Arbetsmoralen bland unga sjunker, toleransen för bidragsfusk ökar. Det visar en rapport om ungas normer i
Sverige, skriven av Nima Sanandaji. Fler människor än tidigare har
inga problem med att ta emot bidrag de inte har rätt till och ser
inte poängen med hårt arbete på samma sätt som tidigare
generationer.
Jag tror att det stämmer, och hoppas
att det inte bara beror på att jag själv blivit gubbe och gillar
att se min egen grupp hamna i bättre dager. Vad beror då detta
moraliska förfall på? Hur kommer det sig att dubbelt så många
unga på 80-talet ansåg att det alltid är fel att ta emot pengar
man inte har rätt till?
Eftersom jag redan fackat in mig som
grinig gubbe går jag hela vägen och säger att sociala medier är
en anledning. Vi som växte upp på 80-talet såg hårt arbetande
människor eftersom vi levde i verkligheten. På nätet tar man del
av en mycket begränsad del av verkligheten som fokuserar på
framgång. Vad som inte visas är kampen, skitjobben och
misslyckandena på vägen dit. Ungdomar vill inte bli industriledare,
de vill bli artister och influencers.
Förebild?
Dessutom finns det mer och fler bidrag nu, vilket gör att fler lever på dem. Det är ju bra för dem som verkligen behöver, men jag tror att ett samhällsbygge som utgår ifrån att staten har huvudansvaret för allt helt enkelt har normaliserat bidragsberoendet. Som man ropar får man svar, heter det ju, och det tänker jag även om denna formulering:
”I rapporten framhålls att det inte bara är arbetsnormerna som försvagats, utan även tilltron till att följa samhällets spelregler.”
Inte minst när det kommer till
arbetsmoral blir det tydligt för oss att politiker och makthavare
inte är föredömen. Riksdagsmän jobbar tredagarsvecka utan
närvaroplikt, med hög lön och många förmåner. När de slutar
kan de få mångmiljonbelopp, även om anledningen är att de ruskat tupp i kollektivtrafiken.
Det ger knappast en ökad arbetsmoral bland vanligt folk, eller gör
oss mer sugna på att följa samhällsreglerna, när de som ställt
upp reglerna beter sig så.
Vad gör vi åt detta då? Det sistnämnda kräver ”bara” några politiska beslut, men det lär inte hända. Och resten … Sociala medier lär inte försvinna. Bidragen kanske stramas åt, men jag tror inte att man kan tvinga fram arbetsmoral. Jag har fler frågor än svar alltså, som vanligt. Vad tror ni?
Det blir också allt vanligare att politikerjobbet blir en familjebusiness, där man köper utredningstjänster och annat av släkt och gamla bekanta. Så länge man drar in röster till partiet är allt bra = gullegull med bidragsväljare.
SvaraRaderaJag vet inte om det är vanligare än tidigare eller om det bara blivit mer uppmärksammat på sistone.
RaderaInte bara det politikerna är korrupta. De får ryggdunkar ooch löften om bra tjänster från Globalisterna i Bilderbergergruppen och i Davos. Sedan när de kört EU och Sverige i diket... lämnar de för en bra tjänst på FN, WHO eller en stor ameriknas bank.
RaderaJa, tur att politikerna kan ta in sina nya arvoden i det egna bolaget så att de slipper gå miste om omställningsstödet efter politikerjobbet ;-)
RaderaJag tror inte det är den vanligaste anledningen, men jag tänker så här:
SvaraRaderaJag jobbar och tjänar bra och har betalat in obscena mängder skatt enligt min mening.
Jag får ingenting för det som inte vilket soc-fall som helst får.
Jag har inte röstat för eländet.
Förr eller senare når man rimligtvis en punkt då man helt enkelt inte bryr sig längre, och utnyttjar systemet istället. Jag skulle tro att det delvis är vad Laffer-kurvan handlar om. Även om det kanske är ett extremfall.
Jag förstår dig och tänker att det är en fullt rimlig syn, men när en majoritet av skattebetalarna har den borde det bli problem.
RaderaJu fler som har den synen desto snabbare kommer hela skiten att haverera.
RaderaDå är frågan, om man är på väg mot ett haveri, är det då bäst att det sker så fort som möjligt för chansen att förbättra situationen, eller är det bäst att undvika haverier så länge det går? Jag vet inte.
