söndag 19 maj 2019

Är all reklam god reklam?

Det brukar sägas att all reklam är god reklam, även den som verkligen inte är positiv. Namnet kommer ut, fastnar i bakhuvudet och nästa gång man ser det kanske man nickar igenkännande och köper trots att det man hörde var skit.


Men jag tror att jag har hittat ett undantag. På min brevlåda står det ”Reklam – nej tack!”. Det gör det på mer än hälften av mina grannars också. Man slipper inte samhällsinformation, lokaltidningar eller politisk propaganda, men man borde slippa fastighetsmäklare och pizzerior. Det gör man inte, och jag tror att anledningen är att deras papper inte delas ut av professionella reklamutdelare utan av den egna personalen.

Att jag vet det beror på att jag ibland sprungit ut och frågat utdelaren hur denne tänkte kring den tydliga skylten på dörren. Jag får sällan något svar, för vad ska de säga? ”Jag såg, men sket i den för det känns meningslöst att gå förbi alla dörrar med reklamskylt.” Nej, det går inte. ”Oj, förlåt, jag såg inte”, kan de säga, men det ”märkliga” är att de även missar grannarnas skyltar.

Det här är inte det största bekymret i världshistorien eller ens i mitt liv, men ett par gånger har jag på bästa rättshaveristiska vis kontaktat företagen och berättat att deras utdelning resulterat i att jag aldrig kommer anlita dem. Samma sak där, de ber om ursäkt, säger att det skett en kommunikationsmiss eller något annat lamt.


Eller bett om min adress så att de kan se till att det inte sker igen. Tänker de då att alla som har en ”nej till reklam”-skylt ska kontakta alla fastighetsmäklare så att de ska se till att inte dela ut reklam i just dessa brevlådor? Jag brukar på ett ganska tydligt sätt förklara att alla som valt att sätta upp skylten vill slippa all reklam. Det var därför vi gjorde det.

Sedan är det såklart ett av tusen reklamblad man hade haft nytta av, precis som en av tusen (eller i alla fall tiotusen) telefonförsäljare är värda att lyssna på, men det hör liksom inte hit. Jag har satt upp skylten för att slippa oadresserad direktreklam för kommersiella företag. Den som struntar i det förtjänar förakt och sämre affärer.

lördag 18 maj 2019

Maskrosmarmelad och sirap

I mitt projekt att börja använda skogens skafferi har turen nu kommit till maskrosor. Som jag tidigare konstaterat kan bladen användas till sallader och roten till gratänger, men i mitt första försök har jag koncentrerat mig på blommorna.


Dessa plockas enkelt på en äng nära dig. Förslagsvis en bit från större vägar och hundrastgårdar. Rensa dem så att bara de gula blommorna är kvar, inget grönt. Inga insekter heller. Myror tycks älska blommorna och jag vet inte om jag hade otur, men trots att jag försökte slippa djur fick jag hem en bärfis per 15-20 blommor, så plockar man några hundra blommor blev det ett gäng.


När råvaran är klar, fri från både insekter och icke-gula växtdelar kan man börja skapa. Mitt mål var en liten sats maskrosmarmelad och en lika liten sats maskrossirap.

Marmelad

Maskrosblommor, 4 dl
Vatten, 4 dl
Strösocker, 3 dl
Citronskal (ekologiskt, annars dör ni)

Lägg blommorna i en bunke eller burk. Koka upp vattnet och slå det över blommorna. Låt det stå och dra i 30 minuter.


Sila av vätskan och häll i en kastrull. Finhacka citronskalet och tillsätt det tillsammans med strösockret. (Man kan använda syltsocker, men vet ni vad det kostar?!) Koka upp och låt det sedan sjuda till önskvärd konsistens. För mig tog det ungefär 20 minuter. Tänk på att det kommer tjockna lite när det svalnat, ta bort kastrullen innan du kokat knäck.

Japp, kastrullen med det lagade handtaget funkar än!

Slå upp på glasburkar och använd på rostbröd.



Sirap

Maskrosblommor, 4 dl
Vatten, 6 dl
Strösocker, 6 dl


Koka blommor och vatten i 15 minuter. Sila bort blommorna och häll tillbaka vätskan i kastrullen.


Koka upp, vispa ner sockret och låt sjuda i ytterligare 20 minuter. Tappa upp på burk.

Det här var inte kattpiss...

fredag 17 maj 2019

Mopedbilar

Vad är grejen med mopedbilar? Ni vet, de där bilarna som ser ut ungefär som en Smart, men med en orange triangel som berättar att de inte är bilar eftersom de bara går i 45 km/h. När jag var ung fanns A-traktorer, men det var ju ombyggda bilar. Och så fanns trehjuliga och delvis karosstäckta mopeder som gick under benämningen CP-moppe.


Men nu är det alltså dessa mopedbilar som gäller, och de verkar banne mig bli fler och fler för varje dag som går. Mest tjejer bakom ratten, tror jag. Farten är som en moped, men priset är som en riktig bil. Det vanligaste märket, Ligier, finns att köpa från 140000 kr, men lyxigare modeller med lite extrautrustning kommer lätt upp i 170000 kr. Vem kan lägga sådana pengar för ett transportmedel för 15-16-åringar?

