söndag 4 december 2016

Mänsklig rättighet att slippa jobba?

Ingen chef har vågat säga ”Du ska vara glad att du har ett jobb” till mig, men varje gång jag hört formuleringen har jag irriterat tänkt att den chefen ska vara glad att han/hon har anställda. Utan säljare tjänar företag inga pengar, utan produktionspersonal har de ingenting att sälja osv. Den enda som möjligen kan plockas bort ur denna ekvation är just chefen.


Men givetvis får det inte slå över åt andra hållet heller. Jag läste en artikel i Aftonbladet där man visar den andra sidan: ”Förr sa folk: tack, jag fick anställning. Nu säger de: varsågod, jag kom i dag också.” Och det är inte den mest chockerande formuleringen i artikeln som berättar om en kille som inte kunde jobba eftersom han fått ångest över sin mammas vattenskada och en annan som inte orkade arbeta efter en jobbig joggingrunda.


Det svårslagna rekordet innehas kanske ändå av den kvinna som undrar hur hon ska göra när hon måste vara hemma med sin sjuka katt. Om hon ska sjukskriva sig eller anmäla vård av katt (VAK?). Tanken att hon själv och inte samhället ska betala för att hon tar hand om katten föresvävade henne tydligen inte.

Här vittnar arbetsgivare som behöver relativt outbildad personal att det är svårt att hitta personer att anställa. ”Man kan kliva in direkt från gatan, få några dagars utbildning och börja arbeta. Enda kravet är att man ska tala och förstå svenska och till och med det kravet verkar ibland vara förhandlingsbart.


På 80-talet, när arbetslösheten var i det närmaste obefintlig, hade jag förstått detta, men nu har vi 6-7 procent öppet arbetslösa (särskilt hög siffra bland just outbildad ungdom som skulle kunna ta dessa ”skitjobb”) och räknar vi in de som pluggar i väntan på drömjobbet och alla de som befinner sig i hitte-på-åtgärder måste det vara över en miljon människor.

Jag såg en skämtteckning med bildtexten: ”Förr fick man försörja två personer på en lön. Det gör man nu också. Skillnaden är att man inte känner den personen.” Problemet med satir är att den ibland överträffas av verkligheten.

25 kommentarer:

  1. Lär ju inte blivit svårare att motivera att inte arbeta efter höjningen på akassan.
    Skulle hellre se att efter x dagar blir ersättningen = sossnivå.

    Såg en video i höstas, utbildningsmaterial för handledare mot yrkespraktik för gymnasieelever.
    Där rekommenderas att arbetstiden sätts efter när eleven vill kliva upp på "morgonen".....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge vi andra villigt puttar in mer pengar i stadsfinanserna via skatter så kommer de (regeringen) antagligen fortsätta att höja diverse bidrag...

      Radera
    2. Även om det på något plan vore en bra idé att anpassa arbetstiden efter ungdomarna ger det verkligen fel signal att om du gnäller tillräckligt mycket anpassas verkligheten efter dig så att du slipper anpassa dig.

      Radera
    3. Huvudsyftet m en utbildning är att eleverna lär sig det läroplanen stipulerar. Vilken tid man börjar undervisningen för dagen kanske inte har så stor betydelse? Ungdomars dygnsrytm ser annorlunda ut. Varför kämpa emot den bara för att man alltid gjort det förr?

      Radera
    4. Nej, det är inget självändamål att behålla en viss tid bara för att det varit så förr, men den som inte lär sig att planeterna inte kretsar kring en själv när man är ung får nog svårare att lära sig det senare.

      Radera
    5. Problemet är att om arbetet ska utföras vissa tider (kundstyrt) är det omöjligt om timmarna ska genomföras.

      Hur jäkla lätt är det att arbeta med andra om de inte är där när andra är det?
      Varför ska arbetsplatser/medarbetare anpassa sig efter de som ska lära sig?

      Ju tidigare personer upptäcker att man måste anpassa sig efter andra ju lättare har de det senare i arbetslivet.

      Radera
    6. Jag trodde vi pratade om utbildning? Sen undrar jag hur mycket Elon Musk, Steve Jobs etc anpassat sig efter andra. Ok, cherry picking, förlåt.

