lördag 26 november 2016

Kläder för 500 spänn

Jag är inget modeorakel. Hel och ren, sa mamma att man skulle vara. Lite längre har jag ändå gått. Jag var t ex den ende som bar slips i min högstadieskola (det var någon synthgrej, tror jag). Som en kompis sa: ”Jag följer inte modet, jag skapar det.”

H&M for the win!

Fast förutom att försöka skaffa en egen stil har jag alltid försökt klä mig efter situationen. Hellre över- än underklädd, men allra helst den nivå som förväntas. Märken har aldrig roat mig, jag vet knappt ens vilka klädmärken som anses ”rätt”. Kvalitet gillar jag, jag skulle inte köpa en kostym på Dressmann. Men jag har inga problem att köpa jeans på City Gross eller Lidl eftersom de kostar 200 kr där och jag har svårt att tro att tusenkronorsjeans på en riktig klädbutik håller fem gånger längre.

I Lyxfällan är det standard att vid andra budgettavlan (efter gråtsamtalet, loppmarknadsförnedringen och hopbakslånet) sätta upp 500 kr i månaden för klädinköp, och det är nu jag på allvar undrar om jag är ett ufo. Det skulle alltså innebära 6000 kr om året i klädbudget. Under mina 45 år är jag tveksam till om jag kommit upp i 6000 kr en enda gång.

”Jag har redan en träningsoverall!”

Ett par skor kostar max någon tusenlapp, oavsett om vi snackar vinterkängor eller festligare lågskor. En kostym likaså, men den kan vara lite dyrare också. Samma sak med en jacka eller vinterrock. En t-shirt kostar några tior, men jag kan inte ens minnas när jag senast köpte en. Det verkar vara med tröjor som med kulspetspennor. Ingen köper dem, de bara finns liksom.

Strumpor och kalsonger är väl mest att betrakta som förbrukningsvaror, men särskilt dyra är de ju inte. Kalsonger från Armani verkar i och för sig gå lös på 150 spänn, men vem tusan köper Armanikallingar?! När jag som singelkille väl får visa kalsongerna för någon annan än mig själv räknar jag förhoppningsvis med att redan... Ja, ni fattar.

Larsson goes torped

Min poäng är alltså att 500 kr i månaden för klädinköp är galet högt om man inte har kläder som ett personligt intresse. Riksnormen, det som förr hette existensminimum, preciserar inte vad just kläder ska kosta år 2016, men några kommuner har egna tabeller där de lägger sig ännu högre. Allt från Nykvarns 537 kr till Uppsalas 561 kr.

Jag tänker på mammas devis ”hel och ren”, skakar på huvudet och börjar långsamt inse varför världen ser ut som den gör.

18 kommentarer:

  1. Grym träningsoverall!

    Jag bryr mig också mindre och mindre om märken, men gillar när skjortan eller kostymen sitter bra (ibland "måste" jag bära kostym i tjänsten).

    Numera försöker jag handla så mycket som möjligt på H&M, dels för att jag tycker avvägningen mellan pris/kvalitet är bra på de flesta av deras produkter, men också för att jag är aktieägare.

    Jag skulle inte gå så långt som att säga att 500 kr/månad är galet högt, men det borde definitivt räcka.

    Relaterat: Deodorant köper jag sedan lång tid tillbaka i mataffären (inte längre några "Hugo Boss" eller "Björn Borg").

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som H&M-ägare vill man ju vara solidarisk, men jag tycker också att de har ganska bra kläder till väldigt bra priser.

      Håller med om att "galet högt" var att ta i. Men högt.

      Radera
  2. Att kunna visa sig i denna träningsoverall tyder på ett mycket stort självförtroende. Jag får också säga att den är grym. Mina randsydda skor går på cirkus 4500kr. En snygg piketröja går väl på runt 800kr.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Farsan gamla, hade inte hjärta att slänga den, men skulle inte använda den annat än just i plojsammanhang. Inte för att jag känner mig så bekväm att gå på stan i löpartights heller, men ändå.

      Pikétröja för 800 låter svulstigt. Är det inte en liten krokodil på den då (för den kostar nog minst en femhundring extra)?

      Radera
    2. Nja med krokodil är ingen större problem att hitta för 500-600.