I och för sig har de märkligt höga begagnatpriser (fast jag vet ju inte om de får vad de begär), men nog får man räkna med att tappa 50000 kr på tre år. Mycket pengar för någon som helt eller nästan helt saknar inkomster. När jag var 15 hade jag en begagnad moppe för max 2000 kr. Hade jag bett mina föräldrar om ett sexsiffrigt belopp till en mopedbil skulle de ha skrattat ända tills jag fyllde 18.


Ofta höjs röster för att det är för dyrt att ta körkort. Ändå är det ju just den grupp som står i begrepp att göra det som också har råd att åka mopedbil medan de väntar. Inte alla femtonåringar och så vidare, men många.

Den svenska generalagenten för Ligier är Dealy, som är helägt av Olle Olsson Bolagen. Hade de varit börsnoterade hade jag köpt aktier. Inte för att jag fattar hypen, för det gör jag inte, men inte heller det är unikt.

torsdag 16 maj 2019

Ansvarsbingo

En 24-årig bartender testade spriten själv efter jobbet, fyllnade till, satte sig full i sin bil och körde hem. Eller rättare sagt försökte han göra det, men kraschade och dog på vägen. Lyckligtvis dog ingen annan, och även om det såklart är tragiskt när någon dör så ung drabbades ingen oskyldig. Eller?

Jodå, bartenderns familj skyller dödsfallet på restaurangen och dess ägare Tiger Woods (och där vaknade Expressen). Tiger och hans flickvän ska enligt rattfylleristens föräldrar ha känt till att han hade alkoholproblem och därför sett till att han inte stannat kvar och druckit efter stängning.

Nej, om man skulle ta och rulla hemåt då...

Nyheten påminner mig om historien (skrönan?) om personen som ringde till ett telefonväkteri för att ställa en politiker mot väggen med repliken: ”Nu sitter mina barn och tittar på barnförbjuden splatterfilm, vad tänker du göra åt det?!

Fast den gången var barnen minderåriga. När ungen är 24 får han själv ta konsekvenserna av sitt handlande. Och det fick han ju, men föräldrarna vill alltså ha begravnings- och sjukvårdskostnaderna täckta av Tiger Woods.

OBS! Bilden tagen i ett annat sammanhang.

Jag skulle förstå det här galna resonemanget om det fanns en koppling mellan konsekvens och handling, rättigheter och skyldigheter, men jag kan ta gift på att om Tiger sparkat killen med hänvisning till att han inte kan ha en alkis anställd som bartender hade samma föräldrar ondgjort sig över det med. Alla ska ha alla rättigheter, inga skyldigheter och klantar man till det är det alltid någon annans fel.

onsdag 15 maj 2019

Minimalism – slutmålet

Den tredje och sista delen. Läs gärna den första och andra där jag berättar om hur jag kom in på minimalism och hur jag gått vidare med den.

När är man färdig minimalist, och vad är målet med minimalism? Svaren är olika för alla. Man får varken diplom eller legitimation. Slutmålet är ett liv man trivs med. För många tror jag detta är lättare att uppnå med färre prylar.


En del knyter upp sin konsumtion kring miljö, global rättvisa eller världsfred. Jag tror inte att världen påverkas nämnvärt av hur jag lever mitt liv. Mina handlingar påverkar i första hand mig och jag upplever att mitt liv blir enklare och bättre av att ha färre ägodelar. Hur det påverkar konsumtionssamhället, bruttonationalprodukten eller ens de lokala butikerna skiter jag i.

Jag har tavlor på väggarna, sex par löparskor, böcker jag inte läst och troligen inte kommer att läsa. Tavlorna har mening, och den dag de inte har det hoppas jag att jag kommer att göra mig av med dem. Löparskorna använder jag. Jag skulle klara mig med ett par, men det vore inte lika kul och att jag alternerar mellan paren istället för att slita ut ett och ett gör dem inte en krona dyrare. Böckerna kämpar jag med, ingen är perfekt.


Jag kallar mig inte minimalist och kommer kanske aldrig göra det. Dels för att jag inte är intresserad av självpåtagna titlar, men också för att det då alltid kommer att komma någon och säga att inte är väl du minimalist som … [och här kan de säga vad som helst för det finns ju inga regler]. För mig handlar minimalism om strävandet efter ett liv utan onödiga saker.

tisdag 14 maj 2019

Bortom begripligt

Låt oss – lite lagom förenklat – dela in mänskligheten i fyra grupper:
  1. Köttätare som trivs utmärkt med sin kost.
  2. Vegetarianer av olika slag, från strikt veganism till lakto-ovo.
  3. Köttätare som säger sig vilja öka det vegetariska inslaget i maten.
  4. Som grupp 3, men ärligt, inte bara något de säger för att få facebook-likes.

