Med risk för att göra mig osams med hela Sverige vill jag härmed erkänna att jag aldrig gillat Pippi Långstrump. Jag tycker att det var en självupptagen och stöddig människa jag hade tagit omvägar för att slippa träffa. Men några guldkorn hittade hon, eller rättare sagt den överskattade författaren Astrid Lindgren (några läsare kvar nu?). En av dem var uttrycket sakletare, ”en sån som letar efter saker”. Den som tycker att det här låter som juridisk gråzon kan jag glädja med att en jurist har gått igenom juridiken under Pippis bravader, bl a just detta:
Jag har, helt i
enlighet med Lagen om hittegods, 1938:121, lämnat saker till dess
rättmätiga ägare, bl a en mobil, ett körkort och en plånbok med
innehåll. Och en hörapparat jag hittade på en badstrand lämnade
jag till polisen. Hoppas att ägaren fick tillbaka den eftersom jag
fick stå och vänta en hel jävla timme hos polisen för att få
lämna in den.
Men så hittar jag saker som inte har ägare.
Pantburkar såklart, men också byggmaterial. I somras plockade jag upp en
tryckimpregnerad sextumsregel (43 kr per löpmeter) längs vägkanten som
jag fick användning av veckan därpå. Och häromdagen gick jag
förbi en frigolitskiva. Sådana använder jag som isolering under
taket i bikupor (håller värmen på vintern och isolerar mot värmen
i solsken sommartid) och då ska de vara 46x46 cm.
Som synes är en hörna borta på den
övre ”förebilden”. Jag var rädd för att den därigenom skulle bli för
liten, men eftersom jag inte hade något måttband med mig fick den ändå följa med
hem. Det såg trist ut med frigolit i diket, så jag tänkte att
jag i värsta fall får kasta den. Väl hemma konstaterades att den i
stort sett var tillräckligt stor, så jag skar bort skadan och kan
leva med att det ändå fattas några millimeter.
Jag inser att det är rätt lite pengar
i begagnad frigolit, men jag förbrukar dessa plattor (bina äter dem
när de kommer åt), det kostade mig ingenting, jag fick tvärtom
städa upp lite i närmiljön och jag blir lite glad av sånt här.
Förutom att jag tror att det lönar sig att tänka ekonomi även i
det lilla genom att befinna sig i ”sakletarläge”. Det får man
ge Astrid.
Jag är själv lite av en sakletare, eller snarare "bra-att-ha-sak"-hittare, emellanåt.
SvaraRaderaSom i fallet med frigolitskivan (eller cellplastskivan?): Det finns nog ingen annan nackdel med att ta rätt på den än att företagen som tillverkar dessa nu gick miste om att tillverka en cellplastskiva. Bra för plånbok, djur och natur att ta rätt på redan existerande saker som annars antingen skräpar i naturen, tar plats i ett förråd eller grävs ned/eldas upp.
Cellplast kan man säkert också säga. För mig kommer det norska ordet isopor i huvudet och så försöker jag översätta det till svenska, med eller utan framgång.
RaderaJa, win-win.
Jag har ocksa gett tillbaka saker, bl.a. sag jag när en tjej tappade en planbok. Jag plockade upp och sprang efter, och fick ett tack.
SvaraRaderaEn gang hittade jag en hundring som fastnat pa glasskivan i ett bageri, fragade personalen om nagon saknat den. Kom tillbaka dagen efter, fragade igen, ingen hade hört av sig sa den behöll jag.
Själv tappade jag en hundring en gang pa ett apotek (akte ur planboken när jag betalade), en kille kom springande efter mig och berättade. Gick tillbaka, och apoteket ville försäkra sig om att de inte saknade hundringen i kassan, men de ringde nästa dag sa den fick jag tillbaka.
Det är nog lite karma inblandat. Gör man rätt mot andra far man tillbaka.
Men att du dissar Astrid??? Nu blir jag nästan förbannad. Pippi var kul att titta pa som liten, men min favorit är Emil. Den har jag sett igen som vuxen och tycker serien har aldrats med värdighet.
/Annika
Det ger faktiskt viss tillfredsställelse att hjälpa andra. Jag kanske har blivit kommunist ;-)
RaderaJapp, jag tycker att det mesta Astrid Lindgren skrev var sådär och några karaktärer var ju riktigt vidriga, som Pippi och Lotta på Bråkmakargatan.
Vilka barnböcker läste du som barn som du tyckte var bra? Eller tv-serier/program som du uppskattade.
