måndag 20 december 2021

Hur mycket liv förlorar du på sen pension?

Det här ser jag ofta. När svenskarna närmar sig 60 leker de med tanken på att gå i tidig pension trots att den ordinarie pensionsåldern stadigt flyttas uppåt.


Bara femton år kvar nu.

Och så kan de ju inte göra, tro att de ska få bestämma över sina egna liv på det där viset! Nej, in i fållan igen med den övriga fårskocken! Om inte statsministern eller statsmedia varnar så kommer pekpinnarna från statsfinansierade storbanker och affärsmedia, i detta fall Swedbank och Privata Affärer:

Men att gå i pension tidigt kan bli kostsamt.
Och så några räkneexempel i syfte att visa att de flesta kan glömma att ens gå vid 65 som ju fram till nyligen var standard. Jag skulle vilja vända på det, ”Så mycket tid förlorar du på att vänta!” alternativt ”Men att inte gå i pension tidigt kan bli tröttsamt”.


Gigolo – and proud of it!

Jag räknar med att jobba hela livet och missunnar ingen annan att göra det, men om svenskarna tvingas att jobba längre än önskvärt av ekonomiska skäl borde fokus i artiklarna ligga där – hur man gör för att spara. Men det gör det ju inte. Tvärtom, om någon så mycket som andas om en dröm om ekonomiskt oberoende sluter hela etablissemanget mangrant upp bland dysterkvistarna:

Det går inte! Det är orealistiskt, osolidariskt och alla möjliga andra o-. För den hugade återstår då två möjligheter. Antingen att acceptera, ge upp och foga sig i skocken, eller att forma sitt eget öde. De flesta väljer ettan och andas ut lite över ”vetskapen” att det ändå inte går.

30 kommentarer:

  1. Otroligt bra rubrik! Ger en mycket bra sammanställning av mina tankar om pension. Kommer att jobba/pyssla med mitt företag även som pensionär. Inte för att jag behöver det för min ekonomi. Har 6 år kvar till nuvarande pensionsuttag från vännen staten. Men jobbar nu 4 timmar i veckan (utslaget på ett år) och i övrigt styr jag min tid som jag vill. Pensionen från vännen staten kommer som en bonus. Så mycket litar jag på mina vän staten. Lev NU är en bra idé.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag känner att den aspekten går helt förlorad i alla uträkningar och artiklar. Väntar man med att ta ut sin pension tills man är död eller blivit så skruttig att man inte har någon nytta av den har man knappast vunnit något.

      Jag ser det likadant. Kommer det pension blir jag positivt överraskad. Många i min omgivning säger sig resonera likadant, men sedan hör man ändå att de räknar blint med det orangea kuvertet som ren sanning.

      Radera
    2. Staten är inte vän utan kamrat.

      Radera
    3. Jag tror ändå att Micke använde uttrycket "vännen staten" en aning ironiskt ;-)

      Radera
  2. Klart tusan det går att ta tidigare pension. Man får anstränga sig tämligen hårt för att hamna i en situation där det inte skulle gå, rent realistiskt.
    Men, vem skulle då betala all den skit som politikerna lägger pengarna på? Det är där skon klämmer.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt, man måste våga tänka i nya banor bara. Eller kanske inte så bara eftersom så få tycks göra det.

      Radera
  3. Nu gör ju verkligen samhället allt för att man inte ens ska vilja gå i tidig pension. Det är först året man fyller 66 som "straffskatten" (kolumn 6) försvinner på pensionsinkomster. För mig handlar det om flera tusenlappar i månaden i högre skatt för en pensionsinkomst jämfört med motsvarande löneinkomst. Det är väl främst jobbskatteavdraget som utgör skillnaden, vad jag kan förstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samhället har inte individens bästa för ögonen. Det har den aldrig haft (även om det kanske aldrig varit så här illa) och kommer aldrig att få.

      Radera
  4. Jag har ca 15 år kvar till pensionen. 5 av dessa har jag buffert för att klara helt utan inkomst. 10 år till om jag säljer den avbetalade kåken, men det skulle kraftigt sänka min upplevda livskvalitet, så det är inte en föredragen lösning. Jag har lite småarvoden från kommunalpolitik o nämndemannaskap i tingsrätten som jag har intresse av att fortsätta med dessutom. Vem vet, jag kanske även lyckas finna något deltidsjobb framöver för att stödja upp försörjningen.

    Prio är dock sådant jag finner viktigt och intressant, det övriga ska hållas till nödvändigt minimum för att överleva. Leva för att jobba känner jag mig så färdig med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska man leva för att jobba måste jobbet vara väldigt intressant, och det tror jag inte är möjligt utan att det är väldigt mycket på sina egna villkor.

      Radera
  5. Hej
    Har tyvärr vaknat i senaste laget men bättre sent än aldrig. De 60 kommer nästa år med planer på pension vid 63. Hörde för ett tag sedan en dokumentär på SR (https://sverigesradio.se/avsnitt/1539238) där två 65+ skulle segla jorden runt. De räknade med att ha ungefär 10 aktiva år kvar, sedan kan man räkna med att man fysiskt inte är lika start längre. Som 60-åring innebär det att jag har 15 aktiva år kvar. Dessa kommer jag att ta tillvara på.
    Ha de bra och tack för ytterligare en läsvärd spaning :-)
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om det inte är med hälsan som med jordens undergång, att den alltid kommer om tio år. Men åtminstone i det första fallet är det över rätt som det är, och man vet aldrig när.

