Allt kan inte subventioneras

Det är kanske bra att diabetesmedicin kan användas mot fetma. Det vore ännu bättre om patienterna äter färre kalorier och ökar sin ämnesomsättning genom att motionera, men i jämförelse med att operera om magsäcken är diabetesmedicinen att föredra.

”Hur menar du nu?”

Nu rapporteras om fetmapatienter som tvingas avbryta behandlingen för att medicinen inte subventioneras för dem som inte har den diagnos medicinen egentligen är avsedd för. Tråkigt för dem, givetvis.

Men jag vet inte ... Det är väldigt mycket som är nyttigt för många människor, som ändå inte finansieras av skattebetalare. Gymkort, idrottsredskap och hälsosam mat t ex. Nu när det är svinkallt funderar jag på att köpa ett löpband. Det vore absolut bra för min hälsa, men det får jag betala själv. På samma sätt får Carina i SR:s inslag betala för diabetesmedicinen om hon vill använda den för att gå ner i vikt.

Staten har inte obegränsat med pengar. För mindre än ett år sedan skrev jag om handikappade som fick betala sina egna rullstolar eftersom de hade behov av att röra sig mer än två kilometer om dagen. Är du lam kan du inte välja att ta dig fram utan hjälpmedel. Carina däremot, hon kan faktiskt gå ner i vikt utan diabetesmedicin. Jag säger inte att det är lätt, men miljontals människor har visat att det går. Och om inte, då får hon faktiskt betala vad den kostar.

Upp till kamp mot gnälliga studenter

Först, tack till ”Surgubben” för ämnestipset. Dagens blogginlägg handlar om den grupp som alltid känner mest självömkan, alltså studenterna, snöflingornas snöflingor. Den här gången gäller det den ”chockhöjda” CSN-räntan, från 0,59 till 1,23 procent för 2024.

Ja, det är en fördubbling, men inte ens studenterna hade väl räknat med att stå helt fria från räntehöjningar när Sverige gått från minusränta? Riksbankens styrränta har på några år gått från -0,5 till +4 procent. Eller som ”Surgubben” uttryckte det:

”På två år har räntan alltså höjts från 0 till drygt 1 % samtidigt som inflationen varit 5-10 %, vilket alltså är kraftigt negativ realränta. Ungdomarna får i princip betalt för att låna men klagar ändå.”

Låt oss då höra studenterna själva.

”Kanske att fler kommer klaga på sin ekonomi och jobba över somrarna i stället för att plugga.”

Att minska lite på öldrickandet på studentpuben är såklart inte ett alternativ.

”Det är tråkigt för att det är för det blir ett mindre incitament att plugga saker som inte direkt leder till ett välbetalt jobb, typ humaniora som väl redan aldrig lönar sig att plugga.”

Säger Molly som läser latin. Men hon ger sig inte där.

”Det är väldigt tråkigt för det är en sådan viktig del av folkbildningen, om alla pluggade civilingenjör hade vi haft ett väldigt tråkigt samhälle.”

På vilket sätt latin är en viktig del av folkbildningen år 2023 förtäljer inte historien, och om alla pluggade till civilingenjör hade ingenjörerna till slut haft ännu sämre lön än de hittepåjobb hon själv studerar för att få. Hade hon läst ämnen relevanta för det moderna samhället hade hon förstått det.

”Jag började plugga direkt efter gymnasiet. Då var det jättebilligt och jag tog lån fast jag bodde hemma.”

Jag kan tycka att det inte är meningen att man ska ta lån om man bor hos sina föräldrar, då borde studiebidraget räcka mer än väl. Alltså är hon ett bevis för att det varit för billigt. Det förstår hon uppenbarligen inte själv när hon följer upp med:

”Det är jättetrist för det känns verkligen som att det kommer bli så att folk inte vill plugga 'onödiga' ämnen.”

Kan någon förklara för mig varför staten ska subventionera onödiga studier? Alltså, inte nog med att själva undervisningen är gratis, man får låna till sitt uppehälle medan man håller på. Är det då för mycket begärt att de pluggar sånt de har användning för?

Jag känner snarare att studielånet, Sveriges i särklass billigaste lån, borde höjas ytterligare. Det är bra att människor studerar för att få jobb de tycker är intressanta, men universitet är faktiskt inga jävla fritidsgårdar. Plugga det ni ska, bli färdiga med det och kom er ut i arbetslivet!

Skrota EU istället

Det är ingen hemlighet att jag är rabiat motståndare till EU. Större unioner har testats förr, som i Sovjet och det fungerade inget vidare då heller. Unioner leder alltid till att makten hamnar ännu längre från vanligt folk och att de som styr har ännu sämre koll över vad de beslutar om.

