En halv frukt

Vuxna som kallar mellanmål för mellis har jag svårt att ta på allvar, oavsett om de är kommunala kostchefer eller något annat, men nu kan vi läsa att en förskola i Vallentuna bara serverar en halv frukt per dag till barnen. Det framgår inte riktigt varför, men man kan väl förmoda att det är en budgetfråga även om man också nämner svinn, att barnen inte äter upp om de får för mycket. Jag har några tankar som i vanlig ordning inte nämns i texten så jag tar dem här istället:

En halv frukt kostar högt räknat 2 kr. Har de hundra barn (svårt att kolla eftersom artikeln inte ens nämner förskolans namn) snackar vi om en besparing på max en tusenlapp i veckan. Det är inte ens på promillenivå i budgeten och räknar man med kostnaden för att ta beslutet och den tid de nu får lägga på att snacka om det i media är det kanske inte ens en besparing förrän framåt sommaren.

En förälder i artikeln låter som att frukt på dagis är en mänsklig rättighet. Jag kanske är omänsklig nu, men tycker de att det är viktigt att deras barn äter mer frukt kan de köpa egen. Har de inte råd med det var det dumt att skaffa barn.

Ett annat spår som nämns, men inte följs upp, är ”föräldrarna uppmanades att ta med frukt från trädgården till förskolan för att dryga ut det som förskolan serverar”. Även om förskolan skulle ligga mitt i Vallentuna centrum gissar jag att många av barnens föräldrar har dignande äppelträd och bara skulle bli glada att få hjälp med att äta upp frukten. Barnen kanske kan ta en promenad dit och skörda själva. För barn rör sig väl fortfarande, eller är allt utom fruktstund och tupplur diskriminerande mot lama?

Laman: "Hur blev jag inblandad?! Och vad är det där för konstig get?"

Detta känns hur som helst som ett icke-problem för alla inblandade. Såväl kommun och förskola som föräldrar borde ha råd med hela frukter, så hade de sluppit en halvt obegriplig artikel om sin initiativlöshet.

Kundvagnskrockad bil

En kvinna som fått sin bil förstörd (hennes bedömning) av kundvagnar utanför Gekås i Ullared kräver företaget på pengar eftersom:

”Det har hänt på deras parkering och det är deras kundvagnar som orsakat skadan.”

Att hon inte stämmer statsministern eller kungen när hon ändå är igång. Det var ju i deras land det hände. Jag fattar att det är surt att betala självrisk för skador man inte orsakat själv, men man kan inte gå runt och peka på vem som helst för att hitta syndabockar. Jag har lärt mig att den enda man kan ändra på är sig själv, så vad kan hon göra åt situationen?

Här kommer ett spartips. När du kör bil till ett köpcentrum – parkera långt från entrén, ju längre desto bättre. Ska du köpa något tungt eller otympligt kan du överväga att göra ett undantag, men vanligtvis mår du bara bra av att gå den där minuten det tar att promenera över parkeringen. Den tiden får du förresten tillbaka genom att du kommer kunna öppna dörrarna på vid gavel när du ska packa bilen, för längst bort på parkeringen står bara du.

Särskilt när det är stängt.

De andra krånglar sig fram så nära de bara kan och här har du den stora vinsten av att parkera långt bort. Då minimerar du risken att bli krockad, av bil, kundvagn eller bara ett barn med en glasstrut och dåligt utvecklad koordinationsförmåga. För jag blir också förbannad när jag fått en repa i lacken eller ett krossad bakljusglas. Men sker det för att du skohornat in din bil mitt i smeten är du delskyldig. Kanske borde den arga kvinnan på Gekås skicka räkningen till sig själv.

1,3 miljoner svenskar lider på jobbet

Det låter fruktansvärt att var fjärde svensk arbetare har hälsobesvär relaterade till jobbet, och att de ofta lett till sjukfrånvaro. Lite mindre illa när jag läser att den vanligaste ”åkomman” är trötthet. Hand upp den som aldrig varit trött pga jobb.

Men det är också vanligt med fysisk värk, koncentrationssvårigheter och ångest, så det finns även riktiga problem. Inte sällan gnetar folk på tills det ger bestående åkommor. Jag tror att alla känner någon som gjort det valet, vare sig det lett till utbrändhet eller förslitningsskador, och det värsta är att det i de allra flesta fall är helt onödigt.

Lider du på jobbet – sluta! Det gäller förresten även om det inte leder till bestående skador. Livet är för kort för att gå runt och vantrivas en tredjedel av sin tid. Nu menar jag inte att man ska säga upp sig så fort det tar emot lite, då hade jag inte haft något jobb i mer än några veckor, men ni fattar vad jag menar. Det ska vara gott att leva, eller åtminstone uthärdligt.

Jag vet, lätt för mig att säga som inte har tre barn och huslån, men alla kan utifrån sina förutsättningar jobba på att skaffa sig lite större rörelsefrihet. Kanske kräver det inte ens en ekonomisk buffert, det kan räcka med ett kontaktnät där man ”vet” att det finns ett annat jobb om man får behov för att ändra inriktning i livet. Om var fjärde svensk har ett jobb de till slut inte ens orkar gå till är världen galen.

