Att vägra mobiltelefon

Jag har haft mobiltelefon ända sedan de vägde sju kilo. Däremot skaffade jag inte smartphone förrän jag fick behov för det, vilket var på hösten 2021. Men det finns de som vägrar mobil överhuvudtaget, som Kjell, 59. Han beskriver det som en frihetskänsla, vilket jag känner igen från en av mina idoler, författaren Thor Gotaas, som också han valt bort mobilen.

Gotaas berättade en gång att han, som också är 59 år, aldrig behövt ha glasögon, varken på långt eller nära håll, och att han misstänkte att det är en bieffekt av att aldrig stirra ner i en smartphone. Jag tror att det kan ligga något i det, men hade det bara hängt på ögonhälsa kunde bakåtsträvare skaffa en gammal knapptelefon.

Jag uppskattar människor som gör egna val och anser att bristen på sådana är en av de största orsakerna till att inte alla har god ekonomi. Vi dras med i en köphysteri, många gånger utan att stanna upp och fråga oss om vi handlar för att vi vill eller för att alla andra gör det. För bara tio år sedan hade få av oss tänkt tanken att köpa personbil på avbetalning, nu är det få som inte gör det. Andra exempel är möbler, semesterresor och just mobiltelefoner. Jag har alltid köpt kontant för att slippa låsa mig till en operatör, men så har mina telefoner heller aldrig kostat 15000 kr.

Telefonerna kostar oss inte bara pengar, även tid. När jag bloggade om Thor Gotaas hade han gett ut 45 böcker. Nu, knappt två år senare är siffran 52 (med reservation för att det kan ha blivit fler sedan igår) och det har säkert ett samband. Jag försöker att inte använda min mobil så mycket, jag har t ex inte fri datatrafik så utanför hemmet tickar megabyten snabbt iväg om jag skulle surfa på den. Men den tar ändå en massa tid.

Tid är ju det enda vi människor verkligen har, så det må väl vara hänt, men är det värt det? Den frågan borde vi ställa oss varje gång vi är på väg att konsumera. Gagnar denna tjänst/produkt mitt liv på en nivå som motsvarar priset? Jag svarar allt oftare nej.

Nyttig mat dyr?

Jag såg nyligen, för femtioelfte gången, myten om att nyttig mat är dyrare än onyttig mat, nu på ett webbforum:

”Att man är fet är absolut inget bevis för att man skulle ha pengar. Vi lever inte på 1700-talet längre. Idag är det snarare tvärtom som så att kolhydrater och socker är betydligt billigare än hälsosam mat och fattiga är generellt sett knubbigare än rika. Jag var ex. som knubbigast när jag pluggade och var fattig därför jag tvingades överkompensera med typ pasta. Dom som på allvar tror att en dålig diet är dyrare än en bra diet har aldrig besökt grönsakssektionen i sin lokala affär.”

Jag håller såklart med om att fetma varken är bevis för rikedom eller fattigdom, men resten är faktiskt bara snömos. De som skriver sånt här har garanterat blundat när de gått förbi grönsaksdiskarna. Rotfrukter och baljväxter är fortfarande något av det billigaste som går att köpa i matbutiken.

Mat har blivit dyrare, men det finns inga som helst bevis för att nyttig mat generellt gått upp mer än onyttig. Högst kilopris hittar man på ultraprocessad mat, färdigrätter, kaffebröd, snacks och godis. Oavsett hur många Göran Greider-typer som går ut i media och skriker om att fattigt folk inte har råd att äta nyttigt blir det inte sant.

Hur har då myten om att nyttig mat är dyr uppstått? Kanske för att det delvis stämmer i andra länder, men mest för att ”vi” vill ha det så. Den som är tjock stickar sig hellre en större offerkofta än går ner i vikt, det är skönt att skylla ifrån sig och som med nästan allting kan man hitta fakta som stämmer in med ens världsbild.