Jag fick ett tips från Hanna som bara förstärker mitt EU-förakt, ett EU-förslag om att människor inte ens ska få bestämma över när våra egna bilar ska skrotas. Helt galet! Vem vill ha detta:

”Striktare regler: EU föreslår hårdare regler för att avgöra när en bil bör skrotas. Fordonsägare kommer inte längre att ha rätt att själva bestämma när deras bil är redo för skrotning.

Syfte med förslaget: EU vill främja en mer cirkulär fordonsindustri genom att kontrollera hela livscykeln för fordon från produktion till skrotning för att säkerställa återvinning och miljöhänsyn.”

Folkpartister såklart, de applåderar alltid totalitära förslag som inskränker individens frihet (liberaler, jo tjena...). Men vem mer? Och hur tusan kan man hävda att miljön gynnas av att skrota fungerande bilar? Min nuvarande bil är 50 år och har således återvunnit sig själv ett antal gånger. Man kan hävda att gamla bilar ger större utsläpp, men det går absolut inte att säga generellt. Det man däremot kan säga är att alla bilar ger hög miljöpåverkan vid tillverkning, inte minst elbilar.

”Det ska alltså inte längre vara du som fordonsägare som beslutar när det är dags att skrota din bil, utan det ska avgöras utifrån en punktlista. Om någon av punkterna uppfylls är äganderätten förverkad.”

Oavsett om du gillar gamla bilar, låter det här rimligt? Till dagens politiker vill jag bara säga att 1984 var en dystopi, inte en jävla instruktionsbok!

Kommer det här förslaget bli verklighet? Troligen, i någon form. I EU blir de flesta dumheter verklighet, förr eller senare. Det enda positiva med det är att politiker i länder som ännu inte är med i EU, som mitt hemland Norge, har svårare att lura sin befolkning att gå med ju mer dumheter de hittar på.

Ny idiotprodukt i matbutiken

Idiotköp i mataffären var något av det första jag bloggade om, för sju år sedan. Jag har upplevt en hel del dumma grejer sedan dess, men nu kan jag inte tiga längre. Detta efter att ha sett ”kakmjöl bakpulver” från Kungsörnen.

”Kungsörnen Kakmjöl, Self Rising, med bakpulver från Lantmännen innehåller bakpulver och extra vetestärkelse vilket gör det perfekt för sötare bakverk. Med detta mjöl får du lite extra hjälp på vägen när du vill baka luftiga sockerkakor, spröda småkakor och porösa kaffebröd. Du skippar helt enkelt bakpulvret i dina recept, mjölet kallas även ibland för Self Rising Vetemjöl. Detta mjöl är en del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram, ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan. Det innebär att när du väljer att baka med detta mjöl bidrar du till att Lantmännen kan odla spannmål med mer hållbara metoder.”

Otroligt hur man kan få in så många floskler i en text om ett mjöl. ”Self rising” var de så nöjda med att de skriver det två gånger. Det är inte magi, det är bakpulver. Att få bröd att resa sig är liksom bakpulvrets grej. ”Du skippar enkelt bakpulvret i dina recept”. Låter rimligt när det är bakpulver i mjölet, lite som att man inte behöver tillsätta lingon till lingonsylten. ”Del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram”, nu fattas bara referensen till ”oberoende forskningslaboratorier”.

Detta bygger upp till det riktiga bottennappet, ”ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan”. Om det ens är möjligt skulle väl detta gälla allt Kungsörnen-mjöl? Det faktum att de blandat vetemjöl med vetestärkelse och en skvätt bakpulver är inte svaret på världens samtliga miljöproblem. Skärp er!

Vem köper då detta? Osäkra människor som inte brukar baka? Kanske någon som läser ett Kungsörnen-recept med ”kakmjöl” och inte vågar översätta det till riktiga ingredienser? Jag vet inte, men det kostar. Den här klimatfloskeldyngan kostar mer än dubbelt så mycket som vanligt vetemjöl i samma butik. Om de inte blir tvungna att ge bort skräpet.

Cykeltjuv och polis

Varje år polisanmäls 70000 cykelstölder. Gissningsvis är det mångdubbelt fler som inte anmäls eftersom enda anledningen att anmäla en cykelstöld är för att få ut försäkringspengar. Polisen utreder inte brotten och gör heller ingenting för att beivra dem. Förr fanns åtminstone patrullerande poliser som kunde ge en avskräckande effekt, men när såg du senast en polis bekämpa annan brottslighet än fortkörning och rattfylla?

Vem vågar ställa cykeln här?

Polisen tycker ändå att du ska anmäla. De använder ju antalet anmälda brott i sina budgetförhandlingar, och när anmälan väl är nedskriven och (i samma sekund) nedlagd kan de bocka av att de gjort ännu en polisutredning.

