torsdag 14 mars 2019

FIRE-inflation?

Varje gång ekonomiskt oberoende eller FIRE (”Financial Independence, Retire Early”) diskuteras kommer solidaritetsargumentet ”Hur skulle det se ut om alla …?”. Alla kan väl inte gå i pension vid 40, det funkar bara i Grekland och då under förutsättning att övriga EU försörjer grekerna.

Mitt svar har alltid varit att det kvittar eftersom alla inte kommer sluta jobba vid 40. Inte ens en promille blir ekonomiskt oberoende på något enda sätt, men den senaste tiden är det märkligt vad det snackas FIRE överallt. Det skrivs böcker och artiklar, görs dokumentärer, pratas i sociala medier. Det verkar nästan som att en betydande del av Sveriges unga planerar en tidig arbetsexit.


Så borde politikerna planera för att varannan svensk så småningom ägnar dagarna åt börshandel och bloggande om sina softa liv? Nej, knappast. Som vanligt är det stor skillnad på resultatet folk vill uppnå och engagemanget att också se till att det blir så. Sparar man inga pengar blir man heller inte rik. De flesta kommer inte ens spara så att de blir skuldfria, än mindre så att de har råd att leva på avkastningen av sitt sparande kapital.

Det som händer är bara att efter många års börsuppgångar hoppar alla på börståget lagom till att börsen går ner. Många kommer sälja när de tappat 20-30 procent för att sedan inte kliva in i marknaden förrän det är dags för nästa nedgång. Men nu, innan det hänt, ligger framtiden öppen och allt fler drömmer om ett liv oberoende av chefer och myndigheter. Nu är det FIRE som gäller. Om några år något annat. Pippi Långstrump?

64 kommentarer:

  1. För de som just börjat är ju faktiskt en nedgång på 50% det bästa som kan hända, visst ruttet att tappa halva innehavet om man är fullt investerad. Samtidigt om man just börjat borde man vara on the buy-side, vilket ger fin potential för uppgångar på nyinvesterat kapital. Jag väljer att alltid tro att i framtiden kommer jag tjäna mer pengar än idag så en börsnedgång är bara bra. On the buy side for life!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förutsatt att man ligger kvar och fortsätter månadsspara på börsen har du rätt, men det är fler som gör det inför nedgång än i uppgång. Eller rättare sagt, många som börjar med en smäll på käften går ur marknaden och missar större delen av den efterföljande uppgången.

      Radera
    2. Absolut visst är det så, varför jag säger påminner mig själv om: ”on the buy side for life”. Rent statiskt borde fler med mig också tjäna mer imorgon än idag.. varför fortsatta investeringar borde vara lättare att göra. Men jaaaaaaa jag fattar också din poäng, dvs FIRE rörelsen kanske missar grundläggande börskunskap i sin iver att gå i pension(så klart finns det många undantag!!), som t.ex att man hellre vill köpa en Sverige-indexfond när snitt PE-talet är 10 än 15, eller att det är lättare att hitta lågt värderade företag efter en börsnedgång.

      Radera
    3. Jag har väntat på den där 50%iga nergången på bostadsmarknaden och börsen i 10 år. Nu sitter man återigen och tänker vilket alternativ som är bäst:

      1) Vänta lite till och fortsätta se kronan urholkas både genom inflation och kronans värdering jämfört med andra valutor som till slut gör att man varken har råd att konsumera hemma eller i utlandet

      2) Köpa USD/EUR och hedga sig bort från kronan

      3) Gå in 100% i aktiefonder med förhoppning om att kronans utveckling inte kommer att leda till röda siffror även vid ett börsfall

      4) Köpa en bostad så har man i alla fall fått något för pengarna.

      Radera
    4. Tio år? Då var det väl på vippen att du fick in åtminstone börsraset. Skulle jag välja åt dig skulle åtminstone avvakta med fyran.

      Radera
  2. Yes, onekligen en solklar trend. Som du skriver är det få som lyckas, men nog börjar det bli lite tjatigt i stormedia. Det jag kan sakna är en nykter syn på vad som krävs för att bli erkänd som ekonomiskt oberoende. I mina ögon är det stor skillnad på ekonomiskt oberoende och ekonomiskt fri. Hm, borde kanske bli ett filosofiskt inlägg i den frågan..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut tjatigt, för jag tror inte att det är särskilt många som på allvar ens försöker.