Stockholms-OS

Priset i taskig tajming går denna vecka till Sveriges Olympiska Kommitté som anser att Stockholm vore en bra plats för OS. Förut har man ansökt om sommar-OS, men eftersom det är mycket sämre ekonomi med vinter-OS faller det sig naturligt att man ansöker om det istället.

Räknar man in Åre och Östersund i olika konstellationer kan Sverige vara det land som slängt in flest OS-ansökningar utan att få det, så det kanske inte var oväntat att de skulle försöka igen, men tajmingen kunde antagligen inte vara sämre.

”Vet du vad du har, Hedlund?”

Förutom att svenskar precis skjutits på väg till idrottsevenemang och antagligen inte gjort svenskarna mer sugna på att vifta med flaggor verkar Stockholmspolisen ha nog att stå i utan tiotusentals turister och journalister. Till och med Svenska kyrkan har av säkerhetsskäl börjat rata Stockholm till förmån för Oslo och de borde ju ändå ha Gud på sin sida!

Min största invändning är ändå ekonomisk. Nästan inte ett enda vinter-OS har gått med vinst. TV-rättigheterna är knappt värda någonting. Detta eftersom både Nord- och Sydamerika är helt ointresserade av såväl curling som bandy. Det är bara Nordeuropa som bryr sig och om Ryssland inte får vara med (ingen vet hur världen ser ut 2030) återstår i stort sett bara Norden.

”Enligt SOK behövs inga nya anläggningar och det är just nya anläggningar som drar iväg när det gäller kostnader.”

Ja, varför låta verkligheten hindra pampars vilja att framhäva sig själva på skattebetalarnas bekostnad? De har säkert redan dragit iväg och byggt rodelbanor och annan skit, så nu kan de lika bra löpa linan ut. För stockholmarnas skull hoppas jag att andra städer mutar delegaterna bättre den här gången också.

Den sista idioten är inte varnad

Jag har inte åkt taxi på många år. Svarttaxi har jag aldrig provat och har ingen lust att göra det heller, men jag ställer mig tveksam till uppgiften om att ”turister luras” av att de inte vet hur en taxi ser ut. De ser ju ungefär likadana ut i minst fyra världsdelar och har så gjort i många decennier.

Men jodå, ”alla turister har kanske inte lika bra koll”. Intervjun med Visit Stockholms vd i länken ovan är stor humor. Hon menar att stockholmarna bör hjälpa turister att inte, av misstag, hoppa in i en svarttaxibil. Detta genom att ”skapa en miljö där man kan få tillgång till den här informationen”. Att hon står och hånler under hela inslaget samtidigt som hon låter som att hon vänder sig till förståndshandikappade förstärker skrattfesten.

Det behövs tydligen skriftliga informationsbroschyrer och varningsskyltar för precis allting numera. Annars kissar folk på högspänningsledningar, lämnar ut sina kortuppgifter och lösenord till främlingar och försöker folk rosta bröd i badkaret. Snart skickar myndigheterna ut regelbundna ”OBS! Var inte dum i huvet”-sms.

Ärligt talat. Om folk väljer svarttaxi tror jag att de gör det för att spara pengar. Inget jag skulle rekommendera, även om det finns exempel även på vanliga ”vittaxichaufförer” som kör drogpåverkade, utan körkort och avslutar resan med att våldta och råna kunderna under pistolhot, men jag tror inte att fler kommer att lyssna på mina rekommendationer än de gör på Visit Stockholms. Men om någon lyssnar är mitt råd, nu och alltid: Var inte dum i huvet.

I huvudet på en klimatpsykolog

Det här kan ha var det dummaste jag läst idag.

”I takt med att second hand blir allt mer lättillgängligt kan det – som skulle vara en miljöinsats – få en oönskad bieffekt.

– Det finns risk att man använder det miljövänliga köpet för att rättfärdiga miljöskadligt beteende, säger klimatpsykologen Frida Hylander.”

Har jag förstått detta rätt? Risken är alltså att Generation Greta-våp shoppar saker de egentligen inte vill ha genom att rättfärdiga köpen med att de alltid kan sälja vidare? Jag vet inte om jag är unik, men bortsett från aktier och bilar har jag aldrig i hela mitt liv köpt någonting med avsikt att sälja det vidare. Om man redan vid köpet funderar på att sälja skulle jag ge spartipset att behålla pengarna. Det är inte lag på att köpa allt man har råd med!

Och tror denna ”klimatpsykolog” (jag vill inte ens veta vad hon gör på dagarna) att konsumenter köper saker med avsikt att vara miljövänliga eller göra en miljöinsats? Vad röker hon då (och vad ger det för utsläpp)? Jag tvivlar inte på att en del tänker på hur deras köp påverkar miljön, och möjligen (men nu är vi nere på promillenivå) försöker att handla mindre miljöskadligt.

Skitsnack.

Kolla hur mycket ren skit som importeras från Kina, alla klädesplagg som används 1-2 gånger eller direkt slutförvaras i garderoben. Säg sedan att miljön eller – ännu galnare – klimatet finns i genomsnittskonsumentens ekvation. Jag må ha en negativ syn på konsumtionssamhället, men jag lever åtminstone i verkligheten.

ROT – i utlandet?!

