Bara baserat på hennes lugg och val av
glasögon drar jag slutsatsen att jag antagligen är oense med
Expressens vikarierande ledarskribent Mimmie Björnsdotter Grönkvist
om det mesta, men hon har en poäng när hon konstaterar att studenter kommer att klaga på sin ekonomi hur
rika de än blir.
När studentorganisationernas
företrädare går ut och klagar på att studiebidraget inte höjs
tillräckligt mycket eller att det inte finns tillräckligt många
billiga studentrum är det en del i en förhandling. Jag vet inte hur
det är med er, men jag har aldrig gått in i en löneförhandling
och sagt att jag egentligen var ganska nöjd med lönen redan innan.
Det hör till spelet att alltid uppfatta sig som undervärderad.
Det märkliga är
att studenterna lyckats så bra med att måla upp bilden av sig
själva som offer att det blivit till en sanning. Vi läser ganska
okritiska reportage om att studiemedlen inte räcker till. Här säger en student att hon är tvungen att planera sina matinköp och kolla efter
nedsatta priser. Jaha... Är det nu vi ska gråta en skvätt?
Studentlivet är kanske inte rikt, men det ska det heller inte vara. Fast i Expressens ledare står det: ”Det finns nybyggda studentboenden med hyror på över 6 000-7 000 kronor i månaden, det vill säga kring halva studiemedlet.” Det innebär alltså att även dessa studenter har minst 6000 kr kvar till studiematerial, mat och öl på studentpuben. Lägg 2000 på mat och lika mycket på böcker. Hur mycket öl är det egentligen möjligt att dricka?