      Ja, det beror mycket på vad man lägger i begreppen. Många (kanske för att de inte klarar av att andra lyckas) tycker att man ska kunna köpa allt man pekar på utan att fundera, och det kan ingen.

      Radera
  3. Helgpippi och lördagspippi:DD
    Vi är så glada för den experthjälp av en av våra vänner vi får för vad vi ska köpa och sälja. Det är väldigt betryggande för oss nybörjare. Även att ha nån att bolla med.
    Vet inte vad vi annars ska göra med pengarna om vi skulle sluta investera? Tjänar för bra numera och är för sjuk för att orka resa på privata weekends, festa, ha 50 kompisar, shoppa upp hela gallerior numera. Måste lägga energin rätt, och lättast för mig att sitta i soffan och köpa aktier för pengarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR kul att investera. I alla fall när det går bra :-).

      Radera
    2. Ja, jag vet inte vad jag annars ska göra för att någonsin bli lite friare som är lika enkelt. Nu kör vi mest utdelningsaktier. Har testat det där med att köpa lägenhet och hyra ut också, men det var rätt krångligt och mycket jobb. Lendify sa nån gick dåligt, men kanske är nåt. Har rätt mycket pengar nu som inte är investerade, men köper när "vår aktiekille" tycker nåt ser prisvärt ut..

      Radera
  4. Ditt sista stycke är så väldigt sant. Trender tenderar alltid att extrapoleras ut i evighet. Nu har vi haft 10 år av börsuppgång och att så många hoppar på FIRE trenden baseras till stor på del på "Titta vad lätt och stabilt det är att tjäna pengar på börsen".
    30% nedgång och hälften av dessa skakas ur trädet direkt. Särskilt de som nu glatt utropar "Bolag x höjde utdelningen med 15% vilket innebär 500 kr mer i månaden för mig resten av mitt liv". Nej det gör det inte! Det innebär 500 kr mer i år. Nästa år kan utdelningen vara slopad.
    Man pratar också ofta om att det är lugnt att investera i utdelningsaristokrater. Sanningen är att av de som skulle varit utdelningsaristokrater för 50 år sedan finns inte så många kvar idag och så kommer det vara om 50 år också. Världen förändras. Det gäller att byta tuva i tid.
    Med allt det sagt så kommer börsen sannolikt långsiktigt vara den bästa sparformen. Det kommer dock komma tider när det inte är så kul att vara aktieägare och då kommer många lämna precis som vid alla tidigare börsnedgångar. I efterhand är nedgångarna oftast ett hack i kurvan men när man sitter där i skiten känns det aldrig så.

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, historien lär väl upprepa sig även denna gång, även om de som hoppar av på ett logiskt plan förstår att börsen är bättre än sparkontot.

      Beträffande utdelning förvånas jag över hur viktig den är för en del. Jag förstår ju uppsidan, men man kan också tänka så här: Vill jag ha maximal utdelning kan jag direkt ge 100 % av pengarna till mig själv istället för att sätta dem i en aktie som bara ger 5 % i år. Om jag tror på bolagets verksamhet vill jag hellre att de fortsätter att göra nytta där än att de ska ge tillbaka en del av pengarna till mig varje år.

      Radera
    2. Den viktigaste anledningen för utdelning som jag ser det är att det är en bekräftelse på att aktien är mer än en notering i aktieboken. Om bolaget aldrig planerar att dela ut eller göra något återköp så kan det ju som småsparare bli ganska svårt att hitta någon som vill köpa denna posten i aktieboken. Äger man då en noterad aktie med mycket handel kring så är det ju inte jättesvårt att återinvestera denna utdelning i samma bolag.

      Radera
    3. Jadå, och jag är inte motståndare till utdelning. Tycker bara att parametern konstant övervärderas.