Som jag förstått det kom Rot- och Rut-avdragen till för att få bort svartjobb. Genom att ge privatpersoner möjlighet att dra av kostnader för renovering eller städning skulle det bli billigare att göra det vitt och människor som jobbar i ”grå” branscher får anställningstrygghet, pensionspoäng och sånt.

”Du har ju ingen pensionsplan ju!”

Jag är inte helt säker på om det var en bra idé. Måste man göra en massa undantag i ett system är det i regel dags att omvärdera systemet. I detta fall – sänk skatten generellt, och särskilt straffbeskattningen på anställning, alltså arbetsgivaravgiften. Men om man ska ha detta undantag ska det vara av skälen jag angav inledningsvis. Samtliga dessa faller när man använder Rot och Rut utomlands.

Kan någon förklara varför i hel... a friden svenska Skatteverket ska sponsra hantverkare eller städfirmor som till 100 procent jobbar och verkar i ett annat land, exempelvis Frankrike, Spanien eller Finland, som är de länder som får mest svenska skattepengar genom det här systemet?

Jag missunnar ingen att ha en sommarstuga i Saint Tropez eller att hyra in en snickare och ett gäng hembiträden där, och jag förstår gott att de gärna får en skattelättnad för det. Jag hade själv ansökt om det ifall jag hade haft behov och möjlighet, men vad får Sverige ut av detta? Och kom nu inte dragandes med att EU hindrar Sverige från att ”diskriminera” företag från övriga EU för det hade ju såväl Grekland som Ungern skitit högaktningsfullt i om det gällt deras länder. Och det med all rätt!

Nyttan av aska

Av alla restprodukter måste väl vedaska vara den allra mest meningslösa? Nej då! Aska går att använda som gödningsmedel, den tar effektivt bort blomflugor i krukväxter och en del hävdar att det blir ett bra tvättmedel.

Själv har jag hittat andra användningsområden. På senvintern när bina börjar vakna till liv kan snön runt bikuporna vara ett problem. Skottar man runt dem kan det göra marken kallare, vilket gör livet tuffare för bina under en redan tuff period. Strör man istället ut aska kommer bina ha lättare att orientera sig och solen smälter snön snabbare.

Apropå snö har jag en rejäl backe upp till mitt hus. Första vintern hade jag fyrhjulsdrift och andra vintern var det inte så mycket snö, men här bildas is som smälter och fryser på igen så att det blir lite av en rodelbana. Jag har utrustat vägen med en rejäl sandlåda, men aska är ännu effektivare på ren glansis eftersom det fräter sig ner och ruggar upp ytan på ett sätt sten inte klarar.

Därför samlar jag på vedaska. Notera att det kräver metallkärl. Den där frätningseffekten funkar nämligen lika bra på plast som på is. Dessa byttor hoppas jag ska ta mig genom vintern, men blir det kallt (och det brukar ju bli det) blir det mer aska.

Den oorganiserade brottsligheten

Jag har i och för sig inte trott att gängkriminella valt mellan att bli mördare och Nobelpristagare, men det är ändå märkligt att läsa om att de tar taxi till ”jobbet”. Inte bara det:

”Unga tar taxi till först bensinstationen för att tanka bensin i dunkar, och sedan åker vidare till den plats där de tänder eld.”

Strikt ekonomiskt är det sällan en god idé att ta taxi och med hjälp av framförhållning brukar man kunna slippa det, men har man tänkt begå grova brott är det också dumt att ringa in vittnen, som dessutom riskerar att kallas medbrottslingar om de inte berättar det hela för polisen. Hur dum i huvudet går det an att bli?!

”Nej, nu blev det fel. Jag eldade upp taxin!”

Jag kommer att tänka på två historier. Den första är när Kristian Luuk busringde till taxi, beställde en bil och instruerade föraren om att vänta utanför banken med motorn igång. ”14.31 kommer jag utrusande med ett handbagage och när dörren går igen, tryck på gasen i botten och sedan åker vi till Hammarbyhamnen, där väntar en annan bil.”

Det här blev ett inslag i humorprogrammet Hassan i P3. På 90-talet var det nämligen absurd humor att kriminella åkte taxi i samband med brott. 2023 hamnar det i Dagens Eko. Ryktet säger förresten att växeltelefonisten ringde polisen efter det här samtalet. Jag vet inte om det är sant och i så fall om polisen hann lägga ner utredningen i brist på spaningsuppslag innan programmet sändes. (Troligen, de kunde ju inte veta vilken av Sveriges alla Kristian Luuk som ringt samtalet eller om det var hans riktiga namn.)

Nästa historia är hämtad från verkligheten. Den dåvarande riksdagsledamoten Hanif Bali blev mordhotad från ett oregistrerat kontantkort. Men går det att spåra? Ja, om dumfan kopplar Swish till numret. Bali testade att swisha en femma och fick namnet på förövaren som greps och dömdes. Gängprogrammet på Kriminella Kaoshögskolan kanske borde ha en lektion i hur man undviker att lämna spår efter sig.