När jag första gången hörde talas om företaget Beyond Meat tänkte jag att det där kommer aldrig funka. De producerar köttlik färdigmat baserad på växtprotein, som sojakorv och vegoburgare. Definitivt inget för grupp 1, de stolta köttätarna. Knappast för grupp 2 heller. Jag ska inte tala för alla vegetarianer, men de flesta av oss vill inte ha mat som ska uppfattas som kött, och i de fall vi hamnar i gråzonen lagar vi ändå maten själva.

Då återstår de som säger att de vill äta mer grönt, men min känsla är att gruppen som bara snackar är betydligt större än den som faktiskt är villiga att göra det och dessutom tänker betala för det. En affärsidé som riktar sig till grupp 4 borde vara svår att tjäna pengar på.

"Alla i bandet kommer handla hos er!"

Det är den kanske också. Beyond Meat tjänar inga pengar, men den nyintroducerade aktien går lysande och värderas nu till fyra miljarder dollar. Antingen har jag fel, för varken första eller sista gången. Kanske kommer det att säljas fejkon (ja, det heter så... in the twilight zone) även utanför Södermalm och hipsterstråken i New York, eller också kommer det här falla ihop i samma stund som investerarna slutar ösa in mer pengar. Den som äter tofulever får se.

måndag 13 maj 2019

Minimalism – i praktiken

Dags för del två i min serie om minimalism. Läs gärna första delen först, den heter ju det.

Så nu har jag rensat ur mitt förråd, gett bort böcker, kastat glas och porslin jag aldrig kommer använda. Then what? Livet är ett pågående projekt, så jag fortsätter att kritiskt granska allt jag har. Den biten är kanske enklare för mig än för de flesta, eftersom jag har för avsikt att skaffa ett mindre boende inom en hyfsat snar framtid.


Så ingen större risk att gå för långt, men det är det väl inte för någon. För de flesta av oss är det lättare att göra för lite, behålla några förråd med saker vi tänker gå i genom – sen. Det finns massor av metoder och ”regler” för att komma vidare, som:

90-dagarsregeln: Om det som inte har använts på 90 dagar inte heller kommer att användas under följande 90 dagar – sälj, skänk, släng.

Project 333: Använd bara 33 klädesplagg under tre månader.

One in – one out: När något anskaffas måste något annat ut. Används ofta för kläder, men går att applicera på andra områden.


Jag är själv inte mycket för regler utan försöker att lugnt och metodiskt beta av ett område åt gången samtidigt som jag håller koll på helheten, men som alltid går det att hitta extremister. De som slänger allt de äger och flyttar in i en hydda tillverkad av kobajs, men det kommer ju inte att hända förrän man vill att det ska hända. Det är inte så att Minimalistpolisen knackar på dörren och börjar kasta dina saker. Ta en sak i taget och se hur det går.

Eller – om du inte är nöjd med tempot – fyll tio flyttkartonger med grejer du inte vet om du behöver, ta undan dem i en månad eller ett kvartal och se om du saknar något. Om inte, vill du verkligen ta tillbaka dessa saker in i ditt liv?

Mystiken tätnar. Bara en del kvar nu, då jag kommer till slutet på minimalismen och hela civilisationen, eller också funderar över varför jag inte kan få till lika bra cliffhangers som i Professor Drövels Hemlighet.

söndag 12 maj 2019

Facebookdemonstranter

Den fjärde oktober 1983 hölls den första stora demonstrationen mot löntagarfonder, initierad av 4 oktober-rörelsen. Om alla haft deras namnfantasi hade de flesta rockband hetat Två Gitarrer, Trummor & Bas. Men organisera kunde de. Demonstrationen samlade uppemot hundratusen svenskar i Stockholm, och då ska man tänka på att klart färre bodde där då.

Dagens demonstranter lämnar ogärna datorn. Det verkar hyfsat lätt att samla hundratusen i en Facebookgrupp, men när man sedan anordnar en demonstration eller ett torgmöte kommer fjorton personer, resten ”gillar”. Det senaste exemplet kom inte ens så långt. Jag tänker på Bensinupproret, som ansökte om demonstrationstillstånd, fick avslag och då går det ju inte.


Jag ska inte håna dem, men ordet uppror förpliktigar. Tror ni att Gustav Vasa ansökte om demonstrationstillstånd när han samlade dalkarlarna för att störta Kristian II? Sökte Mahatma Gandhi tillstånd i kampen för indisk självständighet? Ansöker Gula Västarna i Frankrike om demonstrationstillstånd för att varje vecka låta sig misshandlas av Macrons polislakejer?

Jag tvivlar. Men det är väl där vi är nu. Vi knyter näven hårt i fickan, vi ansluter oss till en Facebookgrupp, vi hytter med näven digitalt och virtuellt, eller ”gillar” åtminstone när andra gör det. Kanske sjunker bensinpriset ändå så småningom, kanske inte. Löntagarfonderna togs i alla fall bort, men proteströrelsen är bortglömd och idag är fjärde oktober synonymt med Kanelbullens dag.

