Stockholms stad med det
miljöpartistiska trafikborgarrådet i spetsen upphandlar förmånscyklar för 45000 anställda.
En del moderatpolitiker går i taket i hopp om att ingen ska komma
ihåg att det här förslaget fanns på bordet redan innan valet, när
det var de som styrde Stockholm ihop med MP.
Kostnaden uppskattas till 100 miljoner.
Vi får väl se om det i vanlig ordning blir ännu dyrare. Det kan ju
tyckas vara behjärtansvärt att få kommunanställda att börja
cykla för både miljöns och hälsans skull, men det är väl ingen
som hindrat dem? En begagnad cykel finns från några hundralappar
och uppåt.
Jag har själv haft ett rätt ansträngt
förhållande till motion och känner många som fortfarande har det.
En sak har jag lärt mig, att det inte går att tvinga på någon ett
intresse. Säkert blir förmånscykeln den avgörande knuffen för
någon, men långt många fler kommer att skaffa denna cykel, inte
för att de vill börja cykla till jobbet utan för att de gillar
idén av att de skulle vilja cykla. Sedan kommer cykeln att stå i
garaget och gnaga på det dåliga samvetet.
Det kanske den hade gjort även om
cykeln hade köpts till fullt pris för egna pengar, men jag tror att
risken varit mindre. Ibland blir det lite mer på allvar om man har
gjort en egen investering, i tid, engagemang och/eller pengar.
En bild från verkligheten.
100 miljoner är väldigt mycket pengar som hade kunnat användas till något helt annat, men det handlar inte bara om det. Att uppfostra sina anställda att cykla ligger klart utanför Stockholms stads kärnverksamhet. Uppmuntra dem gärna genom att skriva i något nyhetsbrev att ”nu har vi byggt ännu fler cykelbanor, det är nyttigt att cykla och en begagnad cykel kostar mindre än ett månadskort hos Sakta Lunk (SL) eller en enda tankning”. Men låt det stanna vid det. Er personal är vuxna människor!
Typ så. På mitt icke statliga jobb har vi något som kallas Personalcykel. Det erbjuds alla anställda och hamnar som en förmån på lönen för de som faktiskt väljer en cykel. Vilken cykel och vad den används till lägger sig arbetsgivaren inte i. Vilket gjort att många som älskar mtb skaffat en sån och är ute kvällar/helger etc, andra skaffat pendlar cykel och många inte gjort något utan fortsätter bila/tåga/bussa till jobbet…
SvaraRaderaJag har inget emot valfrihet, förstår bara inte varför den ska styras, regleras och subventioneras.
RaderaJag vet inte hur mycket den styrs. De gör en upphandling på 100 milj. Om tanken är att alla 45000 anställda ska ta en cykel så bord en ny cykel enligt den upphandlingen då kosta 100Mkr/45000=ca2200 kr. Låter inte särskilt rimligt tycker jag. Verkar mera som att de räknat med att en minoritet kommer välja förmånscykel.
RaderaMen det framgår inte av artikeln utan den får det att låta som att alla 45000 helt plötsligt ska börja cykla med förmånscyklar… Vilket garanterat inte kommer hända. Min anekdotiska erfarenhet är att det snarare är de som redan cyklar som nappar. Och möjligtvis att de som åker kommunalt skaffar en cykel för “bra-väder” cykling… Men inte de som kör bil.
Jag kan inte tänka mig att alla, eller ens en majoritet, nappar på sådana här erbjudanden, så du måste nog dividera med en betydligt lägre siffra.
RaderaJag tror som du att det är få som väljer bort bilen tack vare detta. Och de som gör det hade kunnat göra det precis lika bra utan Stockholm stads hjälp.
