söndag 4 februari 2024

Sluta överdriv

Jag vet inte om SVT kör en planerad serie med privatekonomiartiklar för att belysa fattigdom eller om de bara råkat hopa sig just nu, men många är de. Bra! Jag tycker att hushållsekonomi är flera gånger intressantare än både rasande kändisar och fotboll, men kan vi sluta låtsas som att människor i Sverige svälter?


Filipstad 2024?

I det senaste exemplet betonar man att det är viktigt för skuldsatta att ta reda på verkligheten, vart pengarna tar vägen och vad man kan dra ner på. Rimligt, men om det nu är verkligheten man vill visa förvånas jag över att man dammar av den gamla myten att det finns familjer som inte har råd att låta sina barn ta med frukt till skolan eller fritidsaktiviteter.

Seriöst, ett äpple av en billig sort kostar två spänn! Visa mig budgeten för den svensk på existensminimum som inte har råd med det. Eller låt bli att ta det i budgeten, samla två tomburkar varje gång, under de delar av året då det inte finns gratisäpplen i kommunala parker.

Ni kanske tycker att jag hakar upp mig på detaljer. Budget- och skuldrådgivarens poäng är ju att det finns folk som har det riktigt tufft. Visst gör det, men genom att påstå att de inte har en enda krona tycker jag att poängen slarvas bort. Dricks det kaffe i dessa familjer, har de en TV med batterier i fjärrkontrollen, eller är budgeten verkligen en balansakt på öresnivå?

Såklart inte. Sluta överdriv och ljug så ska jag ta argumenten på allvar. Eller är verkligheten inte tillräckligt hemsk? Ibland undrar jag.

51 kommentarer:

  1. Man blir inte mindre fattig genom att röka, äta chips, dra i sig energidryck, läsk, färdigmat, samla på betalkanaler i teven och vara stamgäst på den lokala pizzerian.

    Jag förstår verkligen inte. Har man total brist på insikt? Det kan omöjligt handla om tidsbrist. Men vill man inte ens sitta ner och tänka till litet är det tämligen kört.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är det rädsla, att fattigdomen känns mindre om man låter bli att tänka på det (och DET blir det inte bättre av).

      Radera
  2. Men skaffa barn gar tydligen bra utan att veta hur man ska kunna försörja dem. Haller med, hur svart kan det vara att rätta mun efter matsäcken?
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en gammal "sanning" att det bara tycks vara fattiga människors kondomer som går sönder. Kanske köper de en tunnare sort :-)

      Radera
  3. Kaffet är det som ryker i absoluta slutet. Vad är då meningen med allt om man inte får sin morgonkopp?

    För övrigt så tror jag fattigdom ibland föväxlas med begreppet "inte lika bra" av vissa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har försökt dra ner på kaffet. Inte av ekonomiska skäl, men jag har upptäckt att skillnaden i upplevelse mellan en kopp och en centimeter på botten är ganska liten. T ex är eftersmaken densamma.

      Så är det absolut! Att inte kunna unna sig samma saker som grannen upplevs som fattigdom, men ofta handlar det nog inte ens om att inte ha det lika bra utan att grannen prioriterar bort annat.

      Radera
  4. Relativ fattigdom definieras enligt socialstyrelsen som 60% under medianinkomsten. för att inte räknas som fattig tydligen, ska man kunna äta fågel. fisk och kött varannan dag. Ha råd med kapitalvaror, tvättmaskin, tv m.m. Kunna betala sina skulder. Kunna betala oförutsedda utgifter. Ha råd med en veckas semester m fl poster. Har man inte råd med minst 4 av posterna är man fattig. En del som inte har råd att betala sina skulder och oförutsedda utgifter är per definition inte fattiga Det beror väl på anledningen till varför du inte kan betala. Slarva med pengar kan vara en./Eme

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, är det tomt på kontot för att man slösat och slarvat borde det inte definieras som fattigdom, i alla fall inte ofrivillig.

      Mina inkomster går upp och ner, men när det kommer till utgifter är jag rätt säker på att ligger under 60 % av medianen. Inte äter jag kött eller fisk heller, så då är jag väl någon slags fattiglajvare :-)

      Radera
    2. Ha ha, jag är också fattiglajvare, Leva gott och mycket på lite är min melodi/Eme

      Radera
    3. Absolut, även om jag fattar att det är mycket lättare när man inte är tvungen att göra det. Det är lite som att klaustrofobi blir värre om man ligger i en låst låda där nyckeln kastats bort.

