Gud (och Stefan Persson) hör bön!

Så länge jag har bloggat har jag klagat på H&M och inte minst på vd Karl-Johan Persson som känts helt ointresserad av att driva ett klädbolag, och inte heller särskilt bra på det. När nu KJP flyttades till ordförandeposten och aktien tar ett glädjeskutt kan man lite här och där läsa att H&M stiger trots vd-bytet. Jag fattar (som vanligt) ingenting!

Ingen gillar väl Karl-Johan Persson?! Jo, kanske hans fru, men ni fattar vad jag menar. Att H&M-aktien gått kräftgång det senaste decenniet är ju knappast trots KJP, snarare på grund av. Att sedan pappa Stefan kliver av som styrelseordförande känns mer som något man gör för att rädda Karl-Johans ansikte. Jag känner inte familjen, men är rätt säker på att Stefan kommer att fortsätta hålla ett vakande öga över företaget. Han har ju som bekant några aktier...

Okej, resultatet var ”bättre än väntat”, men knappast så fantastiskt att aktien hade stigit 9,4 procent bara på det. Vinsten var bättre än analytikerna räknat med, men de börjar väl också bli rätt skotträdda. Bruttomarginalen var sämre än väntat och inte heller ser det så ljust ut framåt. Men vi är av med KJP – hurra!

Jag vet absolut ingenting om KJP:s efterträdare Helena Helmersson, men jag kan inte tänka mig att hon ger ett mer lojt intryck än KJP, vars enda merit för vd-jobbet var hans gener. Det faktum att Helmersson inte är släkt med Stefan Persson räcker för mig för att se H&M:s framtid an med tillförsikt.

Seglat på grund?

Min bloggkollega Utdelningsseglaren twittrade om att han lyxat till det genom att för en gångs skull inte dela disktabletten mitt itu. Ett extremsparinlägg bland många. Inte jätteseriöst, men heller inte oseriöst. En del nickar instämmande, någon börjar förhoppningsvis tänka till kring sina egna val och så är det den där motvallskärringen som av någon anledning kokar över.

Jag har ingen diskmaskin, men hade jag haft det och kommit fram till att en halv tablett gör samma jobb som en hel hade jag inte haft några problem att dela på dem, på samma sätt som jag återanvänder engångspåsar, använder helvita baksidor av förbrukade pappersark som kladdpapper och slår några droppar vatten i ketchup- och senapsflaskor för att få ut det sista.

Personligen skiter jag i om man, som i denna tråd, kallar det galenskap, en sekt bestående av ”uteliggare mot miljonen” samt ”jävla dårar”, men jag fascineras av engagemanget. Hade Utdelningsseglaren sagt att han delar disktabletter av miljöskäl hade han troligen hyllats överallt. Åtminstone hade ingen offentligt vågat kalla handlingen galenskap, men oss snåljåpar är det liksom alltid fri jakt på.

”Han samlade rabattkuponger, den jäveln!”

För övrigt skulle jag vilja bemöta påståendet om att man inte blir rik av diskmedelsbesparingar eller – ”ännu värre” – att panta burkar. När det gäller panten säger jag bara Burk-Curt, mannen som drog ihop tolv miljoner på att samla burkar.

Faktum är att man faktiskt mycket väl kan bli rik genom att spara in på larvigt små utgifter. Jag har räknat på fika, abonnemang och t o m plastpåsar (fyra år innan plastskatten) och visat att en inbesparad småutgift på sikt kan bli hundratusen. Flera inbesparade utgifter blir således flera hundratusen.

Jag tvingar ingen att hålla med eller följa mitt exempel, vare sig för privatekonomi, miljö eller av andra skäl. Men att kalla andra för galningar för att de vill göra besparingar som inte drabbar någon annan än möjligtvis dem själva är i mitt ödmjuka tycke inte ett bevis på att man själv är en stor människa.

Hur många fritidsgårdar klarar Sverige?

Sossepolitruken Veronica Palm, hon som nyligen gjorde succé genom att sjunga om att hon har fest i sin fitta (ursäkta språket, det är inte mitt utan hennes kör Guldfittornas) har nu hittat lösningen på otryggheten i samhället – fritidsgårdar!

Men har vi inte provat det, kanske någon undrar. Jo, det har vi. Redan när jag var ung trodde politiker att fritidsgårdar var lösningen på samhällets alla ordningsproblem (problem hette problem då, inte utmaningar). Fanns det en krona över drog man igång en ny fritidsgård. Pengar som hade kunnat användas för att på riktigt säkerställa tryggheten i samhället.

Kanske funkade det på 60-talet, för fritidsgårdarna fanns även då, under namnet ungdomsgård. När jag var i fritidsgårdsålder, på 80-talet, funkade det inte. Tvärtom var fritidsgårdarna de stökigaste platserna. Där slogs, där hotades, där såldes knark och smuggelsprit. Vi som inte var eller ville bli kriminella drog snabbt därifrån så fort skolan var slut, vid tretiden, för efter det var detta centraler för kriminell verksamhet, det visste alla.