I Sverige påstås ofta att anledningen till högre antal ouppklarade brott är ”ökad anmälningsbenägenhet”. Jag är tvärtom övertygad om att allt färre orkar göra polisanmälan. Dels vill man inte sitta en timme i telefonkö, dels kan man vara nästan säker på att utredningen läggs ner innan den startar, eller åtminstone att brottet aldrig blir löst. Jag anmälde när jag behövde ett referensnummer till försäkringsbolaget. När jag frågade vad polisen tänkt göra åt själva brottet blev de irriterade. ”Du är ju försäkrad!”

Jag fattar att polisen inte utreder cykelstölder. De har ju svårt att få loss resurser till mord, åtminstone har de svårt att lösa dem. Samtidigt ger det viktiga signaler. När jag bestämt mig för att flytta från Sverige övervägde jag Åland, bl a för att jag hörde att där utreds fortfarande cykelstölder. De visar 1. att polisen fortfarande är en garant mot laglöshet och 2. att antalet brott är hanterligt.

Jag har ingen lösning (mer än att inte ställa ifrån mig en dyr cykel i Sverige). Ökade resurser till polisen tycks inte hjälpa. Knappast fler poliser heller, förresten måste de ju ständigt sänka kompetens- och begåvningskraven för att ens få tag i folk som vill söka till Polishögskolan. Men hur galet det än låter tror jag att uteblivet beivrande av cykelstölder kan ge fler grova brott.

Odlingsåret 2023 – sponsrat av Impecta

Årets sista odlingsinlägg, om att alla grönsaker nu är skördade, frysta, konserverade eller torkade. Men också om Impecta, en av Sveriges största frödetaljister. Häng med så kommer kopplingen att klarna.

I början av november blev den sista skörden av årets odling bärgad. Det sista som plockades in var morötter. Jag har skördat morötter hela hösten, men när det började bli frost på nätterna tömde jag odlingslådan helt.

Före och efter grovtvätt utomhus.

Morötter var en av de mer lyckade odlingarna. Det blev riklig skörd och smaken är otroligt mycket bättre än på de jag köpt i butik. Att spara pengar är en av de största anledningarna för mig att odla. Jag skulle hellre köpa färdigt om det inte blir billigare eller bättre att göra det själv. Morötter blev tveklöst både och.

Detsamma kan sägas för dill och rödbetor – lyckat, gott och billigt. De stora flopparna var grönkål och majs. Rädisor och ärtor någonstans emellan, de har potential. Det där vet man aldrig innan och man måste ju börja någonstans, vilket leder oss till dagens sponsor, Impecta.

Precis som med annat hantverk, som finsnickeri och målning, är det viktigare för oss amatörer att jobba med bra råvaror och verktyg. Odlingsgurus som Sara Bäckmo kan säkert driva upp gamla torra frön till en djungel, medan jag som glad amatör behöver all hjälp jag kan få. Den odling som misslyckas, som årets grönkål, innebär att det tar ett helt år innan jag kan försöka igen. Om jag ens gör det, när jag misslyckats med en gröda blir jag mindre sugen på den. Synd, ifall allt som behövdes var bra fröer som hade passat mig och min jord bättre.

Impecta är ett familjeföretag som sålt fröer, odlingstillbehör och trädgårdsredskap i snart 50 år. De har tre sorters grönkål, dessutom palmkål, purpurkål och en massa andra kålsorter, samt kålnät för att skydda växterna från fjärilar och flugor.

Jag tänkte inte så här innan jag började odla. I våras köpte jag fröer på Europris, en norsk lågpriskedja med liknande utbud som svenska Rusta. Kända för att vara billiga, men inte butiken man går till för kvalitetens skull om man struntar i vad det kostar. Nu inser jag att inte heller priset skiljer så mycket, kanske ingenting. Impectas billigaste grönkål kan köpas för 33 kr/påse. Det är billigt!

Åter till mina morötter där uppe. Jag fick flera skottkärror fulla av härligt knapriga och smakrika morötter för några tior. En tia till hade inte gjort någon skillnad, det blir bara några ören per morot. Hade jag lagt en tia till på grönkål kanske jag hade kunnat skörda kål i ett halvår, nu blev det ingenting mer än en dyrköpt läxa att en misslyckad odlingssäsong tar ett helt år att reparera. Sparo handlar om sparsamhet, men främst om att handla klokt. Jag tror att kvaliteten per krona är hög hos Impecta.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Impecta Fröhandel, men åsikterna är mina.

Kaffestopp

Jag trodde inte att detta skulle hända, men jag har i stort sett slutat att dricka kaffe. Det sägs att världsmarknadspriset på kaffe har gått ner, men jag har inte märkt det i butik. Willys billigaste bryggkaffe kostar 95 kr/kilo.

Nu är det inte främst av ekonomiska skäl utan för att jag har hört många hävda goda hälsoeffekter, bl a bättre sömn och lägre vilopuls. Men ekonomin gör ju sitt till. Redan tidigare har jag dragit ner på kaffet som en sparåtgärd. Dumt att bälga i sig kaffe av ren slentrian, så då har jag minskat mängden kaffe i koppen. För ärligt talat märker jag nog ingen skillnad om jag fyller muggen till brädden eller stoppar på halva vägen. Jo, det slipper bli kallt.