 *gilla*

lördag 11 maj 2019

Minimalism – intro

Jag har nämnt minimalismen, men aldrig gått på djupet. Det kommer jag inte göra nu heller, men jag ska försöka gräva lite under ytan. Det finns flera mer eller mindre krångliga definitioner av minimalism, som denna skriven av Minimalisterna, två självgoda amerikaner som gjort en karriär av detta. För mig handlar det om att undvika onödiga saker.

En osthyvel är bra, tre osthyvlar är mer än jag kommer behöva under hela livet. En ostexpert kanske har behov av tio olika medan en osthatare inte behöver någon. Jag kan försöka motivera fem osthyvlar med att peka på ostfanatiker som har det dubbla. Ingen har rätt att kritisera mina fem hyvlar förutsatt att jag inte snott dem, men jag vet att det är för många. Ni fattar, för allt går ju att förklara med ost.


För mig började det med att jag fick ett mindre källarförråd när jag flyttade. Det blev proppfullt och det är meningslöst att ha en massa saker som det tar så lång tid att få fram eller ens hitta att det är enklare att köpa nytt. Det är motsatsen till ”bra att ha”-saker. Så jag började sälja och kasta bort. Plötsligt förstod jag uttrycket ”less is more”.


Senare hörde jag talas om Minimalisterna ovan, The 100 Things Challenge och andra som tänkt i de här banorna. Många har bra saker att säga, men ingen av dem lever liv jag vill ha. Kanske är det ett viktig tillägg till min förklaring om onödiga saker, att göra aktiva val. Det handlar inte om att minst prylar vinner, det handlar om att utforma sitt liv så att det passar en själv. För någon innebär det hundra ägodelar, för någon annan hundratusen.

Trots att minimalism inte behöver betyda pyttelite grejer är det ironiskt att ämnet inte ens ska gå att slutföra i ett blogginlägg. Jag tror att det här får bli en serie på minst tre inlägg. Troligen inte på raken, men inom kort, så häng med!

fredag 10 maj 2019

Låt barnen tjäna pengar – sponsrat av DelikatessKungen

Jag har tjatat om att tidigt lära barn och unga vikten av att tjäna sina egna pengar, genom att t ex ge dem chansen att jobba extra hemma. Nästa steg är att komma ut på arbetsmarknaden genom att skaffa sig sommarjobb. Det var kanske inte så himla inspirerande arbetsuppgifter på de där jobben jag hade under högstadiet, men jag tjänade pengar och fick lära mig hur arbetsplatser fungerar. Och lyda order – bara en sån sak!


När det är dags för skolresor, gymnastikläger och ishockeyturneringar – låt barnen tjäna ihop till dem själva! Det är här DelikatessKungen kommer in. Ja, jag är jävig. Inte bara för att jag får betalt för att säga detta utan för att de anlitat mig som skribent även tidigare. Men det har å andra sidan gjort att jag fått se hur det funkar. Jag har intervjuat föräldrar om deras erfarenheter av försäljningen och jag har smakat på företagets delikatesser. Jag tror på idén för att den fungerar. Så här går det till:

Skolklasser, idrottsklubbar, scouter och andra grupper av ungdomar säljer DelikatessKungens produkter mot provision och tjänar pengar till sin resa, cup eller träningsläger. Beställningar tas upp av grannar, lokala företag eller bland politiker i kommunhusets lunchrum (särskilt effektivt så här i valtider då politiker går med på vad som helst från röstberättigade eller deras barn). När försäljningen av cheddarost, salamikorv, olivolja och annat är klar får gruppen leverera varorna, ta betalt av kunderna och – nu kommer det! – behålla sin del av vinsten.


Det man lär sig är att hårt arbete lönar sig och att ännu hårdare arbete lönar sig ännu mer. Framgångsrika grupper har dragit in tiotusentals kronor på den här försäljningen, pengar som går direkt till en resa föräldrarna slipper betala. Fast den största vinsten för föräldrarna är nog att deras barn kan växa upp till självförsörjande vuxna istället för till skrikande kravmaskiner.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med DelikatessKungen, men åsikterna är mina.

torsdag 9 maj 2019

”Vi slänger en tredjedel av maten”

Hur mycket mat som slängs verkar det finnas tusen svar på. Dels för att man inte vet, allt är uppskattningar, men också beroende på hur man räknar. Pratar man om hur mycket ”vi” slänger tycker jag att man bara bör räkna den mat som slängs i hushållen, men man kan antagligen argumentera för att räkna in det som kastas av detaljister och grossister. Grödor som plöjs ner i jorden istället för att skördas för att de kostar för mycket att ta upp är inte ens en gråzon i min värld.


Centerpartisten och taxiaktivisten Fredrick Federley hävdar att ”vi slänger en tredjedel av maten”, en siffra som brukar användas om man buntar ihop hela I-världen. Att den skulle gälla Sverige, ett land som stora delar av året är ett kylskåp är jag skeptisk till.

För mycket slängs hursomhelst, det är jag säker på. Och jag brukar hålla mig för god för tjockisskämt, men att Federley skulle slänga en tredjedel av maten märks inte alls. Men det är ju valrörelse, då är alla siffror tillåtna.


