torsdag 26 september 2019

Att svara på e-post

Jag vet inte hur ofta jag mejlar ett företag (eller för den delen privatpersoner, men de har i mitt tycke ett friare val i hur de ska bete sig) som bara skiter i att svara. Senare kanske jag ringer och berättar mitt ärende och får höra ”Ja, jag såg det”, så mejlet kom fram. De bara sket i det.

Och hur ofta skriver inte svenska ”kändisar” (inte sällan politiker) på Twitter att de inte kan förväntas svara alla som frågar dem om något. Det är alltså inte världsstjärnor utan mer ”relativt-okänd-riksdagsman-i-trafikutskottet”. Att ens kalla dem kändisar är att dra det långt, men själva menar de sig vara så upptagna att de helt enkelt måste göra sig ännu mindre tillgängliga. Skriver man något och får respons väljer man att ignorera. Inte en gång utan nästan jämt.

"Jag har tappat mitt lösenord!"

Serietecknaren Scott Adams, Dilberts skapare, publicerade sin e-post-adress i Dilbert-stripparna och svarade i alla fall under många år personligen på alla meddelanden. Kanske gör han det fortfarande. Hinner han hinner rimligtvis både kommunsekreterare och administratören på Nisses Företag AB.


Jag mejlade till producenten för The Minimalists podcast som jag nämnt tidigare i den här bloggen. Jag hade en teknisk fråga om deras RSS-flöde och såg ingen annan råd. Enligt hemsidan har podden haft över 50 miljoner nedladdningar och hans mejladress nämns i varje avsnitt, så jag skulle bli förvånad om det inte plingar några hundra gånger om dagen i hans dator med brev från okända människor. Han svarade mig efter ett par timmar.

Vad vill jag då med detta – gnälla för att jag blivit ignorerad? Kanske, men främst vill jag vända det till något positivt. Jag och alla andra som stör sig på detta (och hittills har jag inte träffat någon som inte gör det) borde ställa krav. När mejl lämnas obesvarade – skicka dem igen med en fundering om de haft mejlproblem eftersom de inte svarat inom rimlig tid. Vänta ett dygn och skicka därefter en kopia till en chef, ju högre desto bättre. Är det privata företag – undvik dem. Anlita sådana som svarar!


Kommunala tjänstemän kan vi tyvärr inte välja bort, så där får vi jaga. Politiker kan vi åtminstone teoretiskt välja bort, men innan dess kan vi vara tydliga med att vi inte nöjer oss. Jag menar inte att varje enskild politiker ska behöva svara på frågor från just mig varenda dag, men vi betalar ändå deras lön. Det är inte för mycket begärt att de förklarar sina beslut.

17 kommentarer:

  1. Det borde finnas en "kommunikatör" (ett jobb jag aldrig hört talas om tills för ett år sen) som kan svara på alla mail. Läste att det finns hela 89st bara i Uppsala kommun.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med 89 medarbetare som har till uppgift att kommunicera vore det fan om de inte skulle lyckas. När det gäller småföretag och enskilda personer förstår jag att trycket kan bli större, men inte heller de kan krypa bakom bortförklaringar i alla lägen utan att det blir fånigt.

      Radera
    2. Men alltså de kan ju inte kommunicera med vanliga människor och medborgare. De har ju fullt sjå med att skriva debattartiklar, förbättra sin position inom organisationen och lyfta kommunens ansikte utåt genom att delta i manifestationer och dylikt.

      Hur skulle det se ut om de faktiskt kommunicerade med oss, det går ju inte för sig.

      Radera
    3. Jag kan inte komma på NÅGOT bättre sätt att "lyfta kommunens ansikte utåt" (detsamma gäller för övrigt även företag och fysiska personer) än att svara på tilltal, det som förr gick som "vanligt jävla hyfs".

      Radera
    4. Tyvärr det ingår inte i deras arbetsuppgifter och de är underbemannade för att kunna lösa den uppgiften. De skulle behöva anställa 250 kommunikatörer till om de ska kunna kommunicera i några andra kanaler än de som de redan kommunicerar i.