      Radera
  5. Helt enig. När jag började med aktieinvestering på 80-talet betraktade man utdelningen som brus. Med inflation på runt 10% spelade inte en utdelning på 3% någon stor roll för det totala utfallet. I dagens låginflationsmiljö är förutsättningarna annorlunda och visst är det mentalt gott att få lite reda pengar i handen, särskilt om man ska leva på avkastningen.
    Dock ser man ständigt väldigt konstiga resonemang i bloggosfären, t ex att utdelningsinvestering ger mer ränta på ränta effekt (Ehh hur tänkte man där?) eller att en portfölj med utdelningsaktier bör ge högre totalavkastning (Finansiell teori säger väl snarare tvärtom)
    Nu lever jag inte riktigt som jag lär utan strävar mer och mer efter utdelning själv. Dels för att få ett stabilare kassaflöde utan att behöva sälja, men också för att sänka risknivån i portföljen.

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi verkar överens om det mesta här. Lite trist :-).

      Radera
  6. Fast det där att folk säljer av när det rasat ner 30%, är ju bara en seglivad myt!

    Vanguard har gjort studier i ämnet på sina kunder och det är inte mer än 3% som har lämnat skeppet vid stora nedgångar! Vad därimot många gör är att dom slutar köpa i nedgång och börjar inte igen förrän börserna är övervärderade igen.
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker i och för sig att 3 procent är "många" precis som jag skriver, men jag skulle ändå gärna se en länk till den undersökningen. Alldeles oavsett blir ju resultatet detsamma om man slutar att köpa, att man är tyngst investerad innan nedgång och går miste om mycket av uppgången.

      Radera
  7. Varför ställs aldrig den frågan till folk som väljer andra vägar i sitt liv?
    "Så du ska bli sjuksköterska, hur tror du det skulle se ut om alla blev sjuksköterskor?"

    "Så du ska bli bilmekaniker, hur tror du det skulle se ut om alla blev bilmekaniker?"

    Det är lika troligt att alla skulle bli låssmeder som att alla skulle leva på investeringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vore skojigt med ett sådant radioreportage på P1. "Jahadu, så du ska bli låssmed. Hur tror du samhället skulle fungera om alla var låssmeder?"

      Antar att det inte är lika provocerande att bli låssmed som att spara pengar.

      Radera
  8. Dygdiga as!

    Har vi inte avhandlat det här med att länka till Pentagon ett flertal gånger redan? Hur skulle det se ut om alla spred Pentagon-länkar omkring sig? Folk får ju inget gjort på jobbet.

    Ingen större skillnad mot annars då med andra ord..


    Inser nu att jag sålt tre och köpt två aktier i år (sjukt aktiv jag vet), och har ingen som helst aning om vilken utdelning (om någon) dessa har. Okunnighet är salighet osv.



    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men jävla Prusselus... Du får väl låta bli att knarka Pentagonvideos bara för att du ser en. Eller skaffa dig en coach som berättar att du inte ens gillar Pentagon. "Svensk humor, det gillar du inte alls. Du gillar Antikrundan och Parlamentet."

      Jag tror att du har handlat mer än jag i år. Definitivt fler köp.

      Radera
  9. Kul inlägg att läsa, som vanligt!

    Jag fascineras över det här spekulationerna om upp- och nedgång. Den här diskussionen om att vi "befinner oss i en lång uppgångsfas och nu måste det snart gå ner"- har vi varit i sedan runt 2010 nu.

    Varför? Jo för att under 2000-2010 har vi två perfekta U-formationer i nästan samtliga index. Folk drar då automatiskt slutsatsen att då måste de bli så de kommande tio åren också. Därför skall man vänta till det blir en sättning på 30-70 % innan man "går in igen".

    Det är många som fortfarande sitter och väntar.

    De har dessutom missat rätt rejält med uppgång nu.

    Sanningen är att vi befunnit oss i en betydligt längre uppgångsfas än så.

    Uppgången startade någonstans på 1800-talet när börshandel infördes.

    Sedan har det så klart varit lite hack på vägen, men dessa hack är bara brus i det stora hela. Och statistiken visar med 100 % sannolikhet, att ALLA som försöker tajma marknaden underpresterar. Förr eller senare.

    Särskilt underhållande tycker jag t ex puffarna på Nordnet är där användarna som haft 150 % avkastningen senaste tre månaderna lyfts fram som något slags stjärnor som andra borde ta efter.

    Det här var som sagt ett riktigt intressant diskussionesämne. Ser fram emot spännande kommentarer på kommande inlägg som handlar om marknadstajmning.

