Bli tidspacifist

I Claes Erikssons film Leif säger dansbandsfabrikens chef: ”Man ska inte slå ihjäl folk, man ska slå ihjäl deras tid istället.”

Det var nästan fyrtio år sedan. Nu är vi utrustade med internet och där slår vi effektivt ihjäl vår tid själva. Jag har en app som varje vecka berättar hur många timmar jag använt min telefon och hur mycket mer eller mindre det var än veckan innan det. Jag vet varken hur jag fått in appen eller hur jag blir av med den, men jag tror att vi tänker fel. Problemet är inte att vi använder telefoner utan hur vi gör det.

Internet används till distribution av porr, reklam och helt meningslösa filmklipp på människor eller husdjur som gör något dumt. Rätt klippta är dessa filmer beroendeframkallande och det är inga problem att slå ihjäl ytterligare en timme av sin tid genom att titta på något som bara påverkar andras liv. Om ens det, nu kan de vara AI-genererade så att det vi ser inte ens är andras liv utan ingens liv.

Samtidigt är internet en fantastisk källa till kunskap och idéer, men bara om vi använder det så. Vi kan låtsas att vi tränar engelska när vi ser amerikanska filmer eller att sociala medier är sociala och därigenom ett sätt att hålla kontakt med släkt och vänner. För all del, många av mina relationer hade dött utan internet och en del hade jag aldrig ens träffat om det inte vore för nätet, men nog tusan slår jag också ihjäl tid, och vad vi än intalar oss vet vi när vi gör det, på samma sätt som barn försöker lura föräldrar och lärare att dataspel tränar koordination och reaktion och därför är bra för hjärnan.

Mitt tips till mig själv och alla andra är därför inte att begränsa skärmtiden utan att använda tiden bättre. För många innebär det säkert mindre tid vid dator eller telefon, men det är inte huvudsyftet. Jag är inte ens motståndare till förströelse, men lägg då tiden på meningsfull förströelse som gör dig glad och avslappnad, som inte bara slår ihjäl din tid.

Den som nu kämpat sig igenom en bloggtext full av kvasifilosofiskt dravel kan t ex livas upp av ett roligt musikinslag, och eftersom jag snodde idén till den här texten av den norske komikern Jon Niklas Rønning känns det rätt och riktigt att han får stå för det: