En läsarfråga i Amelia fångade min uppmärksamhet:
”Hej Gunilla, vi är verkligen ingen fattig familj men vi har heller inget överflöd. Barnen får märkeskläder ibland, men bara om det är på rea. Det har aldrig varit ett problem förrän dottern började på ny skola i höstas. Hennes nya klasskompisar kommer från 'bättre' familjer och de får allt de pekar på. Hon är helt knäckt för att vi inte har råd med den livsstilen och hotar med att sluta gå till skolan.
/Maria”
Psykoterapeuten ger goda råd, att
förklara de ekonomiska förutsättningarna för dottern, att lära
henne om pengars värde och att märkeskläder inte är hela världen.
Men (förutsatt att dottern talat sanning och inte i själva verket
blir mobbad och slagen dagligen) här tycker jag att brevsvararen
kunde gått på betydligt hårdare och adresserat det verkliga
problem – föräldrarna och deras bristande uppfostran.
Tyvärr framgår inte åldern på
barnet, men eftersom hon tycks fixerad av märkeskläder vågar jag
gissa på någonstans mellan 10 och 13. I värsta fall ännu äldre
och i så fall är problemet ännu värre. För här gäller det att
dra i nödbromsen innan föräldrarna har skapat ett kravmonster som
kommer att känna sig förfördelad hela livet.
Till att börja med är det bra om
föräldrarna tar till sig expertens råd om att förklara hur pengar
funkar, men det är ett arbete de borde ha satt igång för länge
sedan, redan före skolåldern. Det är inte rimligt att
mellanstadiebarn går runt och tror att deras familj kan köpa exakt
allt andra familjer kan, bara viljan är tillräckligt stark.
Den andra delen i min kritik mot föräldrarna tar psykoterapeuten upp på slutet:
”Lyssna vad dottern tycker är jobbigt med att de andra har pengar och kläder som hon inte har. Prata om att pengar och kläder inte handlar om vem hon är som person. Utforska om det finns elever i skolan som har andra intressen och stilar. Ta reda på hur hon tänker kring det.”
Med andra ord: Hur kommer det sig att
er dotter blivit en ytlig och osäker människa utan personlighet och som
invaggats i villfarelsen att vilka märken hon har på sina kläder
är viktigare än hur hon beter sig och att hon klarar av att stå
upp för sig själv?
Brorsan?
Den här ungen (och alla andra) kommer att möta så mycket större utmaningar i livet och just nu tycks hennes verktyg att möta dessa vara helt obefintliga. Vad har föräldrarna gjort för att ens få kalla sig föräldrar, mer än att föda och ge barnet mat? Häpnadsväckande uselt föräldraskap!
Jösses.
SvaraRaderaDet här inlägget är borde förevisas som ett skolboksexempel på hur det låter när någon som aldrig haft barn tror sig förstå både uppfostran och barns sociala verklighet.
Du kallar ett barn i övre mellanstadie-/tidiga tonårsåldern för ett ”kravmonster”, ”ytlig” och ”utan personlighet”. Det är anmärkningsvärt att du gör detta utan att ens reflektera över att det du beskriver är ett helt normalt utvecklingsstadium. Barn i den åldern orienterar sig mot gruppen. De jämför sig. De söker tillhörighet. Märkeskläder, statusprylar och yttre symboler blir social valuta (precis som väldigt mycket annat) just därför att identiteten håller på att formas. Det är inte ett tecken på misslyckad uppfostran – det är grundläggande utvecklingspsykologi. Din "analys" bygger på någon föreställning om att ”rätt” föräldrar, bara de börjar tidigt nog, kan uppfostra bort social sårbarhet. Som om barn som fått höra hur pengar fungerar innan skolåldern därefter skulle stå immuna mot grupptryck, skam och jämförelser. Så fungerar inte barn, och inte de flesta vuxna heller för den delen. Livet innehåller alltid sammanhang där man plötsligt hamnar utanför normen – och då kan det göra ont, oavsett hur väl man är fostrad.
Det mest konstiga i ditt resonemang är dock att du tolkar barnets reaktion som en karaktärsbrist. Ett barn som blir ledset, frustrerat eller ångestfyllt över att inte passa in är inte ”ytligt”. Det är ett barn som försöker förstå sin plats i ett nytt socialt landskap. Att reducera detta till ett misslyckande hos barn och föräldrar är så oerhört förenklat, och tallar på gränsen till förakt.
Du verkar också blanda ihop lyhördhet med curlande. Att lyssna på ett barn, hjälpa henne sätta ord på sina upplevelser och skilja mellan värde och ägodelar är inte att ge efter för krav. Det är att rusta barnet för en verklighet där denne inte alltid kommer att få som denne vill. Jag skulle verkligen inte säga att jag curlar mina barn – men jag avfärdar dem heller inte med etiketter när de kämpar.
