Att jag är i otakt med tiden är ingen nyhet, men nyligen hörde jag en podcast (länk till 38 minuter norsk ekonomipodd för den som orkar). Gäst var en influencer känd från Paradise Hotel, så jag tänkte väl inte precis att detta skulle vara min själsfrände. Men hon har ändå startat ett par företag, så hon kan väl inte vara helt puckad, tänkte jag. Jodå.
Bl a framgick att
hon under ett års tid gjort 404 besök i matbutiken (jag var ute och
sprang när jag hörde detta och höll bokstavligt talat på att
ramla omkull). Där hade hon under året handlat för 240000 kr till
sig och sin sambo, alltså tiotusen per person och månad, och det
såg hon fortfarande som helt rimligt (”Vi var ju två”). Min månadssiffra är 864 kr,
knappt 9 procent eller en elftedel av hennes, och på antalet
butiksbesök blir skillnaden ännu större. Gissningsvis besöker jag
inte en matbutik oftare än två gånger i månaden, så 24 om året
istället för 404 (= 6 procent).
”När man handlar handlar man, och då handlar man rejält!”
Men den extrema
skillnaden slutade inte där. Hon berättade att hon skulle flytta
ihop med en kille på en (för bägge) ny ort, Stavanger. Istället
för att hyra något till att börja med bestämde de sig för att
bygga ett hus, lyxigt och handikappanpassat för att hennes MS-sjuka
mor skulle kunna hälsa på under längre perioder. Den blivande
sambon flyttade i förväg, men innan huset ens var färdigt var
förhållandet det. Huset såldes för 2,7 miljoner under
utropspriset.
Tror ni att hon
lärde sig något av det? Nej, sådana människor gör ju aldrig det.
Nästa gång hon köpte hus slutade det med att hon fick betala 140000 per månad bara för lånet, varav
90000 kr i räntor! Det var allt vi fick veta (förutom att hon inte
hade råd att skaffa möbler), men lånet måste ha
varit på 20-25 miljoner.
En annan egenhet som
framkom var hennes förkärlek för abonnemang. Det var tusentals
kronor som varje månad gick till tidningsprenumerationer hon inte
läste, astrologitrams hon glömt bort, appar och inte minst
ett gymkort på SATS som hon inte använde överhuvudtaget.
Programledaren, som tidigare gjort ett slags Lyxfällan-program
med gästen, hade konstaterat att det skulle gå att spara 50000 kr
om året på hennes onödiga abonnemang och det tror jag på. Det
billigaste SATS-abonnemanget jag hittar (och något säger mig att
”billigast” aldrig är aktuellt) går på 789 kr/månad, så bara
där är det nästan tiotusen att spara.
Det märkligaste av
allt är att om man skulle ställa upp min ekonomi bredvid hennes är
jag inte alls säker på att hon skulle ses som den mest extrema. Hon är inte normen (ens i Norge), men om gemene man
fick jämföra hennes mat-, abonnemangs- och lånevanor med min
odling av grönsaker, frihet från streamingtjänster, gamla bil och
återanvändning av allt från papper till gamla lakan vågar jag
nästan sätta en slant på att det är jag som får UFO-stämpeln. Jag
bär den inte med stolthet, men med förundran.
Liknande faschination att höra detta som det är för många när de kör förbi en olycka och kör extremt sakta för att kunna titta, kan man kalla det för freak-show?
SvaraRaderaMed skillnaden att det är en olycka varje kvarter och börjar bli helt normaliserat.
RaderaAtt folk saktar ner vid en olycka är ju vad som rekommenderas! Det är en allmän missuppfattning att det görs för att glo, de flesta saktar ner av hänsyn till arbetande personal på plats och för att uppmärksamma om det ligger något på vägen (glaskross, delar av en älg mm). Sen blir det naturligt en kö av dem som kommer ifatt.
RaderaSpargrisen
Just i det fallet finns det en poäng. Värre när folk står med sina mobiler och filmar en drunkningsolycka på badplatsen så att räddningspersonen har svårt att ta sig fram.
RaderaVid en motorväg, på en åker på motsatta sida - nog saktas det in för att stirra ordentligt
RaderaJodå, nog stirras det och det är naturligt att vi gör det.
