Inom privatekonomi har vi två tydliga exempel, pension och deklaration. Pensionen har många en gnagande
oro för att de nog borde ta tag i, men det kulminerar när det
orange kuvertet ramlar in och ligger som en anklagelse på bordet
tills det slängs bort eller sätts i en pärm.
Deklaration är ännu tydligare. Den
finns på nätet från mars, på hallmattan från april och ska
lämnas in senast första vardagen i maj. Nu finns det en och annan
som sprättar upp förpackningen innan valborg, men bara för att man
kan få eventuell skatteåterbäring tidigare, inte för att det är
skönt att få undan skiten.
Jag vet inte om jag är jättekonstig,
men jag resonerar så här: Tråkiga saker jag inte kommer undan vill
jag göra så fort som möjligt. Ska det ändå göras är det lika
bra att få gjort. Enda undantaget är om det blir lättare ifall man
väntar, men oftast är det ju tvärtom. Deklarationen är definitivt
ett exempel på det. Telefonköerna till Skatteverket växer för
varje dag och kostnadsräntan på kvarskatt över 30000 kr började
ticka redan 13 februari.
Men framförallt är det skönt att bli
av med sånt man ändå måste göra. Jag gör bokslutet runt nyår,
deklarerar allt jag kan redan i mars, lägger in räkningar i datorn
samma dag de kommer och ringer jobbiga samtal så fort jag kan. Inte
för att jag är ett dygdigt as utan för att jag ogillar att må
dåligt i onödan. Jag känner mig som en utrotningshotad art i
Mañanasverige.
Jag gjorde också så förr, dvs slutförde ärendena direkt. Mitt problem var dock att jag började för tidigt. Jag påbörjade deklaration och bokslut i princip på nyårsdagen. Men eftersom det tar ett tag för alla banker och arbetsgivare och andra att få tummen ur och skicka årsbesked blev allt liggande halvfärdigt.
SvaraRaderaNär väl uppgifterna kom visade det sig att jag blev osäker på vad som var klart och vad som inte var klart och jag hade glömt bort hur jag hade tänkt så jag gjorde i princip om alltihopa.
Med åren lärde jag mig att det var mycket mer effektivt att invänta alla uppgifterna, när allt är på plats avsatte jag en dag eller två för att göra hela klabbet klart i ett och samma svep, bokslut, årsredovisning, företagsdeklaration och privat deklaration.
Mycket mer effektivt än att dutta bara för att man är otålig att bli av med det enligt min erfarenhet.
Det finns absolut sådana lägen. Som jag skriver, "Enda undantaget är om det blir lättare ifall man väntar". Börjar man för tidigt kan det skapa nya problem, men jag tycker ändå att det är rätt sällan det blir så.
RaderaJag gör exakt samma. Dessutom vet man ju inte om något annat kommer i vägen så man får problem att hinna det där som skulle gå fort. De få gånger jag skjuter upp något slår det aldrig fel att något oväntat händer och jag får stressa ihjäl mig.
SvaraRaderaDessutom är det ju en mental vinning att inte ha saker hängandes över en, förstår inte hur man inte kan bli helt uppstressad av att veta att det finns saker att göra som bara ligger.
Också en viktig poäng! När livet blir "hela havet stormar" är mycket vunnet på att ha jobbat undan när man hade tid.
RaderaJag blir mer och mer stressad över hängande arbetsuppgifter. Det kan vara något så enkelt som ett stökigt skrivbord eller en full diskbänk. Det stjäl kraft.
Fram till för 3 år sedan gjorde jag en grov deklaration i december, för att veta om jag måste sälja något ur portföljen.
SvaraRaderaMen nu görs den oftast direkt (sista inskickade räknas) men 1 vecka innan kollar jag en sista gång mer noga om förtryckt stämmer.
Krävs ju "tyvärr" mindre arbete med det då allt nu ligger i schablonbeskattade konton.
Aktierna tycker jag aldrig varit särskilt bökiga. Näringsbilagorna ger mig däremot en lätt ångest.
RaderaNä inte bökigt men gjorde i december för att maxa +-skatt på innehaven
RaderaJa, man vill ju gärna stämma av medan det fortfarande går att göra något åt.
RaderaNån fler som sett samma sak?
SvaraRaderaKänns som en viss kundgrupp har ökad risk för att ta blanco på sommaren nu då deras semesterkassan som staten snällt delar ut fås i april istället för midsommar.
Låter inte alls osannolikt :-).
RaderaJa nog är deklaration tråkig skit. Min teori är att staten vill tvinga oss till oss till detta självplågeri för att det ger dem lite njutning varje år :) För de vet ju redan allt ändå.
SvaraRaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.se/
Sååå konspiratorisk är inte jag :-).
RaderaJag tycker att jag har blivit effektivare på samtliga områden sedan jag började göra klart det jobbigaste först.
SvaraRaderaNackdelen med att spara det jobbigaste är att det ligger som en jobbig stress tills det är genomfört. Och samlar man mycket skit på rad så blir det tillslut övermäktigt..
Exakt! Och börjar man det jobbigaste känns ofta resten överkomligt i jämförelse.
RaderaDet är helt klart rätt att göra som du rekommenderar. Riv av det tråkiga först, kavla upp ärmarna bara. Över huvud taget tror jag att hårt arbete rankas allt lägre och vi tror att vi bara kan fortsätta. Trots ett antal länder i världen som jobbar både längre och hårdare än vad vi gör. När de går förbi blir det jobbigt för alla som inte har den här inställningen. Kronans värde är redan på väg att försvagas...
SvaraRaderaJag har dålig koll på hur det ser ut i världen i stort. I Sverige känns ansvar på väg ut, men det kanske är så på fler ställen. Tittar vi i Europa tror jag definitivt mest på Östeuropa där det känns som att ärmuppkavling finns i kynnet. Här gjorde det nog det, men det börjar vara länge sedan.
Radera”Inte för att jag är ett dygdigt as utan för att jag ogillar att må dåligt i onödan.”
SvaraRaderaDet ena behöver ju inte utesluta det andra ;)
/Johan
Sant, jag ÄR ett dygdigt as OCH ogillar att må dåligt, men anledningen att jag betar av jobbiga grejer är främst av skäl nr 2.
Radera