      Tack själv!

      Radera
  6. Jag sparar långsiktigt på börsen sen jag var 28 år. Problemet med att fixa sin egen pension den vägen är klåfingriga politker med ständiga hot om högre kapitalskatter och begränsningar av ISK.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men så länge man inte låst in pengarna i ett specifikt sparande kommer det nog alltid finnas vägar.

      Radera
  7. Jag har nog tänkt mig att gå lite tidigare än vad staten förväntar sig men oklart när. Det är svårt när man både gillar att vara ledig och att jobba.

    Den här gruppen människor vill man ju också tillhöra någon gång i livet;
    https://www.youtube.com/watch?v=GvtS6z3VjXM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, "gamla personer går före i kön". Jag minns när min farmor ringde och bokade om sin frisörtid. Hon sa när hon kunde komma istället, frisören gallskrek att det inte passade, men farmor var nästan döv så det hörde ju inte hon. Fan vet hur de löste det, men de fick väl boka om de andra kunderna :)

      Radera
  8. Ja du.... Jag kan inte tala om hur mycket liv du förlorar. Förutom att det är mycket och inte värt det. Iallafall om du jobbar på min arbetsplats vilket är ett helt vanligt kontorsjobb. Man skulle på sin höjd skada sig genom att skära sig på ett papper eller få varmt kaffe över sig.
    Men så är det tyvärr inte! Man förlorar mer liv än så.

    Om den genomsnittliga pensionsåldern är 65 så är många kvar till 67 och sen blir de kvar på timme eller som konsulter via nåt annat företag (som inte har strikt regel på pension vid 67). Det är ju ganska lätt att räkna ut, man förlorar ett år av "ledighet och roligheter" på varje år som pensionen skjuts upp. (Fast de människorna älskar sitt jobb och skulle få det jättetråkigt som pensionärer, så de själva anser nog inte att de förlorar "ledighet och roligheter".)

    Men sen har vi alla de där som kanske planerar att gå vid 65, 63 eller kanske till och med 61. Ja då skulle man kunna säga att de "vinner" eller "tjänar" år på att gå i pension tidigare. År som kan användas till andra roliga saker.
    Förutsatt att de lever då.

    Men på det här jobbet så är den vanligaste åldern där folk dör 63 år! Somliga vid 48 eller 55. Eller något annat. Oväntat, knall och fall utan förvarning.
    63-åringarna har kanske börjat planera för sin pension, om de ska ta deltid de sista åren, om de ska börja ta ut pensionen till sommaren. 48-åringarna har inte tänkt alls så långt.

    De har förlorat massor av liv eftersom de inte får de där sista som alla planerar för.
    "Det där ska jag göra sen, när jag är pensionär."

    Jag vill inte bli en sån! Jag vill hinna göra andra roliga saker, innan jag dör!

    Det här kanske verkar vara en jättedeprimerad och förvirrad text, men det får ni ta. För i förra veckan var det ännu en begravning för en 63-årig kollega. Som dog helt oväntat!


    SvaraRadera
    Svar
    1. Möjligen deprimerat, inte förvirrat. Jag tycker att det är bra att du precis som jag funderat över de här frågorna, och tråkigt med de som inte gör det, på din arbetsplats och på andra ställen.

      Det finns inga universella svar, alla måste göra sin bedömning, och därför tycker jag också att det är tråkigt när de mediala tagningarna på förtida pension eller andra lösningar alltid är så ensidiga.

      Radera
  9. Skrämselpropaganda heter det! Det är svårt om inte omöjligt att sia om pensioner, det vet ju dagens pensionärer. Dessutom att man höjer pensionsålder som i sin tur ger högre pension kommer att ätas upp av storleken på ålderskullar på väldigt kort tid.
    Man vill också lägga högre skatter på privat sparande, i synnerhet på ISK är bl.a. för att motverka förtidig pensionsavgång! Det är jag helt övertygad om.

    Personligen trivs jag oerhört med min tidiga utgång från den svenska arbetsmarknaden. Jag vet att många av mina vänner och bekanta blev både nyfikna och inspirerade eftersom media/politiker/banker trycker på och skrämmer folk med låga pensioner.

    Du säger att alla måste göra egna bedömningar! Håller med! Dock är det svårt om man inte vet att det finns andra sätt, andra alternativ och annorlunda lösningar. Sånt talar media väldigt sällan om precis som du påpekade.

    Hälsningar Adela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte säker på att det är så planerat och genomtänkt. Staten behöver pengar och tar alla chanser att mjölka individen på dess pengar, det behöver inte vara konstigare än så.