RaderaTyvärr är nyfikenhet inte helt riskfritt. I Östergötland för ca 10 år sedan hade en bil fått motorstopp på E4 i höjd med Mjölby och stannat. Tyvärr uppmärksammar inte en bakomvarande bilist detta utan kör in i bilen bakifrån. Olyckan var ett faktum. En ambulans per person i bilarna + en extra (för ledning) skickas till platsen. Förutom ambulans anlände även polis och räddningstjänst. Nu börjar det bli lite trångt men skilda körfält fanns så motsatt trafik flöt på bra. Tills någon nyfiken fick för sig att stanna och titta och sedan var nästa seriekrock ett faktum. Sedan ville det sig inte bättre än att en barnfamilj i husbil på väg mot Kisa fick väja för en katt och körde in i mitträcket och välte (fem ambulanser till). Nu började blåljuspersonalen få det lite svettigt. Allt detta rabalder utan att någon riktig "olycka" inträffat. Dock skadades ingen allvarligt i dessa incidenter och desutom fick ju alla inblandade lite extra övning.
RaderaHelt otroligt! Det där hade de kunnat göra film av och fått ihop något i denna stilen:
Raderahttps://youtu.be/4UiQ_eEzNmI?feature=shared&t=50
Ursäkta mig, men måste vi verkligen låtsas som att 1000000 är ett rimligt sätt att skriva siffror på? Har vi kollektivt gett upp på tusentalsavgränsning som civilisation? Det är inte bara svårt att läsa – det är direkt respektlöst mot ögon, hjärnor och all form av mänsklig ordbehandling.
SvaraRaderaJag förstår att vi alla har bråttom nuförtiden, men ett litet mellanrum här och där hade inte skadat. Det är inte 1800-talets telegram vi skriver, det är 2020-talets text – och den förtjänar struktur.
Vänligen inför tusentalsavgränsning innan någon råkar läsa 1000000 som ett telefonnummer.
Hm! Du sätter ord på mina tankar. Jag hade vissa svårigheter att greppa beloppen.
RaderaIngenstans i min text har jag använt fler än sex siffror, annars har jag skrivit "2,7 miljoner" (längst ner i tredje stycket). Tydligen var inte sex siffror tillräckligt jobbigt för dig att läsa eftersom du som av en händelse väljer att använda sju siffror, något som alltså överhuvudtaget inte har skrivits av mig.
RaderaMen jag har en lösning! Ni två kan starta Tusendelsavgränsarbloggen, så kan alla som är engagerade i det ämnet gå dit och diskutera det hela dagarna.
Aspbergers.
RaderaAspergers*
RaderaNä, jag förstår inte heller min samtid.
SvaraRaderaMin verklighet är att vända på slantarna och försöka få månaden att gå ihop med några tusenlappar in. Nu närmar sig sommaren då mötesarvoden sinar och min inkomst halveras. Tar en hemester om vi säger så.
Men ett gäng år då jag tjänade gott om pengar så brände jag inte allt på lakritsbåtar utan betalade av kåken och byggde en fin buffert som är anledningen till att jag kan leva så magert som jag gör idag utan att vara ett nervöst vrak eller sitta på gatan.
Att jag trivs med mitt något asketiska liv är väl ett tecken på att jag har svårt att förstå kvinnan som refereras. Har sjysst tak över huvudet, en bil som kostar så lite som möjligt att ha o mat på bordet, kunde skära ännu mer men då skulle det svida på riktigt. Men att leva på den gränsen är inte jobbigt.
/JB
Jag blir helt matt av hennes liv. Om jag vore tvungen att lägga över hundratusen i månaden på mitt boende och tiotusen i månaden på mat (utslaget på mer än ett butiksbesök per dag) skulle jag bli helt utbränd bara av det.
RaderaNej, märkligt! Och på något sätt oansvarigt! För vem skall hjälpa till den dag det krisar på riktigt? Staten? Kommunen?
SvaraRaderaJag har god inkomst, eget bolag, men lever i princip väldigt lite, återbrukar, handlar sällan eller aldrig etc etc. Min lycka ligger i att finna njutning i det lilla, men även att med kort varsel kunna resa någonstans utan att behöva spar extra för det eller ta ett lån. Åker t.ex. under sensommaren till Azorerna en vecka, för att glida runt med hyrbil över hela Sao Miguel (den största ön) och njuta av den storslagna och blomstrande naturen. Jag lägger således mina pengar på väl valda punktutgifter , inte på allehanda skräp och trams under vardagen.