Och som vanligt hos extrema federalister är lösningen på negativa EU-effekter och dåliga regler ännu mer EU. Lustigt att det bara gäller medlemskap i stora unioner som EU och Nato. Jag har aldrig hört någon som druckit för mycket böja upp huvudet ur toastolen och mellan två kaskadspyor stöna: ”Fan, jag måste nog dricka mer.

Jag är annars enig med Federley (och det är banne mig inte ofta!) om att EU:s jordbrukspolitik är helt uppåt väggarna, men för mig är det ännu ett skäl till att lämna EU. Som om det skulle behövas.

onsdag 8 maj 2019

Studentbudget

Studenttider. Jag vet inte när de första studentfesterna går av stapeln, men det är väl ungefär nu. Jag behöver inte bry mig. Lyckligtvis, för billigt är det inte. Bara studentmössan går att pressa upp i runt en tusenlapp om du ska ha en egen design med broderat namn. Då är kvaliteten visserligen så bra att den ska hålla hela livet, men här kommer en hemlis: Har du inte tänkt börja sjunga i kör är studentdagen den allra sista gången du kommer använda denna knasluva. Köp därför marknadens billigaste. I år kostar den 49 kr.


Sedan är det studentflaksåkandet (som för övrigt är grymt överskattat och dessutom borde förbjudas av säkerhetsskäl). Någon av klassens 30 elever måste väl känna någon som kan få loss en lastbil och låta er åka runt och spela Markoolio (varför alltid Markoolio?!) i en halvtimme för en femhundring?

Kläder behöver man, både till fester och studentdagen, men köp något billigt! Om ett par år med dålig mathållning kommer du aldrig mer kunna få på dig den där balklänningen, och kostymens gräsfläckar går aldrig bort. Handla på H&M, Dressmann eller ännu hellre Myrorna.

Studentmiddag med släkten – varför det? Studenten vill inte fira detta med tant Beata, som i sin tur bara kommer för att få en billig fylla. Är det tvungen, så bjud på hemgjord potatissallad serverad i tiolitershink och billigaste bag-in-box-vinet.


Men självklart kan vi inte saker göras med vett i ”Landet Lagom”. Snittet var 5300 kr redan för två år sedan och studenterna har ångest eftersom de absolut inte kan välja bort något med risk för att inte vara exakt som alla andra.
För vi har tagit studenten, fyfan vad vi är black!

tisdag 7 maj 2019

”Stopp – vi hjälper dig framåt!”

Många tidningar har uppmärksammats i den här bloggen, men aldrig Flamman. Nu är det dags! Låt mig presentera Sveriges mest avundsjuka och förvirrade ledarskribent, Tor Gasslander (starkt i den knivhårda konkurrensen med Aftonbladets Anders Lindberg).

Första meningen i hans ledare är ett önskemål om arbetstidsförkortning. I nästa mening kallar han Oskar & Maribel Lindbergs bok Ut ur ekorrhjulet (som jag recenserat här) ”djupt problematisk”. Vad är då problemet? Boken handlar ju om en familj som genomfört den arbetstidsförkortning Gasslander själv önskar.


Men nej, de har tydligen gjort det på fel sätt. Genom att ha ”ett par miljoner i aktiekapital”, och man kan riktigt se hur avundsjukan lyser. Borde man inte istället fråga sig varifrån dessa pengar kom. Har herr och fru Lindberg ryckt handväskor från fattigpensionärer, sålt kidnappade barnslavar eller stulit tandguld från krematorier?

Nej, de har jobbat ihop pengarna på hederligt arbete och sedan investerat dem på börsen, alltså i andras arbete. Sparat genom att ifrågasätta och begränsa sin konsumtion, dra ner på sitt bilanvändande och lära sig att uppskatta ett lite enklare liv på behörigt avstånd från den köphysteri tidningar som Flamman en gång i tiden själva kritiserade. Men det var då, numera sitter tydligen statarna och kapitalet i samma båt och jag förstår inte varför eller hur det gick till.

Från en tid när vänstern var emot EU.

Visserligen ger Gasslander en välförtjänt känga till Fredrik Reinfeldt för att denne tycker att folk ska jobba till 75. Men när Oskar och Maribel valde att inte följa Reinfeldts plan är tydligen det också fel. Sedan skriver han de vanliga flosklerna för att befästa sin offerroll och antyder att människor med sämre ekonomi jobbar och pendlar mer än rika, vilket faktiskt inte stämmer hur man än räknar.

Men jag vill inte vara lika spretig utan stannar kvar på det här med arbetstiden och hur vi väljer att leva, för jag kan på riktigt inte förstå vad Oskar och Maribel i Gasslanders tycke gjorde fel när de hoppade av sina jobb som kapitalets slavar. De bor nu i en landsbygdskommun och handlar med hjälp av en lådcykel. Flamman borde göra vågen, men svaret anas längst ner i artikeln:
Ett samhälle där vi jobbar mindre är kanske en dröm, men inte ouppnåeligt. Det är på tiden att vi kräver det.