      Det är svårt att göra en egen, genomtänkt bedömning utan att ha fått alla alternativ presenterade för sig. Samtidigt tycker jag, i denna som i andra frågor, att man helt kan lyfta ansvaret från individen. Det är mitt och ditt ansvar att skaffa oss information som är viktiga för hur vi ska leva våra liv. Väljer man att ta del av ett begränsat informationsutbud (exempelvis SVT+DN) kan man inte skylla på någon annan för att man är okunnig.

      Radera
    2. Och där skulle det naturligtvis ha sått "att man INTE helt kan lyfta ansvaret från individen". Annars blev resonemanget ganska ologiskt :)

      Radera
    3. Ha stått, inte "ha sått". (Ni märker, detta kan jag hålla på med tills imorgon.)

      Radera
  10. jag blir bara irriterad på detta ämnet så istället för att skriva ett nytt inlägg så återanvänder jag det jag skrev häromdagen på samma ämne:


    https://www.kronantillmiljonen.se/sparande-och-utgifter/25-kr-extra-till-de-fattiga/

    "pensionen gör mig förbannad. dessa 18,5% som ska sättas av till pension är i verkligheten runt 17%.
    man har plockat bort möjligheten till avdragsgillt sparande och istället rekommenderar pensionsmyndigheten att spara i isk, vilket vi alla vet att politikerna idag ser som sin egen godisskål att plocka fritt ur med ursäkten att det är bara de ”rika” som kan spara pengar. att de rika visar sig vara alla de personerna i landet som arbetar och inte köper en massa skit de inte behöver nämner man inte.
    samtidigt vill man höja pensionsåldern för att ”vi” börjar arbeta senare. vi börjar inte senare. jag ingår inte i dessa vi. jag började arbeta tre dagar efter studenten och gjort det sedan dess med undantag av en månads arbetslöshet och föräldraledighet. ändå arbetar jag tydligen för lite…
    jag beräknas att få ut före skatt ca 47% av min lön i inkomst/premiepension efter 46 års heltidsarbete. och knappt 62% när jag räknar in tjänstepensionen. för att täcka upp till vad jag får idag måste jag spara privat men då är jag tydligen rik och borde betala mer skatt. kan någon förklara den logiken för mig som varken är politiker, vänstervriden eller högskoleutbildad?

    (ursäkta att jag kräkte ur mig i ditt kommentarsfält)"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skriver att du inte vill kasta skit på pensionärer. Jag håller delvis med, men känner samtidigt att som man röstar får man skörda.

      Radera
  11. Detta ständiga "kravet" att det ska finnas en bra pension.
    Var det så att när pensionen infördes var medellivslängden och pensionsåldern ungefär samma siffra?
    Nu räknas väl med 15-20år som man ska "njuta" av livet som pensionär. Helt orealistiskt. (oavsett massinvandring och andra frivolösa utgifter)
    Jag förstår egentligen inte varför "lönen" efter arbetslivet ska vara baserad arbetsinkomsten. Vi arbetar ju inte. Lika för alla kanske vore något. (tar skydd bakom skrivbordet)

    Som vanligt passar jag inte i någon kategori.
    Gick hem för tre månader sen.
    Och har en del men inte tillräckligt med sparade medel.
    Det kan bli spännande. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den enda fördelen med lika för alla vore att det skulle bli stora pensionsreformer i valfläskmanifesten. Mellan valen skulle det så klart utredas istället för att förbättras.

      Radera
  12. Jag har varken hängslen eller livrem vad det gäller pensionen,så snart går jag väl här med rumpan bar och åker med ett schvung ut i tomma intet.
    Hur förberedd ska man vara för sin pension ålderdom och död, det är frågan, att vara eller inte vara? När har man ett liv? Är inte det subjektivt och högst individuellt i vilket tillstånd man anser sig ha ett liv värt att leva, före eller efter pensionen mer eller mindre pengar? Jag är "fattig" för att en större lycka för mig är att vara fri.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är i allra högst grad subjektivt och individuellt. Just därför tycker jag att det vore önskvärt om media och myndigheterna visade andra bilder, gav andra alternativ.

      Radera
  13. /*Läser en del gamla inlägg om ämnen som intresserar mig.*/
    Jag drömde om att sluta jobba i minst 5 år, tänkte och räknade fram och tillbaka, innan jag tog steget att säga upp mig 55 år gammal.
    Det var så många avväganden. Det ekonomiska, vad folk skulle tycka och hur det skulle kännas att inte ha en regelbunden sysselsättning.
    Hur jag än räknade kom jag fram till att pengarna skulle räcka. Dessutom är jag gift och frugan har jobb, så det var en extra ekonomisk livboj, i värsta fall.
    Så kom Coronan och man tvingades jobba hemifrån. Man kom ifrån kollegorna, från vilka det enda man hörde om pension var att det inte gick att sluta före 65. Jag fick känna på hur det var att gå ensam hemma hela dagarna. Tvärtemot mina farhågor kändes det helt okej och skulle ha varit ännu bättre om man sluppit jobbet...
    Det var det som fick mig våga ta steget och nu, ett och halvt år senare, har jag fortfarande inte ångrat det. Det bästa är friheten att använda sin tid som man vill, åtminstone så länge det inte kostar så mycket ;-)

    SvaraRadera