/Christoffer
"lever i pricip på väldigt lite", skall det förstås stå. Lever gör jag. Mycket :-)
RaderaJa, att behöva lägga tid och energi på att ta reda på om jag har råd med en resa, än mindre vardagliga utgifter, skulle verkligen inte kännas som ett lyxliv.
RaderaJust så. Lyxen är att man klarar sig och har råd, att man har pengar undanstoppat. Inte att köpa halvfabrikat, gå på krogen, köpa massproducerad "inredning" på Mio eller Dollarstore (samma skit) eller tonvis med kläder...
Radera/Christoffer
Precis! Tid och frihet är lyx, inredning och kläder för ett helt fotbollslag i garderoben är det inte.
RaderaMåste lägga till trygghet. Visst, jag kan få hjärnblödning imorgon eller få en politiskt korrekt sten i fontanellen, men så kan man ju inte leva sitt liv.
RaderaFrihet, trygghet, tid.
Och jag vänder mig mot att det är lyx. I en vettig värld är det en rättighet, allt annat är sjukt!
/JB
Jag tycker att det är svårt att bedöma vad som är en rättighet och vad som är lyx, men ju mer jag har av det nu nämner, desto bättre mår jag. Just nu känns det som att varken frihet eller tid är helt maxade. Surt, även om det är ganska normalt för årstiden.
RaderaTvå reflektioner från mig.
SvaraRadera1. Jag handlar inte riktigt SÅ många gånger per år. Men när jag handlar så är det ofta som det sker i flera affärer. Dels för att vi vet vad som är billigt i vilken affär, dels för olika kampanjerbjudanden och rabatter. En dag i förra veckan så var vi i... 5(!) mataffärer! Hade gärna sluppit minst en, men det vi skulle ha där var slut så vi fick besöka även "systerbutiken" en bit bort. Så för mig blir det många "matbutiksbesök" per år även om vi inte handlar dagligen.
2. Intressant att hon fick godkänt på det huslånet! Nu vet jag inte hur det funkar i Norge, men i Sverige så är de ju väldigt noga med att man måste ha en viss inkomst av LÖN för att få ett bostadslån (inkomst av kapital anses tydligen mycket mer osäkert). Väldigt få seriösa låneinstitut lånar ut mer än 5,5 gånger bruttoårsinkomsten (alltså exklusive utdelningar från kapital).
Så säg att hon betalar 3% ränta (lågt räknat) så har hon 36 miljoner i lån! För att ha det så måste hon tjäna minst 6,5 miljoner per år. Ingen fattiglapp precis!
Betalar hon 10% ränta så är det närmare 2 miljoner i årsinkomst som behövs, inte dåligt det heller!
Så antingen ÄR hon en väldigt duktig entreprenör som drar in väldigt mycket pengar, eller så är det mycket fakta som undanhålls för att podden ska bli mer intressant.
Övertyga mig gärna om att jag gör fel som handlar i olika mataffärer.
Och övertyga mig också gärna om att jag gjort något räknefel i punkt 2. Jag är trots allt inte ekonom.
Spargrisen
1. Det är sant, inte fel att dra förbi flera butiker när man ändå är ute och handlar (även om fem var magstarkt för mig).
Radera2. Hon (och eventuell sambo) måste väl ha haft inkomster som matchade. Just då, men varken hon eller banken kan veta hur det ser ut några månader senare.
Räknefel vet jag inte, men 3 procents ränta kan ha varit i underkant. Tänk på att Norge var långt ifrån nollränta när Sverige hade det.
Ändå ett intressant fenomen med det där maniska lånandet. Har bott i flera länder och rest i desto fler, men det där galna (i mina ögon) beteendet att låna absolut max vad som är möjligt hittar man mest i Skandinavien och USA. Medelklassamerikanen har så stor stress över att bo korrekt i förhållande till sin upplevda socialgrupp och ha en motsvarande bil etc att de automatiskt lånar upp till skorstenen. Ser lite av detsamma i Sverige. Lite senare inser de (kanske) att de sitter så jävla fast i ekorrhjulet att de aldrig tar sig ur det, ens som pensionärer. Det slutar liksom aldrig; studielån (enorma), huslån, billån och när man tror att det lättar lite är det dags att börja betala barnens utbildningar.
