lördag 17 november 2018

Låta barn lajva vuxna

M-riksdagsmannen Hanif Bali twittrar ibland om ”barnlajvare” och åsyftar vuxna asylsökande som säger sig vara barn. Själv vill jag inte bli barn igen, men det kan ju bero på att jag redan har uppehållstillstånd. Däremot ville jag vara vuxen när jag var barn. Ja, jag var larvigt lillgammal.

Min första bil...

Men jag tror att det är bra när barn ges och tar ansvar, inte minst ekonomiskt. Många ekonomibloggare och andra investerare försöker få sina barn intresserade av börsen och häromdagen blev jag påmind om min egen börsstart i kommentarsfältet.

När jag var 15 sålde mina föräldrar ett hus och av lika delar välvilja och skatteskäl fick jag en slant. Jag var tvungen att spara pengarna, men fick däremot flytta runt dem på börsen. Jag tror att det var en nyttig skola för mig, inte minst eftersom jag hade fått ett stigande ekonomiskt ansvar även tidigare. Ni vet, delar av barnbidraget mot att jag fick stå för klädinköp och möjlighet att tjäna pengar om jag gjorde hushållssysslor.

I rimliga doser alltså.

Jag tror att det är bra om man så fort som möjligt kan få in ekonomiskt tänk. Inte bara gällande egna pengar utan även familjens. Ta med barnen i budgetsnacket! Barn kan inte bestämma om familjen ska byta bil eller åka på utlandssemester, men ju förr man förstår den typen av avvägningar, desto bättre. En del verkar inte förstå sånt ens när de är 40 och har egna barn. Så dags att börja då...

22 kommentarer:

  1. Jag tror absolut att du har rätt, även om det säkert inte alltid behövs för att man ska bli ansvarsfull. Mina föräldrar inkluderade inte oss mer än att de vid ett mindre arv uppmanade mig att skaffa en KF på Avanza som än idag används. Då var jag 15. Det blev folk av mig ändå. Personligen så räknar jag med en helt annan approach för mitt barn, men än är ungen så liten att det inte börjats med (förutom att hen plockar pant och lärt sig att det ger pengar att köpa godis för).

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hen plockar pant"

      Hen?! Jag ska inte lära dig föräldraskap, men jag tror att du snarast borde klura ut vilket kön ditt barn har ;-).

      Radera
    2. Jag vet, men tycker inte att du behöver veta det ;)

      Radera
    3. Vad skönt, jag blev orolig där. För hen betyder ju brynsten och inget annat: https://www.synonymer.se/sv-syn/hen

      Radera
    4. Hen:han/hon, en person utan angivet kön, obestämt pronomen

      Vi har inget tredje kön som i Indien. Använder ofta Hen samt hyfsad koll på transexualitet, obestämd könsgrupp, intersexualitet, etc..

      Många gillar inte hen för i deras värld finns bara man och kvinna. Inga andra kön.

      Radera
    5. "I deras värld" - du menar verkligheten?

      https://www.youtube.com/watch?v=ZvWCdnkPkPE

      Radera
    6. Tycker väl mest det är trist med de som är så mossiga i hjärnan så de inte kan säga hon till någon som förvisso är född pojke men nu lever som flicka, alt tvärtom. Folk är för könsfixerade. Samt kärnfamiljen må vara norm men alla lever inte så eller har lust o leva så, alt kan leva så. Många små barn med t ex både penis och äggstockar opereras tidigt för att föräldrarna måste ha ett kön på barnet (eller läkarna säger att de måste det), sen 20 år senare och antal depressioner samt kanske självmordsförsök byter barnet ändå till sitt rätta kön. Vad hade hänt om de fått vara som de är bara? Antagligen ganska mycket, samt självklart sparat samhället en hel del pengar - om man nu igen ska se från ekonomiska sidan ;)

      Radera
    7. Folk får kalla sig vad de vill för mig, men är man född pojke är man biologiskt en man och får nog leva med att de allra flesta kommer att uppfatta vederbörande så.

      När det gäller depressioner och självmord/-försök är det väl ändå så att den grupp som försöker byta kön är betydligt mer utsatt än de som inte gör det? Så som svar på din sista fråga är det min starka övertygelse att de behöver hjälp, men inte kirurgisk utan psykologisk.

      För dig och alla andra intresserade av ämnet rekommenderar jag starkt den norska dokumentärserien Hjernevask. Alla sju avsnitt är sevärda, så här är första: https://www.youtube.com/watch?v=cVaTc15plVs

      Radera
    8. Om man upplever sig vara kvinna men har en manskropp (eller tvärtom), varför måste det nödvändigtvis vara fel på just kroppen? Varför kan det inte lika gärna vara fel på känslorna och uppfattningarna som personen med denna kropp har?