Självklart är det där skon klämmer! Gärna mindre arbete, men inte genom egna initiativ utan genom att ”kräva det”. Det djupt problematiska med den kommunism Flamman representerar är att de inte förstår att de tidigare arbetstidsförkortningarna kom sig av ett ekonomiskt utrymme framdrivet ur industrialismen.

I dagens pyramidspelssamhälle finns inte det utrymmet. Om man inte kliver åt sidan och väljer en annan väg, men gör man det får man smäll på fingrarna av Flamman som därigenom, utan att begripa det själva, gör gemensam sak med den storfinans och politiska adel de fortfarande kritiserar i teorin.

måndag 6 maj 2019

Vänskapsminimalism

Vänner väljer man, till skillnad från släkt som man har vare sig man vill eller inte. Det är vanligt att man har färre vänner med åren, vilket skulle kunna förklaras med att man tappar vänner längs vägen. Folk flyttar, skaffar nya intressen, man glider isär.


Men blir man inte mer kräsen också? Jag har aldrig sett ett egenvärde i att ha många vänner. Det är inte min mening att låta snobbig, men en del vänner är jag hellre utan. Det är inte så att de måste dela alla mina åsikter och intressen, men det måste finnas någon slags ömsesidig respekt.

Och så ska man kunna lita på vänner, men jag behöver inte kunna lita på alla vänner i alla lägen. En del vänner skulle jag kunna låna ut ett kreditkort till, men långt ifrån alla. De flesta skulle jag inte låna ut pengar till, i alla fall inte mer än jag har råd att förlora. Jag skulle inte kunna ha vänner som blåser mig på pengar, men det är onödigt att ens ge dem möjligheten.


Sen finns det ju vänner man skulle kunna ringa i en akutsituation mitt i natten. Inte heller många, skulle man dra sin vänskapsgräns där blev telefonboken luftig. Å andra sidan, är det hela världen då? Dåliga vänner kostar energi, tid och eventuellt pengar.

Hur tänker ni, resonerar jag rätt eller kommer det här sluta med att min enda sociala kontakt på äldre dagar blir besök från hemtjänsten?

söndag 5 maj 2019

Konkurrent med storebror

Tänk dig att du startar ett företag i en konkurrensutsatt bransch. Du jobbar med verksamheten på dagarna, på kvällarna sköter du bokföringen och helgerna läggs på marknadsföring. Genom hårt arbete lyckas du ta en marknadsandel tillräckligt stor för att räcka åt dig och dina anställda.

Plötsligt dyker det upp en ny konkurrent, men till skillnad från dig har de ett färdigt distributionsnät, en hel avdelning som jobbar med pappers- och annat kringarbete. Dessutom behöver de inte gå med vinst, bara de sysselsätter en massa människor. Hur ska du kunna konkurrera med dem? Det kan du inte.


För skulle du lyckas kommer konkurrenten helt enkelt förbjuda dig. Konkurrenten är nämligen samhället – stat & kommun – och de gör som de vill. Antingen startar de sin verksamhet och slår ut konkurrensen, eller också finns de redan och hindrar effektivt andra från att komma igång. Och detta händer hela tiden.

Hur lätt är det t ex att starta ett företag som håller på med städning och hemtjänst ifall kommunen redan kör eget? I det fallet råkar det vara kommunen som betalar kalaset också, så då ska du slåss mot en konkurrent som dessutom är kund. Eller starta ett tvätteri och försök tävla mot ett företag vars medarbetare sitter i fängelse och tjänar 13 kr i timmen.


Sveriges Radio brukar ståta med att utan dem hade det inte funnits lokal nyhetsbevakning överallt. Hur de nu kan veta det. Lokala webbsajter dyker upp ibland, men låser de en nyhet kan de en kvart senare få se en rewrite på sitt material, utan källhänvisning, på Sveriges Radios hemsida, en sajt med mångdubbelt större webbtrafik, det garanterar SR:s miljardbudget.

Jag kan räkna upp flera exempel, men jag tror poängen har gått fram. Jag tycker att det är bra när de kommunala soptunnorna töms av kommunanställda som inte klarar sig på en fri marknad. De kan ha en bakgrund av missbruksproblem eller sviktande hälsa som gör dem mindre konkurrenskraftiga. Men det gäller att inte dra det för långt. All kommunal ”idealism” är inte av godo.

lördag 4 maj 2019

Nässlor

I inlägget om gratis mat skrev jag att jag verkligen vill testa att konsumera fler vilda växter, så jag tog mig i kragen och plockade nässlor, som jag även testat förut för många år sedan.

Jag är nöjd med att ha lyckats komma ut innan de börjat brännas allt för mycket, men antingen letade jag för dåligt eller också växer det dåligt med nässlor häromkring. Efter en och en halv timme hade jag kollat på alla ställen jag trodde på. Mycket blev det inte.


Vad gör man då av dem. Förra gången gjorde jag nässelsoppa och minns den inte som någon fantastiskt kulinarisk upplevelse. Man kan ju stuva nässlor, men tusan vet om det inte blir bättre att använda spenat till det.