    Keep up the good work!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag ska inte tala för alla som spekulerar i upp- och nedgångar, men jag tyckte då banne mig inte 2010 att vi befann oss i en lång uppgångsfas och att det snart måste gå ner. Nu gör jag det.

      Visst kan man säga att börsen alltid befunnit sig i uppgång, men att kalla tapp på 30-40 % för "hack på vägen" är jag inte riktigt med på :-).

      Rätt säker på att jag skrivit inlägg om att tajma marknaden. Tror inte att det blir något nytt på ett tag. Jag lägger för lite tid på denna marknad nu för att ha något vettigt att säga.

      Radera
    2. Självklart är -40 % rätt magstarkt, men min poäng är att statistiken talar för att du långsiktigt kommer ha mer pengar om du inte säljer utan istället fortsätter köpa och återinvestera när det går ner.

      Var väl någon kändis i den här världen som myntade begreppet att mer pengar förlorats på att tajma och försöka undvika nedgångarna är man förlorat i själva nedgångarna.

      Liten blänkare om utdelningar också. Har man rejält med utdelningar i många bolag har man en nästan garanterad avkastning varje år. Som man t ex kan återinvestera alternativ ta ut utan att behöva sälja sina andelar.

      Det innebär inte att utdelningar kan sänkas eller slopas, men i en blandad portfölj med många aktier är risken statistiskt väldigt liten för att man skall bli helt utan utdelningar enskilda år. Skall så klart inte likställas med ekonomiskt oberoende, utan bara det faktum att utdelningar är väldigt säkra jämfört med kurserna.

      Radera
    3. Låter som något som sagt av en som misslyckats grovt med tajmingen :-).

      Fast det enda som är garanterat (eller snudd på) är beslutad utdelning. Nästa år kanske de inte delar ut något alls. Med bra spridning minskar risken, men det gäller ju även företag med låg eller ingen utdelning. Det som talar för utdelningsbolagen är att de ofta går med bra vinst, för annars har de inget att dela ut, men vad är hönan och ägget där? Ett bra bolag med investeringsbehov kan ju vara minst lika bra. Ta Nibe t ex. Mycket liten utdelning. Istället ligger styrkan i bra förvärv och aktien har fyrdubblats på fem år.

      Radera
    4. Så är det så klart, många fina bolag med låg eller ingen utdelning. Självklart går kvalitet före utdelning, även om jag föredrar båda :-)

      Radera
    5. Har max 4% men mest runt 2% i varje bolag av våra just nu investerade 1,4 mkr. Nu för kommande krascher och sånt har vi sålt av en del och köpt annat som är säkrare, men väntar ständigt på order.

      Radera
    6. Global Gaming står i 18,53 kr (utdelning 3 kr=16 %). Skulle inte köpa in den nu.

      Radera
  10. Helt rätt. Det är därför poker fungerar som alternativ inkomstkälla för oss som inte förlorar i poker.

    SvaraRadera
  11. Hmm, du har en poäng i detta. Känner nog att man är lite medskyldig till detta också. Men det torde väl vara resultatet av en samtid där arbetslivet som det ser ut just nu har problem att möta människors förväntningar på livet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller, om man vänder på det, en samtid där människor har problem att anpassa sina förväntningar till nuvarande verklighet ;-).

      Radera
    2. Eller en kombination av höga löner,stressiga jobb, dålig sjukvård (min läkare har inte ringt tillbaka på 9 dagar, imorgon jaga på igen, otroligt),att pensionsåldern kommer gå upp massa, svenska kronan och bostadsmarknaden rasar..
      Tror många lixom jag känner man får fixa det själv.

      Radera
    3. Hoppas det. För så kommer det att bli, och då är det ju en fördel om så många som möjligt också förstår det i förväg.

      Radera
    4. Tror inte många fattar hur illa det är därute förens de verkligen råkar ut för något. Min inneboende försökte få mig att åka till närakuten igår bara för att få mig registrerad i journaler så min ordinarie läkare ska förstå hur illa det är. Menade på att ligger du inte i än mer, åker till akuten med jämna mellanrum förstår de inte hur illa det är. Jag går alltså på en av de finaste sjukhusen i landet hos en av de bästa läkarna. Äger en lgh för 7,5-8 mkr, har två jobb varav ett får ses som väldigt bra jobb, är vit, svensktalande, ser bra ut, vältalig, har sparpengar, är gift. Vad mer kan man göra för att få vård i Sverige? Kämpat för den här sjukdomen sen 2012 nu.
      Livet kan rasa så himla snabbt...