      Radera
    4. Så det lättaste sättet att bli av med fattigdomen är att se till att alla har exakt lika mycket i inkomst? Eller lika lite! Då finns det ingen som har under medianen, eller över heller för den delen. Välkommen till Sovjetunionen där dagarna gick ut på att mygla och fuska och stå i köer för att få tag på något basalt (mat, kläder mm). Jag tror att de enda som längtar till en sådan tillvaro är såna som själva inte upplevt det.

      Sverige har annars en ganska hoptryckt inkomstskala, jämfört med många andra länder. Den fattigaste här har det inte så dåligt. Men det är klart att såna som tex Rädda Barnen för att visa sitt existensberättigande, måste påtala att det finns "fattiga" i Sverige.

      Spargrisen

      Radera
    5. Mm, de lyckades väl sådär med att avskaffa fattigdomen i Sovjet.

      Radera
    6. Det var inte fråga om att avskaffa fattigdomen i Sovjet, det var fråga om att avskaffa rikedomen. För alla utom partipamparna (som sedan blev oligarker).

      Spargrisen

      Radera
  5. Hållet med Sparo här, aldrig att reportrarna ställer relevanta kritiska frågor (jag trodde det var en av hörnstenarna inom journalistiken).
    Sen tänker jag lite på det här med personlig inställning. När känner man sig rik eller mindre fattig, är det när man köper något eller när man i början eller slutet av månaden stoppar undan en slant och ser bufferten växa?
    Svaret på det tror jag påverkar den egna ekonomin väldigt mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till journalisternas försvar tror jag att ytterst få valt journalistiken för att de gillar siffror. De kan helt enkelt inte grundläggande matematik och därför ställer de inga följdfrågor, för de har inte genom snabb huvudräkning upptäckt att det är något som inte stämmer. Men det är ett dåligt försvar.

      Det ligger nog mycket i den personliga inställningen. Jag känner mig definitivt rik av att kolla på Excelkurvan över min ekonomi, medan andra ser ett meningslöst köp ("för att jag kan!") som höjden av rikedom.

      Radera
    2. Hållet med är inget bra försvar, även journalistutbildningarna lär ju ha någon slags krav på grundläggande kunskaper i mattematik.
      Till och med mina barn förstår konceptet kring att inte spendera mer än man har o göra avvägda konsumtionsbeslut.

      Japp stor igenkänning på att kolla summan eller kurvan över investeringar.



      Radera
    3. Ja, alltså, den matematik som behövs i hushållsekonomi lär man sig redan i mellanstadiet. Man behöver kunna plus och minus, procenträkning är bonus.

      Men ogillar man siffror kommer man att bli usel på huvudräkning och då kommer man inte under intervjun tänka "Men vänta nu, det där stämmer ju inte".

      Radera
    4. Jag tror inte bristen i inslaget har med matematik att göra. Det är ju hur enkelt som helst att förbereda lite följdfrågor som ex. "Varför ser det ut så här?", "Hur kommer det sig att är så här?", "Hur ser det ut i detalj?" och framför allt "Vad är definitionen av fattigdom i detta fall?".
      Det är inget som journalisten behöver stå och räkna på under intervjun. Sedan är det en bonus med lite djupare genomgång av siffror men då måste man komma förbi det första steget att överhuvudtaget börja ställa relevanta följdfrågor.

      I övrigt håller jag fullständigt med om att det endast är enkel grundskolematematik som behövs för att sköta vardagsekonomin. Det tycker jag f.ö. även gäller för normala investeringar på börsen (sagt av en ingenjör som läst ganska mycket matematik).
      /G

      Radera
    5. Jag tror att det är lite både och. De vill inte ha den vinkeln, men jag tror inte ens att de överväger och det tror jag både beror på att de är lata och att de - som många människor - slår dövörat till när det handlar om pengar och siffror. Någon uppmärksammade mig i kommentarsfältet om en artikel i Expressen:
      https://www.expressen.se/noje/oliver-ingrossos-lagenhet-sald-med-nara-miljonvinst/

      Svårt att göra en lägenhetsförsäljning till att inte handla om ekonomi, men här ser man okunskapen/ointresset. Lägenheten är införskaffad för 18 år sedan, möjligen av killens föräldrar, men värdestegringen under hans ägo lär vara betydande, kanske runt 100 procent.

      "Sekelskiftslägenheten låg ute för 4,95 miljoner kronor och såldes tillslut för 5,9 miljoner – alltså 950 000 kronor över utgångspris."