T ex är barnfetma vanligare i fattiga områden, men beror det på att föräldrarna inte har råd med nyttig mat eller på kunskapsbrister? Om man räknar kronor per energienhet är broccoli dyrare än pizza, men man får väl vara rätt trög i skallen för att köpa broccoli i första hand för att få i sig kalorier?! Med det resonemanget är det antagligen bäst att äta strösocker och matfett. Släng in lite havregryn och choklad också, så blir det gott även om det inte går att uttala.

Var och en blir lycklig på sin tro, men jag motbevisar påståenden om att nyttig mat är dyr genom att äta gott och nyttigt för under 30 kr per dag. De som inte vill äta som jag låter bli. De som vill äta fler kalorier än de förbränner får göra det, men den som påstår sig tvungen till det av ekonomiska skäl får leva med att framstå som lite puckad.

Dog med skulderna på

Nu tänker jag att det gått tillräckligt med tid efter fotbollstränaren Sven-Göran ”Svennis” Erikssons död för att jag ska våga skriva den här texten utan att upplevas som hjärtlös. Fast egentligen handlar inte detta om Svennis utan om alla oss som lever.

Bakgrunden är att det efter fotbollsprofilens död framkom att han dog med skulder, närmare bestämt 118 miljoner, så vi snackar inte om en kille som bara lyckades bränna arvet med lite marginal när han fick sin dödsdom.

Hur lyckas man dra på sig stora skulder trots en årslön som i ett läge var 75 miljoner? Det är nog fler än jag som undrar hur det ens är möjligt att göra av med så mycket pengar. Svaret är aktivt ointresse. Jag kände inte Svennis (jag är osäker på om jag ens sett rörliga bilder på honom, fotboll är inte riktigt min grej), men när han betalade sin bror ett par miljoner för att vattna blommor och förvånades över att det skulle kunna uppfattas som lön förstod jag att här har vi en kille som är bättre på fotboll än pengar.

Och det är inget fel med det, alla kan inte behärska allt. Problemet är att pengahantering inte går att välja bort på samma sätt som du köper en robotklippare för att klippa gräset eller anlitar en målare för att måla om ditt hus. Pengar löper som en röd tråd genom våra liv, de går inte att undvika. Vi läser ofta om arbetslösa och sjukskrivna som fått sina liv omkullkastade pga pengabrist, men historien om Svennis visar att inte ens mångmiljonlön är en garanti mot pengaproblem.

De ser bara lite annorlunda ut. Rika människor utan koll drar till sig ”ekonomiska rådgivare”. I Svennis fall kostade det honom 100 miljoner, men inte ens det borde ha saboterat hans ekonomi om han haft ett sunt förhållande till pengar och pengahantering.

Till skillnad från den förtidspensionerade diversearbetaren hade Svennis ändå råd att äta, han bodde på en herrgård och hans begravning kostade över en halv miljon. Men han verkar ha lidit av att inte kunna efterlämna ett arv till sina barn och flickvän, och min gissning är att han hade skippat de sista tio årens tränarjobb, i thailändska och kinesiska klubblag och i Filippinernas mindre lyckade landslag, om det inte hade varit för pengar.

Det ska jag tänka på nästa gång jag hör någon säga att ”det där med pengar förstår jag mig inte på, det får andra ta hand om”, och det hör jag skrämmande ofta. Det är inget fel att ta hjälp, men ansvaret är ditt och ingen annans, och det behöver inte ta många minuter per vecka att skaffa sig kontroll över sin egen ekonomi. Men det måste göras, annars är det du som tvingas göra saker du inte vill de sista tio åren av ditt liv.

Så sänker vi arbetstiden igen

Socialkontoret i Hjällbo utmanar 40-timmarsveckan! Eller rättare sagt har man sänkt veckoarbetstiden från 40 till 32 timmar enligt principen ”Samma arbete på mindre tid för samma lön”. Detta möjliggjordes genom att man ”effektiviserat verksamheten”.