Slutligen är din fråga ”vad har föräldrarna gjort för att ens få kalla sig föräldrar” både respektlös och avslöjande. Den sortens formuleringar kommer ofta från personer som aldrig själva haft privilegiet att följa och även bära ansvaret för att följa ett barns utveckling genom motgångar, identitetskriser och sociala krockar. Föräldraskap bedöms inte i ett vakuum och inte utifrån ett enda uttryck för sårbarhet.
Det du beskriver som ”häpnadsväckande uselt föräldraskap” är i själva verket ett barn i en utsatt situation – och vuxna som försöker förstå hur de bäst hjälper henne. Att du inte kan se skillnaden säger mer om din brist på erfarenhet än om deras föräldraförmåga.
Man kan ha åsikter om barn och barns utveckling trots att man inte själv är förälder. Det är och har nog alltid varit känsligt när barnlösa/barnfria yttrar sig om saker som har med barns uppfostran att göra eller har åsikter om barn i största allmänhet. Det är minerad mark att tycka något när man inte anses ha mandat till det. Att ha egen erfarenhet av att ha varit barn i flera år räcker liksom inte till. Vi har alla varit barn, och har alla egna upplevelser, även om inte alla av olika anledningar väljer att bli föräldrar.
RaderaJag vet inte var jag ska börja i alla galna påhopp :-). Först och främst kan jag väl bara hålla med svaret du fick 11.24. Av någon anledning tror sig en del föräldrar ha ensamrätt på att uttala sig om barnuppfostran (men de har konstigt nog ingenting emot att barnlösa bidrar med skattepengar till barnens utbildning och barnbidrag). Jag har också åsikter om narkotikapolitik trots att jag aldrig knarkat, åsikter om självmord trots att jag aldrig tagit livet av mig osv. Den förälder som inte klarar åsikter från barnlösa tycker jag borde hålla sig undan internet och samhället i stort.
Radera"Du kallar ett barn i övre mellanstadie-/tidiga tonårsåldern för ett 'kravmonster'".
Eeh, nej. Ta av dig offerbrillorna och läs mitt inlägg igen, jag skrev: "För här gäller det att dra i nödbromsen innan föräldrarna har skapat ett kravmonster som kommer att känna sig förfördelad hela livet." Förstår du ens skillnaden?
"Du verkar också blanda ihop lyhördhet med curlande."
Känner du till ordet nyans? Det är fullt möjligt att lyssna på ett barn utan att tycka att det är rimligt att barnet inte ska gå i skolan för att hon har fel klädmärken. Och ja, det säger jag trots att jag inte har barn - stäm mig om det känns bättre :-).
Jag är ledsen, men du har inget tolkningsföreträde för världens barn bara för att du har ett eller flera egna. Och det är ju ungefär där ALL din kritik (eller ska jag skriva "kritik" för att använda din egen härskarteknik) landar, att jag inte håller med dig "säger mer om din brist på erfarenhet", "hur det låter när någon som aldrig haft barn tror sig förstå", "den sortens formuleringar kommer ofta från" osv. Fördomsmätaren slog i taket här, men så länge du inte har någon konkret och vuxet formulerad kritik jag kan ta på allvar och som inte bara är ett uttryck för dina förutfattade meningar är du svår att ta på allvar.
Jag tycker det fanns en del poänger i 10:25 ändå, om man kan se bortom fultolkningarna och det aggressiva svingandet (som iofs OP i ärlighetens namn också ägnade sig åt). Jag kan ha åsikter om narkotikapolitik, men om någon som arbetat 10 år på beroendecentrum yttrar sig så tenderar jag att hålla käften och lyssna, samma om jag pratar självmord med någon som försökt 10 ggr på ett år. Men jag förstår också att lyhördhet och ödmjukhet inte riktigt är den här bloggens devis, och tar det för vad det är :-)
RaderaP.S. Ja, jag är själv förälder och det är fan inte lätt, men du måste inte tycka synd om mig för det.
Anonym 10:25. Det handlar inte om sparos brist på egen erfarenhet. Det handlar om hans brist på förståelse , medkänsla och empati, vilket är okända begrepp för honom.
RaderaDet tror inte jag stämmer 100%, tror inte bloggens framtoning är personens framtoning IRL. Det är sällan så. Det här är internet trots allt.
RaderaAnonym 12.18: Jag förstår hur du menar, men tycker att liknelsen haltar. Nu var det inte motsvarigheten till en som jobbat tio år på beroendecentrum som opponerade sig utan snarare knarkaren. För övrigt försöker jag vara både ödmjuk och lyhörd och det händer säkert att jag lyckas, men om utgångspunkten för min motdebattör är att försöka lägga munkavle på mig för att hon vet bäst själv, då får man svar därefter.