      Radera
    5. Märkligt att mina exempel ovan kan göra mer på en person än ett hundratal kommunikatörer här klarar.

      Radera
    6. Det finns tyvärr allt för många "hittepåjobb" inom våra kommuner. Ingen verkar kunna sätta stopp för detta, då kanske deras eget jobb också ryker...

      Radera
    7. Politiker och samhällsanställda tjänstemän tycks onekligen ha en svårslagen kåranda.

      Radera
  2. Har inte Malmö 100 + kommunikatörer. Tror kostnaden var norr om 3-400K OM DAGEN allt inräknat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Uppsala har 89 har de säkert över hundra.

      Radera
  3. Jag stör mig också på detta beteende hos kollegor eller kunder. Hur jäkla svårt kan det vara att svara inom ett dygn att något inte funkar eller att han eller hon inte hinner med det just nu. Har man autosvar att man är borta förväntar jag mig inget svar men annars om jag ställer en fråga.

    Kommunen eller myndigheter kan man alltid JO-anmäla så får ngn i vart fall förklara varför man inte bemödat sig att svara. Företag som inte bemödar sig att svara kommer jag inte att ha ngn kundrelation med. Vår brf-ordförande är av ickesvarartypen men å andra sidan mailade jag dem senast om en faktura som jag tyckte de skulle ta och eftersom Riksbyggen skulle skicka den till dem så vet jag väl svaret om jag får tillbaka fakturan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett snabbt "Mkt nu, återkommer" hade sparat mycket huvudbry. Problemet är väl att de ofta inte tänkt återkomma ifall de inte har ett positivt besked. Som att "Vi har slutat sälja X" eller "Vi vill inte jobba med dig" skulle vara värre att få än att med tiden märka att det var det de menade.

      JO-anmälningar gissar jag läggs ner snabbare än genomsnittlig polisanmälan, alltså typ direkt.

      Om man har någon slags relation med en "icke-svarare" kan man - om det går - försöka vända på det så att de blir tvungna att svara för att få egen vinning. Typ: "Ville du ha pengarna på kontot eller kontant? Jag avvaktar tills jag vet. Och när jag ändå skriver..."

      Radera
    2. JO gillar inte myndigheter som svarar så sannolikheten är stor att det blir skämskudde för någon ansvarig i verksamheten. Jag skulle säga att sannolikheten är betydligt större för respons än för en polisanmälan.

      Radera
    3. Jag är nog av en liten annan åsikt. Myndigheter och leverantörer javisst, de tycker jag ska svara klanderfritt.

      Själv däremot kollar jag mailen högst en gång om dagen (jag har sällan direktkontakt med kunder). Jag anser att det är *jag* som väljer om jag ska svara på ett mail från en kollega eller inte, beroende på vad ärendet gäller. Bara för att en kollega eller någon leverantör (säljare) tycker att den har tid och lust att maila mig betyder inte att jag varken har tid lust eller skyldighet att svara. Många mail handlar ofta om att någon inte orkar eller har lust att göra sitt eget jobb utan tror att genom att maila mig kan de omgående få svar på sina frågor och hjälp med att göra det som är deras egen uppgift.

      Jag kollar och svara på mail när det passar mig, inte när det passar den som mailar.

      Radera
    4. "Jag anser att det är *jag* som väljer om jag ska svara på ett mail från en kollega eller inte, beroende på vad ärendet gäller."

      Det beror såklart på vad de skriver. Jag förutsatte att de skriver något av värde som kräver svar, för så ser mina mejl ut. Skulle jag skicka en rolig bild till en kompis blir jag inte sur om jag inte får svar.

      Radera
  4. Det är lustigt hur det ofta räcker att kontakta vederbörandes chef, så får man sedan svar väldigt snabbt. Det är märkligt hur vissa bara måste skjuta sig i foten med så enkla missar, eller hur? Då undrar man ju om de missköter allt annat lika mycket.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Går det så långt utgår jag ifrån att det är kassa människor, och även om jag ibland skickat kopia till en chef för att hetsa fram ett svar är det i möjligaste mån slutet på det företagssamarbetet för efter det kommer jag ändå aldrig lita på dem.

      Radera