Allt kostar pengar, sägs det, men det
stämmer ju faktiskt inte. På många låter det som om det måste
rulla iväg pengar så fort de kliver upp på morgonen, eller
åtminstone från att de går ut genom dörren. Själv tar jag de
allra flesta dagar aldrig upp plånboken. Jag tar inte ens med den om
jag inte planerar att handla eller ska köra bil och behöver
körkortet.
Jag är inte dummare än att jag
förstår att min bostad kostar varje dag och att elen förbrukas
även de dagar räkningen inte kommer osv. Jag menar bara att man
inte måste betala för allt man gör. En vanlig vecka betalar jag
ingenting 5-6 dagar, varken på internet eller i butik.
Dessa dagar sitter jag vid min dator, jobbar, bloggar, kollar börsen eller socialiserar mig, tar en promenad, en löprunda, stökar i hemmet, hälsar på någon, läser en biblioteksbok, ringer en kompis... Ni ser mönstret – inga utgifter. En del ser nog detta som fattigt - ”Jag konsumerar, alltså finns jag.” Själv tycker jag tvärtom att det är en befrielse att slippa.
Dessa dagar sitter jag vid min dator, jobbar, bloggar, kollar börsen eller socialiserar mig, tar en promenad, en löprunda, stökar i hemmet, hälsar på någon, läser en biblioteksbok, ringer en kompis... Ni ser mönstret – inga utgifter. En del ser nog detta som fattigt - ”Jag konsumerar, alltså finns jag.” Själv tycker jag tvärtom att det är en befrielse att slippa.
I vårt västerländska samhälle har
det växt fram en rörelse som håller på med ”silent retreats”, där man får gå
runt och drälla på en kursgård utan att prata. Jag tror säkert
att det finns ett behov, även om jag personligen föredrar att slå
av telefonen och datorn, för sådan där mindfulness
kostar skjortan. Men jag undrar om inte fler skulle hjälpas av att
lägga plånboken i en låda och åka på ”cheap retreat”.
”Sheep?”
Senast jag var på Gröna Lund med brorsan och hans två barn lossnade runt tvåtusenfemhundra kronor från kontot. Entré, åkband, en del extra kostnader för vissa attraktioner (Spökhuset, bland annat), mat, dricka, minnesfotografier, några souvenirer, slå med hammare på små hårdplastdjur, åka gokart, chokladhjul, skjuta med luftgevär, glass, sockervadd ett par varmkorvar med läsk och så vidare.
SvaraRaderaMen det är så man lär sig, när det gör ont. Nästa gång vi gjorde något tillsammans blev det en utflykt till Stora Skogen, med medhavd mat, en liten grill som vi plockade en del kottar till, badade, och hade en upplevelse de kommer att bära med sig med glädje.
Så, ja, det går alldeles utmärkt att lämna plånboken hemma, men visst finns det en ganska hög tröskel att göra det. Bekvämlighet kontra planering och eget arbete för att skapa en bra upplevelse. Oftast vinner bekvämligheten. Motsatsen kräver träning.
Wien-Lars
Wow, 2500! Men jag kommer ihåg när jag såg en småbarnsförälders plånbok. Han hade en centimetertjock bunt kvitton, och det var säkert bara de senaste dagarnas. Sedlar var det däremot ont om :-).
RaderaDet skulle vara intressant att se hur konsumtionsmönstren förändrades då kort gjorde entre. Jag förmodar att enkelheten och snabbheten till pengarna medgjorde en rejäl konsumtionsökning då. Man ser ju hur nätmäklarna numera även försöker utnyttja den delen av folks psyke. Att framställa börsen som så enkel, att det är som en bankomat det flödar pengar ur hela tiden. Avanza är extra måna om den typen av korkad och ljugande reklam, numera (banners, email). Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
SvaraRaderaJag skrev ett inlägg i somras om att man antingen upplever pengar på riktigt, eller också bara ser dem som siffror på ett konto: https://sparosverige.blogspot.se/2017/07/ar-du-abstraktare-eller-konkretiserare.html. De som har svårt att se pengars värde får åtminstone ingen hjälp av kort och Swish.
RaderaDet där var intressant. I början betalade jag bara större belopp med kort, och allt annat med kontanter. I dag ligger de få sedlar jag har kvar länge i plånboken och är i princip bortglömda; allt, även smått, går på kortet. Hmm, skulle vara kul att bara leva med kontanter en månad, och göra en studie på sig själv om hur det påverkar konsumtionen.
RaderaWien-Lars
Jag tror faktiskt inte att det skulle göra någon skillnad för mig, men många skulle nog spara pengar på det. Ännu mer om de lämnar plånboken hemma när de inte har planerade inköp.
RaderaLäste idag i Economista-gruppen på FB om en tjej som bara kunde umgås med sin nära släkting om de shoppade samtidigt. De har i 15 år umgåtts genom shoppingen och nu när hon ville lägga om sin ekonomi så ville inte släktingen umgås längre, inte ens under andra former. Kanske en sheep retreat vore något? :P
SvaraRaderaLåter ju som en härligt djup människa man inte vill tappa kontakten med. Eller inte.
RaderaHåller med! Gäller att hålla hårt i sina "äkta" vänner.
RaderaDu menar sedlarna ;-)?
RaderaNej, jag menar kreditkorten ;)
RaderaTyvärr är jag dum nog att ha mitt gymkort i plånboken. Blir ibland så att jag svänger in och köper något gott på vägen hem direkt efter träningen. Ett enkelt problem att lösa helt klart :)
SvaraRaderahttp://www.kronantillmiljonen.se/
Ja, det löser du genom att träna utomhus: https://sparosverige.blogspot.se/2017/01/hogkonjunktur-pa-gymmet.html
RaderaMin plånbok och mitt bankkort gick i pension samtidigt som jag slutade vara pensionär efter en kort prövotid på 22 dagar... Jag längtade tillbaka till jobbet och attans vad roligt det är.
SvaraRaderaBilligt är det också för jag varken hinner eller behöver handla.
Jag vet inte om jag ska gratulera eller beklaga :-). Men visst är det roligare att jobba om man inte måste.
Radera