onsdag 22 december 2021

Äntligen!

Den här hösten skulle jag sälja min tredje bostad. Första gången (2003) anlitade jag en mäklare som var helt värdelös. Såg ni tv-serien Mäklarna? Jag hade föredragit vem som helst i den serien framför klantskallen jag drabbades av.

Så nästa gång sålde jag med hjälp av Hemverket som skötte pappersarbetet medan jag fick sköta visningarna. Det passade mig bra för det fick jag ibland göra även vid första försäljningen eftersom den mäklaren inte var så himla intresserad av själva säljprocessen utan föredrog faktureringen av mig. På minussidan blev det väldigt många visningar och tog väldigt lång tid.

Tredje gången gillt 2021. Nu blev det en ”riktig” mäklare igen, helt enkelt för att jag bor i Norge och inte kunde visa lägenheten på distans. Men i takt med att visningarna blev fler och fler kändes det ett tag som att jag fått det sämsta av två världar – hög avgift och ändå inget avslut, helt eller delvis beroende på en slö mäklare. Finns det förresten andra sorter får ni gärna avslöja vart, för nu har jag träffat på slöa mäklare i två länder och de jag köpte huset av har rapporterat om samma slöhet i ett tredje land.

Men strax innan jul och med en vecka kvar innan avtalet med mäklaren gick ut hände något. Jag hade börjat ställa in mig på en ny process med en ny mäklare, nya bilder och en ny visningsrunda i januari (man kan blåsa mig en gång, aldrig två). Så lyckades mäklaren ändå lokalisera en kund som ville betala ett rimligt pris. Skönt!


Lägenhetsutsikten får symbolisera glädjen.

Ekonomiskt satt jag inte i sjön. Det var surt att betala för en bostad jag inte hade minsta glädje av, men några månadsavgifter hit eller dit spelade kanske ingen större roll i slutändan. Då var det nästan värre att göra det på håll, att behöva lita på att mäklaren skulle göra vad hon sa, att behöva hjälp med att tömma posten och annat praktiskt när min högsta önskan var att få klippa navelsträngen till Moder Svea.

Men nu är pappren påskrivna och pengar rullar in som de ska, det går bra nu. Hög tid att fokusera på nya probl... utmaningar.

15 kommentarer:

  1. Om man vill bli av med en lägenhet i Stockholmsområdet snabbt så är det väl en prisfråga? Och i ännu högre grad om det ska gå ultrasnabbt?
    Hur gick diskussionerna med mäkklarn? Eller var mäkklarn helt oanträffbar, typ intagen på psyket/på Maldiverna/Antarktis?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, hade jag sänkt priset med en miljon hade det gått snabbt.

      Mäklaren satt, utan undantag, i möte de gånger jag ringde henne. Åtminstone skrev hon det på sms efter att ha tryckt bort mig. Märkligt nog inte innan jag blev kund.

      Vi enades om ett utropspris som kändes rimligt. Dessutom förhandlade jag ner hennes arvode men la till en bonus om hon skulle få ett bra pris, eftersom jag trodde att det skulle göra henne mer alert. Det gjorde det inte.

      Radera
  2. Har säkert missat det. Men hur hamnade du i Norge? Anknytning? Antar att du bor nära Svenska gränsen? (Billigare att handla i Sverige) :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, på bägge. Ingen som helst anknytning, men jag gillar Norge:
      https://sparosverige.blogspot.com/2021/10/varfor-flytta-till-norge.html

      Och inte så nära gränsen, men hittills har det ändå blivit många resor. Nu blir det förhoppningsvis färre framöver.

      Radera
  3. Tänker att det är inte alltid ens, så lätt att bli av med en lägenhet i Stockholmsområdet. Är det lite skjutglatt och tråkig omgivning eller vad det nu kan bero på, kan det gå trögt.Sen är ju alla lägenheter för dyra nuförtiden, speciellt runt Stockholm med omnejd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du är mitt i prick där (pun intended). När jag flyttade in var det ett väldigt lugnt område där det bodde många svenska pensionärer. Sexton år senare såg det annorlunda ut. Skottlossningar på nära håll, knivslagsmål och personrån i centrum, knarkförsäljning på lekplatsen. "Särskilt utsatt område" sades det, men det sades aldrig för vad.

      Radera
  4. Jag har sålt fem bostäder i mitt liv och använt mäklare vid fyra av tillfällena. Det är helt klart varierande kvalité på dem. Den senaste plockade jag upp i dåvarande grannskapet och det visade sig vara en lyckoträff. Kanske hade det att göra med att inte "kacka i eget bo" eller så var han helt enkelt en engagerad mäklare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Engagerad mäklare?! Det låter helt utomjordiskt för mig. Jag har verkligen BARA träffat på dessa zombies som tycks ha som affärsidé att ligga lågt.

      Radera
  5. Jag har själv haft att göra med 3 mäklare i mitt liv. En av dem var lite enligt ovan beskrivning, trött och snorkig. En hygglig procentandel alltså.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
  6. Ett sätt är att gå på visningar inom ens område. Ta en av dom mäklarna som oftast redan har en ”kundlista” för området ifråga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det jag gjorde. Jag valde den enskilde mäklare som sålt flest lägenheter i den bostadsrättsföreningen de senaste åren. Hur hon gjort det är en gåta.

      Radera
  7. Var hon snygg? Det verkar som att snygga mäklare -av bägge könen- säljer mer alldeles oavsett hur de sköter sina kontakter med säljaren. Kanske köparen vill visa sig stursk inför snyggingarna? Oavsett så brukar jag säga som Frank Zappa: ” If you're out there and you're cute, maybe you're beautiful, I just want to tell you somethin' - there's more of us ugly mother-fuckers than you are, hey-y, so watch out.” Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en subjektiv bedömning, men det skulle jag nog säga att hon var. Verkade dock inte hjälpa eftersom det nästan tog tre månader.

      Det stämmer egentligen bättre ihop med min gamla teori om att man bör anlita fula människor eftersom det är större chans att de fått sin position tack vare kompetens:
      https://sparosverige.blogspot.com/2017/03/anlita-fula-manniskor.html

      Radera