RaderaJag vet inte om det stämmer med social medier, är totalt ointresserad av det själv. Men det övriga håller jag med om; politiker som roffar åt sig, illa nog med det de har rätt till, än värre med vissa som tar ännu mer. Livslånga bidrag, långt över vad som sägs vara existensminimum.
SvaraRaderaVad gör vi åt det? Förmodligen ingenting förrän det havererat fullständigt.
Kanske är det så. Jag hade hoppats på någon kanonlösning jag inte själv tänkt på.
RaderaGår nog inte stt göra något årät det just nu. Tänk generationen som kommer efter alla slackers, vad lätt de kommer att vara att framstå som högpresterande med hög arbetsmoral. Så kanske win för nästangeneration unga istället. Kan hoppas att de då är ointresserade av att försörja tidigare generationen och stramar åt skatte o bodragspolitiken med.
SvaraRaderaDen som lever får se.
RaderaHmm… intressant inlägg, tror jag? Jag fattar inte riktigt om det handlar om arbetsmoral, undervattensljud eller kanske nåt med sjöfart? "Blubb-blubb-blubb" låter ju som nåt min diskho gör ibland när man hällt i för mycket kaffegrut.
SvaraRaderaMen alltså, okej, politiker... arbete... lathet... jag ser att du brinner för nåt här. Eller är det en kritik mot arbetslinjen? Eller mot linjer i allmänhet? Jag försöker hänga med men det är som att läsa en mycket arg sudoku.
Jag är i alla fall inte imponerad – inte för att det är dåligt alltså, mer bara att jag inte riktigt vet vad jag ska vara imponerad *av*. Men jag respekterar dig mycket! Du verkar ju veta vad du pratar om, och det är mer än man kan säga om mig just nu.
Tack för att du delar med dig. Jag ska läsa om det när hjärnan har bootat om.
Blubbljudet var mitt sätt att demonstrera att moralen sjunker.
RaderaÄr T Boone Pickens en pseudonym för Carl Bildt? Raljerar i samma anda...
RaderaHar jobbat länge med människor som går på socialbidrag. Mitt intryck är att de absolut inte saknar pengar för att köpa ny telefon eller dator. Dyr skräpmat och energidryck är norm. Eftersom mängder av undersökningar ger på hand att det inte lönar sig att gå från bidrag till jobb för många är det extremt rimligt att sänka bidragsnivåerna generellt och ställa strikta krav om arbetsplats för alla mellan 18 till 65.
SvaraRaderaDet finns mängder av skräp att plocka längs våra vägar och stränder. Vägrar du - inte en spänn i bidrag. Det är hög tid att ställa krav på denna grupp.
Jag tycker att socialbidraget inte ska vara så stort att man ska ha råd med allt det där, men när jag själv äter för en tredjedel av socialbidragsnormen inser jag att det inte är så.
RaderaGärna med varselväst som det står "SNYLTARE" på. Nä men skämt åsido, någon form av aktivitet är rimligt.
RaderaALLA jobb ska ge högre lön än att leva på bidrag. Antingen borde minsta nettolönerna höjas eller bidragen sänkas. Jag tycker det är alldeles självklart, men tydligen tycker inte beslutsfattarna så?
Annars är vi inne på "Var och en efter sin förmåga till var och en efter behov". Det är en fin tanke, men den har prövats med misslyckat resultat lite för många gånger för att någon borde tro på den.
RaderaFinns det heltidsjobb i Sverige som ger mindre än bidrag, vilket jobb är det? Bara nyfiken.
RaderaInnebär inte "till var och en efter behov" att den som är sämst att förvalta en viss resurs ska ha mest av den?
RaderaNja, det kan det innebära, men det är väl inte nödvändigt.
RaderaSverige är ett socialistiskt land - och kommer att så förbli i många år och decennier framöver. Detta är vad socialism innebär i praktiken.
SvaraRaderaDet är att se fram emot totalt högt skattetryck, bland de högsta i världen, och fortsatt mjäkighet/rättvisa mot de som inte har någon lust att bidra, av en eller annan orsak.
Vi kan fortsatt se fram mot att skattepengar försvinner inte bara ut i förhållandevis höga bidrag utan krav på någon som helst form av motprestation, vi kan även se fram emot att statskassan plundras av kriminella, verkande både från inom såväl som utanför landet. Det är i princip riskfritt, och om man mot förmodan åker fast så är straffen skrattretande låga/korta och dessutom om det mot förmodan avtjänas görs det på ett hostel-liknande hem med all inclusive.