Eller nästan alla. Veronica Palm är ett år yngre än jag. Hur kan hon ha missat det här? Och även om hon missade det då, hur kan hon ha missat det på 90-talet när hon var politiker, eller på 00-talet när hon var politiker, eller när hon var politiker på 10-talet?

Hon säger själv att hennes erfarenhet om de offentliga systemen från riksdagen gett henne verktyg att göra nytta lokalt, och en av hennes första förslag som lokalpolitiker är alltså att öppna en fritidsgård som stängdes ner efter att den tagits över av kriminella. Albert Einstein lär ha sagt:

”The definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting different results.”

Hur mår du, Veronica?

Skillnad på vikt och vikt

Flygbolaget Norwegian kommer att från och med månadsskiftet införa en avgift för kabinväskor. Andra bolag väntas följa. Jag tycker i och för sig att flygbolagen ska kunna ta ut vilka avgifter de vill så länge det framgår, men det blir nästan larvigt när ”lågprisbolag” pressar biljettpriset samtidigt som de tar hutlösa pengar för allt från utskrivna boardingkort till ospecificerade serviceavgifter.

Och så det här med bagage där man kan ta betalt för överviktiga väskor samtidigt som hundrafemtiokilosresenären med en liten väska slipper undan. Fast en del bolag tar ju ut en extra avgift för de som är för tjocka för att klara sig med ett säte.

Det kan väl vara rimligt, men Air France har (eller har åtminstone haft) en policy för överviktiga som behöver två säten att de slipper betala extra ifall planet inte är fullt. Okej, men varför inte sänka priset generellt då? Även vi som klarar oss med en stol hade ju klarat oss utan platsbiljett om vi vetat att det inte skulle bli fullt.

Hur som helst tycker jag att policyn även kunde gälla kabinväskor. Så länge det finns gott om plats i bagagehyllan borde flygbolaget inte ta betalt för att kunderna använder utrymmet. Kommunikationschefen säger att man då får välja en annan biljettyp. Den dag Norwegian, Ryanair och andra rufflare erbjuder en som-ett-vanligt-jävla-flygbolag-biljett må det vara hänt, men det kommer ju inte att hända.

Har skolan blivit föräldrar?

En debattartikel i Expressen väckte rubrikfrågan hos mig. För den som inte vill klicka på länken kan jag dra en sammanfattning. Kommun- och regionpolitiker från fem riksdagspartier och två lokalpartier föreslår att cykling av miljö- och hälsoskäl ska ingå i läroplanen.

Jag hatar inte cyklar och håller med om att det vore bra om både barn och vuxna börjar röra sig mer, men jag har fått uppfattningen att skolorna redan har svårt att hinna med undervisning i riktiga skolämnen. Ni vet, matematik, svenska och sånt, inte cykling, normkritik eller ens ”ett aktivt och systematiskt värdegrundsarbete som ska genomsyra undervisningen”.

Skulle vi inte kunna göra så här att föräldrar tar föräldrarollen, alltså uppfostrar barnen, lär dem cykla, knyta skorna, att respektera äldre och äta med bestick, så kan skolan lära barnen multiplikationstabellen, ordklasserna och Hallands floder?

Man måste kunna krypa innan man kan gå. Den principen gäller inte bara barn utan i allra högsta grad också den svenska skolan. Börja med baskunskaper. Den dag alla elever lämnar skolan utan väsentliga brister i kärnämnen, alltså att de kan läsa, skriva och räkna, prata engelska osv, då kan vi diskutera om skolan ska lära ut cykling. Eller kanske inte vi, själv är jag nog död redan om 50 år.

Folket tog politikerna i örat

Jag är ofta skeptisk till att stat och kommun driver företag, särskilt i branscher där det privata näringslivet gör det bättre. När det fyller ett syfte, som att garantera medborgarna tillgång till el och fjärrvärme, är det en annan sak. Om det dessutom går bra ekonomiskt så att företaget både bär sina egna kostnader och ger återbäring – desto bättre.

Som företaget Öresundskraft som ägs av Helsingborgs stad. Alliansen och SD ville sälja, S, V och MP behålla. 14000 namnunderskrifter tvingade politikerna att lyssna på folket. Säljpartierna tyckte att frågan ”är alldeles förkomplicerad” för att låta väljarna/ägarna bestämma, vilket brukar vara kodord för att de förstod åt vilket håll det skulle gå.

Fast de anade nog inte vilken massiv protest mot planerna det skulle bli, 96,37 procent sa nej. Omröstningen var i vanlig svensk ordning bara rådgivande, men politikerna fattar nog att om man pissar helt hämningslöst på väljarna är det ingen större idé att ställa upp nästa val. Så då spelar man ut nästa kort istället – bestraffning. När nu väljarna var så dumma att de inte förstod och lydde vill kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson (M) höja skatten.