      Radera
    7. Vi pratade väl om arbetspraktik, om jag fattade To Fos ursprungliga kommentar rätt.

      Hur mycket Musk, Jobs och andra tvingats anpassa sig är svårt att veta, men jag tror inte att de uppnått sina framgångsrika karriärer utan att snabbt lära sig att arbetslivets dynamik är mer komplicerad än att den som gnäller högst vinner. De berättelser jag hört från exempelvis Kamprads bok och Sommarprogram från Bengt Baron och Sven Hagströmer vittnar inte om att de fick börja med sovmorgon. Tvärtom!

      Radera
    8. Elon Musk och Steve Jobs har anpassat sig efter vad kunden vill ha. Det är det enda jag tycker att man ska kräva av ungdomar och äldre som jobbar. Att lära ungdomar att man måste anpassa sig efter kunden tror jag är en nyttig lärdom för livet och därmed bra för dem.

      Att gå andra vägen och tvinga skolan/arbetsplatsen/kunden att anpassa sig efter företaget kommer leda till konkurs.

      Radera
    9. Jag tycker inte att det är helt galet auktoritärt att dessutom begära av en ung människa att komma i tid till sin arbetsplats, eller t o m att ta ett jobb han/hon verkligen inte vill ha ifall alternativet är att leva på bidrag.

      Radera
  2. Det svenska utbildningssystemet haltar märkbart idag med den arbetsmarknad som råder. Vi behöver gediget och yrkeskunnigt folk inom industrin t ex, men ett fåtal söker till de linjerna på gymnasiet. Yrkeskunnigheten urholkas i o m att det snart inte finns några som kan längre. Alla ska få samma chans att förbereda sig för högskola och universitet p g a detta är man tvungen utöka antalet platser på högre utbildningar som i sin tur urholkar det systemet. Det förekommer numera sägs det att en hel del studenter på högskolor som har kommit in, har svårt att läsa och förstå texter. Det verkar idag som att kan man inte komma in på en högre utbildning, så finns det inget annat som duger för många. Förr var man stolt över att vara en yrkeskunnig arbetare eller bara det att man tjänade till sitt eget uppehälle, idag har våra politiker skapat en anda där inget duger som inte har gått högskola, med undantag för de som kockar eller snickrar på TV, då blir man ju lite kändis och höjer statusen.
    Dessutom är det krångligt att söka jobb, ofta ska man skriva cv (som verkar vara en hel industri), där man framhåller sig själv, talar om vad man är bra och helst har en meterlång meritlista som är överkvalificerad för det låglönejobb man söker, allting har gjorts så förbannat märkvärdigt så att det är löjeväckande. Inför lärlingssystem och ingjut stolthet över att ett arbete var man än står på samhällsstegen är viktigt, och inte som nu eftersträva att alla ska kunna gå på högskola. elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har det väl tyvärr varit länge. Istället för att anpassa utbildningsplatserna efter arbetsmarknadens behov utgår man till stor del från arbetskraftens önskemål, och därigenom blir intagningskraven lägre än vad som vore rimligt både för att klara av utbildningen och för att utbilda rätt antal.

      På min tid valde "alla" ekonomiskt gymnasium med följden att vi fick för många ekonomer. Det var ändå en vettig utbildning som gick att justera för att byta bana. Vad vi i framtiden ska med en massa genusvetare till är mer oklart.

      Radera
    2. "Vad vi i framtiden ska med en massa genusvetare till är mer oklart."

      Är inte det för att de ska anställas på SvT?

      Radera
  3. Haha, det blir nog bra på sikt. Någonstans tar tålamodet med latheten slut?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, pendeln har en tendens att slå tillbaka.

      Radera
  4. dja.... uppfostrar man ungarna att tro att dom kan bli vad som helst? Då kommer dom vilja precis det! Tyvärr har vi alla inte samma förutsättningar här i livet. Vissa har lätt för att lära sig. Lär sig saker utantill direkt. Medans vissa får kämpa hårdare för att lära sig samma sak. En del orkar göra det andra inte. Sen finns det dom som är otroligt händiga. (Grattis till er). Men vi har inte alla samma möjlighet att bli vad som helst! Tyvärr är det så! Vi ska givetvis inte döda drömmarna. Men att vakna upp och se lite realistiskt på saker och ting skadar inte! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filar på ett överdrygt inlägg om precis detta. Men vadå, ska en del behöva "kämpa hårdare för att lära sig samma sak", strider inte det mot alla människors lika värde ;-)?