Är det verkligen någon som tror att det kommer att ändra sig framöver, alltså så att det gör någon som helst skillnad i verkligt och mätbart utfall?
Jag är inte särskilt optimistisk, nej.
RaderaJag tror att det till stor del beror på att det som tidigare var gemensamma resurser som ägdes av ett folk nu för tiden tas från ett folk och ges till många andra.
SvaraRaderaDet anses av de nya folken inte skamligt att utnyttja andra men det anses skamligt att låta sig luras. Med det tankesättet ser de ner på svenskarna som betalar in mer än de tar ut.
Som svensk blir jag inte särskilt upprörd över skattepengar som går till fuskande svenskar. Eller jo, lite kan det störa mig, men då påminner jag mig själv att varje krona en svensk försnillar är en krona som inte försnillas av en utlänning.
Jag anser att det enda skälet för oss att arbeta hårt i dagens Sverige är för att rå om sitt eget hus. Att man upprätthåller en statsapparat som är fientligt inställd mot det svenska folket är en ond sidoeffekt.
Det kan också vara en del i ekvationen. Det är lättare att förstå människor som funkar ungefär som man själv gör.
RaderaSå intressant! Undrade lite vilka som får ekonomiskt bistånd egentligen så läste lite i https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2025-6-9650.pdf. Där står det att den största gruppen är 30-39 år, arbetslösa, utrikesfödda, ensamstående män utan barn. Många av dem borde behövas inom t ex äldrevården och sjukvården efter lite utbildning (5 118 lediga jobb som vårdbiträde och 11 209 som undersköterska på platsbacken). Jag kan tycka att det finns situationer där ekonomiskt bistånd är berättigat. Sjuka som blivit utförsäkrade (ca 20% av biståndstagarna), ensamstående småbarnsföräldrar med flera barn och ingen släkt eller vänner som kan hjälpa (för hur lätt är det att behålla ett jobb som kräver fysisk närvaro när man är tvungen att vabba ca 50% av dagarna) och fattigpensionärer. Det är 145 500 hushåll eller ca 3% av hushållen i Sverige som får ekonomiskt bistånd och totalt handlar det om ca 10 miljarder per år.
SvaraRaderaJag vet inte om de lämpar sig särskilt bra för vårdjobb. Jag tänker snarare på lite tuffare kroppsarbete. Läste om ett företag som letade med ljus och lykta efter ställningsbyggare och det var helt omöjligt att få tillräckligt med folk att jobba med det.
RaderaEller så får de väl studera, arbetslöshet är sällan en bra lösning för arbetsföra människor.
Det är nog lite svårt att motivera eller få dessa personer att ta ett jobb att vårda andra när de överhuvudtaget saknar respekt för andra individer än de själva. De ska bara ha sin rättmätiga andel av vad andra har skapat.
RaderaDen rättmätiga andelen av vad andra har skapat borde vara noll. Sedan finns det situationer när jag tycker att de ska få mer, men rättmätigt är det inte.
Radera"Ungdomar vill inte bli industriledare, de vill bli artister och influencers."
SvaraRaderaKan detta möjligtvis ha att göra med att artister och influencers finns i Sverige fortfarande, medans det knappast bildas några nya industriföretag? Sverige är fortfarande mest känt för uppfinnandet av kullagret och dragkedjan, det senare gör flera andra länder också anspråk på. Inte särskilt mycket som hänt sen 50-talet.
Det kanske kommer färre nya industriföretag (jag vet inte), men nog är det fortfarande många som jobbar inom industri. Jag har själv jobbat för två industriföretag som var respektive bys överlägset största arbetsgivare. Jag vet inte om folk drömde om att få jobb där, men det var ändå där många hamnade. Några influencers såg jag däremot inte till.
RaderaAtt bara jobba på en industri är väl ändå inte att vara "industriledare"?
RaderaDet stämmer, men Anonym 17.05 skrev att "det knappast bildas några nya industriföretag" och då svarade jag att det ändå finns många industriföretag i Sverige, och därmed finns det också industriledare.
RaderaIndustriledare är väl ändå någon som bildar ett nytt företag? Sen är det ju skillnad på vad man har som mål och var "man hamnar". Ingen har som ambition att jobba i kassan på Ica heller. Är det dåligt att någon vill mer?
Radera"Industriledare är väl ändå någon som bildar ett nytt företag?"
RaderaEller åtminstone leder det.
"Är det dåligt att någon vill mer?"
Nej, det är väl en direkt förutsättning för ett fungerande samhälle.