RaderaAnonym 13.08: Välkommen tillbaka :-). Jag började undra vart du hade tagit vägen, om du skaffat dig ett liv eller något annat. Men tydligen inte.
Anonym 14.11: Vill man ha en vettig diskussion med mig får man bete sig vettigt själv, men som man ropar får man svar. Den som medelst härskarteknik och helt utan substans kastar ur sig beskyllningar (exempelvis "medkänsla och empati är okända begrepp för honom") förväntar sig förmodligen inte heller ett seriöst svar.
Intressant diskussion; här hettade det verkligen till. Sparo intar en kylig logisk position för att analysera ett problem gällande föräldraskap och presenterar sitt förslag på lösning.
RaderaHan blir genast nedyxad av en anonym typ vars främsta invndning är att han som barnlös inte ska yttra sig om saker han inte begriper sig på inlindat i lite känslomässigt mumbojumbo.
Jag kan se och förstå aspekter hos båda. Det är inte så j-vla lätt att vara förälder och många går med konstant ångest över detta och med monumental oro över att ständigt misslyckas eller inte räcka till. Då kommer någon självlärd förståsigpåare och talar om hur de ska göra som dessutom INTE har barn, då brinner alla säkringarna på en gång.
Nåja, är det något jag är allergisk emot är det alla dessa fåntrattar som börjar varje potentiellt intressant diskussion med att fråga om man har barn (eller snarare näsvist påstå: du har inga barn, va?) och därefter helt avfärda en som mindre vetande eller totalt ointressant.
Mina föräldrar hade en granne som var alkoholist. Ibland hittade han på en massa stolligheter. Hans fru sa då: det går inte att tala om för honom hur han ska göra, han måste få komma på det själv. Lite så är det nog ibland. Kvinnligt och manligt. Jag har ett problem, jag vill bara tala om det men kom för f-n inte med någon lösning...
/bilmek
"Nåja, är det något jag är allergisk emot är det alla dessa fåntrattar som börjar varje potentiellt intressant diskussion med att fråga om man har barn (eller snarare näsvist påstå: du har inga barn, va?) och därefter helt avfärda en som mindre vetande eller totalt ointressant."
RaderaDet är just det. Om det är argumentet man har måste man tänka vidare ifall man vill övertyga mig, och att strössla sin soppa med att de åsikter man inte orkar/kan/vill presentera motargument mot är anmärkningsvärda, stötande eller dumma hjälper inte trovärdigheten. Tvärtom faktiskt.
Oj, nu ger du dig ut på hal is, Sparo. Föräldraskap är inte teori eller åsikter, det är praktik, och ibland är det attans svårt. Bra att konstatera faktum.
SvaraRaderaDäremot instämmer jag nog i åsikten att den förälder som ger sina barn allt de pekar på, för så gör alla andra, den förälderns formar ett barn som sannolikt kommer skapa sig ekonomiska bekymmer i vuxen ålder. Ett barn som kommer fortsätta leva på föräldrarna resten av livet?
Sen är det väl inte bara barn som anser allt sitter i kläderna och prylarna du ska "imponera" med? Finns åtskilliga vuxna som har så kasst självförtroende.
Det lät som barnets bekymmer började i ny skola? Temporärt, sedvanliga identitetsbekymmer i tonår? Eller är det en sån där poppis innerstadsskola som ger enbart glädjebetyg, som föräldrarna köper? Flytta då barnet till en fungerande kola?
Mvh Investeraren
Det är lugnt. Jag har varit på hal is förr och har både skridskor och ispiggar ;-)
RaderaJadå, jag fattar att det inte är lätt alla gånger. Det är också möjligt att läsarbrevet är förkortat så att det faktiskt innehöll självrannsakan, men det lät väldigt mycket som "Nu har mitt barn problem och vad tänker samhället göra åt det?!".
Det finns absolut vuxna med samma problem, de försvinner inte bara för att man uppnår en viss ålder.
Att bekymren började i den nya skolan beror antagligen på att barnet inte var fattig (relativt sett) i den tidigare. Att flytta barnet igen tror jag inte är en lösning, det döljer möjligen symptomet på "sjukdomen".
Jo, det är väl lite som en "sjukdom", allt detta konsumtionsberoende. Jag skulle själv ha råd med ett vidlyftigare leverne. Men varför? Blir jag tex lyckligare av ett hus som är dubbelt så stort som jag faktiskt behöver? Nej. Får man en "kick" av själva köpet? Ja, sannolikt ett kortfristigt rus. Likt knark.
RaderaJag har kommit till ett läge att jag ser själva köpet som ett bekymmer i sig. Då ska man hålla på att kolla och jämföra, och ska du byta ut något får du en försäljning att göra också. När det gäller hus är det väldigt mycket jobb med både köp, försäljning, flytt och eventuell renovering.