Det låter väl alldeles fantastiskt att man hinner med detsamma på kortare tid? Som jag ser det finns två möjligheter. Antingen ljuger de och hinner inte alls med det de är satta att göra, eller också gick de anställda tidigare runt och drog benen efter sig. Det kan vara lite av bägge, men att de innan detta projekt slösade bort tid erkänner Simon Ahlqvist, en av socialsekreterarna:

”Vi har effektiviserat och tagit bort vissa möten som inte varit nödvändiga och kortat ned på andra saker som inte behövs i samma utsträckning.”

Så där gick de runt och gjorde mer än vad som behövdes av ”saker som inte behövdes i samma utsträckning” samt hade onödiga möten – tacka tusan för att det gick att effektivisera! Det jag vill veta är vem som får sparken för att de tidigare lekte bort en femtedel av sin arbetstid. Äh, jag vet svaret, det får givetvis ingen.

Klart att offentliga verksamheter blir dåliga och ineffektiva ifall de som jobbar där ser dem som rena lekstugan! Vi som jobbar i den riktiga världen får betalt för de timmar vi jobbar eller för det resultat vi åstadkommer. Men så har vi inte ymnighetshornet Skattemedel att ta ifrån när energinivån sjunker och vi inte orkar vara effektiva under ett par decennier.

Jag säger inte att fyrtiotimmarsvecka är det bästa för alla och på sikt kanske vi människor borde försöka jobba oss bort från den normen, men att över en dag höja lönen för alla med 25 procent är fullständig galenskap som bara går att genomföra i organisationer som varit så ineffektiva att snudd på alla förändringar är av godo.

25 värmetips från amish

Jag har redan tidigare fastslagit att amish är den religiösa sekt som ligger närmast mig när det kommer till ekonomi, men nu snubblade jag över en video som visar att jag har ännu mer gemensamt med dem än jag hade trott. Det handlar om 25 tips för att hålla sig varm på vintern och jag klickar i så många boxar att jag undrar om de inspirerat mig eller om det är tvärtom. Här är en länk till videon!

Hur mycket som egentligen kommer från amish är jag osäker på, men här är punkterna jag delar med dem enligt videon:

1. Klä på dig! Ös på med så många lager att du inte fryser. Har man redan kläderna är det i princip helt gratis.

2. Använd långkalsonger. Ja, här åker de på i september och hänger med hela mars, möjligen april också.

3. Använd bomullssockor. Ett par extra sockor eller tofflor på vintern gör mig mindre känslig för kalla golv.

4. Använd filtar. Jag värmer upp mitt sovrum med vedkamin. Det är varmt när jag somnar, sedan sjunker temperaturen under natten för att bli kallt på morgonen om det är kallt ute. En extrafilt ovanpå täcket är ett smart sätt att reglera temperaturen. Då flyttar jag fram problemet till ögonblicket när jag ska lämna den varma sängen och kliva upp för att tända kaminen igen, men man vänjer sig.

5. Baka och laga mat på vedspis. Tyvärr har jag ingen riktig vedspis, men jag har två kaminer jag kan laga mat på och det gör jag. Särskilt långkok där jag kan låta en kastrull stå och småputtra ett par timmar, i princip gratis. Bonustipset att ha en stor gryta med vatten som hålls varm länge efter att kaminen slocknat använder jag mig av varje dag hela vintern.

6. Träna för att hålla värmen. Jag kan väl inte säga att det är därför jag tränar, men jag har absolut märkt bieffekten. Efter ett träningspass går kroppsförbränningen upp och då behövs inte lika mycket värme utifrån.

7. Stäng av oanvända rum. Jag bor alldeles för stort. Inget problem på sommaren, men på vintern stänger jag av 3-4 rum. Jag låter dem inte gå ner på minusgrader, men 7-8 plusgrader räcker fint.