Enligt internet kan man torka det till ett pulver som går att använda till det mesta. Det kostar 300 kr/kilot i hälsokostbutikerna, så då blir det ju sparad krona att göra det själv. Första steget efter rensning och sköljning är att breda ut nässlorna på tidningar och låta dem torka. Perfekt, då får jag nytta av lokaltidningarna också. Jag har inte hittat något annat användningsområde för dem eftersom jag inte har någon vedspis. Jag gillar välskrivna texter, så läsning är inte ett alternativ.


Efter två dagar tyckte jag att nässlorna hade torkat klart. Kanske hade jag kunnat vänta ytterligare, men de är lättorkade. Nu brändes de inte längre, men eftersom de var rätt bräckliga var jag försiktig när jag flyttade dem från tidningen till hushållsassistenten.


En minut senare var djungeln förvandlad till samma åtråvärda pulver man kan köpa för 300 kr. Fast i mitt fall blev det 27 gram. Den som är snabb i huvudräkning inser att värdet på gatan (”Psst! Vill du tjacka pulver?”) är 8 kr. Räknar jag snällt ger det mig en timlön på 4 kr.

Men en erfarenhet rikare, det räknas också. Fast ska jag göra om det krävs att jag slipper leta nässlor. Bor jag i ett område med god tillgång (det kanske jag redan gör) så att jag kan få ihop fem gånger så mycket på samma tid må det vara hänt även jag fattar att det strikt ekonomiskt vore vettigare att köpa färdigt.


Pulvret äter man helst utan upphettning för att inte tappa i näringsvärde. Strö det på filen eller gröten, eller blanda med vätska och drick som smoothie eller juice. Nässlor innehåller 70 olika näringsämnen och är den mineralrikaste grönsaken vi har. En tesked nässelpulver ger dagsbehovet av kalium, kalk, fosfor och järn, men det innehåller också koppar, kisel, magnesium, mangan och en massa grejer jag aldrig hört talas om.

Vidare ska nässelpulvret, som är väldigt basiskt, göra kroppen mindre sur och har en renande effekt på kroppen och tarmarna. Det är som vanligt när man kollar på nätet vad bra mat är bra för. Nässlor sägs bota precis allt, från trötthet och värk till blodbrist och riktiga sjukdomar. Fast allt detta gäller ju även för placebo. Nåväl, det är ett annat inlägg. Ut och plocka nässlor nu ;-)!

fredag 3 maj 2019

”Kan vi göra det här svart?”

Rent praktiskt är det knappast illegalt att som privatperson handla svarta tjänster av t ex målare eller städföretag eftersom det är omöjligt för kunden att veta ifall företagaren har för avsikt att ta upp inkomsten för beskattning, oavsett om man får ett kvitto eller inte. Men i ett teoretiskt resonemang är det en gråzon varför jag vill betona att jag inte uppmanar någon att handla svart. Dessutom utgår jag ifrån att alla läsare precis som jag aldrig skulle kunna tänka sig att medverka till skattefusk.


I mindre nogräknade grupperingar har jag däremot hört talas om personer som gärna skulle vilja föreslå en uppgörelse där det inte är hugget i sten att företagaren gör rätt för sig, men inte vetat hur de ska formulera sig. Givetvis vill de inte veta av fusk, de vill bara utmana hantverkares rättspatos. Så hur går de lättast tillväga, hur skulle de – hypotetiskt! – kunna inleda diskussionen?
Innan du räknar ut priset vill jag vara tydlig med att jag inte kommer efterfråga något kvitto. Du får göra vad du vill med den informationen.
Jag kan inte hindra dig från att betala skatt, men jag vill inte uppmuntra till det.
Jag behöver inget kvitto, jag kommer alltid ihåg vad jag har köpt.
Svart eller vitt spelar ingen roll, när jag gör affärer diskriminerar jag ingen.

Känner du också människor som till skillnad från mig, dig själv och alla andra läsare ibland handlar svart och hur brukar de i så fall formulera sig?


Och nej – innan någon ens ställer frågan – jag jobbar inte svart. Huruvida det beror på att jag aldrig anlitas av privatpersoner eller på min höga moral ska jag låta vara osagt eftersom frågan av detta skäl aldrig aktualiserats.

torsdag 2 maj 2019

SEB-rapport, resultat vs aktie

I förrgår rapporterade SEB för årets första kvartal. Jag ska inte referera den, det går bra att läsa själv för den som vill.


Rörelseresultatet blev i alla fall 5,86 miljarder att jämföra med de 5,54 miljarder analytikerna hade räknat med. Tillväxttakten inom bolån förbättrades, nettoinflödet inom Private Banking var starkt och Division Baltikum visade god kredittillväxt och -kvalitet. Låter det som ett företag vars aktie ska tappa 2,24 procent under rapportdagen? Svaret är ja, för så blev det och marknaden har i någon mening alltid rätt.