För tydligen räcker det inte att Öresundskraft varje år går med 300 miljoner i vinst (ett resultat som prognostiseras att dubblas på bara några år), M behövde slakta guldkalven och få loss en rejäl klumpsumma för att få ihop sin budget. Undrar om Peter fick veckopeng när han var liten och vad som hände när pengarna var slut. Något säger mig att mamma och pappa Danielsson öppnade plånboken på nytt då.

Nybörjarfrallor

Lördag, dagen då människor med femdagarsjobb tänker ta en promenad, rensa källaren, vara sociala med alla de känner samt förverkliga sig själva. Men ni vet ju att det där inte kommer att hända den här helgen heller, så då kan ni lika gärna baka.

Jag skulle vilja baka mer matbröd. Jag är nog inte särskilt bra på det, men det är ju tacksamt eftersom nygräddat bröd i stort sett alltid blir gott. Mina brukar inte bli så snygga, men när Matgeek marknadsför ”frallorna ALLA lyckas med” ville jag se om det går att få dem lika bra som hans, om jag följer receptet slaviskt. Jag bara ökar lite för att få mängden att passa med min ugn.

Det som behövs då är:

22 dl mjöl
9 dl vatten

25 gram jäst
2 tsk salt
1 isbit
någon form av frön, eventuellt

Vi börjar med att värma upp vattnet till kroppstemperatur och blandar i jäst och salt. Kul att se att han också vispar jästen för att det garanterat ska lösa upp sig. Jag vispar alltid ut jäst, men det här var nog första gången jag sett ett proffs göra det.

Sedan gör jag som Matgeek och väger upp 1320 gram vetemjöl istället för att mäta. Och ja, jag nollställde vågen först ;-).

Normalt hade jag använt elvisp för att slippa kladda ner mig, men nu gör jag exakt som han föreslår, bearbetar degen med slev och händer.

3-4 minuters knådning, säger Matgeek, så jag knådade i fem minuter för att jag tror att han gör det lite effektivare. Sedan fem minuters paus och ytterligare lite knådning. Jag försökte vara återhållsam med att tillsätta mer mjöl, för det känns som ett nybörjarfel som är lätt att göra. Kanske blev det en halv matsked.

Sedan fuskar jag lite när han föreslår olivolja i bunken. Det har jag inte, så det fick bli raps. Å andra sidan sa han att ”olivolja tillför en massa god smak” och det stämmer ju inte, olivolja är inte särskilt gott. Nåväl, huvudpoängen verkar vara att brödet inte ska fastna, så då funkar rapsolja lika bra.

Plastfolie är en produkt jag i stort sett aldrig använder, men nu följer jag slaviskt (igen), så toppen av bunken plastas.

Att få upp degen i dubbel storlek ska ta mellan en halvtimme och sex timmar. För mig tog det en och en halv.

Första gången någonsin som jag väger bullar, men det lät smart att ha bullar som är exakt lika stora. Jag siktade på 90 gram, +/-1.

Att rundriva, försöka spänna degen med kupad hand, var lättare än jag trodde. Varje bulle tog 10-20 sekunder att göra. Sedan mer jäsning, en halvtimme, under ännu mer plastfolie.

Vattenpensling. Vallmofrön hade jag inte, men väl lite skalade sesamfrön som jag köpte för att göra egen hummus.

Eftersom jag har varmluftsugn kör jag 230 grader, annars kunde man blåsa på med 250. Till och med isbiten har jag lyckats fixa (även om jag undrar hur mycket skillnad det gör för smaken). Fast 20 minuter hade varit för mycket för min ugn, jag tog ut dem efter en kvart.

Upp till bevis! Matgeeks överst, sedan mina.

Inte så illa även om jag såklart förlorar den ”kampen”. Som synes sprack många av mina lite. Tror inte att det gör något för smaken, men nästa gång ska jag försöka spänna degen mer i finishen.

Och så ska jag försöka ta till mig idén om att variera receptet. Jag ska testa att minska mängden jäst eftersom jag fick det tipset i kommentarsfältet när jag bakade vörtbröd, att mindre jäst ger längre jästid som gör brödet godare och möjligen lite nyttigare också.

Matgeeks avslutande försök till världsrekord i feminism kan ni med fördel stänga av om ni i likhet med mig är helt ointresserade av svenska youtubers navelskåderi. Jaja, han kanske var nominerad till något PK-pris (finns det andra?) och ville förbättra oddsen. Men ett gott bröd blev det!

Priset då? 7 kr för mjölet, 1 kr för jästen. Salt, en skvätt olja och ett knippe sesamfrön - 1 kr sammanlagt? Och så elen för ugnen. Säger jag en femtioöring per fralla har jag åtminstone inte sagt för lite, och femtioöringar finns ju inte.