Ett Twitterinlägg fångade mitt intresse.
Jag vet inget mer än det som står i
texten, men utifrån det verkar mamman en aning... ytlig. Det är
inget fel med att bli jurist, men att klubbhäng vid Stureplan skulle
vara ett slags kvitto på ett lyckat liv håller jag definitivt inte med om.
Och vad är det för fel med att gå
byggprogrammet? Alla som försökt få tag i en hantverkare vet att
de har jobb så det räcker och med tanke på bostadsbristen i stora
städer i kombination med att allt fler tycks oförmögna att göra
sina egna renoveringar verkar inte det vara på väg att ändra sig.
Inte heller är AI ett närliggande hot mot duktiga byggare, värre
är det för jurister.
När det kommer till pengar kan en
byggare få ut en bra månadslön efter gymnasiet, och möjligheten
till sommarjobb inom området även tidigare är nog skaplig. En jurist
måste genomgå minst fyra och ett halvt års eftergymnasiala
heltidsstudier. Vill man bli advokat krävs ytterligare tre års
praktik, om än betald sådan.
Är målet att bli rik är jag
inte säker på vilken av karriärerna som lönar sig bäst. Sonen
kan börja jobba heltid vid 18 medan dottern lär plugga till 23-25
och har då ett gigantiskt studielån att beta av. Det är inte alls
givet att hon någonsin kommer ikapp. Det viktigaste tycker jag hur
som helst är att man utbildar sig till en profession man vill jobba
inom. Vill man tjäna mycket pengar gäller det sedan att bli så bra
som möjligt på det man gör, vare sig det är advokat eller
snickare.
Dessutom går det att ändra inriktning
längre fram, det gymnasieval man gör som fjortonåring bestämmer
inte hela ens liv. Den av mina kompisar det gått bäst för
karriärmässigt gick Handel & Kontor, en tvåårig linje (den
tidens program) för skoltrötta som ändå ville ta sig igenom
gymnasiet. Några år senare gick han en internationell
hotellutbildning i Schweiz och de senaste två decennierna har han
haft titlar som CEO och CFO på stora företag. Jag vet inte vad han
tjänar (jag skiter i folks lön), men det kan nog vara flera miljoner i årslön.
Men återigen, det viktigaste är inte
lönen utan att man trivs med sitt liv. Om jag får gissa vem i
familjen Byggare/Jurist det kommer gå sämst för så är det mamman. Att vara så
fyrkantigt inskränkt måste vara ett handikapp i väldigt många
situationer.
Jag har peppat mina barn att alla jobb är bra om man trivs, och nu jobbar ett barn på ett departement, en jobbar som IT-tekniker, en pluggar och en jobbar som kock. Så stolt över dem allihop.
SvaraRaderaSå bra!
RaderaJag trodde att barnarbete var förbjudet i Sverige...
RaderaÄh, som de flesta lagar är det bara en rekommendation ;-)
RaderaOch jag råder mina barn att skaffa sig en utbildning inom vård lr hantverk. Jobbslakten inom it och juridik har bara börjat.
SvaraRadera./Sjodan.
Det har du antagligen rätt i, även om det möjligen öppnar upp för nya jobb.
RaderaNästan varje gång man läser om en viss förundersökning står det att den omfattar tusentals sidor. Massiva mängder data är ju AI's paradnummer så jag tror jurist är ett yrke i farozonen. Kanske blir sonen som kommer hänga på Stureplan med sina hantverkarkompisar i nära framtid. Och vaska champagne bara för att han har råd...
SvaraRaderaInte omöjligt. Fast jag hoppas att han skaffar sig riktiga intressen istället ;-)
RaderaMamman verkar vara fokuserad på det sociala, och yta som sagt.
SvaraRaderaOm grabben startar eget så är det större sannolikhet att han kommer att tjäna mer pengar än vad dottern gör (om hon inte jobbar med corporate eller annan högbetald nisch, de flesta kvinnor hamnar/söker sig i/till offentlig sektor). Med lite planering så kan han nog ganska enkelt göra en exit innan 55 år och ha en mycket god ekonomi.
Vad ska grannarna tycka? ja, ett råd kan ju vara att ge sin käre mor ett 10-gångers-presentkort till psykolog så hon kan bearbeta sina trauman?
Svårt att veta. Den enda jurist (manlig) jag känner har inte jobbat en dag som jurist under de femton år som gått sedan utbildningen. Möjligt att det ändå gett honom lite högre lön, men någon ekonomisk jackpott lär det inte ha varit.
RaderaJag tycker ändå att det viktigaste är att man följer sitt hjärta när man väljer karriär. Det har jag bloggat om tidigare:
https://sparosverige.blogspot.com/2017/05/folj-drommen.html
”Gillar jag hästar, gillar jag att hålla på och klappa hästar och fixa med hästar, då ska jag hålla på med hästar och sedan hitta någon som betalar mig för det.”
Jag tror inte att det räcker med tio psykologbesök för mamman. När hon väl insett (och för hennes skull önskar jag nästan att hon inte gör det) hur fel hon tänkt behövs nog samtalsterapi livet ut.
Hmm, de bekanta jag har som har slutat jobba långt innan vanlig pension, för att de sålt sina företag, är just snickare/byggare eller IT-människor. Möjligen nån ekonom som förhandlat till sig bra avgångsvederlag vid nerskärningar. Jurister, och läkare, jobbar ofta till 75+ och det är inte säkert att det beror på att de älskar sina jobb (på samma sätt som tex en musiker, skådespelare eller konstnär).
SvaraRaderaMen håller med någon föregående, det är nog sonen som kommer att ha råd att klubba på inneställen. Om han har lust!
Spargrisen
Det är min fasta övertygelse att om målet är att gå i tidig pension (men gud så tråkigt om det vore det övergripande målet!) är det viktigast att jobba med utgifterna. Är de tillräckligt låga blir det nästan omöjligt att inte bli ekonomiskt oberoende.
RaderaJag vet om en lastbilschaffis som är god för minst 150 mille. Han har haft eget åkeri några år men kör själv också för att han tycker det är roligt antagligen. Vinterhalvåret spenderas dock i ett varmare land där han sysselsätter sig med att bedriva restaurang. Han gillar att jobba och går runt i skitiga arbetskläder oftast. Ingen kan se hur förmögen den mannen är. Det är rätt coolt tycker jag.
RaderaDet ÄR coolt. Men det coola är inte att han är rik utan att han vet vad han vill och vågar göra det trots att många skulle idiotförklara honom.
RaderaTwitter-inlägget kan vi arkivera i mappen "Saker Som Inte Hänt".
SvaraRaderaBra diskussioner i övrigt.
Helt taget ur luften har jag svårt att tro att det är, även om det säkert kan vara lite kryddat och tillspetsat. Men att de finns, de där människorna som ser vissa karriärer som misslyckade, trots att de innefattar produkter/tjänster som det finns ett behov av, bara för att jobbet inte är tillräckligt "fint", det är jag helt övertygad om.
RaderaÅ andra sidan kan man tycka du är lite hård här, kanske?
SvaraRaderaDet är fullt naturligt att som förälder oroa sig lite över hur det ska gå för de små. Det känns som att det är mer osäkert för dem nu, än det var för en själv när man var ung. Fast, å andra sidan brukar det ordna sig ändå med mycket, och ofta bättre än man kunnat ana.
Mvh Investeraren
Att man oroar sig som förälder har jag full förståelse för, men jag hade nog varit mer orolig för en dotter som hänger på Stureplan än för en son som vill bli hantverkare.
RaderaDelvis ett tragiskt tecken på den nedvärderingen av vissa viktiga yrken som tyvärr pågått under de senaste 30-40 åren.
SvaraRaderaDet visar sig nu när det är brist på kvalificerat folk inom vård, hantverk etc. som troligtvis inte kommer att kunna ersättas av den nuvarande heliga graalen AI.
Ett resultat av glorifierandet av i mitt tycke låtsasjobb såsom youtuber influenser o.s.v.
/S
Ja, det med. Om man skulle skämmas över sin dotter influencern har jag mer förståelse :-)
RaderaJag blev advokat och delägare, bor i Sthlm och är rik som ett troll, men särskilt lycklig är jag inte. En mor borde vara mer intresserad av att hennes barn gör något de verkligen vill (och med lite tur kanske t.o.m. brinner för) än att applicera sin egen snedvridna bild av vad det är att ”lyckas” på sina barn.
SvaraRaderaJag håller med och önskar dig all lycka i framtiden.
RaderaFarligaste enskilda yrke: ofta lastbilschaufför.
SvaraRaderaFarligaste bransch totalt: byggbranschen brukar ligga mycket högt i antal dödsolyckor.
Ovan är kopierat från Chatgpt. Det kan ju vara delvis därför mamman är bedrövad.
På Stureplan kanske man kan knyta kontakter med människor som har lyckats, för att själv kunna bli framgångsrik, vad vet jag. Dottern och mamman kanske tycker det är snyggt med kotlettfrilla.
Jag vet ingenstans jag sett fler misslyckade människor än just på Stureplan, men då har jag nog en helt annan definition än mamman i tweeten.
RaderaOch visst, jag vet inte mer än det som står där, och det kan absolut tänkas att hon vägt in någon sådan aspekt, även om det inte alls framgår.
Fick höra något liknande när jag valde att bli förskollärare en gång i tiden. Var duktig i skolan och min SYO + omgivning tyckte jag skulle bli jurist, men jag tyckte det var kul att jobba med barn. Idag har jag dels haft ett givande - om än stressigt - yrkesliv och dessutom ett antal miljoner på min ISK, för hjärnan går ju att använda ekonomiskt även om man inte får högsta lönen. Kommer ta pension när jag är 57 - det tror jag inte min SYO gjorde..!
SvaraRaderaDu borde skicka en uppdatering till SYO:n :-)
RaderaFör egen del har jag bara gått 9 år i grundskolan och började jobba när slutade 9:an.Jag har ända sedan jag var i 8-10 årsåldern sagt att jag ville köra långtradare och det såg till att jag fick som jag ville. Jag körde långtradare från det jag var 19 år tills jag valde att sluta jobba när jag var 52 år.Det är väldigt viktigt att man trivs med det man arbetar med då man tillbringar en stor del av sin vakna tid på jobbet och jag jobbade oftast 60-70 tim/vecka med något som jag ansåg var min hobby som jag fick betalt för att ha roligt.I framtiden kommer det bli väldigt viktigt att ha ett arbete som inte kan ersättas med AI eller robotar, men det tänker inte så många på utan de vill ha fina och roliga jobb som är välbetalda.Ha en trevlig helg!Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaAtt få betalt för sin hobby är inte fel.
Radera