8. Använd vedkaminer. Jajamen, jag har fem.

9. Använd en varm tröja eller jacka inomhus. Ja, varför inte? Det var vi ju inne på redan i första tipset. Ett extra lager i form av en stickad tröja, jacka eller morgonrock är ett praktiskt sätt att sänka behovet för hög temperatur. Särskilt bra när jag ska in och vända i något av de där avstängda rummen i punkt 6, och när jag kliver upp tidigt för att sälja honung på julmarknader åker skoteroverallen på redan innan frukost.

10. Drick varmt. Kaffe dricker jag nog ungefär lika mycket av hela året, men det blir mer te och varm soppa på vintern. Det värmer upp händerna när man håller i koppen och kroppen när man dricker.

11. Fyll golven med mattor. De isolerar huset samtidigt som de värmer upp fötterna. Jag fick massor av mattor med på köpet av huset, annars hade jag nog inte haft så många. Men det är mysfaktor i mattor.

12. Utnyttja kroppsvärme. Människor funkar, men kommer ju med så många negativa bieffekter. Tacka vet jag husdjur: ”Even pets contribute to the warmth. Having your dog or cat sleep at the foot of your bed ads extra heat.” Jag har två katter för ändamålet. Det tog ett tag för dem att förstå sina roller som värmedynor, jag misstänker att de tidigare ägarna (av både huset och katterna) inte lät dem sova i sängen. På sommaren tillbringar de ofta nätterna i ladan eller utomhus, men på vintern har vi en deal – jag kliar dem på magen och de värmer upp mig.

13. Använd mössa och halsduk. Som många barn var jag negativ till mössa under uppväxten, men på den tiden hade jag hår. Värmen stiger uppåt och utan mössa förlorar man en massa kroppsvärme den vägen, så nu har jag mössa all vaken tid när det är kallt, både inne och ute. Bara lite olika tjocklek beroende på temperatur. Halsduk används också, men ännu oftare buff som kan dras upp och täcka ansiktet. Särskilt bra när jag springer.

14. Värm upp rummen du är i. Tenderar tips 6. För detta ändamål är kaminer perfekta. Jag värmer i första hand upp sovrummet som också funkar som arbetsrum. På vintern äter jag där också. I köket behöver jag inte ha varmt när jag bara är där för att laga mat i en kvart. Om jag däremot ska baka och laga mycket mat en dag är det en annan sak. Likadant med verkstaden jag har till biodlingen som i stort sett inte används på vintern. Där tänder jag bara upp kaminen om jag ska jobba där och när jag gör det passar jag på att jobba hela dagen. Annorlunda på sommaren när jag ofta tillbringar en halvtimme där i anslutning till arbetet i bigården.

Inga tofflor på sommaren.

15. Stäng dörrar. Hela idén med att värma upp delar av huset faller om man slarvar med dörrar. Det här är relativt enkelt för mig eftersom de rum jag stänger av på vintern också är de rum jag vill ha kattfria. De ska inte in och vässa klorna på soffan i vardagsrummet eller riva bland ramar och verktyg i biverkstaden. Glömmer jag dörren öppen kommer de in på nolltid, nästan som en naturlag.

Jag anammar alltså minst 15 av 25 amish-tips. Och några av de övriga kan jag absolut testa, som varma vattenflaskor, värmedynor (utan päls och puls alltså) och tjocka gardiner. Det sistnämnda har jag i några rum, men skulle kunna tänka mig att konsekvent byta till tjocka, långa gardiner vintertid.

Vilka tips använder du för att hålla värmen? Har du något varken jag eller amisharna tänkt på?

Hur blir man rik snabbt?

Jag tror att jag har hört talas om Sveriges Radios ekonomipodd Ekonomiakuten, men hade aldrig hört den innan jag snubblade över ett avsnitt där de diskuterade hur man blir rik på kort tid, eller åtminstone ganska rik.

Ganska rik.