Skillnad på underskott och underskott

Kommunala budgetar är svårbegripliga för mig och inom loppet av ett dygn blev det ännu svårare. Då kunde vi på en och samma nyhetssida läsa om två exempel:

Säffle

Underskott på 69 miljoner. Jag förstår inte ens hur man kan ha det. Hade jag haft ett underskott på 69 miljoner hade jag gått i personlig konkurs, och långt innan dess hade livet blivit otroligt svårlevt. Ingen hade velat göra affärer med mig, elbolaget hade slutat leverera ström, teleoperatören hade stängt mitt abonnemang osv. Säffles opposition vill höja kommunalskatten. Rimligt, innan man hamnar på minus måste man (i alla fall privatpersoner) höja intäkterna eller sänka utgifterna. Men det var innan jag förstått att ett minus på 69 miljoner är superstabilt jämfört med:

Malmö

Underskott på 325 miljoner. Men här står det ingenting om ”tufft ekonomiskt läge” som för Säffle. Tvärtom! Några citat:

”Vi lägger fram en budget som vi känner är ansvarstagande med de förutsättningar vi känner till.”

”Vi har byggt upp en stabil ekonomi i Malmö stad”.

”Det [325 miljoner] är pengar som vi kan lägga ut, trots att vi inte har intäkterna i år. Det kan vi göra för att vi haft många år av stora överskott.”

När det tydligen går så succéartat bra är det svårt att tro att detta är samma Malmö som år efter år toppat mottagarsidan i det kommunala utjämningssystemet. Eller är det denna u-hjälp som gett Malmö ”många år av stora överskott”? I så fall är det hög tid att dra in bidraget.

Här har jag gått runt och trott att ett underskott på flera hundra miljoner är dåligt, men så visade det sig vara ”ansvarstagande”. Då har jag bara en fråga: Vad sjutton gnäller de om i Säffle?

Vad betyder hållbart?

I början av seklet var bredband och internet ord som rättfärdigade/förklarade precis alla affärsidéer. När de ekonomiska kalkylerna var helt uppåt väggarna räckte det med att säga ”Bredband”, det var trumf liksom.

Backa upp med en fleecejacka bara.

På 20-talet har ”hållbarhet” tagit över. Jobbar man bara med hållbarhet är framtiden ljus utan närmare förklaringar. Jag är dock skeptiker av födsel och ohejdad vana. Är det något som krävs för att en affärsidé ska vara hållbar är det att den håller ekonomiskt. Gör den inte det kvittar det nämligen vad det innebär för miljö och allt annat.

Dagens exempel är en handväska tillverkad av svamp som man gjort ett slags fuskläder av. Men förutom att den ser ut som en fläckig pizzakartong luktar den svamp. Vad är hållbarheten i en ful väska som luktar svamp? För mig låter det som det som själva definitionen av ”ohållbart”.

Syntetiskt läder finns ju sedan tidigare, betydligt snyggare och inte luktar det svampskog heller. Och så finns riktigt läder. Ni vet, tillverkade av djur. Många människor äter djur. Inte huden utan det som är innanför, så då blir lädret ändå över. Jag betvivlar inte att det går att göra produktionsprocessen miljövänligare och billigare. Garverier jobbar med kemikalier. Men är verkligen den här pizzakartongsväskan ett gångbart alternativ till det?

Jag kan ha fel, var och varannan kvinna kanske har en svamphandväska om ett par år och då får jag äta upp mina ord likt Ines Uusmann om internet. Tills dess kommer jag att ifrågasätta detta trams. Strunt är strunt och snus är snus, om än i väskor som luktar mögel.

Rött lyse för högt elpris

Det här var en teknisk innovation som jag gillar. Henrik Ekengren i Sundbyberg har precis som jag ett timprisavtal för sin el. Han betalar alltså priset som gäller för den timme han förbrukar den.

För att optimera elanvändningen har han sett till att värmepannan anpassar uttaget efter rådande strömpris. Men han stoppade inte där. Han har lampor i huset som lyser rött när priset är högt, så att även hans fru och barn ska fatta att det inte är läge att slösa med strömmen.

Henrik är antagligen som jag. Han behöver inga lampor som berättar när tvättmaskinen och diskmaskinen ska undvikas eller när det är ”happy hour”. Jag som dessutom är fri från både fru och barn skulle inte ha någon större nytta av de där lamporna. Jag kollar strömpris-appen dagligen, ibland flera gånger, så att jag vet om jag ska baka och tvätta idag eller vänta.

Billig ström idag.

Men den där manipuleringen av bergvärmepannan hade jag velat applicera på min luftvärmepump. Det är ändå ett visst bök med att justera pumpen efter priset och jag har ingen lust att kliva upp på natten för att slå på eller av. Så om någon uppfinner detta skulle jag absolut överväga ett inköp.

”Vi går till botten där vi står”

Nordnets sparekonom Frida Bratt har skrivit en debattartikel. Jag fattar hur det gått till. Gängkriminalitet är på allas läppar och genom att skriva om det i en större tidning för man upp Nordnets namn på agendan. Vidare förstår jag att det inte är Bratt som satt den fåniga rubriken ”Gängvåldet kan få enorma konsekvenser för ekonomin”, men det blir lite som ”Titanic-resenär: 'Mina strumpor är fuktiga'”.