RaderaDär har du sa jäkla fel. Pippi var ju en motvalls kärring, och det är ju du ocksa i mangt och mycket. Men det blir spännande att se vad andra läsare tycker.
Radera/Annika
PS. Jag fragade apoteket om de kunde ge mig namnet pa killen som sprang efter mig, ville ge hittelön, det kunde de inte men de hade gett honom rabatt.
Jag minns inte vad jag läste och gillade. Bilbo och Sagan om ringen tror jag. Och Löken såklart:
Raderahttps://www.bokus.com/bok/9789132175992/loken-1-pizza-kriget/
Annika, jag hade kanske inte umgåtts med mig själv heller om jag kunnat välja :-)
Bra att han fick något, men av de gånger jag lämnat tillbaka saker minns jag bara en hittelön, 50 kr för att jag lämnade tillbaka ett körkort. Men okej, då ringde jag och pratade in ett meddelande på körkortsinnehavarens dotters telefon och så sprang jag bort med körkortet 30 minuter bort, så det kunde det väl ha varit värt. Hur som helst, jag tycker att det har känts bra även vid övriga tillfällen, förutom när jag fick vänta en evighet hos polisen.
Jag kan litegrann hålla med om att Astrid är lite överreklamerad. Själva sagorna var ok när jag var liten, men sen när jag själv skulle högläsa för min egna barn så upptäckte jag hur taffligt och rent ut grammatiskt felaktigt hennes språk var. Kan det vara så att det förlag som till slut tog emot henne inte hade någon korrekturläsare som hade tid att titta igenom tex första Pippi-boken? Och sen har alla nytryck genom åren fått slinka igenom av bara farten.
RaderaJag tror faktiskt att inget av mina barn har läst någon av de "tjocka" böckerna själv (Emil, Madicken, Mio, Bröderna Lejonhjärta mfl) vilket jag gjorde när jag var liten för jag var en bokmal.
Spargrisen
Det skulle kunna stämma med korrekturläsare. Det var Rabén & Sjögren som var tämligen nystartade när Astrid togs in. Fast egentligen tror jag mer på att man på den tiden kände att det inte var så noga med barnlitteratur. Ungarna lär ju inte klaga på grammatiken liksom :-).
RaderaDen absolut värsta karaktären måste vara Karlsson på taket, tala om vidrig gubbe.
RaderaHan är också samma typ som Pippi och Lotta. Helt empatilös och självupptagen - jag, jag, JAG!!!
RaderaKarlsson på taket är i en klass för sig, mitt blodtryck och puls åker upp bara av att tänka på fanskapet.
Radera/JB
Blodtryck är en världslig sak ;-)
RaderaJag hade för mig att det var Bonniers som sa nej till Pippi, och en snabb googling visade att jag kom ihag rätt: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KvzaJ4/bonniers-tackade-nej-till-pippi-tva-ganger
Radera/Annika
Det hade jag också för mig. Däremot trodde jag att det var Norstedts som knep henne, men det var alltså Rabén & Sjögren.
RaderaKarlsson på taket är tydligen jättepopulär i Ryssland. Jag vet inte om det beror på att han struntar i auktoriteter, vilket förtryckta människor kan tycka är spännande att läsa om, eller om det är för att han egoistisk och bara tänker på sig själv och kör över alla andra och tar sönder deras saker, vilket bekräftar för förtryckare att de gör rätt.
RaderaJag tänkte väl att ett blogginlägg om återvinning, cellplast och Pippi Långstrump skulle gå att koppla till Ryssland och Putin om man är riktigt jävla enkelspårig.
RaderaHar aldrig varit någon större beundrare av Astrid Lindgren. Det som i vuxen ålder stör mig mest är hennes stöld av berättelser och karaktärer. Pippis pappa, ”negerkungen”, har funnits i verkligheten. Han var ”kung” på en ö i Söderhavet. Hans liv och äventyr finns skildrade i en bok som Astrid Lindgren säkerligen läst innan hon skrev om Pippi. Likaså är händelsen där Emil (?) skickas att hämta ett påhittat verktyg en kopia av en berättelse av Albert Engström. Berättelsen heter Rumpedraget.
RaderaOm hon ”stulit” några andra berättelser vet jag inte .
Fast det får väl ändå ses som godkänd kreativ kleptomani?
RaderaDet är ändå lite för uppenbart för att man skall låta det passera. Misstanken kommer krypande att det finns flera kopierade berättelser invävda i hennes böcker. Dessutom är det underligt att det inte tas upp av mer insatta personer än jag.
RaderaAtt kritisera Astrid Lindgren gör man nog inte ostraffat om man befinner sig i kultureliten.
Radera"så jag skar bort skadan och kan leva med att det ändå fattas några millimeter". Ja du ja, men hur går det för bibollen i kupan. Skriker drottningen; - "Det drar!"?
SvaraRaderaHaha, risken finns. Men de är fenomenala på att täppa till hål och över kupan har de ett trälock, en skiva asfaboard och så denna cellplastskiva, så det borde inte dra ändå.
RaderaHur kallt blir det hos dig?
RaderaJag invintrar på två lådor.
Först får de dra ner mat på en låda, sen sätter jag dit en ny ren låda under matlådan med nya vaxade ramar eller utbyggda slungade, om jag har några över. (De flesta ramar som är ok sätts ju tillbaka för att dra ner socker. Mörka smälts ner.)
Jag har aldrig något annat än täckplast under frigolitlocket. (Dvs samma som på sommaren.)
//Bidrottningen
Jag invintrar på två halvlådor med dubbel packvägg fram och bak, så totalt lämnar jag tolv halvramar. Då inskränker jag ingenting på våren utan nu får de stå på tolv halvramar tills jag så småningom byter ut packvägg för packvägg mot två tomma ramar.
RaderaNu på våren byter lådorna plats. Drottningen vill gärna lägga ägg i övre lådan. Bina bygger ut vaxväggar/fixar i ordning gamla (om man satt in tomma slungade). Understa lådan innehåller alltså socker. Den slungas aldrig, även om det kan hända att bina samlar nektar där. På det viset vet jag att jag aldrig slungar socker. Man kan välja att ta bort dem och smälta ner eller spara dem och ha i reserv om draget blir dåligt.
SvaraRadera//Bidrottningen
Ja, det är ett elände med sockerramar. Rent teoretiskt kan ju bina transportera upp sockret till en skattlåda och då blir det socker i honungen också.
RaderaDu flyttar ju en del kupor på sommaren för andra blommor . Kan du inte flytta in kuporna i en kall lada på vintern för bättre skydd ? Kan inget om bin , som ju märks . / C
SvaraRaderaDet är inte fel tänkt. Förr var det vanligt att man ställde kupor i källaren på vintern.
RaderaEtt problem är att man helst bör göra upp med bina när de ska ut och flyga igen. Det räcker med att flytta en kupa en meter i sidled så hittar inte bin som är ute och flyger tillbaka till kupan, och börjar de flyga runt i källaren eller ladan blir det också jobbigt. Fast är det tillräckligt kallt kanske de håller sig där, jag vet inte. Men det är inte heller helt lyckat för de behöver ut en sväng tidigt på våren för att tömma blåsan. Annars är risken att de bajsar i kupan och det kan vara slutet för hela samhället.
Så det korta svaret är att man kan göra så, men att det har andra utmaningar.
Som barn gillade jag inte Pippi (lite för självupptagen för min smak), Emil (tyckte synd om stackarn’), Lotta på Bråkmakargatan (deppig) eller Karlsson på taket (samma som Pippi). Har dock lärt mig uppskatta Pippi med åldern.
SvaraRaderaJag älskade dock Barnen i Bullerbyn, Madicken, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter.
Jag tycker att man i vart fall kan ge Astrid Lindgren att hon hade en väldig bredd på karaktärerna, såvitt avser personlighet.
Bullerbyn t ex tror jag aldrig att jag läst/sett, så jag vet inte hur stor variation det var.
RaderaJag har också blandade känslor inför Astrids karaktärer. Älskar Emil, Madicken och Bröderna Lejonhjärta. Är inte heller förtjust i Pippi. Jag är alldeles för ordningsam för det. Hon är jobbig. Jag tittar också efter saker när jag är ute och går. Mest pantburkar, men har även hittat två förpackningar med alumiumfolie, två bananer och träningskläder. :) Har också hittat en påse med oöppnade ölflaskor samt någon burkläsk. I vårt soprum hittar jag oftast bubbelplast, pant samt en gång ett klocketui som jag sålde på Tradera.
SvaraRaderaJag saknar elsoprummet jag hade när jag bodde i bostadsrätt. Då fick jag t ex ett lager av glödlampor som jag fortfarande har kvar, eftersom de som slängde armaturer (fungerande eller inte) inte orkade skruva ur fungerande glödlampor och LED-lampor utan slängde dem när de ändå var i gång.
RaderaKlockrent (pun intended) att sälja klocketuiet! Man önskar ju att den som slängde det fick veta att han/hon slängde pengar snudd på bokstavligt.