      Nu har Expressen ändrat lite (givetvis utan att redovisa det, det hade ju varit hederligt och går helt emot tidningens image och policy), men länktexten avslöjar dem: "sald-med-nara-miljonvinst"

      De tänkte alltså att differens mellan utgångspris och slutpris är detsamma som vinst. Helt sagolikt okunnigt!

      Radera
    6. @Hanna:
      Jag vet inte vem som sökt upp vem egentligen, i det fallet, men är det så att journalisterna efterlyst personer som vill berätta hur tufft de har det kanske det är därför de inte ställer följdfrågor? Det skulle nog uppfattas som om de gillrat en fälla för att förlöjliga dem offentligt, kanske? Vore kanske skillnad om folk hörde av sig självmant?
      /K

      Radera
    7. Så kan det också vara, men jag tänker att förmågan att ställa relevanta frågor utan att såra intervjuoffret inte är rymdfysik.

      Radera
  6. Håller med dig som vanligt. Jag tycker det är provocerande att höra de som tycker att "vissa har inte råd att spara". Jag säger som du "visa mig deras budget så ska jag visa hur de kan spara".

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alla kan göra något utifrån sitt utgångsläge. Allt annat är rättfärdigande av slöhet.

      Radera
  7. "Seriöst, ett äpple av en billig sort kostar två spänn!"

    Två spänn. Tre barn. En månad. Det blir 270 kr. Visst, privatekonomin står och faller nog inte med det men ändå. Det är nog dyra färdigrätter som gröper ur matbudgeten.

    För övrigt tycker jag att skolan borde ge barnen en frukt eller två om dagen som en del av skolspisningen.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. *skolbespisning

      Tom-Hjördis

      Radera
    2. Jag håller med Annika här nedan. Sedan skulle jag vilja ifrågasätta om alla barn verkligen behöver ha med sig en frukt varenda dag. Jag tänker mer att det kan passa om det är fritidsaktiviteter i direkt anslutning till skolan någon dag i veckan, eller på någon enstaka utflykt.

      Radera
  8. Mig veterligt gar barnen i skolan fem dagar i veckan. 2kr x 5 dagar = 10 kr. 40 kr för en manad. Tre barn 120 kr. Hur räknar du?
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar räkna med 21 arbetsdagar per månad, men annars är jag helt med, och tror att det ändå är i överkant.

      Radera
    2. @Annika

      Det har rätt i att barnen inte går i skolan alla dagar. Fel av mig. Dock är kostnaden 2 kr/frukt väldigt lågt räknat. Priset för en frukt ligger snarare på 5-10 kr ute i butik. Felen tar ut varandra och fruktkostnaden för tre barn blir ändå ca 300 kr/månad. Det är inte lite pengar för en fattig familj.

      Dock är frågan om barnen ens behöver ta med sig frukt till skolan relevant. På min tid kunde man ta med sig några knäckebröd från skolmatsalen och äta som mellanmål senare om man inte stod sig på lunchen hela skoldagen.

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Se min länk nedan. 16,90 kr/kilo tror jag är ganska exakt 2 kr/frukt. Jag skriver inte ett inlägg med en uppmaning att sluta överdriva där jag väljer att överdriva ;-)

      Radera
    4. Priset på äpplen på Willys och Coop ligger på ca 30 kr/kg. Ett äpple väger ca 200 gram. Priset för ett äpple blir ca 6 kr. Inte 2 kr. En ensamstående mamma med barn och utan bil kan behöva handla frukten i närbutiken och då är priset ännu högre än 6 kr/äpple.

      Tom-Hjördis

      Radera
    5. Jag länkar till Willys ordinarie pris 16,90 kr/kg på Jonagold och du svarar "Priset på äpplen på Willys och Coop ligger på ca 30 kr/kg". Eeh... nej, det gör ju bevisligen inte det.

      200 gram/äpple låter också väldigt högt, åtminstone för nämnda äppelsort.

      Radera
    6. "Se min länk nedan. 16,90 kr/kilo tror jag är ganska exakt 2 kr/frukt. Jag skriver inte ett inlägg med en uppmaning att sluta överdriva där jag väljer att överdriva ;-)"

      Det förutsätter att man har en Willys eller Lidl-butik i närheten och att man kan köpa 1 kg åt gången. Annars blir priset snarare det dubbla per äpple.

      Tom-Hjördis

      Radera
    7. "Eeh... nej, det gör ju bevisligen inte det."

      Du valde ut äpplena som har det lägsta priset. Jag utgick från vad äpplen i genomsnitt kostar på Willys och Coop eftersom jag tror det ger en mer rättvisande bild av priset på äpplen i matbutikerna.