Och så har jag druckit mer te. Varje morgon har jag druckit chaga-te för att jag tror att det är nyttigt. Det har jag oftast svept kallt eftersom det inte smakar så mycket, men nu har jag börjat värma det och dricka det istället för kaffe efter morgongröten. Och så dricker jag vanligt Earl Grey som jag köper på lösvikt, det blir mindre än hälften så dyrt som kaffe.

Men jag är inte absolutist. När jag får besök slår jag igång bryggaren och det känns konstigt att titta på när andra dricker kaffe, så då tar jag en centimeter att sippa på. Det kan jag göra annars också, bara för att jag gillar eftersmaken. Men totalt landar jag kanske på 1-2 deciliter i veckan, vilket jag tidigare översteg måndag morgon.

Om jag är tillbaka på vanlig konsumtion om ett par månader eller har fasat ut kaffet helt har jag ingen aning om. Det beror på om avhållsamheten ger önskad effekt och ifall jag saknar kaffet.

”Svenskar är usla på sjukanmälan”

Här är en nyhet som beskrivs som dålig, men som jag ser som positiv. Kan ni avgöra vem som har rätt?

Tonen sätts redan i ingressen där hemarbete beskrivs som en del av ett ”arbetsklimat”, som att det är något dåligt att fler kan jobba mer hemifrån och slippa bränna tid och pengar på att ta sig till ett kontor. Och vi jobbar inte bara hemifrån, vi jobbar när vi är sjuka.

Vad är problemet med det? Är man för sjuk för att jobba ska man såklart inte göra det, men man smittar ingen om man är själv och inte heller gör det något om man sitter och snörvlar framför datorn. Kanske behöver man pausa lite oftare, men det gör ju heller inget, förutsatt att man inte måste vara standby på heltid.

Min egen inställning till sjukdom är enkel. Det är inget kul att vara sjuk, men kan jag tjäna pengar när jag är det mår jag åtminstone inte sämre av det. När jag var anställd och jobbade själv nattetid på ett kontor försökte jag till och med jobba med maginfluensa, men till slut stod jag och kräktes över toan mer än jag satt vid datorn och då blev det ohållbart. Jag fick väcka min chef så fick han ta över vid 4-tiden på morgonen. Det var en dum jävel, så det kunde han gott ha.

Som företagare har jag aldrig sjukskrivit mig. Jag vet faktiskt inte ens hur det går till eller om det är möjligt. Måste jag jobba så gör jag det, vilar jag försöker jag jobba ikapp senare. Det ser jag inte som ett straff utan en konsekvens/del av flexibiliteten och den unnar jag gärna andra med. Men det gör inte ISS, allt är visst skit med detta.

”41 procent uppger att de arbetar trots sjukdom för att de inte vill förlora pengar.”

Vad är problemet med att de inte vill förlora pengar?

”Utöver att man jobbar fast man är sjuk så upplever var tionde svensk att de blir mer nedstämda av att jobba hemifrån”.

Gör inte det då! Världen är full av jobb där man kan eller till och med måste arbeta från en extern arbetsplats.

Jag kan jobba varsomhelst. Och bo.

Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt. ISS tycks se allt med hemarbete som dåligt, och som en röd tråd både i detta pressmeddelande och texter på deras hemsida är allt alltid värst för kvinnor. I detta fall för att de oftare utnyttjar möjligheten att jobba hemifrån med snuva. Jag ser verkligen inte problemet, men så är jag också ”usel på sjukanmälan”.

Folk som gör saker

Jag tycker mig se ett trendbrott, eller också umgås jag bara med rätt sorts människor. För några år sedan snackades det mycket om Youtubekanaler som alla hade det gemensamt att de inte gjorde något vettigt. Vi hade t ex hon med det jättekonstiga namnet Margaux Dietz som filmade när hennes son petade på ett blodigt fyllo, och en uppsjö av ”tuttlisor” som släpper kändisskvaller, marknadsför skit och gnäller över hur tufft livet är för just dem. Tolka inte detta sexistiskt, i den kategorin finns våp av bägge könen.

Själv tittar jag på biodlingsvideos för jag vill gärna lära mig saker, och nu tycker jag mig se att det blir fler kunskapskanaler och att dessa får större publik. Några svenska exempel:

Erik Grankvist

En ung kille som bygger timmerhus, ofta i ganska långa videos där han inte pratar överhuvudtaget. Det låter inte jättekommersiellt, men han har 1,4 miljoner prenumeranter och en av hans videos har fått 36 miljoner visningar! Det är lite mer än Äntligen hemma.

Erik Normark

En annan tystlåten Erik som campar året runt, paddlar kajak till en ö där han slår upp sitt tält och kokar kaffe över öppen eld. Han har sällan miljonpublik även om det händer, men uppemot hundratusen kan titta på hans campingturer och det tycker jag ändå är imponerande.