De inbjudna journalisterna, Gunnar Harrius och Alexander Norén, känner jag till och tycker att bägge haft en del vettigt att säga tidigare. I detta avsnitt besvarar de bl a en lyssnarfråga om ekonomiskt oberoende som lyder ungefär:

”Jag stör mig på att svaret alltid är att tänka långsiktigt, typ 40 år. Hur blir man rik nu eller snart, inom några år? Jag fattar att jag inte blir ekonomiskt oberoende inom tio år, men vill kunna resa vart jag vill på semestern och inte behöva avstå från roliga grejer jag vill köpa.”

Själv stör jag mig på att man alltid fokuserar på inkomsterna när det är så mycket lättare att påverka utgifterna och det var likadant här. Gästerna fastslår att tid och risknivå är de enda faktorerna. Ska man inte låta det ta tid måste man höja riskfaktorn till bingonivå.

Jag menar att det finns en tredje faktor – kostnadsminimering. Den som halverar sina utgifter blir, något förenklat, dubbelt så rik. Givetvis bör det inte vara det enda verktyget man jobbar med på vägen mot rikedom, på samma sätt som varken tid eller risk heller räcker för att nå ekonomiskt oberoende, men för mig har det varit betydligt mer effektivt att jobba med utgifterna än inkomsterna för att bli ekonomiskt fri.

Nätdiskussioner om ekonomisk frihet slutar nästan alltid med att någon säger att det krävs väldigt många miljoner (har sett allt från 30 till 100) för att nå finansiellt oberoende, och eftersom nästan ingen av oss tror att vi ska nå dessa nivåer dör diskussionen där. Jag vill inte fastslå en exakt siffra. Den blir lika ointressant som att bestämma vad som är en bra tid på maraton eller vid vilken temperatur det är kallt.

För egen del krävs otroligt mycket mindre än 30 miljoner i dra-åt-helvete-kapital för att kunna kalla mig ekonomiskt fri, men poängen är att utgiftssidan är det verktyg vi har mest kontroll över, och utan den blir de andra uddlösa med mindre än att vi kommer upp på Elon Musk-nivå och kan shoppa jetplan för att få tiden att gå.

Egendomsskatter

Jag argumenterar gärna för sänkt inkomstskatt eller moms, men ännu mer idiotiskt är väl skatter på sånt man har, vare sig det heter förmögenhetsskatt, fastighetsskatt eller något annat. Bakgrunden till tankarna är den här videon om amerikansk fastighetsskatt.

För den som inte orkar se den handlar det om en 82-årig man i USA som tvingas ta lån för att betala fastighetsskatt på huset han ägt sedan 60-talet och vid det här laget betalat mer för i skatt än det kostade att köpa. Fortsätter han inte att betala kommer myndigheterna ta huset ifrån honom. Varför?

Mina kunskaper om amerikanska skatter är begränsade, men vi behöver inte till andra världsdelar för att se fenomenet skatt utan inkomst/vinst. Fastighetsskatt och fastighetsavgift finns här med. Jag betalar dessutom förmögenhetsskatt, bl a baserat på att jag äger ett hus som jag redan betalar skatt för trots att jag inte tjänar en krona på att ha det.

”Hit med pengarna, gubbjävel!”

Och då ser vi ibland fenomenet från videon, att människor inte har råd att betala sin skatt eftersom det inte är del av en vinst de gjort utan helt enkelt ett straff för att de äger något. Ta gärna ut (nej, inte gärna) en skatt om jag hyr ut, men sluta ta betalt för att jag har!

”You will own nothing and be happy” är en slogan från organisationen World Economic Forum, som väl hyllas av samtliga riksdagspartier (?). Historien om den gamle mannen visar att vi redan är där. Visst, han äger huset, men han betalar ju för det ungefär som att han hyrde det, och inget kan han göra åt det. Miljardärer kan rösta med fötterna, men vad gör pensionärer vars ”brott” är att de inte lever på samhället?