      Radera
    5. Jag tänker att det kvittar om du går hos den bästa läkaren på det bästa sjukhuset om du ändå inte får adekvat vård. Då kanske det trots allt inte är bäst, utan vore bättre att gå till en läkare med sämre kunskaper men med intresse av lösa problemen.

      Radera
    6. Har vart runt "överallt". Är inte bättre någon annanstans, men kanske missat några, så får fortsätta kämpa. Ville mest förklara att om inte ens jag får hjälp som har väldigt många rätt, hur går det då för alla andra som kanske inte har lika bra förutsättningar.
      Det går väldigt illa om man läser i endometriosgrupperna, och har man råkat ut för dålig sjukvård så lovar jag man brinner för att bli FIRE, när man inser vilket U-land Sverige är.

      Radera
    7. Kan säga också jag pratade med en kvinna igår vars dotter blivit opererad i UK hos en av de kirurger jag också tittar på, och hon sa 10-15 tjejer per månad från Sverige åker till den kirurgen. Just för att Sverige inte kan hjälpa oss som har endo. Problemet är att England går eller gått ur Brexit nu, så måste leta andra alternativ. Kanske just den kirurgen börjar operera på Irland, annars får jag åka till USA och betala kalaset själv.
      Fast inte helt gett upp att försöka få vård här än, men för varje dag när jag inte ens får tag i den läkare jag trodde var bäst och bad om remiss till efter att ha gått till flera andra känns det som enda lösningen i slutändan. Dock skulle jag ju vilja ha med min läkare på tåget för op utomlands. Behöver även hjälp när jag kommer tillbaka till Sverige. Generellt är de svenska läkarna inte positiva till denna sorts op utomlands.
      Allt detta är nog jättesvårt att förstå för de som fått all vård de behöver och aldrig varit sjuka. Jag trodde inte heller det skulle vara problem. Klart man får vård i Sverige, eller?

      Radera
    8. Om du ändå är beredd att betala själv i USA, kan man inte göra samma sak i ett England utanför EU?

      Radera
    9. Jo det är klart, fast helst skulle jag ju vilja att försäkringskassan betalade för kommer gå på en hel del.
      Resa x2 samt mat och uppehälle får jag/vi betala själva.
      Skulle tro det blir 200 000 allt som allt, men kikar på olika kirurger nu, finns en i USA som en del rekommenderar och sen denna i London som många tjejer åkt till för att de fått eller hoppas få tillbaka från försäkringskassan.
      Verkar finns 7 riktigt bra kirurger i världen.

      Kommer inte ta upp detta med min läkare jag jagat i 9 dagar per telefon för oro att jag då inte kommer få de piller jag önskar eller remiss till smärtklinik.
      Däremot tror jag hon är ett av mina bättre hopp då hon är hyfsat öppensinnad. Även erbjudit sig skriva ut ett preparat som jag inte skulle kunna övertyga nån annan läkare om för tillfället.
      Därför jag håller mig kvar ett tag till.

      Helt frisk kommer jag aldrig bli, men om jag kan få bort smärtor tillräckligt många år för att kunna jobba och bunkra pengar skulle det betyda mycket. Det är lite synd för är väldigt duktig på att tjäna pengar och ge skatt till staten, men allt detta begränsar mig enormt.



      Radera
    10. Funderade och ska börja leta ny doktor efter det du skrev. Ville mest tacka för insikten och att jag fick ändan över vagnen, som det så fint heter. Kom på jag kan ju ha flera.


      Radera
    11. Jag vet ingenting, men tänker att läkare har olika kompetenser. Om t ex läkaren som är bäst i världen på att bota ett specifikt tillstånd samtidigt är oduglig på diagnosticering är det ju inte nödvändigtvis den man har mest nytta av trots allt.

      Radera
    12. Förstår inte heller något, men vore intressant om du skrev ett blogginlägg på temat "Om vi inte ger våra svenskar vård, hur förväntar vi oss då de ska kunna jobba och betala skatt och inte spara ihop pengar och planera sin flykt". Det är ju kontraproduktivt. En ond spiral som inte leder någon vart mer än ont.