Nils Ögren

Yxsmide låter extremt smalt, men denne smed kom på att det var himla mycket lättare att sälja yxor med en Youtubekanal i ryggen. Nu kollar hundratusentals på videos med titlar som ”Traditional Folded Axes: An Introduction to Symmetrical Fold Technique”.

Kan det vara så att mänskligheten ledsnat på den aldrig sinande floden av förströelse och istället vill lära sig saker? Man kan hoppas, men samtidigt konstaterar jag att det är rätt få som själva bygger timmerhus, för att inte tala om att smida yxor. De flesta verka tycka att det är överkurs att ens byta däck på bilen. Som jag berättade i kommentarsfältet häromveckan såg nyligen ett reportage om en man i trettioårsåldern som köat i fyra timmar på att däckbytare skulle sätta på hans vinterdäck. Han tyckte det var segt att vänta, ”men det finns inget annat sätt”. Okej...

Bär själv!

Frälsningsarmén ryter i mot slaveriliknande förhållande för thailändska bärplockare i Sverige. Jag vet inte om det stämmer, trodde att det rensats en hel del i den branschen. Alldeles oavsett har jag två lösningar, en på samhällsnivå och en på individnivå.

Om vi börjar med samhället har jag förstått att det går runt hundratusentals människor i arbetsför ålder utan arbete eller annan sysselsättning på dagarna. Kanske de skulle kunna jobba lite för pengarna i bärtider?

Nej, jag vet, det kommer inte att hända, så låt oss gå vidare till oss som enskilda individer. Alla som provat skillnaden på hemlagad sylt och köpesylt vet att den förstnämnda vinner varje gång. Hemlagat smakar bär, köpe- smakar socker, något förenklat, men inte mycket. De flesta äter inte mer sylt än att de skulle kunna plocka sitt eget bärbehov, och därmed ta bort behovet av såväl arbetskraft som slavar från Thailand.

Sedan några år köper jag ingen sylt överhuvudtaget. Jag kokar egen sylt eller krossar bär och blandar med socker, men sedan årets galna äppelskörd har jag nästan bytt ut all sylt mot äppelmos. Den som vill kan göra som jag och slippa att betala 20-100 kr per kilo för smaklös sylt från Bob eller Önos.

Allt som krävs är några timmar i skogen. Om du, som jag, vill ha mycket bär får du upprepa proceduren några gånger. Till skillnad mot exempelvis att byta däck och en del annat egenarbete sker detta när vädret är som allra bäst på hela året. Ta med familjen, en kompis eller en podcast, en kaffetermos, en bärplockare och några hinkar. Det är nyttig motion att plocka bär och ändå inte särskilt ansträngande.

Jag fattar om inte alla vill göra detta, men många tror jag inte ens tänker tanken och det tycker jag är synd. Testa, oavsett om det är ett ställningstagande mot onda bärföretagare eller om du gillar smakrik sylt, pengar och god hälsa.

Frälsningsarmén vill införa en hjälplinje bemannad dygnet runt och skapa ett nationell styrka av bärpoliser. Jag kan bara gissa vad detta skulle kosta och jag gissar vidare att det inte skulle göra någon som helst nytta. Bättre då att bärkonsumenter plockar sina egna blåbär, lingon, hjortron, vildhallon, slånbär, nypon … Det borde Frälsningsarmén uppmana till istället, för utan bärköpare – ingen exploatering i branschen. På det viset är det precis som med knark.

Hyresboende får dig att åldras i förtid?

Med statistik kan man visa lite av varje. T ex att vegetarianer har bättre hälsa än köttätare. Det betyder inte att en vegetarisk diet är mer hälsosam än en blandad utan hänger ihop med att fler köttätare än vegetarianer ger fan i vad de stoppar i sig. Alltså är den genomsnittlige vegetarianen mer hälsomedveten, vilket ger en orättvis bedömning om man jämför grupperna rakt av.

Undrar om inte det är samma sak som hänt när Illustrerad vetenskap påstår att boende i hyresrätt får kroppen att åldras betydligt. Man påstår i artikeln att stress och ”psykosociala problem som hög hyra” spelar in, men de egnahemsägare som upplevde 500 procents ränta 1992 fick antagligen också lite stresspåslag.

Det man vet, och som också nämns i artikeln, är att ekonomisk oro, såsom vid arbetslöshet, är en riskfaktor, liksom dålig hälsa i största allmänhet. Rökning, alkohol, övervikt, lite eller ingen träning påverkar också.

”Snart börjar jag använda hantlar också!”