Nu ska väl sägas att inte allt var rosenskimrande. Räntenettot var sämre än väntat, om än stigande, och marginalerna är pressade. Fast jag undrar ändå om inte SEB åker med av bara farten med de problem som uppvisats i Danske Bank, Nordea och Swedbank. Nu har ju inte SEB uppvisat några problem med penningtvätt, men vore risken obefintlig skulle jag gissa att aktien inte hade reagerat som den gjort nu, och då menar jag inte bara den här veckan utan hela 2018 fram till idag.

Jag behåller mina SEB-aktier ett tag till. Inte oroligare än innan rapporten, men lite fattigare.

onsdag 1 maj 2019

Det spirar!

Det har nu gått några veckor sedan jag förkultiverade chili och squash på min fönsterbräda och det tar sig. Squashen trodde jag i ärlighetens namn inte mycket på, men plötsligt såg jag en lillfingernagelstor grön fläck i jorden, och bara några timmar senare var den flera centimeter lång. Dagen därpå hade ytterligare två av fröna förvandlats till växter och den första blivit så hög att jag blev tvungen att öppna locket på mitt ”växthus”.


Chilin, som tidigare växt som ogräs och där varje frö har mynnat ut i en planta, har i år intagit en lite tveksammare inställning till livet, men till slut har det ändå växt upp några tunna trådar genom jordytan. Här i byttan till vänster.


I den högre burken, där växtligheten mest ser ut som en fläck på linsen, har jag planterat rädisor, som jag hittade i en utgången fröpåse. Blir det något så blir det. Jag minns inte att jag köpt rädisfrön, än mindre varför. Samma sak gäller rödbetor (de kostar ju typ en tia kilot i affären), men de fröna fick också lite jord. Där har det dock inte blivit något än, så kanske betyder bäst-före-datum på frön något, till skillnad från på mat där det mest tycks vara en slumpvis nedskriven sifferkombination frikopplad från verkligheten.

Den fortsatta risken för kalla nätter gör att jag låter även squashen vara inne ytterligare någon eller ett par veckor, men kanske blir det så småningom en liten balkongodling även i år.

tisdag 30 april 2019

Erlanders pennor

Det finns en gammal historia om att statsminister Tage Erlander vid sin pensionering lämnade tillbaka de pennor han tagit med sig från jobbet. Enligt andra uppgifter var det hans fru Aina som lämnade tillbaka pennorna när Tage dött. För den som vill förkovra sig finns en hel bok i ämnet.


Egentligen är det väl att dra plikten lite långt. Jag har fått med mig både pennor och block från arbetsplatser och känner mig inte som en dålig människa för det. Men historien om Erlanders pennor säger en del om utvecklingen.

Jag har tidigare skrivit om fartblinda politiker som inte skäms för att stjäla våra skattepengar till förmån för den egna plånboken, och det tar ju aldrig slut! Det senaste exemplet är moderaten Erik Bengtzboe som varit folkbokförd på två olika adresser i Sörmland samtidigt som han bott i Stockholm. Allt för att få ut bidrag.

Ungefär i samma veva framkom att liberalen Emma Carlsson Löfdahl hyrde en tvåa av sin man för 13000 kr i månaden, för att vi – inte hon – tar räkningen. Men hur vanligt lär inte politikers dribblande med bostadsadresser vara? Två som tidigare haft liknande upplägg som Bengtzboe är partiledarna Göran Persson och Annie Lööf.

Min bästa bostadsbluff? Jo, nu ska du få höra, Erik...

Tänk om vi kunde få politiker med Tage Erlanders rättspatos igen. Det vore värt en och annan penna.

måndag 29 april 2019

Gratis mat

Jag har bloggat om kostnadsfria livsmedel, som bär och maskrosor, men jag har nästan dåligt samvete för att jag pratar mer om möjligheterna än vad jag utnyttjar dem. Självklart plockar jag blåbär, allt annat vore tjänstefel som legitimerad snåljåp, men det finns så stora möjligheter där ute!


Varje år vid den här tiden tänker jag att i år ska jag plocka nässlor. När jag gjort det har jag lagat både stuvning och soppa, men för det mesta hinner den där veckan (?) då man kan plocka dem utan att bränna sönder sig gå utan att jag hunnit reagera. En gång stod jag i köket och rensade dem med handskar på.

Och resten då? Jag vill plocka och äta daggkåpa, kvickrot, röllika, kirskål, ramslök och tjugo grejer till. För att det går, vore roligt och kanske t o m ekonomiskt. Nu har jag i alla fall hittat en webbsida som jag hoppas ska inspirera mig, Skogsskafferiet.se. Det jag gillar är att man lätt kan se vad man kan plocka när, uppdelat på kalendermånad, se hur växterna ser ut, vad man kan använda dem till och – viktigt! – vad man kan riskera att blanda ihop dem med.


Bakom sidan står två privatpersoner som jag inte vet något om och som inte har betalat mig för att länka. Vad jag försöker säga är att tipset inte är ett dugg underbyggt, men lika gratis som vilda växter. Jag ska i alla fall försöka utmana mig själv i år och med hjälp av denna handledning tillaga åtminstone någon ny gratisväxt.