”Jag
visste att jag hade fel, men jag gav mig fan inte!”
De flesta av oss
har vett att hålla käft med det, men nog tusan har vi tänkt
ungefär den tanken. Människan vill inte ha fel, det
svider att backa. Men ibland svider det mer att köra på. Vid
pokerbordet t ex, när man vägrar släppa en hand som gjort sitt.
Fast de här situationerna kan dyka upp nästan närsomhelst, i
yrkeslivet eller privat. Detta blir förresten ofta tacksamma
filmkaraktärer, särskilt i komedier. Eftersom prestige gör att
rollfiguren målar in sig i ett hörn och får svårare och svårare
att ta sig loss i takt med att insatsen ökar, men framförallt för
att vi alla känner igen oss.
Jag är ingen
vidare pokerspelare, men jag har sjukdomsinsikt och
spelar på en så låg nivå att jag ändå kan gå plus, för har jag tur
hittar jag bord med ännu större egon. Dessutom blir jag allt bättre
på att kontrollera mitt ego. Kanske kommer det med ålder och
erfarenhet. Någon glädje ska man väl ha av åldrandet, det kan ju
inte bara vara krämpor, rynkor och växande näshår.
På börsen kan
ett okontrollerat ego bli riktigt kostsamt. För vissa börsinnehav
finns ett enda försvar – att vi redan äger. Det är en himla
dålig anledning att behålla en aktie. Särskilt om vi äger den i
en kapitalförsäkring eller ISK, där man inte ens får göra
förlustavdrag.
En av många bra
anledningar att hitta folk att prata börshandel med är möjligheten
att motivera sina beslut. För kan vi inte motivera besluten var de
antagligen inte så himla bra. Eller kanske var beslutet bra när
det togs, men det borde omprövas. Och så gör vi inte det för
att vi är rädda för resultatet. Dumt. Dyrt.
Men det här kan
man göra på egen hand också. Jag skriver några rader när jag köper
ett värdepapper. Om varför jag köper, vad jag vill få ut av
innehavet och på vilken nivå jag kan tänka mig att bita i det sura
äpplet och sälja med förlust. Sedan går jag tillbaka till anteckningen
då och då för att på nytt motivera innehavet. Blev det som jag hade
tänkt, håller jag fast vid grundtanken eller finns det nya fakta att
ta hänsyn till?
Alla gör fel, men
att inte erkänna det och dra lärdomar av sina misstag skiljer ut de
riktiga idioterna. Vi kan välja om vi ska vara en av de idioterna
eller tillhöra den grupp som sväljer förtreten, borstar av sig
dammet och går vidare.