Då är det väl inte för djärvt att koka ner hela eller en stor del av skillnaden till ekonomisk? Ekonomiskt välbärgade människor är mer måna om sin hälsa, det vet man. Skulle olyckan ändå vara framme kan de köpa sig bättre vård och gå förbi den ”vård i världsklass” som låter människor dö i vårdköer. Jag tror faktiskt inte ett dugg på att hyresboende i sig skulle göra att man åldras i förtid. Instabil privatekonomi däremot, och inte sällan sammanfaller det. 

Lite mindre Black Friday?

Nu får man leta med ljus och lykta efter goda nyheter i tidningarna, det är mest krig, tycker jag. Och kanske inbillar jag mig bara för att hitta något bra, men har det inte blivit lite mindre tjat om Black Friday i år? Den inträffar tydligen idag, men till skillnad från de senaste åren då jag varit less på fenomenet redan i september hade jag kunnat missa den helt idag. Några smårubriker bara.

”Så slipper du bli lurad” - ja, det är väl bara att stanna hemma, eller åtminstone låta plånboken vila. Det där med ”snart historia” tycker jag låter bra. Samma sak med ”pressad e-handel”. Så dålig som den är ska den vara pressad.

Kanske fler än jag ledsnat på hetsen att försöka få varenda människa att köpa ofantliga mängder skit? Troligen de flesta som läser det här, annars hade ni valt andra bloggar. Låt oss hoppas att det är en större folkrörelse än så.

Med det sagt ska jag ägna dagen åt de sista förberedelserna inför helgens julmarknad där jag i två hela dagar ska skrika mig hes för att folk ska köpa honung av mig, vare sig de behöver den eller inte. Det bor en liten hycklare i oss alla. Ha en god fredag, gärna en ljus.

Modern snigel på ögat

Jag är fullt medveten om att en del yngre läsare inte kommer ihåg reklamfilmen från 1993 där barn diskuterade tv-licens:

”Vad ska man göra med de stora dumma som inte betalar till tv?”
”Jag skulle knäcka nöten på dem.”
”Jag skulle slänga honom i soptunnan.”
”Jag skulle sätta en snigel på deras öga.”

De medverkande var förskolebarn och därför kändes nivån på ”journalistiken” helt rimlig, men jag kom att tänka på denna när SVT trettio år senare gör ett minst lika infantilt reportage om att rika släpper ut mer koldioxid än fattiga.

När en man på slutet av tv-inslaget påpekar att man inte kan hindra människor från att använda sina pengar väntade jag mig nästan att reportern skulle hala fram en snigel. Tidigare i inslaget sägs att rika ”har kanske tre bilar”. Lustigt det där med bilar. Jag trodde att åtminstone om de är gjorda för eldrift sliter inte tillverkningen på miljön, så då är det bra att kassera sin gamla bil och köpa ny, men tydligen inte ifall de ägs av en rik person. För själva ägandet har väl ingen miljöpåverkan, har du någonsin sett en rik person köra flera bilar samtidigt?

Det framgår ingenstans i filmen att intervjuoffren får reda på att det handlar om CO2, man pratar bara om ”utsläpp” eftersom det ordet nuförtiden tydligen är liktydigt med koldioxid, alltså den gas som krävs för all växtlighet. Vidare nämns inte var gränsen går mellan rik och fattig eller skillnaden mellan Sverige och andra länder. Inte heller länkar man till rapporten, det är bättre att SVT:s journalister tolkar den åt slötittarna så de slipper tänka själva.

I artikeln går det att läsa sig till att Sveriges koldioxidutsläpp är mer jämlika än det globala snittet, men det är verkligen ingenting som framhävs. Här är det ”alla dumma rika svenskar” som ska ha en snigel på ögat.

Vad är syftet? Inte mer skattepengar till den kommunistiska biståndsorganisationen Oxfam som gjort rapporten, för mer pengar till fattiga länder måste med den här logiken bli ett miljöproblem. Att vi ska acceptera skattehöjningar (bl a eftersom SVT kräver en chockhöjning av sina anslag så att de kan göra fler sådana här reportage) eftersom mindre pengar i plånboken är bra för miljön (förlåt, jag menar såklart klimaaaaaaatet)? Planekonomi och MP-politik? Fler sniglar att sätta på folks ögon? Jag vet fan inte.

Blir barn aldrig vuxna?

Det är väl fint att man kan hjälpa varandra inom familjen, även med pengar. Men om det stämmer att varannan vuxen i åldern 32–41 år tagit emot ekonomiskt stöd av en förälder bara det senaste halvåret undrar jag: växer folk aldrig upp längre?

Jag har full förståelse för att ungdomar får hjälp när de flyttar hemifrån, vilket rimligtvis bör ske i åldern 18-20. Jag fick inga pengar när jag flyttade, men möbler, köksgeråd och antagligen en del mat också. Det ingår en viss utfasning och jag ser inget fel i det. På den tiden fanns heller inga webbsajter fulla med annonser med grejer man kunde hämta upp helt gratis. Idag kan du möblera en hel lägenhet på ett par dagar utan att betala mer än lite bensin.