      Yttrandefriheten bör jag ha i ryggen om jag väljer att uttrycka mig enligt min världsbild att mänskligheten är uppdelad i två kön. Den delas dessutom av de allra flesta på jorden för tillfället. Om någon blir sårad bör man tänka på att det borde ingå i förväntningarna om man väljer att leva utanför normen. (Jag förväntar mig inte förståelse eller acceptans på områden där jag sticker ut från en norm!)

      Det handlar inte om "allas lika värde" här. Det handlar om yttrandefrihet. En "hen" eller vilket påhittat kön som helst, är en människa, har lika värde som jag. Men yttrandefriheten ger mig rätt att uttrycka mina övertygelser så länge de inte inkräktar på andra på ett påtagligt negativt sätt, t ex genom hets mot folkgrupp.

      Men jag hetsar inte när jag talar om en kvinna som "hon" och en man som "han. "Hen", liksom övriga påhittade kön eller ickekön, är inte en folkgrupp. Däremot utgör de, fastän många olika grupper i sig, en utsatt grupp man behöver specialbehandla, med väldig försiktighet, eftersom de inte verkar kunna hävda sig själva, utan blir sårade av andra med andra uppfattningar än de själva har.

      Däremot förstår jag att det blir en svårare fråga om ett barn föds med båda könen. Ännu mer olyckligt läge! /Eva

      Radera
    9. I yttrandefrihetens namn har vi rätt att hävda att det finns allt mellan 0 och 221 kön (https://i.imgur.com/vcH6Cgi.jpg), det tror jag att de flesta svenskar kan enas om. Respekt och förstående kan ingen kräva, det kan man bara förtjäna.

      Någon kommer också nästan garanterat bli kränkt av andras åsikter på området, men att slippa bli kränkt är ingen mänsklig rättighet.

      Självklart är det olyckligt att födas med dubbla uppsättningar könsorgan, men då snackar vi inte om en ökande skara vilsna Södertörnselever utan mindre än en promille av de barn som föds, och antagligen betydligt mer sällan än så det ens blir ett problem.

      Radera
    10. "Hen"!? Det heter "personen/barnet/frågeställaren/etc" eller "vederbörande" - inte "hen".

      Radera
    11. I'm with you, brother! Or sister...

      Radera
  2. Ja, det är för sorgligt att skolan inte lära ut ekonomiska baskunskaper eller prioriteringar. Men, det får väl ses som rimligt i dagens postmodernistiska verklighet?
    Mvh http://investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser det främst som föräldrarnas ansvar, men visst hade ökad hjälp av skolan varit välkommen.

      Radera
    2. Problemet om man lägger det på föräldrarna är väl att långt ifrån alla har denna förmåga eller intresse. Även om det faller sig fullkomligt naturligt för dig och mig tex. Så det krävs nog en form av rejäl reform och omtag på området, för att vända utvecklingen.

      Radera
    3. Har de inte förmågan får de skaffa hjälp. Har de inte intresse borde de skaffa preventivmedel :-).

      Radera
  3. Jag har inte fått något hemifrån. Enda är ett arv på ca 80 000 men det var ca 24 år sen. Var nog ingen som lärde mig nåt om ekonomi. Däremot irriterade jag mig på att min mor var beroende av min far ekonomiskt. Vi fick skriva listor på matvaror och kläder vi behövde, sen be honom om pengar när han satt i sitt arbetsrum hemma. Ofta tyckte han att saker var för dyrt, och min mor fick förklara att matvaror kostar så mycket, eller kläder till din dotter kostar si och så. Minns jag tog parti för min mor och tror det grundades någonstans djupt att jag aldrig ville vara försörjd eller beroende av en man för mitt uppehälle.
    Min mor och jag var rätt fattiga när vi bodde själva.
    Därför började jag jobba tidigt så jag kunde ge henne pengar.
    Självklart var hon i sitsen att när min far gick bort fick hon ingenting då de inte var gifta. Blev och flytta från villan till hyresrätt. Samt sen för henne och leva på lägsta pension. Därför har pengar alltid varit viktigt för mig. Jag har känt mig bra när jag kunnat jobba och tjäna pengar och ge till henne. Även hjälpa andra. Satte även mål tidigt (drömmar förvisso) att ha en egen fin lägenhet i stan och en fin lyxig bil. Idag har jag det minus bilen då som jag sålde. Samt har väl ca 6 mkr inkl lgh och min partner ca 700 000 där jag vart med och hjälpt till med inkomster etc Ser det dock som våra pengar. Känns väldigt bra. Fast har slösat rejält på vägen dit. Är bara senaste åren vi kommit på att spara och investera, det ska vi göra. Tror någonstans i bakhuvudet det ändå fanns en tanke om att inte köpa något om man inte hade jobb. Funderar även på om de med fattig bakgrund har svårare att spara pengar? Som att de kanske inte är värda det? Brukar säga att enda jag gjort riktigt rätt var och jobba mig uppåt i bostadskarriären. Ser även på vänner som slösar enormt. Alltså enormt. Så mycket lån, vet seriöst inte var pengarna tar vägen, men matkostnader 15 000 hade en vän. Känns lite jobbigt ibland för gett dem massa råd om att börja spara aktier, köpa br, ta itu med kronofogden (hjälper gärna till) etc men de bryr sig inte. Sen kommer de några år senare nästan utfattiga och bränt allt även bostad. En släkting som också gjort liknande. Vill ju hjälpa men de vill inte? Är själv bara kroniskt sjuk medelålder kvinna som kämpar på. Ingen aning om hur länge man håller, så de pengar vi spar nu de kan bli den tidiga pensionen. Även om jag/vi har målet 10 mkr allt som allt för närvarande, men kan bli både mer eller mindre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det låter som att du fått en hel del kunskaper med dig hemifrån. Och dåligt ekonomiskt beteende (som att dina föräldrar inte samarbetade kring ekonomi) kan också ge kunskaper, bara man reflekterar över det, vilket du uppenbarligen gjort.