Hela artikeln är otroligt tam med formuleringar som ”När staten upplevs tappa kontrollen” och ”Det finns även risk för att turismen drabbas”. Det låter som att Sveriges problem uppstod kring 2015 eller ännu senare. När politiker säger ”Vi såg det inte komma” är det en försvarsmekanism för att slippa bli kölhalade. Sparekonomer borde inte behöva den säkerhetslinan utan bör säga som det är för att inte framstå som nyvakna.

Men om vi bortser från allt det och tar farhågorna punkt för punkt så pekar hon på följande:

1. Ett kriminellt gäng med medelhög eller låg våldsnivå kan kosta samhället en halv miljard, en enskild gängkriminell i snitt 23 miljoner.
2. Industrin säger att det blivit svårt att rekrytera utländsk expertis eftersom kompetensen är rädd för att flytta till Sverige. Det finns också risk att kompetens och talang lämnar landet.
3. Kronan påverkas av ”en Sverigebild präglad av rubriker om våldsattentat och utmanande säkerhetsläge”.
4. Turister kan välja bort Sverige efter att ha läst svenska nyheter.
5. Det lokala näringslivet drabbas av att klaner driver vårdcentraler och serviceinrättningar.

Siffrorna är svåra att bedöma, men jag skulle vilja säga att den som inte håller med om övriga punkter ljuger, för omgivningen och/eller sig själv. I punkt 3 hade jag dock bytt ut ”en Sverigebild” mot ”ett Sverige”). Punkt 2 (som bekräftas av Stockholms Handelskammare) och punkt 4 skulle jag vilja symbolisera med denna bild av en enda dags nyheter på svt.se, en nätsida som inte precis är känd för att försöka överdriva problemen med kriminalitet i Sverige. Hade du själv valt att frivilligt resa hit:

Så vad gör vi? Själv valde jag punkt 2 (även om jag varken tillhör gräddan inom kompetens eller talang). Det vi alla som bryr oss om Sverige kan sluta göra idag är att beskriva ett regelrätt inbördeskrig som att ”staten upplevs tappa kontrollen” med lösningar som ”vi borde satsa mer resurser på integration”. Det fanns en tid då Sverige var där, men det är varken nu eller 2015, snarare 1980.

Mot vinter med tillförsikt

Det sägs att vintrarna är vad som fått oss här uppe i kalla Norden så framgångsrika. Det håller inte att glassa runt och käka kokosnötter, då fryser vi ihjäl (om vi inte svälter först eftersom det är rätt ont om kokosnötter). Vi måste se om vårt hus inför den kalla årstiden. Jag är ingen vintermänniska, men på ett sätt ser jag faktiskt fram emot vinter nu.

Detta eftersom jag gjort just detta, sett om mitt hus. Jag hann inte med alla sommarens tilltänkta byggprojekt, men är klar med de viktigaste. Nu senast fick jag upp vindbrädor på de tak jag byggt om i sommar.

Biodlingen rullade på och även om jag tycker att det är kul att inspektera bikupor är jag rätt nöjd med att jag inte måste ut i bigården i tid och otid förrän framåt april. Alla ramar är slungade, renskrapade och sorterade i mitt biförråd som aldrig varit så välstädat som nu.

Det sämsta med vintern är kylan, men jag har åtminstone ved så att jag klarar en riktig vargavinter ifall det skulle bli en sådan. Det bästa med vintern är att man med gott samvete kan sitta inomhus. Jag har fått ett par intressanta skrivprojekt på halsen och dem ser jag fram emot.

Men kanske blir det byggt en del också. Jag har inte gjort något åt boningshuset i sommar och försvarat det med att jag hade fullt upp med att bygga tak och måla hus på utsidan, aktiviteter som kräver sommartid. Nu har jag inte dem att gömma mig bakom och då skulle jag vilja fixa både källaren och sovrummet. Vi får väl se. Känner jag mig själv rätt har jag inte börjat med något av det förrän i mars och får stressa för att bli klar lagom till att utomhusprojekten pockar på igen.

Omvänd Robin Hood

Jag fick ett förslag i kommentarsfältet om att skriva om det senaste fallet av förskingring från en välgörenhetsorganisation. Denna gången var det Nina von Krusenstierna som misstog Vid Din Sida för att betyda I Min Ficka.

Jag tror i och för sig att ytterst få tjuvar har ädla motiv och likt Robin Hood försöker bringa rättvisa i världen, men att stjäla pengar som ska sprida glädje i samhällets bottenskikt känns som något av det lägsta man kan göra. Inte blir det bättre av att den dömda kvinnan rätt nyligen visade upp sin ”exklusiva garderob” i Svensk Damtidning.

I den artikeln står det att hon ”vågar vara unik och strunta i trender”, men tyvärr kan jag konstatera att stöld av välgörenhetsmedel varken är unikt eller otrendigt. Det kändaste exemplet är Johan af Donner som fick fem års fängelse för grovt bedrägeri och förskingring av både Röda Korset och Cancerfonden.

Då snackar vi om de dokumenterat olagliga tilltagen. Så har vi t ex de återkommande exemplen av lägenheter som skänkts till Stockholms Stadsmission och som sedan gått vidare till chefer och deras släktingar. Det kan också diskuteras om huruvida det är stöld när avdankade politiker som Bengt Westerberg får miljonbelopp för att sitta i en välgörenhetsorganisations styrelse. Om de första 68000 kr som samlas in varje månad oavkortat går till att täcka ordförandens styrelsearvode känns det ju inte så kul att öppna plånboken.