Men om 30- och 40-åringar är beroende av allmosor för att gå runt ekonomiskt är världen illa ute. Åtminstone de äldsta av dessa vuxenbebisar har nog många gånger egna barn som börjar fatta en del om ekonomi (eller åtminstone borde göra det). Vad tänker de när de ser att mamma och pappa lånar pengar av farmor eller morfar för att kunna fortsätta med en livsstil de egentligen inte har råd med?

För nog är det väl det allt bottnar i, att man belånar huset upp till husnocken, vänjer sig vid årliga utlandsresor, dyr mat och dryck, leksaker till hela familjen och en eller helst flera bilar som kostar mer än man har? Prioritering behöver inte bara betyda ”Vad av allt jag vill ha ska jag köpa först?”.

”Jämställdhet”

SVT gör en drive om jämställdhet. Där bygger de alla resonemang på Jämställdhetsmyndigheten, så jag tänkte att det är dags för någon att balansera upp diskussionen. Först vill jag poängtera att jag till skillnad från både SVT och Jämställdhetsmyndigheten tycker att varje förhållande är i sin fulla rätt att bestämma vem som ska göra vad där hemma.

Men jag vänder mig emot formuleringen ”obetalt hemarbete” för den vittnar om okunskap. Så här är det. I svenska heteropar är mannen i snitt 2,5 år äldre än kvinnan. Han har därför kommit 2,5 år längre i sin karriär, men eftersom kvinnor av biologiska skäl tar en större del av föräldraledigheten är skillnaden ofta ännu större.

Oavsett om paret har gemensam (det vanliga) eller delad ekonomi är det rimligt och vanligt att den som tjänar mer betalar mer av hushållsutgifterna. Jag är fullt medveten om att det finns skithögar av bägge kön som ser sin egen inkomst som sin och partnerns som gemensam, men nu pratar jag om ansvarstagande vuxna, inte knarkare och psykfall.

Om den ena partnern, A, jobbar och tjänar mer än partnern, B, innebär det att B genom att ta större ansvar för hushållsarbetet kan leva med en högre ekonomisk standard än vad som annars vore möjligt. Således är hushållsarbetet inte alls obetalt.

Avslutningsvis funderar jag på bakgrunden till begreppet ”rutinmässigt hushållsarbete”:

”En undersökning från 2021 visar att kvinnor i genomsnitt lägger två timmar och 40 minuter per dag på rutinmässigt hushållsarbete, medan män lägger en timme och 53 minuter.”

Denna undersökning länkas inte, så jag vet inte vem som gjort den och vad som ingår, men när SCB gjorde en tidsstudie tog man med poster som ”Hantera ekonomi och kontanter kring hushållet”, ”Installationer, underhåll och reparationer av bostad och möbler” och ”Underhåll och reparationer av fordon”, och jag tvivlar på att dessa ingår i siffrorna ovan. Åtminstone i den gängse debatten tycks hemarbete betyda matlagning och blöjbyten medan renovering och däckbyten är ... något annat.

Så där, nu kan felfria och objektiva människor börja svinga mot mig och varandra i kommentarsfältet, men låt oss hjälpas åt att hålla det på en vuxen nivå.

Fyra millar till ”Mick Jagger”

En kvinna med ”central roll” på Solna kommuns ekonomiavdelning har försnillat fyra miljoner. Eller rättare sagt, hon trodde att hon gav dem till Mick Jagger.

Av alla bedrägerisoppor jag bloggat om kan detta ”romansbedrägeri” vara den galnaste. Det är, till att börja med, inte rimligt att Mick Jagger hittar en svensk kommuntant via nätet och förälskar sig. Men även om man sett Notting Hill lite för många gånger och har livlig fantasi får man väl ändå förstå att Mick Jagger inte behöver fyra miljoner. Han skulle kunna köpa Solna kommun och lägga ner den bara på skoj.

Det låter onekligen som en otroligt korkad och lättlurad kvinna, men det som är riktigt upprörande är såklart att en kvinna som uppenbarligen inte har alla pommes fritesen i kanoten lyckades blåsa kommunen på fyra miljoner innan det upptäcktes.

Vad händer nu? Hon har blivit uppsagd, men inte gripen. Vad blir straffet för att stjäla fyra miljoner skattekronor? Lägsta straffet för grov förskingring är sex månader, men trots det är jag inte säker på att det ens blir fängelse. Lyckas hennes advokat framställa henne som ett offer (förvirrad och lite trasig medelålders kvinna utan jobb och vänner, i alla fall efter att detta kommit ut) kan det mycket väl landa i fotboja och ett skadestånd som aldrig kommer att betalas.

Jag hade gärna sett att någon i kommunen också hade straffats, för att kvinnan haft möjligheten att begå brottet, men det kommer garanterat inte att hända.

