Jag
ser varken ett självändamål i att handla dyrt eller billigt, så
länge jag vet vad jag betalar för. Ibland är det värt att betala
lite mer, medan andra utgifter går fint att snåla med. Som snåljåp
får jag ofta kritik för att jag inte unnar mig, men om jag
exempelvis ska åka tåg från A till B kommer jag fram lika fort i
andraklass som i första. Det är trevligt med ”gratis” kaffe,
men inte om tågbiljetten är flera hundra kronor
dyrare.
För några veckor sedan behövde jag ett hotellrum.
Jag skulle åka 40 mil för ett möte på Skatteetaten, det norska
skatteverket och behövde antingen starta klockan två på natten
eller sova på vägen.
Jag valde alternativ 2 och började
leta hotellrum. Efter mina år som lågstatusartist längs vägarna
har jag upplevt min beskärda del av pissiga hotell. Ofta gör det
mig inget. Jag uppskattar en lyxig hotellfrukost och ett
stort och fint hotellrum, men vanligtvis behöver jag bara en säng.
Samma sak nu. Jag ville sova på
vägen för att slippa gå upp mitt i natten för jag bedömde att jag borde vara lite rapp i skallen. Jag behövde bara
en säng i ett tyst och varmt rum. Ingen tv, frukost eller minibar.
Och jag fann det jag sökte.
Kanske låter det som att jag är
irriterad över den låga standarden, men jag var faktiskt mest road.
Strax innan hade jag checkat in hos en hotellägare i 75-årsåldern
som berättade att han inte hunnit titta till rummet sedan föregående
gäst, och så fick jag ett handskrivet kvitto från ett
millenniesäkrat kvittensblock. Så jag hade mina aningar, men när
jag kom ut på gårdsplanen och insåg att det var den lilla
byggnaden som såg ut som en blandning av friggebod och lekstuga jag
skulle bo i blev jag ändå lite förvånad. Jag trodde inte att sånt
här fanns.
Men den gjorde jobbet. Jag diskade kvällsmaten i
en intilliggande byggnad med toa och rinnande vatten som fick mig att
nostalgiskt minnas tillbaka till skolgymnastiken. På morgonen gick
jag över till samma byggnad och tog en dusch innan jag åkte vidare
till skattmasen, som för övrigt var ett betydligt mindre angenämt
besök. Inte samma förvåning där.
Tack än en gång för en bra blogg!
SvaraRaderaVet inte om det är en ren tillfällighet men i denna video nämns att det inte lönar sig att flytta till Norge för att komma undan problemen i Sverige.
https://swebbtv.se/w/t6KuRH2Vur5imrtkBrCfbz
Detta eftersom Norge endast ligger några år efter i utvecklingen av Sverige. Det som du nu flydde från kommer snart att vara vardag även i Norge. Har du någon reservplan över vart du ska flytta när även Norge kollapsar?
Intressant. Håller inte med om att en flytt till Norge är som "att flytta från Malmö till Göteborg" eller att "Norge endast ligger några år efter", men visst kan Norge kollapsa, det kan alla länder.
RaderaInnan jag bestämde mig för Norge tittade jag på ganska många länder så visst finns reservplaner. Fast som med alla planer kan de inte fastslås för långt i förväg. Hamnar man i en återvändsgränd får man titta ut över landskapet och se vad man ska göra då.
Om det var kallt i stugan hade nog kylskåpet hjälpt till lite marginellt med uppvärmningen, om det hade varit igång. :)
SvaraRaderaProblemet var att det lät ganska mycket och stod på golvet en decimeter från sängen så jag prioriterade tystnaden framför temperaturen.
RaderaDu kollade väl efter vägglössen? Ganska vanligt nuförtiden.
SvaraRaderaJag tyckte att det verkade rent och tror ändå inte att vägglöss hade hittat till denna fjällby.
RaderaKänns inte som att rubriken rimmar så bra med gårdagens inlägg. Hade varit skönt med en tydligare röd tråd genom bloggen ;)
SvaraRaderaJag gillar att slå åt alla håll, men du har helt rätt i att konsumenterna i gårdagens inlägg inte verkade ha fått vad de betalade för. Vilket såklart inte jag heller alltid får, men det ökar chansen om man gör research innan köp.
RaderaHelt rätt, bra att du fortsätter svinga. Vi läsare får t.ex. väldigt kvalitativ läsning här på bloggen till noll i kostnad, så håller med om att pris inte alltid motsvarar kvalitet. :)
RaderaTack! Ska spara den formuleringen till nästa gång någon klagar över ett sponsrat inlägg.
RaderaJag kanske mins fel men hade du inte en husvagn?
SvaraRaderaDu minns rätt, jag lånade en som jag hade kvar när jag gjorde denna resa, men det var en färjeövergång där det hade kostat ännu mer att ta med husvagnen än vad ett hotellrum kostade, plus den extra bränsleförbrukningen (80 mil à c:a en halvliter), så den fick stå kvar hemma på gården.
RaderaJag verkar hur som helst inte minnas hur man stavar till minns alla gånger så det var en delseger att minnas husvagnen.
RaderaDet såg jag inte ens, men känner igen känslan av att ha skickat iväg en kommentar och se att man stavat uppåt väggarna.
RaderaSjälv gör jag vad jag kan för att förtränga den där husvagnstiden :)
Förvånad över problemen med Skatteetaten, det fungerade jättesmidigt för mig när jag var där. Värre när jag flyttade tillbaks till Sverige...
SvaraRaderaDå gissar jag att du började vistelsen med att ha en anställning? För det faktum att jag inte har en verkar vara det som krånglar till det för mig. När jag pratade med dem på telefon sa de att allt som krävdes om man inte har en anställning är att kunna visa att man har pengar, men handläggaren på plats blev väldigt osäker över detta. Det skulle visserligen gå bra att kvala in genom "egna medel" och jag hade tre bankutdrag med mig samt förklaringen att jag kommer flytta över min näringsverksamhet till Norge, men det verkar ha landat på att det ska gå över Folkeregisteret, vilket förlängde handläggningstiden från 2-3 veckor till 20.
RaderaSå under den tiden jobbar jag i Norge, men betalar skatt i Sverige. Inte klar över varför Skatteetaten vill ha det så, men det är deras val.
Jo jag hade fast jobb då, det kanske gjorde det enklare.
RaderaMen det hade jag även vid återflytten till Sverige, svensk medborgare sedan födsel, men då var jag inte särskilt välkommen. Så då jobbade jag i Sverige och skattade i Norge ett tag
Ja, det tror jag gjorde det mycket enklare.
RaderaDet där har jag hört av flera, att det inte är lätt att komma tillbaka in i det svenska systemet. Då kanske borde ha testat att söka asyl istället ;-)
Lite ot, fast har du läst om Rolf och Suzanne i Aftonbladet? De blev lurade att satsa på Bitcoin. Jag tycker det är tragiskt att människor luras, fast jag tycker också det är tragiskt att människor är så lättlurade. Det här med att om nåt verkar vara bra för att vara sant, då är det nog inte sant verkar ha gått dom förbi. Fast dom verkar inte tycka att dom har nåt ansvar själva utan det är bedragaren och bankens fel.
SvaraRaderaNej, jag läser nästan aldrig på Aftonbladet om jag inte blivit tipsad om en specifik artikel. Så tack för tipset, nu har jag läst om Rolf och Suzanne. Ska klura på ett blogginlägg om dem.
Radera