Samhället snurrar allt fortare.
Bilarna, internet och snart sagt alla fenomen går snabbare och snabbare. Det
kallas utveckling och är ibland av godo. Men inte sällan kommer
hastigheten med en baksida.
Alexander Bard sa följande i sitt Sommarprogram: ”När jag var 25 år hade jag förmodligen läst
fyra eller fem gånger så många böcker som dagens 25-åringar har
gjort.” Att läsa en bok tar ett antal timmar. Är man uppväxt med
att när som helst kunna se Youtubesammanfattningar och luftigt skrivna
Wikipediasidor känns det nog ganska främmande att lägga tio timmar
på en enda källa. Internet är en fantastisk kunskapsbank, men
fördjupning är inte dess främsta kännetecken. Fördjupning tar
tid.
Självklart finns unga som är belästa
och 50-åringar som inte ens orkar läsa kontoutdrag, men alla är
barn av sin tid och det är inte lätt att ta till sig nyheter åt
något håll:
Investeringar ska helst gå fort och ge
snabb avkastning. När jag började handla aktier på allvar gjorde
jag alla affärer med tanken att skapa stor avkastning snabbt. Hellre
ett gäng korta vinstgivande affärer än längre affärer med högre
vinst. Fast helst både och. Och det går! Jag har gjort snabba
affärer över dagen med tvåsiffrig procentuell vinst.
Det är bara det att möjligheten till
snabb avkastning kräver hög risk. I valet mellan tio parallella
aktieaffärer med tråkiga industriaktier och en serie med tio
slantsinglar med dubbelt upp vid vinst skulle slantsinglingen ha
överlägset högst potential. På minussidan skulle 1023 av 1024
personer bli helt panka med den metoden. Avkastning tar tid.
En del saker måste helt enkelt få ta tid. Ibland kan det till och med finnas
fördelar med det, som vid kunskapsinhämtning, investeringar,
långkok, jäsning, sex... Livet är inget för sprinters, det är
ett maraton.
Maraton tar otroligt lång tid, i alla fall för mig.