RaderaFascinerande att man skapar sig ett ekonomiskt fängelse med alla dessa fasta kostnader som ger så lite nöje egentligen.
Jag känner många som inte ser sitt lån som återbetalningsbart. De räknar med att avbetala varenda månad resten av livet. Ekonomiskt fängelse är ett bra ord.
RaderaFem mataffärer är extremt för mig också! Var ganska trött efter det. Men till mitt försvar så var det 2 Willys (som sagt, varan vi skulle ha var slut i den första), 1 Lidl, 1 ICA (bredvid en av Willysarna) och en liten ostdelikatessbutik. Blir så när det är stora kalas på gång.
RaderaTill Anonym 12:27 - I Sverige så behöver man inte betala för högre utbildning, möjligen om det är en specialkonstskola eller naprapat. Däremot så är boendekostnaderna hutlösa i vissa områden, just för att många vill bo där. De flesta för att det ligger geografiskt rätt, har bra kvalitet på fastigheterna och känns trygga. Några enstaka för att visa sin status för andra (dessa "andra" blir sällan imponerade eftersom de själva bor där).
Spargrisen
Någon gång kan jag också springa runt, men det är nog taget hänsyn till när jag räknar med att snitta två butiker i veckan. Hur som helst handlar det om undantag. För att hinna över fyrahundra butiksbesök på ett år får man ligga i.
RaderaSjälvinsikt är dyrt, och hon betalar för den i räntor. :-)
SvaraRaderaVerkar ändå inte som att hon får själva "varan" :-)
RaderaTill hennes försvar får man väl säga att hus är den stora investeringsgrejen i Norge. Många som äger ett extra hus för att hyra ut och friheten att själv bestämma hyran är större än vi har i Sverige. Och kanske extra lönsamt i Stavanger ("oljebyen"), kanske inte just nu men om oljepriset tar ny fart upp igen så. Hon bör ju ha stora inkomster för att kunna bli beviljade så stora lån, lätt att bli fartblind då.
SvaraRaderaAtt man handlar 404 gånger per år eller 24 spelar ingen som helst roll. Möjligen är det bättre att handla 404 gånger, iallafall om man inte kör långt med bil, inte handlar skräp och utnyttjar tillfälliga rabatter.
Jag tror inte att huset med de stora lånen var i Stavanger för nu bor hon i Bærum i närheten av Oslo om jag läste sätt. Visst kan det vara en investering, men när förra huset man ägde blev ett slukhål skulle jag tänka mig för innan jag dubblar insatserna.
RaderaVad tar det i tid att handla 404 gånger? Det måste ju bli hundratals timmar.
Tja är hundratals timmar. Finns folk som sitter o glor på tv program som dom egentligen inte vill se eller ger dom någon behållning av hundratals timmar om året eller slösurfar på nätet till ingen nytta. Fördelen är att det är billigare..är allergisk mot affärer riktigt tråkigt att gå i
RaderaDet är riktigt att det finns andra sätt att bränna hundratals timmar på skit, men det blir det ju inte bättre av.
RaderaDet var en rejäl räntekostnad det! Hon måste väl dra in en del pengar för att banken skall bevilja ett sådant sanslöst lån, även i Norge?
SvaraRaderaJa, de är säkert inte mer roade av kundförluster än vad svenska banker är.
RaderaInfluencers kan dra in löjligt mycket pengar på något som inte skapar något verkligt värde, utan att bland annat sälja skräp á la dropshipping med tillhörande barnarbete och liknande villkor i andra änden.
RaderaAtt vara influencer är att ha sålt sin själ till djävulen. För dem handlar allt om antal klick och visningar, om det skulle skapas genom att de filmar när de misshandlar sina egna barn skulle de göra det.
Precis som med droger och annat elände så finns det tydlig en marknad för den skit som influencers förmedlar, annars hade inte existerat, så kontentan är att det finns alldeles för mycket människor som gör att knarklangare och influencers kan fortsätta med sina verksamheter, om inget kundunderlag funnits så skulle inte marknaden finns, men det kan också vara tvärtom, människor köper ofta det som produceras, dvs det är inte konsumenter som styr vad som tillverkas vilket man kan tro utan det är tillverkarna som bestämmer vad som finns att köpa. Svårt att ta reda på vad som faktiskt är hönan eller ägget.
Du låter nästan lite negativ till denna yrkeskategori ;-)
Radera