckt varpå chefen lånade en bil av en annan anställd och skjutsade hem arbetskamraten – 40 mil enkel resa! I ett sådant arbetslag kan jag ta i tills det smakar blod i munnen. Undrar hur många arbetsgivare som reflekterar över den kraft de kan skapa – eller sumpa.

12 kommentarer:

  1. Hej!
    Har nyligen hittat till din blogg och tycker den är mycket läsvärd :)
    Helt galet bra det där med kollegan vars far trillat av pinn. Imponerande helt klart!
    Jobbar nog på ett företag någonstans emellan dessa två världar känns det som.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra! Både att du hittat hit och att du finner den läsvärd. Ser att vi inte länkar till varandras bloggar. Det borde vi väl göra något åt. Jag börjar.

      Ja, att utan att frågan ens kom upp sätta sig i en bil och köra 80 mil är sånt som får mig att vilja "bjuda tillbaka" även om det inte hade med mig att göra.

      Radera
  2. Jag tror tyvärr allt för få ledare förstår hur mycket de skulle kunna "få ut" av sin personal genom att bjuda på sig själv och vara generös. Har nog haft chefer i båda ändarna av spektrat och kan lätt säga att det är en stor skillnad på vad man själv ger ... /Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst blir det skillnad! Det gäller förresten inte bara chefer. Om en människa ställer upp vill man ställa upp tillbaka, oavsett om det är en chef, kollega, vän eller någon man knappt känner.

      Jag tror som du att få arbetsledare fattar att lojalitet är en tvåvägsgrej. Istället kör de "management by fear" så långt det går.

      Radera
  3. Har liknande story, pga stök, chef lånar ut bil för hemfärd för medarbetare. Bilen färdas +700km enkel genom 3 länder. Tror inte det är "chef" utan "människa" och människor är ofta rätt vettiga, faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det inte behöver vara en chef. I mitt fall var det snarare tf arbetsledare.

      Att människor ofta är vettiga är jag däremot inte lika säker på. Min känsla är att många helst tittar åt ett annat håll och hoppas på att chansen att få hjälpa till ska blåsa över.

      Radera
    2. Du får väl välja ditt umgänge bättre? Eller minska tiden på internet och i trafiken där 'all bets are off'. ;-)

      Radera
    3. Haha! Jag skulle snarare säga att jag redan dragit ner på umgänget av dessa skäl. Därmed inte sagt att alla människor kan/ska göra allt för alla, jag har också ytliga bekanta. Men om någon har en STOR grupp riktiga vänner de kan ringa och få hjälp av mitt i natten, utan följdfrågor, avundas jag dem.

      I trafiken är det hopplöst. Där finns bara MOTtrafikanter, inga med-.

      Radera
  4. Dessvärre vet jag allt för väl vilket av företagen jag i dagsläget jobbar för:/

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se det från den ljusa sidan - då kan det bli bättre. Själv kommer jag alltid jobba för en vresig jävel: mig själv.

      Radera
    2. Haha ja de finns alla möjligheter till förbättring i mitt fall:)

      Stackars dig att sitta i en sån situation;)

      Trevlig helg!

      MvH Pengaregn

      Radera
    3. Ja, firmafesterna är ett helvete! För att inte tala om löneförhandlingarna...

      Radera