      Radera
    13. Kanske inte just med vårdinriktning, men något sådant kan absolut komma.

      Radera
  12. Jag tror att FIRE/downshifting-"trenden", precis som 10-årsplanen är inne på ovan, har med folks jobbleda att göra. Aldrig har företrädesvis tjänstemannayrket varit så fyllt av poänglös administration. Många (jag inkluderad) känner nog att det jobb man sysslar/de med har liten verklighetsförankring och det är väl därför så många inom rörelsen längtar till att jobba med mer jordnära saker. Mr Money Mustache gick ju från mjukvaruutveckling till snickeri. Åsa Axelsson hjälper medmänniskor. Frugalwoods odlar.

    @Varadagsekonomen. Jag brukar inte tipsa om egna inlägg i andras kommentatorsfält eftersom jag aspirerar på att hamna i himlen när jag dör, men eftersom du efterfrågar någon form av "nykter definition" på ekonomiskt fri så kan jag tipsa om åtminstone en "definition" från min blogg i veckan. Inte min, från J D Roth.

    https://efficientbadass.blogspot.com/2019/03/de-olika-stegen-mot-ekonomiskt-oberoende.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog sant. När jag var anställd fanns inga HR-avdelningar som kunde hitta på en massa trams så då fick man istället fokusera på kärnverksamheten.

      Har man inlägg på ämnet ser jag inte problemet. Åtminstone har jag gjort så.

      Radera
  13. Eh eh en sak till. Jag tror att många förväxlar FIRE med de klassiska "alla-taxichaffisar-pratar-aktier"-i-slutet-av-börsuppgång-fenomenet. Det man då missar är att FIRE är en livsstil, nästan en filosofi som handlar om att försöka leva ett så lyckligt och meningsfullt liv som möjligt. Detta underlättas av att inte behöva ha kniven mot strupen för att klara av de löpande livsomkostnaderna. Som FLow-FI brukar utttrycka det: Investeringarna finns där som ett medel, men de är inte centrala för rörelsen som sådan. Vissa investerar inte ens på börsen utan lever på (nu höll jag på att skriva utdelningar tihi!) uthyrningar. Som Jonathan i ChoosFI podcast brukar säga: "FIRE is the ultimate life hack" och inbegriper förutom pengar även hälsa, relationer och medmänniskor. Delningsekonomi, kunskapsdelning, vänskap et ceterae.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det hänger ju ihop. Hade börsen gått ner de senaste åren tror jag inte att FIRE-snacket varit så högljutt som det nu är.

      Radera
  14. Ja, hela FIRE konceptet är i teorin enkelt och bra. Men i verkligheten ack så svårt för den mänskliga naturen att uppnå. Många är lockade, få är utvalda.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är hur mycket man är villig att offra. Eller om man ens ser snålandet som en uppoffring. Helt klart är ytterst få villiga att dra det tillräckligt långt för att få det att funka. Och det tror jag på intet sätt är på väg att ändra sig. Snarare blir väl allt fler allt mer konsumtionsberoende.

      Radera
    2. Fast för dig som är barnfri så måste det ju vara busenkelt med fire. Även om jag själv, när jag tänker efter, aldrig skulle välja barnlös av den anledningen. Men jag vet folk som tänker så.

      Radera
    3. Om man väljer att inte skaffa barn för att det är dyrt med barn är det nog ett bra val för den personen att inte bli förälder :-).

      Radera
  15. Förstår inte problemet med att folk slutar jobba tidigt av tre anledningar.
    För det första har dessa personer oftast jobbat mycket och betalat mycket skatt innan.
    För det andra har vi kapitalskatter i det här landet så även om man inte får någon tjänsteinkomst betalar man fortfarande massor till staten.
    För det tredje, det finns massor med folk som aldrig jobbat och skulle göra nästan vad som helst för att få ett. Om man hade hjälpt dessa människor att bli anställningsbara är det ju perfekt när någon kliver åt sidan och lämnar plats...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det samhället vi har bygger på en ständigt stigande tillväxt. Den skulle inte gynnas av att (väldigt hypotetiskt, jag tror inte ett dugg på den utvecklingen) människor kliver åt sidan och slutar maximera sina skatteinbetalningar.