Varför tycks det flockas oärligt folk just inom välgörenhet? Folk måste ju få tjäna pengar på sitt jobb även i en sådan bransch, men de kanske inte behöver ha konkurrenskraftiga löner. Eller måste de det? Dessa hävdar säkert att det krävs för att få kompetens i organisationen. Å andra sidan tycks det ju inte alltid lyckas, för att uttrycka det snällt.

Fasadtvätt

Jag noterade att mitt boningshus (som någon tidigare ägare med dåligt omdöme valt att måla i världens mest opraktiska färg – vitt) var ganska fläckigt på nordsidan. Det är det första besökare ser när de kommer in på tomten och det är lite trist. Jag tänkte att det nog behöver målas, och då har jag mer akuta målningsprojekt som går före, men när jag ändå hade lånat en byggnadsställning bestämde jag mig för att testa om det skulle gå att tvätta rent.

Jajamensan, på en provfläck blev färgen som ny igen efter att jag skrubbat med såpa. Så jag satte ihop alla sektioner jag hade och fick ställningen att räcka nästan ända upp till taknocken. Då återstod att ta reda på om jag kunde tygla min höjdrädsla tillräckligt mycket för att våga stå högst upp.

Det gick, men det var ingen lek när det gungade där uppe. Förutom att det blåste ruskade jag runt en del själv. På vissa ställen fick jag blöta upp och skrubba riktigt ordentligt för att få bort alger, eller vad det nu var, men bort kom det. Och fin utsikt när jag vågade titta.

Övriga väggar hade inte alls det här problemet. En gubbe som kom hit för att fixa till mitt bredband (inte färdigt, det ska grävas ner rör, skjutas in kabel, kopplas in i huset osv i all oändlighet) sa att det var likadant hemma hos honom, bara nordväggen. Den blir väl fuktigare än de andra. På frågan om hur lång tid det tar innan skiten kommer tillbaka sa han först lite skämtsamt att jag nog kunde låta byggnadsställningen stå kvar till nästa gång, men så ändrade han sig till tio år. Det låter bra, då stryker jag det från listan.

Före och efter.

Det här blev jag väldigt nöjd med och jag misstänker att färgen håller längre nu. Det tog nästan två dagar, men det var det absolut värt. Tänk om alla projekt kunde ge ett så märkbart resultat på så kort tid. Kanske blev jag lite mindre höjdrädd också.

Stickor och smulor

När man renoverar hus blir det en del brännbara sopor. Dessa kan man lägga i stor hög på tomten och elda när vädret tillåter, eller fylla i säckar som man åker med till soptippen. Eller också gör man som jag och tänker att varje öre räknas. När strömpriset varit lågt i sommar och vädret för dåligt för att jobba ute har jag sågat upp spillvirket till ved.

Längst till vänster en låda med plankstumpar. Det är överblivet virke i så korta längder att de inte går att snickra med. I mitten en låda med gamla ruttna brädor som istället var för dåliga för att snickra med. Längst till höger en låda med spåntak som jag bröt bort när jag byggde tak i somras, perfekt att tända upp med. Detta är spikfritt, men jag har även ett lager spikved som jag sorterat för sig för att använda i en kamin där metallskrot i veden är ett mindre problem.

Värmevärdet är antagligen inte på topp på något av detta, men jag hade några kubik ved kvar efter förra vintern och köpte sexton till i somras och som det känns nu (beroende på temperatur, elpris och bekvämlighetsbehov) kommer det att ta halva vintern innan jag ens behöver ta av det ”riktiga” vedlagret.

Visst blev det en del jobb, men faktum är ju att alternativen inte heller var jobbfria eller gratis, så jag är nöjd med att elda brädlappar i vinter. De värmer, de med.

Momsfria grönsaker?

Pga eskalerande barnfetma föreslår en dietist att momsen ska bort på fisk samt frukt & grönt. Detta med det mycket gamla och helt felaktiga argumentet att alla inte har råd att äta hälsosamt, och både reportern och socialministern hoppar med i den leken.

För nej, det hälsosammaste nästan alla kan göra är att sluta äta färdigmat. Bara ta bort helfabrikaten och i möjligaste mån halvfabrikaten ur ditt kosthåll. Det kommer inte bara göra dig friskare utan också spara pengar.

Bara nej.

Att fattiga familjer i Sverige av ekonomiska skäl skulle äta en liten andel frukt och grönt och att deras barn därigenom (som en slags naturlag) blir tjocka är ett påstående som inte kan uttalas av någon intellektuellt hederlig person som vid minst ett tillfälle besökt en vanlig matbutik. Tro mig (vegetarian som äter för under tusenlappen i månaden) när jag säger att grönsaker är förhållandevis billiga. Läsk, chips och friterad kyckling är dyrt och onyttigt, morötter, vitkål och selleri är inte det.

Jag har ett påpekande till, som det inte borde behövas en vegetarian för att säga. Det är ingen självklarhet att högre intag av kött ger fetma, snarare tvärtom. Energin i kött kommer i högre andel än i all annan mat från protein, och lägre andel kolhydrater. Protein bygger muskler som i sin tur förbränner kalorier.

