tisdag 31 maj 2022

Ifrågasatt av varenda jävel

Flera läsare har bett mig att berätta om den flyttprocess jag gått igenom, så här kommer ett inlägg om den.

Jag förstod att det inte skulle bli helt lätt att flytta till ett annat land, även om det i mitt fall var Norge som tillsammans med Sverige haft fri rörlighet inom det nordiska samarbetet sedan innan jag föddes, men det blev betydligt krångligare än jag hade trott.

Jag har tidigare gnällt om att den norska skattemyndigheten behövde tio gånger så lång tid än de först hade sagt för att ge mig ett personnummer. Detta för att jag hade fräckheten att inte kalla mig arbetslös utan hade för avsikt att försörja mig själv utan att vara anställd.

När jag väl fick personnummer var det ingen som berättade det för mig. Det var mer irriterande än problematiskt, men faktum är att det ibland känts som att varenda företag och myndighet motarbetat mig.

Nej, inte den!

Först var det svårt att köpa bostad för utan norskt personnummer kunde jag inte vara med i budgivningarna på vanligt sätt. När jag väl köpt hus kunde jag inte stå för mitt eget elabonnemang och när jag fick en bil med huset blev jag tvungen att även ha bilförsäkring genom ombud.

Bankerna har krånglat både i Sverige och Norge. En av dem, Nordnet, har krånglat över landsgränsen. Eftersom jag var svensk Nordnetkund skulle jag inte få någon inloggning till min norska depå förrän den svenska var tömd. Jag förklarade att den då skulle tömmas till en konkurrent, för jag sätter inte in pengar eller värdepapper på en depå jag inte kommer åt, och väl framme hos konkurrenten är det inte hugget i sten att jag kommer tillbaka. Jag trodde i min enfald att det skulle vara positivt att jag varit kund i företaget i två decennier, men det var tydligen skäl för bestraffning, det med.


Stamkund säger du?

Att skaffa konto och bankkort i en vanlig ”bruksbank” var inte heller lätt eftersom jag då saknade norskt personnummer, och när jag så fick det blev det såklart nya blanketter. När jag sedan skulle bli företagskund i samma bank skulle det göras en ny kreditprövning. Att jag 1. inte behövde kredit och 2. precis gått igenom den processen som privatkund spelade ingen roll.

Jag skulle kunna hålla på ett tag. Legitimation har varit en cirkus, det krävde tre besök på Statens Vegvesen för att byta ut mitt svenska körkort mot ett norskt. Att skaffa husläkare är inte lätt, tandläkare, och så vidare, och så vidare... Missförstå mig rätt. Jag har träffat på servicevänliga myndighetspersoner, och åtminstone Nordnet hade viss förståelse för att deras regelverk gör det svårare att bli kund när man redan varit det i ett annat land. Det hade varit bättre om de hade gjort något åt det istället för att beklaga sig, men det är alltid något.

Landsgränser finns av en anledning och jag hade inte räknat med att kunna emigrera i en handvändning, men måste det verkligen vara så besvärligt? Folk flyttar ju mellan Sverige och Norge hela tiden.


Släpp in oss, vi vill ha del av oljefonden och kan lära er allt om feministisk utrikespolitik!

Men med det sagt uppskattar jag att såväl banker som myndigheter i Norge går att ringa och besöka. När det gällde Skatteetaten som utfärdade mitt personnummer fick jag visserligen köra bil en hel dag och pga ett förkylningsvirus fick jag stå med munskydd och bakom en gigantisk plexiglasskiva, men det gick.

Vidare har jag aldrig upplevt språket som ett hinder vid dessa möten. Från dag 1 i Norge har jag använt så mycket norska jag kunnat, både i tal och skrift, men känner att om jag velat hade jag kunnat prata och skriva helt på svenska och fått ett korrekt bemötande. Stelbenta regler finna det gott om, här som i Sverige, men den rasism jag var rädd skulle drabba mig har helt uteblivit och hade jag idag bott i Sverige hade jag inte tvekat att göra om processen.

