En kulturkrönika i Expressen blir dagens diskussionsunderlag. Författare är Josefine Jinder som
är musikartist under namnet Little Jinder, men trots släktskapet
med mamma Åsa Jinder har det tydligen inte gått så bra att hon
klarar uppehället på musiken varför hon har skaffat sig ett
”vanligt” jobb, och det är det hennes text handlar om.
”Tyvärr,
är det ingen mänsklig rättighet att vara konstnär. Så man måste
bestämma sig för hur man ska hantera de ekonomiska utmaningarna som
kommer när man inte är populär, business minded, kommersiell,
horig eller kompromisskramande nog (det finns många söta små
käppar som kan sätta sig i olika hjul) för att bli så rik att man
kan slippa this economy som förvandlar kulturutövare till
reklampelare och clowner.”
Inte en clown? Det är inga konstigheter. Som komiker
mötte jag den här problematiken ofta. Vi som inte badade i jobb
fick ibland välja. I Norge kan nämnas Lars Berrum som vid sidan av komiken är
sjuksköterska och Jonas Kinge Bergland som varvar komiken
med jobbet som läkare. När covidregler dödade utelivet valde Tommy
Steine att ta jobb i matbutik medan andra bad om Vipps (=Swish) för
att få slippa, och det hade jag starka åsikter om.
Själv började jag ganska tidigt i artistlivet skriva åt andra för lite extra trygghet, och när jag efter tio år var
less på resandet blev det skrivande på heltid. Precis som Josefin
Jinder också är inne på ger flera inkomster mer valfrihet. Jag la förresten mer
tid på börsen då än jag gör nu, så där hade jag ett tredje
ben att stå på. Annars hade jag kanske behövt ta fler
standup-gig med dåliga förutsättningar, bara för att kunna betala hyra och potatis, och det är ingen bra känsla att ta jobb man vet kommer vara nästan omöjliga att göra bra.
Ja, jag står på en lastpall
med en matta över.
Men där slutar nog det jag är överens
med Jinder om. Jag tyckte inte att företagsjobb var prostitution
eller att människor med lönearbete är ”töntar och fyrkanter”.
Överhuvudtaget stinker hennes text av förakt mot människor som
inte jobbar med ”konst”. Tro det om du vill, Jossan, men de
flesta som får ditt liv att flyta har inte valt sina jobb som ett
sätt att förverkliga sig själva.
Barnskötarna som tar hand om ditt
barn, plogbilschaufförerna och bussförarna som ser till att
ni ens kan ta er till förskolan och många,
många fler jobbar primärt för att tjäna pengar så att de kan göra
rätt för sig. De förtjänar inte att bli kallade töntar eller
fyrkanter av en bortskämd överårig snorunge som tror att hon
blivit Taylor Swift bara för att hon fått ge ut ett par skivor.
Så nej, jag tycker inte att det är
synd att det inte är en mänsklig rättighet att vara konstnär.
Eller rättare sagt, det är en mänsklig rättighet att få utöva
sina konster. Vill publiken betala för dem – bra. Annars, sitt på
ditt kontor och skäms! Inte för att publiken inte vill betala eller
för att du anser dig för fin för att ”medverka i patetisk tv”
eller ta firmagig, utan
för att du tycker att det är under din värdighet att ens
tillfälligt jobba med något du inte brinner för. Bara skäms!