Avslutningsvis tänkte jag prata lite om själva förslaget. Sverige har redan tre olika momssatser, och efter att ha haft ett svenskt företag vars verksamhet till viss del var momsbefriad kan jag konstatera att merparten av Skatteverkets medarbetare saknar svart bälte i momsvetenskap. Det kommer att kosta fruktansvärda pengar att genomföra denna förändring.

Men låt oss säga att det blir så. Kommer det innebära att feta barn äter mer frukt och grönsaker, eller att den minskade matkostnaden läggs på ännu mer jävla fredagsmys? Jag vet vad jag tror.

Springer och sover i bilen

Jag tjatar en del om hur låga utgifter ger frihet. Anna Simonsson-Søndenå är en ung ultralöpare som dragit det här längre än de flesta. Hon åker runt i Europa, tränar och bor i sin van som hon köpt för 20000 kr.

Ultralöpning är ett samlingsnamn för alla sträckor längre än maraton, vanligen 100 km eller sextimmars. Sedan finns det prestigefyllda lopp som tar flera dagar, som Badwater Ultramarathon, 21,7 mil i Death Valley, tokvarmt på dagarna och snorkallt på natten. Vill man bli rik på sin idrott finns det nog inget sämre val att göra. Trots det finns människor som lever på den, t ex Emelie Forsberg, som precis som jag utvandrat till Norge.

Anna Simonsson-Søndenå är dock inte där än. Hon har sprungit 73 km på sex timmar, världsrekord för sin ålder och ett tempo jag inte hade haft en chans att hänga med i längre än en timme, men i den sporten tvivlar jag på att sponsorerna flockas för det. Fast bor man i en bil och tar dagen som den kommer behöver man inga jätteinkomster.

Sedan finns det säkert de som tycker att hon kastar bort sitt liv när hon inte går på universitet med studielån och en upptrampad stig. Efter att ha lyssnat på den länkade podden, scrollat hennes Youtubekanal och läst ett par artiklar känner jag inte alls att hon kastar bort sitt liv. Tvärtom verkar hon vara en av få unga som vågar leva. Det gjorde inte jag när jag var nitton, men jag försöker ta igen det nu.

Taxiförare mot slaveri

Stockholms taxichaufförer har ledsnat på att jobba långa skift sex dagar i veckan för att pengarna från Bolt och Uber ska räcka till mat på bordet. Nu ska de köra en egen app för att få behålla en större slant själva och det är väl jättebra. Fler branscher borde göra likadant.

Vad jag än jobbat med har jag alltid försökt minimera antalet mellanhänder. Det kan vara artistbokare eller skrivbyråer som suttit mellan mig och kunden. Sköter de allt det praktiska så att jag kan fokusera på att göra mitt jobb må det vara hänt, men alldeles för ofta har de istället blivit ett filter mellan mig och kunden så att vi inte vetat vad motparten vill ha av oss. Eller också har jag fått ett telefonnummer till kunden och fått styra upp allt själv, och då undrar jag varför en tredje part ska ha 10-50 procent av arvodet för att i stort sett göra ingenting.

Kanske känner taxiåkarna samma sak, att ett företag som startat en taxiapp tar alldeles för mycket av kakan för den insatsen. Det verkar onekligen så när en taxichaufför med 30 års erfarenhet inte har råd att ta ledigt två dagar i veckan.

Fast det leder mig till en fråga jag hade velat ha svar på i reportaget. En av förarna säger att han märkte en klar försämring när Uber och Bolt kom in på marknaden. Uber kom till Stockholm 2013, det är tio år sedan. Jag har också varit lite trög med att lämna jobb jag vantrivts på, men det har aldrig tagit tio år. ”Den som tiger, han samtycker”, säger ett gammalt ordspråk. Alla marknader styrs av tillgång och efterfrågan och samtycker man i tio år kan man väl inte vara så himla missnöjd. Men lycka till med appen, det menar jag verkligen.

Biekonomi

I en biodlarpodd jag hörde berättade en biodlare att han under några år gått från noll till kanske 50 kupor och att hans fru började undra om det aldrig skulle ge ekonomisk avkastning. Lite så är det med biodling, om man hela tiden utökar antalet samhällen får man fler bin och mer grejer, men inte nödvändigtvis mer pengar.

Min egna utveckling har på 1,5 år gått från noll till sju samhällen. När jag berättade om sommarens ljungdrag (lyngtrekk på mitt biodlarspråk norska) var det många som frågade om det lönar sig att åka iväg med bina istället för att låta dem vara kvar i den egna bigården. Nu har jag slungat honungen och tappat den på glas, så nu vet jag.

Detta var ett ganska dåligt honungsår, särskilt beträffande hösthonungen. Mina sex kupor samlade ihop 21 kilo som jag tappat på glas av två olika storlekar och i teorin sammanlagt vara värda 5000-6000 kr. Det låter ju bra för att låta bina flyga runt och jobba gratis, men så enkelt är det inte.

Under de veckor de stod på ”sommarstället” åkte jag dit sex gånger, vilket kostade mig runt 1500 kr bara i bensin. Tre kilo sommarhonung (lite billigare) betalade jag i hyra. Och så säljer sig inte honungen själv. Bara glas och etiketter kostar en slant, att åka på marknader och sälja kostar både avgifter och resor, för att inte tala om tid.