      Dessutom kanske inte barnen ska äta äpplen varje dag. Tittar vi på priset på bananer så kostar en banan ungefär 4,80 kr på Willys. Jag håller fast vid att man får räkna med att en frukt kostar betydligt mer än 2 kr. Många fattiga familjer kommer att behöva betala dubbla det priset per frukt.

      Tom-Hjördis

      Radera
    8. *4,50 kr

      Tom-Hjördis

      Radera
    9. "200 gram/äpple låter också väldigt högt, åtminstone för nämnda äppelsort."

      Hur långt är ett snöre? Vad är en frukt? Man får räkna med att en frukt väger ca 200 gram. Annars kan man lika gärna skicka med baren varsin vindruva och säga att det är "en frukt".

      Tom-Hjördis

      Radera
    10. Varför skulle människor i ekonomisk knipa välja genomsnittligt dyr frukt? Har man svårt att få råd väljer man såklart det billigaste. Jag hade köpt en invändning om att de skulle kunna bo på en ort som helt saknar lågprisbutiker och är hänvisade till Ica/Coop. Jag kan för resonemangets skull gå med på 3 kr. Alla mina argument kvarstår även då.

      Radera
    11. "Varför skulle människor i ekonomisk knipa välja genomsnittligt dyr frukt?"

      För att en ensamstående mamma utan bil kan behöva handla frukten i den lokala närbutiken och inte i på Willys.

      Tom-Hjördis

      Radera
    12. Det låter som ett långt skott. Ensamstående mammor har ofta ett jobb som ligger hyfsat centralt och dit de åker antingen med bil eller kollektivt.

      Radera
  9. Det märks att ingen här köper äpplen i Sverige på vintern. Minst 4:- för ett äpple.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis kollade jag upp det innan jag skrev det:
      https://www.willys.se/produkt/apple-Jonagold-Klass-1-100978836_ST

      Radera
    2. Okej!
      Extrapris och små äpplen så kanske det stämmer :-)

      Radera
    3. Det där var ordinarie pris. Jag vet inte exakt hur många äpplen man får i ett kilo, men jag har köpt sådana där påsar och tror att 2 kr/st var en bra gissning. Men nåväl, inlägget står inte och faller även om det vore 3 kr.

      Radera
    4. Jag är en dålig slösaktig människa som handlar det mesta på Ica, där är runt 25:- det billigaste för äpplen just nu. ;-)
      Trevlig kväll!

      Radera
    5. Ica?! Jaja, du är inte ensam om det.

      Radera
    6. vår ICA är skitdyr, där kan äpplen kosta 7-8 kr. Varför måste man ta med sig frukt? Går väl lika bra med en morot. Minns inte att jag fick ta med mig frukt till skolan, det var i o f s på medeltiden. Det räcker väl med skollunchen, skoldagarna är ju inte så långa. Frukt är inte heller bra för tänderna, ger frätskador. Frukt ska ätas i samband med måltid och inte som mellanmål./M

      Radera
    7. Salem al Fakir berättade i sitt Sommarprogram att hans föräldrar skickade med honom rå blomkål. Lärarna var helt chockade, men han fattade inte grejen eftersom han gillade blomkål.

      Radera
    8. Även Coop (Extra) har Jonagold för samma låga pris. Således finns fler leverantörer. Kanske inte godaste sorten men perfekta att koka mos på.

      Radera
    9. Jag tycker faktiskt att de är ganska goda, men sedan sommarens jätteskörd av äpplen har jag halva frysen och halva källaren full med äpplen i olika former så det kommer att dröja innan jag får välja sort igen.

      Radera
  10. Ofta är det en prioriteringsfråga. Visst, någon som lägger pengar på restaurangbesök, alkohol och cigaretter har kanske inte råd med allt personen vill köpa, men å andra sidan har ekonomiska människor sällan råd med cigaretter, alkohol och restaurangbesök flera gånger i veckan eftersom de hellre investerar sina pengar på börsen eller sparar ihop till en bostadsrätt.

    Som låglönejobbare och före detta långtidssjukskriven/arbetslös är jag väldigt nyfiken på vad folk lägger sina pengar på. Jag undrar om folk känner sig lika fattiga i andra länder eller om detta är ett svenskt fenomen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst handlar det om prioritering. Jag tyckte Aktiepappa sa det bäst här uppe: "Visa mig deras budget så ska jag visa hur de kan spara."

      Radera