Men måste man det? Möt Johnny, som
hyrde en lägenhet i en av världens dyraste städer, hade låg
inkomst från ett jobb han trivdes väldigt bra med, men samtidigt en
vilja att få äga sitt boende:
Lyckligtvis ville ingen bank låna ut pengar till honom, så
han slapp sätta sitt liv i pant. Istället letade han upp tomtmark
han hade råd med, byggde ett litet hus och fyllde det med begagnade
möbler. En fördel med den långa process som blev följden av att
han hela tiden måste invänta byggpengar var att han hann känna in
vad han behövde och hitta de där riktigt billiga grejerna, som
tjugodollarsdiskbänken.
”När du bestämmer dig för att bygga ett hus utan lån märker du att det finns sätt att få tag i grejer som inte nödvändigtvis innefattar pengar. Istället för att automatiskt gå på Home Depot och köpa allt du behöver tänker du 'Var annars kan jag få tag på det där? Kan jag ersätta det med fynd från skroten?'”
Jag har själv inga planer på att
skaffa mig ett lån på nästa bostad, jag har aldrig tagit lån och
ska inte börja nu. Jag tänker köpa ett hus jag har råd med, inte
ett hus banken har råd att låta mig bo i mot att jag säljer min
själ. Kanske betyder det att jag får köpa en tomt och bygga det
där huset själv. I alla lägen betyder det ett mer anspråkslöst
boende än om jag skulle ta hjälp av en bank.
Eller? Kan man egentligen ha högre
anspråk än att ha full kontroll över sitt eget liv?
Jag tycker du tänker rätt, och det fungerar så länge man kan kontrollera sin egen tid och hur man värderar densamma. Med ett välbetalt arbete kan det dock löna sig att låta andra bygga åt en samt köpa material. Lån blir ju en hävstång i det fallet och ökar såklart risken. I Sverige är det ju tyvärr extremt dyrt relativt sätt att anlita hantverkare, transaktionskostnaderna är gigantiska. Man kan ju undra om det är vettigt för samhället att kirurger målar om sitt hus själva.
SvaraRaderaDet kan absolut löna sig att leja bort arbete. För mig handlar den biten inte främst om ekonomi utan om att jag är petnoga och hellre lägger ner fem timmar själv än att hyra in någon som gör det på en timme och sedan ska jag reta mig i tio år på ett fel jag själv inte släppt igenom. Och åt andra hållet, jag skulle aldrig kakla själv även om jag hade tiden.
RaderaEn kirurg kan inte operera åttio timmar i veckan och jag tror att det kan vara nyttigt både för honom och samhället att han målar en stund.
"En kirurg kan inte operera åttio timmar i veckan och jag tror att det kan vara nyttigt både för honom och samhället att han målar en stund."
RaderaIbland hittar man det bästa i kommentarerna, är övertygad av att många speciallister hade både mått bättre och blivit bättre på sina jobb om de gjort lite annat på sin fritid.
Ja, de bästa och trevligaste cheferna jag haft är absolut de som ägnat fritiden åt annat än företaget. Och går jag till mitt eget liv mår jag bäst när jag får idka något slags växelbruk.
RaderaDärmed inte sagt att vi inte behöver ta in experter ibland. Alla kan inte bygga sitt eget hus, odla all sin egen mat osv.
Å andra sidan har vi idag utan tvekan ett samhälle där det ofta belönar sig att sätta sig i rejäl skuld. Potentaterna gör ju i princip allt de förmår, och lite till, för att minska pengars värde. Så över tiden betalar sig lånet lite granna själv. Det är för övrigt ganska många rika som startade sin resa med att sätta sig i skuld.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.se
Det beror kanske lite på hur man är som människa. Lån skulle begränsa mig, tror jag. Själva känslan av att inte vara fri alltså.
RaderaNja, det beror väl på ifall man lånar för att man måste, eller för att det blir lönsam hävstång (som man kan avsluta om man vill)? Jag försöker vara rationell även i detta.