Ciabatta-bak

Matbröd och matbrödsrecept kan man aldrig få för många av. Dagens uppgift: Ciabatta. Det lär betyda toffel på italienska, men det kan ju vara gott ändå. Detta behövs:

vatten, 5 dl
jäst, 25 gram
vetemjöl, 8 dl
rågsikt, 3 dl
vetekli, 1 dl
matolja, 2 msk
salt, 2 tsk

Mjölet kan man laborera med, men för att få den seghet i brödet som är karaktäristiskt för ciabatta krävs gluten och då vill man inte ha för lite vetemjöl.

Värm upp vattnet till 37 grader, lös upp jästen i det och häll därefter på alla andra ingredienser.

Sedan är det viktigt att bearbeta degen länge för att få sega glutentrådar. Jag som har en slags bakmaskin nöter på i fem minuter. Med vanliga degkrokar bör man nog lägga på några minuter till, och med tanke på hur kladdig degen blir skulle jag inte rekommendera att knåda för hand.

Jäs under bakduk i minst en timme. Stjälp sedan ut degen på ett mjölat bakbord. Snåla inte med mjölet, då kommer du få skrapa loss degen. När degen ligger på bordet mjölar du även ovanpå degen och klappar ut den till en jämn kaka med 1-2 cm tjocklek.

Skär den i fyrkanter, typ.

Upp med bitarna på en plåt. På med en handduk och jäs en timme till, eller mer.

In i ugnen på 225 grader och låt den stå där i c:a en halvtimme, tills du är nöjd med färgen.

Ett relativt enkelt bröd att baka, inga konstiga ingredienser och lätt att få till. Jag kommer definitivt att göra det igen.

Begagnade gravstenar

Allt fler vill välja att sätta begagnade gravstenar på sina anhörigas gravar. Man får väl anta att de tänkt slipa om dem först. Annars måste namnet stämma och texten i övrigt vara allmänt hållen:

”Född: ja. Död: också.”

”Jag tror det här är hennes grav.”

Men som så många gånger förr gör krångliga regler att det i princip är omöjligt. Idag är det Länsstyrelserna som bestämmer vad kyrkogården ska göra med utrangerade gravstenar, och nu vill en gubbe i Svenska kyrkan att makten ska gå över till kyrkogårdsförvaltningen.

Det fattar inte jag. Det är ju de anhöriga som köper stenen och det är ingen billig historia utan kostar 10000-30000 kr. Min familj hade en sten fram till för några år sedan då kyrkan ville ha ännu mer betalt för att ha kvar den. Grejen är att ingen nu levande har träffat gubben i graven och nu finns ingen som kan sköta om graven. Man kan betala kyrkan för att göra det, men till vilken nytta om ingen anhörig kommer på besök?

Så vi valde att säga upp hyresavtalet och jag har faktiskt funderat över vad som hände med stenen. Jag hade tillräckligt med flyttgods att köra över landsgränsen utan att ta med en gravsten, även om den hade kunnat bli en rätt maxad pizzasten.

Nåväl, det var inte en helt seriös fundering, men nog hade jag uppskattat om Svenska kyrkan hört av sig och frågat vad de skulle göra med stenen. Eftersom jag var familjens gravansvarige de sista åren vet jag att de har mina kontaktuppgifter, för de var rätt envisa med att de ville ha betalt. Men när det kom till stenen – inte ett ljud.

Jag kanske minns fel, men lyder inte sjunde budet ”Du skall icke stjäla”? Jag måste ha missat det finstilta som sa att Svenska kyrkan alltid är fri från skuld och kan kasta första stenen. Eller stjäla den.

Ovälkomna anhängare

När jag var ung var Adidas högsta mode. Nästan inget sammanhang var för högtidligt för att inte bära träningskläder, bara de kom från Adidas. Enda undantaget var ryggsäcken där det istället var Salomon som gällde. Hade man inte Salomonryggsäck var man ett hopplöst fall och töntigast av allt var såklart Fjällräven Kånken.

Tiderna förändras. Nu är Kånken skitdyra och märket Adidas förknippas framförallt med gängkriminella invandrare som ofta omskrivs som ”Adidaskrigare”. Men tydligen håller det på att ändras och Haglöfs är på väg in. För mig känns det som ett kvalitetsmärke för människor på tur i naturen, inte i betongdjungeln, men det har till och med kommit in i gangsterrappen även om just den textförfattaren hade svårt att stava:

”Fuck en förrädare,
Hagalöfs på jackan, då det en av ortens ägare.”

Fenomenet kallas ”hatejacking”, när skräpmänniskor exploaterar framgångsrika märken. Fatta vad motigt när du byggt upp ett varumärke under flera år och plötsligt kopplas det ihop med en grupp du och många andra föraktar. Vad tusan gör man åt det? Ingenting antagligen, väntar och hoppas att det blåser över. Men det kan ju ta generationer. Adidas är kört för mig för alltid. Tacka vet jag Daiads eller ännu hellre Pmua.