Ser vi bara på pengarna var min biodling back 29188 kr vid årsskiftet. Nu är siffran -32344 kr. Alltså har jag lyckats bränna 3156 kr i år. Det låter som en rätt kass affärsverksamhet. Men då ska man komma ihåg att jag har runt 200 kilo honung i källaren, vilket med råge bör täcka upp hela förlusten.

Dessutom åkte jag inte iväg med bina bara för pengarnas skull. Genom att förlänga säsongen, särskilt för de tre nya samhällena (så kallade avläggare) som var med, ökar chansen för att de ska överleva vintern. Dessutom lärde jag mig massor och fixade utrustning jag inte ens visste att jag behövde, så att nästa års ljungdrag förhoppningsvis blir ännu bättre, med ännu fler kupor som samlar ännu mer honung. Om biodlingen ligger på plus om ett år är en annan femma. Eller kanske inte, kanske är den just 5 kr plus. Spännande blir det hur som helst.

Pengar av ondo?

Pengar anses vara lösningen på nästan alla samhällsproblem. Just nu är det polisen och skolan som behöver mer pengar för att lösa gängkriminaliteten. Men faktum är att polisen fått ökade resurser en lång rad av år och att de skolor i ”utsatta områden” som sägs lida av bristande resurser redan får uppemot dubbelt så mycket pengar per elev än andra skolor.

Det har alltså inte funkat, men får de bara ännu mer pengar löser sig allt? Känns det igen? Bara ungdomar får gratis kollektivtrafik, rabatt på simhallen eller fler fritidsgårdar sägs de bli produktiva samhällsmedborgare. Bara lite mer pengar.

Jag är snarare inne på motsatsen. Samhället har, utan framgång, testat att ösa pengar över problemen. Då kanske det är dags att dra ner på resurserna istället. Kanske är det inte pengar som är haken. Och om polisen blir sämre och sämre hur mycket pengar de än får, då kanske det är fel människor som blir poliser. ”Hur mycket då?”, brukar jag fråga dem som säger att polisen behöver ökade resurser. Hur mycket behövs, när är det nog? Menar man att mer pengar är lösningen tycker jag att man borde kunna ha en uppfattning om det.

Det är samma med familjeekonomi. Visst kan pengar vara bra, men inte om de används fel. När jag växte upp fanns ungdomar vars föräldrar nästan slängde pengar över dem. Barn som får allt de pekar på blir sällan lyckade människor. Kanske är det föräldrarnas sätt att kompensera för att de inte hinner eller orkar vara bra föräldrar, kanske vet de inte hur man gör.

Jag vet inte, jag har inga svar. Min poäng är att pengar inte gör allt bättre. Ibland till och med sämre.

Annorlunda återvinning av vitvaror

Idag är jag upptagen med att tappa höstens ljunghonung på glas. Det blev inte så mycket honung, men under tappningen sitter jag djupt koncentrerad för att lyckas få exakt rätt mängd i varje glas, och då har jag inte tid att kolla bloggen. Och rengöring av alla kärl och verktyg tar lika mycket tid oavsett mängd, så då tänkte jag passa på att blogga om något okontroversiellt som knappast sätter kommentarsfältet i fullt krig.

”Har ni läst Anders Lindbergs ledarsida? Nu jävlar!!!”

Istället blir det köksinredning. Vitvaror är tydligen ganska tacksamma att återvinna. Det är mycket skit i dem och jag har sett siffror på att upp till 85 procent går att återanvända på ett eller annat sätt. Här i Norge kostar det pengar att slänga nästan allt på tippen, men vitvaror får man lämna kostnadsfritt.

Fast det finns andra sätt att återvinna dem. Ett kylskåp kan t ex leva sin ålderdom som ett skåp utomhus eller i en lada där varken råttor eller husdjur kommer in. Här påstås att de går att vinterförvara rotfrukter i. Eller använda som bikupa. Där vaknade mitt intresse, och jodå, det har testats.

Jag är kanske konservativ för jag föredrar nog uppstaplingskupor där man bygger på kupan uppåt efter hand. Jag kommer därför inte försöka själv, men det blev ju en spektakulär video. Apropå spektakulära videos kan den som försöker slå ihjäl tiden innan klockan slår helg kolla in Hurra Torpedo på Youtube. Det är antagligen ett av världens bästa vitvaruband.

Det är alltså riktiga musiker, som brukar spela riktiga instrument, men som här valt att företrädesvis spela på vitvaror och bl a gjort en USA-turné (som också finns på nätet) där de bl a får tillfälle att tacka skådespelaren Steven Seagal för att ”ha gitt oss så mye ræva filmer i Norge”. Lyckligtvis är Seagal inte så bra på norska. Heller.

Har ni ännu mer tid över kan ni kolla in när två av bandmedlemmarna gör seriös musik i bandet Black Debbath. Här t ex, där de uppmanar oss att byta disktrasa.

Nej, nu tar vi helg va? Själv är jag tillbaka med ett nytt blogginlägg i morgon bitti. Jag vet inte om vad än, men att det blir seriösare än detta kan jag nästan utlova.