RaderaKlart det är skillnad, men jag skulle ändå inte känna mig fri.
Radera”Den som är satt i skuld är icke fri”. GP hade inte fel i just det.
SvaraRaderaJag har inga lån längre och kommer aldrig mer ha lån. Jag skiter i om folk säger att ”ja men räntorna är så låga nu så du tjääääänarrrr på att ta lån”. Vill inte ha några lån alla fall. För mig är det mer frihetskänsla att inte ha lån.
Sen har jag förståelse för att man kan behöva lån för sitt boende, det är det enda lån jag någonsin haft och jag betalade av det så fort jag kunde. Många verkar inte direkt försöka betala av lånen. Vid byte av boende får det bli utan lån för mig. Lån för konsumtion av senaste kökshyllorna och fräsigaste bilen har jag ingen förståelse för...
Ja, just friheten tycker jag att det är svårt att sätta en prislapp på. Har man inte den har man ju liksom ingenting av värde.
RaderaMånga verkar se lån som en månadskostnad för evinnerliga tider, oavsett om man köpt en bostad, en bil eller en mobiltelefon på avbetalning. Får man sparutrymme utöver det lägger man det på ett sparande vid sidan av lånet. Det går inte att kategoriskt säga att det är fel, men jag skulle heller aldrig vilja ha det så.
Din Twitter "Vad hände med den gamla fina norrländska traditionen "skjut, gräv, tig"?"
SvaraRaderaär anammade till två tredjedelar av många människor i "särskilt utsatta områden". Så en viss kulturanpassning tycks ha skett, nu får socialtanterna dela ut spadar och skicka dem på grävkurs också, så kommer det att reda sig ska du se.......jobb, jobb, jobb, var det inte så Den Store Ledaren Löfvén sa häromdan appropå avrättning medelst blyförgiftning?
Jag var väl inte helt seriös där, men tänker att för varje gång någon ringer polisen för att få bort folk från sin mark och inte får hjälp med det kommer ytterligare några sluta ringa polisen. Senast jag själv ringde polisen utan att försäkringsbolaget krävde det var när jag fick min moped stulen någon gång på 80-talet.
RaderaJag är 28 år och bor i en liten hyresrätt i en lugn Stockholmsförort nära stan. Betalar hyra på 5000 kronor, det är jag väldigt nöjd med. Känner många som köpt lägenhet med ekonomiskt stöd från sina föräldrar. Det är inget som jag kunnat få. Sen jag blev klar med studierna för 2 år sen har jag sparat ganska bra, dels i ett sparkonto (Svea ekonomi, ränta 0,85 %) och i fonder på Avanza. Har ca 200k på sparkontot, och 100k i fonderna. Fonderna har jag tänkt ha för mitt långtidssparande, sparkontot sparar jag i för att eventuellt använda till ett bostadsköp de kommande åren. Om 1 år eller 2 kommer jag ha råd med en lägenhet i en Stockholmsförort, med hög belåningsgrad, såvida jag fortsätter spara mycket i mitt sparkonto.
SvaraRaderaHar tänkt mycket på om det är värt att ta ett stort lån för att äga mitt eget boende eller inte. Är det kanske bättre att spara det mesta i fonderna, och (förhoppningsvis) låta pengarna växa i en snabbare takt än på sparkontot? Jag förstår att det inte finns några rätt eller fel här, och att man ska vara försiktig med att ta råd från andra om sin privatekonomi, men skulle uppskatta om jag kunde få höra dina funderingar kring detta. Kanske i ett inlägg? Det är alltid trevligt med input från någon som är bra på att spara.
Bra tankar och frågor! Tänker att jag inte har så mycket klokskap på området att det räcker till ett inlägg utöver detta, men ibland får jag hybris.
