Numera specar inte riksnormen för
försörjningsstöd (existensminimum) upp förbrukningsvar och
hygienkostnader. Räknar jag bakåt från när man gjorde det skulle
kostnaden för en ensamstående vuxen ligga på 270 kr. Men det är
genomsnittligt och innefattar allt! Jag tror knappast att
pensionärerna får deodoranter, krämer och grejer för den nya
avgiften.
Om vi börjar med toapapper köper jag
en hel bal för under hundringen, 64 rullar. Skulle tro att det går
åt ungefär en i månaden för mig. Avrundar jag uppåt blir det 2
kr. En fast tvål kostar en dryg femma, men även den räcker många
månader. Schampo går det inte åt så mycket för mig, men det
gäller faktiskt även för de flesta över 80. Räknar de in vad
gamlingarna förbrukar i form av disk- och tvättmedel blir summan
garanterat tvåsiffrig, men hundra spänn? Inkluderat blöjor kanske,
men för en åldring på hemmet är det för böveln en del av
vården!
”Vakna, fru Olsson! Här är din
kateterfaktura.”
Jag drar tre slutsatser av
utvecklingen:
- För en person på äldreboende, som kanske duschar två gånger i veckan är dessa kommuners nya avgift skamligt hög.
- Kostnaden är dessutom garanterat täckt av de många gånger svindyra avgifterna för mat och boende.
- Nästa gång ansvariga politiker går på toa hoppas jag att de får svår diarré och först efter det upptäcker att toapappret är slut.