Om nu artikeln stämmer så får ju anställda möjligheten till en cykel via bruttolöneavdrag, dvs det ska inte kosta arbetsgivaren något. Det är bara arbetsgivaren som gör upphandlingen (i det här fallet 100Mkr) och förmodligen står på hyreskontraktet och viss administration (dvs hantera löner etc). Men som sagt, artikel är rätt luddig överlag så inte helt lätt att avgöra vad som gäller eller varför de upphandlat just 100Mkr t ex…
RaderaAtt upphandlingen är på 100Mkr behöver ju inte betyda att hela beloppet utnyttjas av de anställda. Om så många anställda vill plocka ut cyklar att det blir >100Mkr vet jag inte vad som händer… (Tror det är rejält osannolikt om du frågar mig…)
Jag håller med om luddigheten. Noterade att politiker av olika färg fick konkreta frågor i sociala medier. Ingen svarade, så de kanske inte heller fattar fullt ut.
Radera" dvs det ska inte kosta arbetsgivaren något." Rimligtvis helt fel då allt har ett pris. Bara det att ingen specificerar i det här fallet. Hur länge ska vansinnet pågå, detta att venska politiker sysslar med a
Raderaallt utom det de borde göra i kärnverksamheten.
RaderaMm, det borde ju vara kärnverksamheten de får betalt för.
RaderaSom anonym kl 10:32 säger, det är inte skattebetalarna som betalar förmånscyklar, det är de anställda själva, men till priser som förmodligen har pressats ner något genom upphandlingen. Samma som bruttolöneavdraget för datorer som både privata och offentliga arbetsgivare erbjöd för 20 år sedan, eller så. Inga konstigheter och inget att gnälla över.
RaderaIngen ifrågasätter att cyklarna kostar pengar. Min ingång är att om privatpersoner vill köpa cykel ska privatpersoner göra det, helt själva utan upphandling från offentlig arbetsgivare som egentligen ska jobba med något helt annat och vars arbetstid finansieras av skattebetalarna. Det är möjligt att det inte innebär "konstigheter" Stockholms stad agerar förmyndare/målsman, men jag förbehåller mig rätten att fortsätta gnälla över det.
RaderaJa, du verkar ju i grunden ogilla väldigt mycket som offentlig sektor gör.
RaderaJag för min del tycker det är helt ok för alla arbetsgivare att erbjuda sina anställda olika förmåner och kanske till och med få friskare anställda på köpet. Jag har jobbat i små och stora privata företag och i offentlig sektor. Den stora skillnaden var väl att i de privata företagen hamnar förmånerna hos ledningen, medan förmånerna i offentlig sektor är ganska små, men riktar sig mer mot bredden, alltså till dem som gör jobbet. Kul ändå att du lyckas bli så berörd av en förmån som Stockholms stad vill genomföra för sina anställda att du kallar det förmyndarskap. Det var nog kul att ha dig som anställd. :)
Anonym: sosse!?
Radera/Christoffer S.
Nej, i grunden gillar jag nästan allt offentlig sektor BORDE ägna sig åt, dvs vård av sjuka och gamla, kollektivtrafik, polisbevakning, utbildning och bibliotek, parkförvaltning... Därför stör det mig extra mycket när de inte klarar dessa uppgifter, särskilt om orsaken är att de bränt pengarna på värdegrundkurser, politisk uppfostran och annat de inte har minsta mandat för. När Agda, 92, inte får plats på vårdboende för att Annika Strandhäll använder taxi som om det vore en kostnadsfri privatchaufför. DET är vad jag ogillar med offentlig sektor, men du behöver inte hålla med.
RaderaRätt fantastiskt att du har en åsikt om hur jag var som anställd ("Människor med fördomar... de vet man ju hur de är."). Det har jag också, och gissningsvis större insikt. Jag tror att en övervägande majoritet av mina gamla chefer (använder ett par av dem som referens fortfarande) är överens om att jag var rak och enkel, pålitlig och lätt att ha att göra med om man behandlade mig på ett korrekt och ärligt sätt.
Christoffer: Jag sätter inte emot.