RaderaEftersom jag själv aldrig haft lån är jag inte särskilt erfaren här, men jag tänker att det är lätt att bli fartblind. Visst kan man spara och ha lån samtidigt, men om man redan från början ser lån som något evigt, något som kan översättas i en månadsavgift, tror jag att man är farligt ute. Sen skulle jag ogilla känslan när börsen och därigenom fonderna minskar i värde samtidigt som lånet tickar ränta, för den tiden kommer ju alltid hinna komma. Men vet man vad man håller på med, har både en strategi och marginaler, så vill jag inte döma ut något sätt.
Fast själv hade jag nog prioriterat att bli av med mina lån så fort som möjligt, och helst inte ens skaffa dem. I ditt läge tror jag att jag hade sparat lite mer och lite längre först med målet att köpa lånefritt, eventuellt en riktigt risig bostad som jag kan fixa till under boendets gång.
Tack för svaret!
RaderaLitet sidospår - låga inkomster.
SvaraRaderaPrövade hos flera banker när jag hade hittat ett litet objekt att fixa till för senare bo i. (Tänkte bo i min "2200:- i hyra-lägenhet" under fixningstiden. Alltså inte sälja min lägenhet.) Jag hade kontantinsatsen och resten i aktier som översteg köpesumman. (Plus som sagt en insatslägenhet som var obelånad och även den ensam översteg köpesumman.)
Jag: Skulle vilja ha ett lånelöfte på si-och-så mycket. Går det bra?
Bankerna: Nej du får inte lån, du har för låg inkomst. Du får sälja dina aktier och betala kontant.
Jag: Men jag vill ha en rejäl buffert och utdelningen kvar från aktierna som normalt vida överstiger låneräntan!
Bankerna: Då får du öka din arbetstid/lön för enligt våra kriterier klarar du inte att betala tillbaka lånet. (Jobbar 80% som städerska.)
Jag: Skämtar ni!
Bankerna: Nej!
Jag fick tillslut ett lånelöfte i en nischbank till betydligt högre ränta. (Affären gick senare i stöpet av andra skäl.)
Sparo, du säger att du inte kommer att ta lån.
Undrar stillsamt nyfiket: Har du någonsin försökt att ta lån? Får du några? Och gäller liknande lånekrav om man är egen företagare som du är?
Intressant historia som (tyvärr) slår in några av mina fördomsdörrar om banker. Tycker att de borde fatta att inkomst av kapital är värd lika mycket som inkomst av tjänst, och titta mer på historik. En vuxen människa som aldrig missat en räkning kommer troligen betala sina räntor och amorteringar på deras lån.
RaderaNej, jag har aldrig försökt ta lån, så allt jag säger nu är sånt jag snappat upp, från media och företagande vänner. Banker är ju, som du erfarit, insnöade på säkra inkomster. Som många andra frilansare har jag inga garanterade jobb om bara några veckor fram i tiden. Man kan försöka få banken att förstå att gick det förra och förrförra året går det nog nu också, och nästan ingen anställd vet att de har jobb och inkomst om ett år.
Det skulle kunna gå, men den enda gången det hade kunnat vara lite aktuellt var när jag köpte lägenhet 2005 och jag tror inte att jag hade fått ett vettigt lån då. Men jag försökte aldrig.
"Man kan försöka få banken att förstå att gick det förra och förrförra året går det nog nu också"
RaderaNog en av dina mest optimistiska kommentarer, Sparo. ;-D
Jag var inte otrevlig mot banken men kanske något animerad. Men banken var stenhård med kriterier.
Detta var för tre-fyra år sedan. Och om jag minns rätt så hade bankerna lite tidigare fått ordentligt med smäll på fingrarna för att de hade beviljat lån för generöst.
Så jag fortsätter spara.....
Jag var inte särskilt optimistisk. När jag skrev att det skulle kunna gå borde jag ha tillagt att jag tror att chansen är en på hundra för jag tror verkligen inte på det.
RaderaJag skyller min otydlighet på att jag skrev kommentaren mitt i natten.