torsdag 3 november 2016

Jobba på't!

På ett löparforum jag är med i diskuterades omgivningens reaktioner på andras träning. Släktingar, vänner och arbetskamrater har massor av invändningar. ”Varför tränar du så mycket, det kan inte vara bra”, ”Tänk på din ålder, du borde ta det lugnt”, ”Vad försöker du bevisa?”, ”Du säger att du behöver gå ner i vikt, vad säger det om mig som väger ännu mer?” och min personliga favorit ”Att springa över tio km gör mer skada än nytta”.


Soffpotatisar har ofta inga problem med att flåsa i trappor eller släpa runt på några kilo övervikt förrän de påminns om att det inte behöver vara så. Istället för att glädjas åt att andra trivs med sina liv får de dåligt samvete över sitt eget. Eller nåt, jag vet inte, jag är bara hobbypsykolog.

Samma sak med ekonomi. I en gammal spelreklam (Triss?) fick en kille höra att grannen köpt ny bil och svarar helt utan inlevelse: ”Åh, vad roligt! Alltid kul när det går bra för folk...” Att antyda att du har bättre ekonomi än andra, eller överhuvudtaget god ekonomi, kommer förr eller senare framkalla avund.


Det där med träningen drabbar mig sällan. Jag springer flera gånger i veckan och försöker tänka på vad jag äter, men jag är inte Usain Bolt och min grisrosa lekamen tar två chipspåsar i bänkpress.


Ekonomin är aningen värre. Jag pratar sällan om min privatekonomi utanför den här bloggen, men det kommer upp i och med att jag inte har en arbetsgivare och inte svälter de månader jag har sämre med jobb. Jag kan ibland lägga tid på sånt som inte ger snabba och stora pengar, vilket kan reta folk något alldeles vansinnigt och det slutar aldrig fascinera mig.

För inget hindrar andra från att göra mina val. Jag har aldrig haft jättehög lön, men jag håller i mina pengar och låter dem arbeta ihop nya åt mig. På samma sätt vaknade inte Stefan Holm upp en dag och upptäckte att han kunde hoppa högre än alla andra. Han gick förmodligen ner till den lokala idrottshallen i Forshaga och tränade spänst någon timme varje morgon medan klasskamraterna sov.

Alltså, först betalar man: tid, engagemang, uppoffringar.
Sedan kommer belöningen: pengar, framgång.


Påfallande många verkar vilja börja i andra änden.

8 kommentarer:

  1. Ett mycket uppfriskande inlägg - tack. Stillbilden från gamla klassikern FAME är ju fantastiskt passande. Vissa föds med silversked i munnen, men de som gör aktiva val, jobbar hårt och därmed når framgång och/eller ekonomiskt oberoende ska man beundra.

    Tänk om all energi som tillägnas avundsjuka istället kunde användas till att uppnå det man nu råkar vara avundsjuk på - många skulle vara mycket gladare då.

    Tack för en mycket intressant blogg, som jag tittar in till dagligen.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Ja, jag tänkte att den gamla "Well, fame costs" kunde passa här (även om läsare under 30 kanske inte kan scenen utantill). Lägger man ihop avundsjukeenergin med den "påhittad diskriminering"-energi som går ut på att allt alltid är någon annans fel får man en kraft som kan flytta berg.

      Radera
  2. Bra inlägg, jag tycker "gräv där du står" är en bra devis. Klaga inte på att någon annan är mer vältränad, gör vad du kan för att må bra själv utifrån dina förutsättningar. Klaga inte på att du tjänar dåligt...jobba hårdare eller gör av med mindre pengar så ska du se att det börjar hända grejer osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ofta tror jag det handlar om att man inte begriper (eller vill begripa) varför andra kommer längre i olika sammanhang. "Ju mer jag tränar - desto mer tur har jag", som någon idrottare sa.

      Jag kan också tänka mig att skolan hjälper till med detta genom att föra fram att alla alltid har samma förutsättningar oavsett vad barnen tidigare har gjort åt det. Får det fortsätta får väl snart alla elever medelbetyg så att ingen annan riskerar att kränkas.

      Radera
  3. I min omgivning finns det människor med god ekonomi, milslånga akademiska utbildningar, de har uppnått mycket, vad det gäller, karriär, hus, bilar och familj etc.Jag känner ingen avund eller bryr mig överhuvudtaget, det kan störa människor som har det mesta! Att allt som de har kämpat för, inte alltid är åtråvärt i andras ögon. Jag behöver inte downshifta, mitt liv är där redan, trivs alldeles utmärkt. Att lite klyschigt gör det bästa av det man har, under förutsättning att man har så pass att livet går runt på en dräglig nivå. Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en annan aspekt - framgångsrika som blir sura när avundsjukan inte uppkommer. Nästan ännu märkligare. Och också lite tragiskt, var det bara därför de jobbade liksom.

      Och precis som du säger har alla människor olika bilder av hur drömlivet ska se ut. Mitt innefattar definitivt inte stora hus, dyra bilar och en massa tekniskt skit.

      Radera
  4. Omedvetenellermedvetenkonsumtion7 november 2016 kl. 22:04

    Det där med kommentarer kring träning tycker jag är helt underbart!
    ”Varför tränar du så mycket, det kan inte vara bra” - Hur ofta ställs frågan "varför ligger du och zappar framför tv:n så ofta, det kan inte vara bra"
    Eller som när jag var ute och sprang en varm sommardag och möter en kvinna gående med cykeln i ena handen och cigaretten i den andra och hon säger "det är farligt att springa när det är så varmt"
    Jodåmensåatt!
    Undrar vad som var värst - min löpning eller hennes rökning... :)

    SvaraRadera
  5. Det finns en kul krönika på det temat:
    Non-Runner Dies While Not Running

    "I don't get it," said his wife, Bess. "He didn't run all his life. He was always so inactive. And now, this. You just never know, I guess."

    SvaraRadera