20 kommentarer:

  1. Ja du kan inte göra mycket utan födelsenr/D-nr i Norge. Tog 4ggr längre tid att få D-nr än utlovat för min del. Det vägs upp med att det är varmt i hyttene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och fick jag bestämma skulle de i mitt fall ha struntat i D-nummer och istället stressat igenom personnummerprocessen. Redan när jag ansökte om D-nummer stod det klart att jag egentligen skulle ha personnummer eftersom jag ägde ett hus jag skulle bo på heltid i. Då tycker jag att det är dumt att de lägger energi på ett ID-nummer jag ska ha tillfälligt.

      Radera
    2. Du är för stressad sparo. Ting tar tid

      Radera
    3. Uppenbarligen, men direktivet var att om jag hade med mig alla papper skulle det ta två veckor. När de fick klart för sig att jag inte hade ett anställningsavtal sa de att jag måste ta med kontoutdrag som visade att jag klarar mina räkningar. Jag tog då med utdrag från tre banker som vart och ett borde ha varit tillräckligt. Ändå var det det som fick processen att gå upp mot tjugo veckor.

      Radera
    4. Det är väl inte många som gör en klinisk migrering som du gör. De flesta flyttar väl dit i jobb eller liknande och då hjälper arbetsgivaren eller mäklare till. Själv fick jag betala i förskott då de inte kan göra kreditupplysning. Antar att du också hamnade i hvitvaskkontroller pga stora belopp. Kan ta tid med sånt

      Radera
    5. Mäklare tror jag aldrig hjälper till. Norska mäklare är lika slöa som sina svenska kollegor. Arbetsgivare hjälper säkert till, men det är ju ändå Skatteetaten som bearbetar ansökan.

      Inte farligt med hvitvask, men jag har inte flyttat in alla pengar än, så det finns tid. Men förvånad över att de svalde köpeskillingen för huset med enbart min egen försäkran om att pengarna inte kom från skumraskaffärer. Då har faktiskt de svenska bankerna varit värre, för när jag flyttat från Sverige blev jag utlandskund i de svenska bankerna. Pappersluntan ("Internet? Nej, vi skickar med Posten och kräver skriftligt svar där DU betalar portot.") med idiotfrågor jag fick från SEB var helt fantastisk.

      Radera
  2. Märkligt att det är så krångligt från ett nordiskt grannland till ett annat. Man undrar hur våra många nya arabiska/afrikanska vänner som flyttar hit klarar det hela, där borde det vara rejäla kulturkrockar när deras bankkonton, körkort, utbildningar etc ska konverteras till svenska diton. Mycket antar jag helt enkelt blir värdelöst (som körkort) och bankkonton tömmer man antagligen till cash, eller behåller i hemlandet när man sen reser dit på semester.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man tycker ju det. Vi har ju fri rörlighet i Norden så jag antar att de inte hade kunnat hindra mig från att flytta med mindre än att jag haft ett tidigare utvisningsbeslut från Norge. Och precis som du är inne på borde såväl papper och kort som allt annat vara ganska lätt att konvertera. Dessutom är ju språket begripligt över gränsen.

      Radera
  3. Myndigheters arbete verkar vara uppbyggt på mallmedborgare. Så länge du och din situation liknar de flesta andras så går det med normal byråkratisk (in)effektivitet. När du har en ovanlig situation, som i ditt fall att du tänkt försörja dig själv så blir det knepigt och tar tid.

    Jag har själv funderat på att flytta till Norge eftersom Sverige har sjunker allt längre ner i dysfunktionell bananrepublik. Senast var det miljöpartisten Märta Stenevi som utlovade kaos för dem som motsätter sig deras politik. Se där, äntligen ett trovärdigt politikerlöfte. Allt MP rör vid blir ju kaos. Men än så länge är skatteskillnaden på sparande mellan länderna för stor för att vara intressant.