Jag hatar cykelvurmandet. Varför? Jo, därför att cykelvurmandet går ut över oss gående. Det går inte längre att säkert ta sig fram till fots utan att riskera bli påkörd av cyklar. På vintern prioriteras cykelbanor framför gångbanor vid halkbekämpning. Polisen skiter i att bötfälla de som cyklar på trottoarer. Man lägger cykelbanorna bredvid gatan så att jag med fara för livet måste korsa en cykelbana för att ta mig till övergångsstället. Osv osv.
SvaraRaderaJag håller med. Många cyklister (och nej, inte alla) tycks se sig själva som trafikgudar med rätt att göra vad som helst, cykla över övergångsställen, kasta sig upp på trottoaren och bli "fotgängare" när det blir rött, och cykla på bilvägen trots att det finns en cykelbana någon meter bort "för där cyklar folk så långsamt"... Mm, det är lite så jag känner när de cyklar i bredd i 30 km/h på en 50-väg avsedd för bilar.
RaderaHört av personer som har cykel via jobbet - ej nödvändigtvis Stockholms stad - att de redan nu betalar i intervallet 300-600 kr/mån för en elcykel. Tydligen ingår även viss service i priset.
SvaraRaderaI relation till att betala 20-30.000:- för en egen elcykel så förstår man att de finns de som nappar.
Att det blir fler som cyklar det är klart - är det någon av läsarna som sett strömmen av cyklister på tex Götgatan i Stockholms innerstad en vardagsmorgon vid 08.15? Det är lätt tusentals cyklister per timme, vida överstigande bilister med råge.
Men det är klart, det är långt till tunnelbanans ca 45.000 per timme som passerar Slussen.
Jag har sprungit Stockholm-Sollentuna i eftermiddagsrusningen några gånger och slagits av hur extremt lite cyklar jag ser. Skaffar man elcykel för att använda inom tullarna måste man vara handikappad eller hata motion ;-)
RaderaJa, korrelationen verkar ju vara att ju rödare man röstar i förortskommunerna desto fler (el-)cykelpendlar. Generallt gäller väl att söder om Stockholms innerstad är det mer rött och Sollentuna norr om stan är mer blått.
RaderaOm man skaffar elcykel för innerstadscykling är man väl antingen Jonas Gardell eller den ökände Henrik Arnstad, om de är handikappade eller ej för väl bloggens läsare avgöra....
Intressant, det har jag inte tänkt på.
RaderaArnstad åker väl elskateboard :-)
Och för att kröna hela idiotin ska de förstås alla vara elcyklar, vanliga duger inte längre om man ska vara miljövänlig. Skit samma att varken priset eller miljöpåverkan nödvändigtvis är speciellt förmånligt jämfört med en vanlig, hederlig cykel.
SvaraRadera/Katarina
Jag tänker i min enfald att vanliga cyklar skulle vara mer miljövänliga än att köpa elektriska med miljöfarliga batterier, men så är jag också väldigt bakåtsträvande.
RaderaVore nog bättre om människor betalar för sin egen konsumtion och kommuner lägger sina pengar på skola, vård och omsorg men detta är kanske en galen tanke i dessa tider
SvaraRaderaJag stödjer tanken, galen eller ej.
RaderaCykel på köpet! Fantastisk reklam som lever kvar 20 år senare.
SvaraRaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Ja, det är väl det Dogge är mest känd för. Snubben trodde han var cool...
RaderaDet far mig att tänka pa min mammas gamla faster som i 80-arsaldern fragade min mamma om hon tyckte att hon (fastern alltsa) skulle fortsätta cykla. Det fnissade min mamma och jag mycket at. En riktig krutkärring!
SvaraRaderaOch jag tycker som Sparo, ägna sig at kärnverksamheten är vad de borde göra.
/Annika
Jag hade en moster som inte kunde cykla på slutet, balansen gjorde att hon ramlade lite för ofta. Och som hon led av det!
Radera