      Radera
  3. Räknar man bort arbetskläder o liknande som ej används till vardags så ligger nog jag runt 3k-3.5k/år

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, har man åtgång på arbetskläder förstår jag om det blir helt andra siffror.

      Radera
  4. Har också mycket låga klädkostnader men tyvärr behöver jag köpa skor, ett par skjortor och kostym för jobbet nästan årligen. Köper flera sulor till skorna och använder skoblock och ibland skokräm vilket ökar livslängden och gör att jag inte behöver köpa nya skor lika ofta.

    Det värsta är att kostymerna ändrar modell och färgskala så att man inte kan komplettera med nya byxor till samma jacka. Har börjat köpa 2 jackor och 3 byxor när det väl är rea för att få längre livslängd och köper flera par skor på rea som jag sekvenserar in. Lite stolt över att jag inte har behövt börja använda de nya skor som jag köpte på rea i somras, det innebär i praktiken en besparing på en tusenlapp i år att mina gamla skor har hållit sig såpass väl.

    Hade helst velat ha samma kläder i ett decennium som jag kör privat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bra grej med kostymer är ändå att det går att köpa lösa delar (innan modellen och färgskalan ändras). Både för att man kan komplettera och välja olika storlekar på olika delar om man är felbyggd. För tjugo år sedan tror jag inte det var så, då hängde allt ihop.

      Radera
    2. Problemet är att jag köper på REA vilket innebär 40 procents rabatt men utgående sortiment och då går det sällan att komplettera med nya modeller. :)

      Radera
    3. Aha. Jaja, 40 procent är ändå 40 procent.

      Radera
  5. Mitt senaste klädinköp gjorde jag för 1 1/2 år sedan, det var 2 t shirts för 200 kr. Snart dags för nya strumpor...😉
    Anna Karin

    SvaraRadera
  6. Jag kom själv över konsumentverkets budget för studenter och blev chockad över summan till klädposten. 600 kr i månaden!
    Att som student lägga 600kr/mån på kläder??
    Hur mycket "ska" man inte då spendera som heltidsanställd?
    Nää himla skevt. Själv körde jag 1 års köpförbud på kläder. Gick galant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan nog ha gått något kalenderår utan klädinköp för mig med. Inte min favvosysselsättning att gå runt och såsa i klädbutiker.

      Radera
  7. Arbetsgivaren håller m kläder och då jag jobbar nästan jämt behövs inte så mycket kläder. Köpte skor för 5-6 år sedan, fem par på rea som hållit tills nu. Kläder likadant, passar på på rea eller utförsäljning, upptäckte just att jag har nästa 10 par oanvända jeans och lika många skjortor. Strumpor och kallingar är billiga men kan önskas i present av släktingar. Vinterjackor är väl de dyrare plaggen men senaste har hållit i fem år nu, klarar fortfarande -30 utan problem.

    Inköpen hittills i år är 3-pack svarta kalsonger och 5-pack svarta strumpor inköpta på H&M för hundringen styck. I somras ett par ASICS träningsskor på rea 700kr och nu senast två par vinterskor (kängor + lågskaftade stövlar) på Skopunkten, också ca 600 kr. Blir då 125kr/månad.

    Deo, schampo, balsam och duschkräm köper jag de vanliga märkena, på rea går de oftast att få för runt 10kr/st på ÖoB, Lidl eller andra affärer.

    Likaså mat går ofta att hitta billigt. Genom att laga själv och köpa fisk, kyckling eller korv på extrapris, oftast ICA eller Netto, så blir kostnaden mycket låg. Matkostnaden pendlar mellan 500 och 1000kr/mån då jag ibland bunkrar upp det som är billigt.

    Behöver inte minimera mina kostnader egentligen men tror jag skulle kunna hålla en budget på 1000kr/mån för kläder, mat och hygien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att jobba jämt sparar inte bara på kläder. Då hinner man ju inte handla.

      Deo är ju i princip sprit och lite doft. Har svårt att tro att Lidl och Ö&B har sämre kvalitet på det.

      På mat är du nere på mina siffror och det är det inte många som är. Jag behöver inte heller jaga kostnader, men ofta tycker jag att det går av bara farten.

      Radera