Okej, rubriken är en ordvits från
Solstollarna, men nu ska jag bli seriös. Var tredje svensk tänker
dra ner sin köttkonsumtion, enligt en undersökning av SvD/Inizio.
Jag kommer att tänka på förra höstens
DN-undersökning där 31 procent av de tillfrågade sa sig
intresserade av att ta emot en flykting i sitt hem. Hade det stämt
skulle Migrationsverket ha haft miljoner hem att tillgå för att
placera ut flyktingar i. Men hur blev det, 0,031 procent? Min gissning
är att köttintentionen landar på samma sätt.
För så här är det ju hela tiden,
det finns hur många exempel som helst. Svensken säger sig vilja äta
mer ekologiskt, sopsortera, umgås mer med sin familj och en massa
annat som får honom/henne att känna sig som en bättre människa.
Men det händer inte!
Och ta träning. Varje årsskifte köps
massor med gymkort av människor som avgett nyårslöfte om ett
sundare liv. Sedan tränar de mer eller mindre disciplinerat i max
sex veckor. Senast då vinner lättjan. Självklart finns det
människor som lyckas med sina föresatser, men generellt verkar
människans självkännedom obefintlig.
Självkännedom är big business.
Antalet böcker på temat är hysteriskt och det finns inte en
ledarskapsutbildning som inte har en kurs i självkännedom. Så
varför vet vi ändå så lite om oss själva? Och ännu viktigare,
hur drabbar det oss?
Ja, förmodligen lägger vi massor av
tid och pengar på projekt vi tror att det ska bli något av, trots
att vi innerst inne vet att det aldrig blir så. Så då köper vi
gymkort för att vi ”tror” att vi ska träna. Detta är ändå
väldigt grundläggande och rimligen enkla kunskaper. Vi borde veta
bättre. Då är det svårare att skaffa rätt utbildning och göra
kloka karriärdrag om man saknar självkännedom.
Och samma sak när det gäller
investeringsprofilen. Den första frågan man måste ställa sig
angående sparande är på vilken tidshorisont man sparar. Detta styr
hur mycket risk man bör ta och i förlängningen var och hur man ska
spara. Hur tusan ska vi veta det om vi inte vet nästan någonting om
oss själva?
Borde detta bli ett skolämne? Kanske
inte, men med tanke på att det finns universitetsinstitutioner för
genusvetenskap och statligt finansierad forskning i parapsykologi
skulle det åtminstone inte vara helt uppåt väggarna.
Det här är en av anledningarna till att jag gillar ödmjuka människor. Och det här är också anledningen till att jag gillar disciplinerade människor. Och människor som står för vad de säger. Sådana människor gillar jag. Människor med självkännedom.
SvaraRaderaDet är också anledning till att jag sällan lovar mig själv något. För jag har sedan länge bestämt mig för att ett löfte till mig själv är något jag inte tänker bryta. Om man inte ens kan lita på sig själv och sina löften, vem skulle man kunna lita på i så fall?
//Humankapitalisten
Bra tanke: vem kan man lita på om man inte kan lita på sig själv. Jag är nog ändå bättre på att hålla mina löften till andra, är det något jag vill ska förknippas med mig så är det att har han sagt en sak så gör han det.
RaderaMycket sant, det är något jag värderar högt hos en människa. Varför jag är varsam vad jag lovar till andra också. Håll kvar vid det karaktärsdraget, det är en egenskap som kommer bli allt mer svårfunnen och värdefull har jag en känsla av.
Radera//Humankapitalisten
Det är ju svårt att veta om man också uppfattas så av alla, men jag försöker verkligen.
RaderaJag är en sån som sätter mycket krav på mig själv med vikt, träning, sparande, lojalitet till vänner, livskvalité osv Det är alltid något som fallerar till ens lättja eller karaktär men jag vill samtidigt (kanske naivt) tro att något gott kommit ut av det. Exempelvis har jag satt upp 4 träningspass/v som mål men jag har säkert hamnat på 3/v under hela året. Vart vill jag komma? Människans vilja att förändras även om vi inte alltid uppnår allt vi säger tycker jag ändå kan vara en positiv kraft. Vi vill bli bättre/starkare/friskare/mer miljömedvetna/rikare/mindre stressad etc =) Mvh Kneg till Deg
SvaraRaderaJag tror som du att målen i sig är bra. När det gäller träning har jag dock en förmåga att lägga ribban för högt, med påföljd att jag antingen blir skadad eller besviken. Men jag jobbar på det.
Radera