      Baserat på mina vänner och barndomsvänner finns det både fattiga och rika bland både slösare och sparare. Kan inte säga att jag sett något sådant samband, men det betyder inte att det inte finns.

      Radera
    2. Jo, det är sant. Har väl vänt den tragiska barndomen till nåt positivt kanske. Sen tror jag, men vet inte, att barn som inte får massa hjälp blir smartare. Ungefär som vildråttor, vilken är smartast en vildråtta som får leta mat själv eller en tamråtta som blir serverad allt?
      Pratar ren överlevnad nu och inte att ha pluggat till massa examen. Vet folk som fortfarande i 45-års åldern är försörjda av sina föräldrar alt svärföräldrar på ena eller andra sättet. Säger inte det är fel, bara att jag såg inte jag hade möjlighet att kläckla ur mig massa barn för att sen låta mina föräldrar stå för utgifterna. Därför, som en av många anledningar, hoppade jag barn då jag inte såg mig ha råd. Var lixom inte viktigast på listan att föröka sig eller föra generna vidare. Många verkar inte alls resonera så, sen lever de jättefattigt och får ta massa lån för o överleva. Fattar inte att man kan skaffa barn utan så låga säkerhetsmarginaler, men resonerar väl bara annorlunda.

      Radera
    3. Ja, att curla barn så att de får lära sig att löser sig (genom någon annan) kan inte vara vettigt.

      Samhället blir knepigt när man skjuter till alla pengar som behövs. Det var väl den här veckan det pratades om familjen med nio barn som nu krävde att kommunen skulle ge dem en större lägenhet. På frågan varför de inte köpte en blev svaret att tyvärr var bägge föräldrarna långtidsarbetslösa. Men inte hade det hindrat dem från att skaffa nya barn.

      Radera
    4. Man får väl massa bidrag med barn? Pratade med en kompis om det som sa att man tjänar o skaffa barn o det inte alls blir dyrt, medan jag hävdade att självklart sparade jag pengar genom att inte har barn. Sen är ju barn ett så livsfarligt ämne, kommer alltid nån o säger de är heliga och "stackars föräldrar" som inte visste bättre behöver all hjälp de kan få.. nu finns det faktiskt kondom!
      Även om vissa kvinnor är extremt fruktsamma trots p-piller, etc. Vet man om det kan man ju dubbelgardera sig eller köra utan penetration. Oj, det var nog en kontroversiell åsikt att säga folk ska ha sex mindre, men det funkar ju om man inte vill ha barn. Kan väl känna såhär, och det är nog väldigt egoistiskt, men förstår inte varför man ska betala för andras barn när man inte själv skaffat några kanske just pga man inte tyckt man haft råd.

      Radera
    5. Barnbidraget tror jag inte täcker upp kostnaderna även om det borde vara lättare med flerbarnstillägg (som jag aldrig fattat eftersom fler barn snarare borde göra mindre kostnad per barn), men när det gällde niobarnsfamiljen hade de ju varken arbetsinkomster eller sparat kapital, så då blir det socialbidrag för resten av utgifterna inklusive hyran.

      En kompis till mig skrev in i ett filmmanus att det är märkligt att låginkomsttagares kondomer tycks gå sönder oftare än rikas. En aning kontroversiellt, men en adekvat fråga eftersom jag aldrig hört någon rik säga att de fått barn av misstag.

      Radera