      Radera
    2. ☺ hmmm... eller så låter vi alla som vill bli hjärnkirurger få bli det!? Det måste ju vara en mänsklig rättighet om något? På tal om "överdryg" ☺

      Radera
    3. Det går nog att lösa på samma sätt som med brandmän och poliser - sänk kraven tills alla som vill blir godkända.

      Radera
    4. "[S]ka en del behöva 'kämpa hårdare för att lära sig samma sak', strider inte det mot alla människors lika värde ;-)?"

      Värdegrunden stipulerar att människan är fri att göra vad den vill. Fascisten menar att människan inte får göra vad den vill.

      Enkelt va?! Jobbar själv på SvT med Belinda Olsson.

      Radera
    5. Nej, det är inte alls enkelt :-).

      Radera
  5. Jag vill inte vara med i tillverkningshysterin - det är ett av skälet till att jag inte jobbar. Skulle aldrig sätta min fot på Bofors t ex.
    Att bo på liten ort i Dalsland genererar arbetslöshet om du inte är född här och har många generationer bakom dig. Utbildning ointressant så länge du har rätt efternamn. Som utböling kan du vifta med vilka kvalifikatioenr som helst - som främling är du livsfarlig. Är du då också öppen och framåt samt idérik och förändringspositiv så är du ute ur spelet.
    Jag bor här för vacker miljö och barn i skolålder.
    Jag hade en kollega en gång som OFTA talade om sin universitetsutbildning då jag var outbildad men hade anställning ändå. Grejen var den att hon var nästan aldrig på jobbet och jag var aldrig borta/sjuk/vabbade. Eleverna i detta fall klagade: på henne.
    Livet är komplext och jag får ofta höra att jag har minsann 13 år KVAR att jobba. Ja, om jag hade haft ett jobb så kan man uttrycka sig så. Inte så lätt att jobba kvar på ett jobb som inte finns.
    Tack för ordet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast Bofors är ju ändå en väldigt liten del av svensk industri. Jag kan också rabbla upp ett gäng med företag jag aldrig skulle kunna tänka mig att jobba för.

      Men det där låter ju som orten Gud glömde. Vacker miljö och orubbad skolgång i all ära, men livet tickar ju på även om man vantrivs. Lycka till hur som helst!

      Radera
  6. I egenskap av 90-talist känner jag mig tvungen att nyansera denna bild. Jag känner ingen, INGEN, som beter sig så här och då är alla mina vänner och bekanta just 90-talister. Jag har själv jobbat flera år inom äldrevården. Medan mina föräldrar och släkt gladeligen haft lediga julaftonar, sovit ut på nyårsdagen och haft lediga helger har jag hängt med gamlingarna. jag har jobbat sedan jag var 14år och många av mina vänner här på högskolan bådw jobbar och pluggar och struntar därmed i CSN-lån. Kan lova att det är mer än 40h i veckan som det pluugar och jobbas...

    Sedan kan jag erkänna att jag personligen aldrig skulle vilja jobba på ett callcenter, helt enkelt inte mina grej att snacka hela dagarna. Men vården som kan ses som ett annat lågstatusyrke (RENA SKITSNACKET DOCK!!!) jobbar jag mer än gärna inom. Vi är olika, och vi må vilja jobba inom olika branscher, men att alla ungdomar är lata och bortskämda är "tyvärr" en felaktig sterotyp.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att Aftonbladets artikelförfattare menar att 90-talister som lata och bortskämda ger hela bilden, och det gör inte jag heller.

      Men det är en del av bilden. Exemplen i artikeln är knappast påhittade, och jag har själv pratat med arbetsgivare som generellt undviker 90-talister pga deras oförmåga att jobba hårt, ta ansvar, passa tider osv. Det är knappast fördomar rakt igenom och måste ses som ett samhällsproblem att ett land med hög arbetslöshet samtidigt har företag som vill anställa, men som inte hittar personal.

      Radera