      Din punkt 3 håller inte. Istället får vi hela tiden en större grupp människor som aldrig kommer att bli anställningsbara. Den typ av jobb som fanns åt den gruppen tidigare finns inte längre. Du kan inte längre ens ta ett städjobb utan viss datavana. Kvar är hemtjänst, men hur många miljoner kan jobba med det?

      Radera
    2. Vårdsektorn är väl den som kommer att bli mest ansträngd åren som kommer? Jag funderar själv på att extraknäcka inom hemtjänsten när vi drar norröver. Är det något de har där så är det seniorer. Och det skulle kännas mer meningsfullt än de jobb jag haft de senaste tio åren.

      Radera
    3. Norröver? Island? Svalbard?

      Radera
  16. Bra inlägg! Jag håller helt med. Även om börsen haft det lite kämpigare på senare år är nog ändå känslan många har att börsen bara tuffar på uppåt och man hör om "alla" som gör superbra affärer stup i kvarten. Jag har vänner som jag inte hade en aning om att de gillade aktier nu har börjat intressera sig för aktier. En större börsnedgång kommer nog ganska snabbt minska intresset för FIRE hos den breda massan. Jag gillar Pippi Långstrump men personligen hoppas jag inte att dagens alla aktie- och FIRE-bloggar skriver uteslutande om Pippi om 2 år :)
    Ha den trevlig fredag!
    // The Dividend Story

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv stod jag aldrig ut med Pippi Långstrump. Astrid Lindgren har mycket elände på sitt samvete, men vid sidan av Lotta på Bråkmakargatan är Pippi den allra jobbigaste karaktären i svensk barnlitteratur.

      Tack detsamma!

      Radera
    2. Men håller med. Hon är ju helt odräglig! Och nu menar inte jag ur ett 60-talsföräldraperspektiv att hon står för omoral genom att sova med fötterna på kudden utan mer - hon är ett koncentrat av grandios självgodhet.

      För övrigt har jag även haft svårt får Tjorven.

      Radera
    3. Ja, Tjorven var också vidrig! Liksom den manliga versionen Karlsson på taket. Helt egofixerade och dampar så fort någon försöker vrida bort strålkastaren om än aldrig så lite. Tacka vet jag Paradis-Oskar och Farbror Melker.

      Radera
    4. Intressant att dessa figurer från Astrid Lindgrens värld berör er på det sättet. Har bara tänkt på Pippi som ett typiskt föräldralöst barn som fått klara sig själv och därför utvecklat en för framtiden inte helt gångbar personlighet.

      Tjorven är en unge under tio år som enligt sin normala utveckling ännu inte kan vara riktigt ömsesidig med andra människor utan söker bekräftelse, främst från vuxna. Att det inte uttrycks på samma sätt bland alla barn är en annan sak. Hon är extrovert och söker energi från andra, på en barnsligt sätt dessutom. Men hon är ju ett barn. I tonåren skulle hon antagligen söka extra mycket bekräftelse från jämnåriga och inte minst från motsatta könet (under förutsättning att hon är lagd åt det hållet får man väl tillägga för känsliga läsare).

      Kan tänka mig att mina psykologiseringar förargar en aning... ;) Man har ju rätt att ogilla figuerna ändå. Jag ogillar ju också vissa beteenden och att psykologisera leder inte alltid till lösningar, utan kan leda till att man inte finner anledning att stoppa osunda handlingar. (Här passar ju svensk skola som exempel.)

      Men mest tittar jag på folk mer oberört. Det kanske beror på att jag är en självgod grandios person. Men betänk då min bakgrund... Där fick jag till det riktigt bra med en nypa offerkoftakrydda också! Som du märker har jag ovanligt litet behov av att bli omtyckt. Det är för att jag gillar mig själv så mycket redan och det kan reta folk.

      /Eva

      Radera
    5. Jag ska bara tala för mig själv nu, att så himla berörd är jag inte. Tycker bara att det är konstigt hur många som höjer dessa djupt störda, alternativt bara väldigt irriterande, karaktärerna till skyarna. Oavsett vad man tycker om Astrid Lindgren (och det är tillåtet att ha avvikande åsikter även där) är några av hennes karaktärer väldigt jobbiga människor.

      Radera