    Det där med nackdelarna att vara trogen kund i Nordnet känner jag absolut igen. Jag har varit kund där sedan mer än 20 år men deras bemötande är oerhört nonchalant. Inte konstigt att de tappar kunder och får rejäla böter för sina regelbrott: https://www.expressen.se/dinapengar/aktier-och-bors/natbanken-nordnet-tvingas-bota-100-miljoner-kronor/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så kändes det hos Skatteetaten. När man inte är formulär 1A blir det trassel. Men på vissa sätt begriper jag inte hur det är tänkt att funka. Om inte säljarna av mitt hus hade gått med på att fortsätta att stå för elabonnemanget (och hur vanligt är det?) hade jag inte haft ström under sista kvartalet i fjor. Och säljarna fick inte betalt för huset förrän jag fick D-nummer. I den perioden stod pengarna på mäklarnas klientkonto trots att jag var så pass godkänd som köpare att de kunnat ta emot mina pengar.

      "Göra kaos" sa hon. Fast hon menade nog "upprätta kaos", bara att det inte skulle låta lika häftigt för den väljargrupp hon för tillfället tänkt lura.

      Det är en del som är sämre, men i det stora hela tror jag inte att det är en dålig affär att flytta. Särskilt inte om man tänkt jobba i Norge.

      Se där ja, 100 miljoner! Jag vet inte om Nordnet är värre än någon annan, men jag blev rätt besviken på kundtjänsten i bägge länder.

      Radera
    2. Det låter konstigt att inte säljaren fick betalt innan du fick D-nummer. Min säljare fick då betalt på tillträdesdagen (från klientmedelskontot). Säljaren stod för försäkring tills jag fått D-nr. Inte helt juridiskt korrekt men bättre än att vara utan.

      Radera
    3. Mina säljer fick vänta ytterligare 1-2 veckor, som jag minns det. De skulle flytta utomlands, så de hade annat att tänka på än bångstyriga mäklare och krångliga processer. Men senare har de flera gånger sagt att de är glada att jag köpte huset (de valde mig trots att jag inte hade högsta budet), så det verkar ha varit värt det.

      Hemförsäkring fick jag eftersom den ingick i ett paket jag köpte i samband med husköpet, men jag undrar vad som hänt om huset brunnit ner pga elfel när elen inte stod på mig.

      Radera
  4. Absolut inget större fel på Norge men i de få kontakter jag har haft så upplever jag att de vårdar sin byråkrati. Jag tror att vi som svenskar passar bättre in i det finska samhället. Vad var det vår minister kallade Norge när det krånglade lite väl mycket: Den sista sovjetstaten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den sista sovjetstaten var det. 1999. Det minns jag för att jag den hösten påannonserade en norsk ståuppkomiker i mitt allra första komikframträdande med just den formuleringen varpå han svarade med "Takk skal du ha, din jævel!"

      Radera
  5. Går du in på en svensk bank kan du råka ut för förhör av tredje graden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag skrev om en kille som blev så förbannad på Swedbank att han tog upp sin telefon för att filma bemötandet:
      https://sparosverige.blogspot.com/2021/12/var-som-jim.html

      Det var inte populärt :)

      Radera
  6. Varför fungerade inte ditt Svenska körkort? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fungerar. Jag tror att jag skulle få köra på det åtminstone tills det går ut 2029. Problemet är att då har jag ingen norsk legitimation för på det svenska körkortet står ju inte mitt norska personnummer. Nationellt ID ges bara ut till norska medborgare, så hur man gör om man inte har körkort vet jag inte.

      Radera
  7. Det är väl bara i Sverige en svensk blir utsatt för Rasism, speciellt när han ska till (S)tatens Servicekontor och har en för blek hudfärg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror lite på vad man lägger i ordet rasism. Jag tänkte väl inte egentligen att folk skulle hata mig för min etnicitet. Däremot har ju Sverige inte världens bästa rykte med sin storebrorsmentalitet. Det kvittar var någonstans i världen Sverige som nation tar sig. När landet gick med i EU verkade man fast beslutna om att förändra hela organisationen och trodde på allvar att EU skulle anamma "den svenska modellen" med hull och hår. Kommer man med i Nato är jag övertygad om att det blir likadant där, att svenska ministrar kommer vilja införa feministisk försvarspolitik i organisationen.

      Gemene svensk tycker jag inte har detta storhetsvansinne, men jag kan tänka mig att många i världen inte gör distinktionen mellan svenskar och svenska politiker, och då lär man bli bemött därefter.

      Radera