RaderaJag håller helt med Sparo. Föräldrar abdikerar sitt föräldraansvar allt mer och den skitnödiga PK-maffian fortsätter att försvara att alla ska ha rätt till allt och aldrig bli kränkta. Barn mår mycket bättre av att så tidigt som möjligt inse att de inte kommer att få allt och att verkligheten är att universum skiter i dem.
SvaraRaderaDet är många kunskaper som man får vare sig man vill eller inte, och som regel gör det ondare ju senare den kommer.
RaderaÄndå goda råd i artikeln. Att prata ekonomi och att alla har olika förutsättningar tror jag är viktigt.
SvaraRaderaSka bli intressant att se hur vi hanterar liknande situationer om 10 år. Problemet jag ser är att vi har möjlighet att skämma bort rejält, men vill inte. Så får försöka uppfostra ordentligt om ekonomin och pengars värde på ett sätt så att ungarna vill lägga pengar på annat.
Absolut, bra tips. Jag tycker bara att hon kunde ha spetsat till det lite.
RaderaDet är säkert svårt åt det hållet också. Jag hörde någon rik kändis (kan ha varit Paul McCartney) som ville lägga barnens veckopeng på en okej nivå. Han kunde säkert ha kollat med grannarna och så lagt till en nolla, men såg en poäng i att inte heller lägga sig för högt.
Långt ifrån McCartney nivå i åtanke, med mycket högre möjlig konsumtion givet våra referensramar från uppväxten.
RaderaVill egentligen bara försöka få barnen att inte falla offer för konsumtionshets för att bygga falska fasader och ”köpa in sig i grupper”. Istället våga sticka ut och vara sig själva etc.
Vet att det är möjligt, har några förnuftiga tonåringar i släkten som snarare hånar de som köper märkeskläder för att vara idioter som lägger pengar på fel saker. Men det har snarare varit nödvändigt pga mer begränsat ekonomiskt handlingsutrymme i de familjerna, men god uppfostran var ju såklart viktigast.
Det låter klokt resonerat.
RaderaEn som fostrat fem barn (alla vuxna) tycker det verkar vara mer 'fel' på övriga föräldrars uppfostran än de som skrivit till Amelia. De som ger sina barn allt de pekar på alltså, de förtjänar kritik mer än de skrivande.
SvaraRaderaMina barn har aldrig fått allt de pekat på, alla utom en (funktionsnedsatt pga sjukdom) har utan undantag försökt sig på 'alla andra får x och/eller y' men då har vi förklarat att vi inte tror på det.
Att ett barn känner så är inget konstigt och statusjakten börjar allt tidigare vad det verkar från min horisont. När mina barn födda på 1970-talet klagade var det om att nån i klassen hade en flashigare cykel.
Men min yngsta född på 1990-talet berättade under och efter gymnasiet om barn som bodde hemma gratis, försörjdes av föräldrarna och t ex använde deras bil även när de börjat jobba. Chockerande i mitt tycke men det verkar vanligt idag.
Såna förändringar beror inte på enskilda föräldrar, barn, skolor, stadsdelar osv. Det hänger ihop med samhällets förändring, bostadsbrist inte minst.
Sammanfattning: både Sparo och anonym 10:25 har vissa poänger. Läsarfrågan är även i mitt tycke konstig, hoppas för familjens skull att de har andra vettiga personer i sin närhet att rådfråga.
Nu åter till forskning och författande, till en tid när livet verkar ha varit både enklare och svårare än vi som lever idag kan tänka oss. /Annette
Ja, att ge sina barn allt de pekar på kan vara det värsta man kan göra, och det är säkert mycket mår statushets nu än på 1900-talet. Några blir som de ska även med dåligt föräldraskap och några blir dåliga utan att det borde finnas skäl.
RaderaJag tror att det är väldigt viktigt att sätta gränser och hålla sig till dem. Ge en fast månadspeng och när den är slut kommer det inte mer pengar förrän nästa månad. Lär man barn att de i alla fall ibland kan tjata sig till mer kommer man att få det tjatet och då är det helt och hållet föräldrarnas egen skuld.
Det är fullt möjligt att Anonym 10.25 hade poänger. Tyvärr dränktes de effektivt i hatet mot mig, annars kanske de hade varit intressanta att ta del av.
Jag tycker det inlägget var väldigt sakligt och beskriver nog vad väldigt många tycker om din text. hur kan du ta det som "hat mot dig" när du väljer att vara så pass spetsig i dina egna formuleringar? Personen säger väl egentligen bara att hen tycker att du har fel i det du skriver och förklarar varför samt att din formulering "vad har föräldrarna gjort för att ens få kalla sig föräldrar" är provocerande, vilket jag också tycker att den är.
RaderaFör att uttrycka det enkelt: Kritisera gärna det jag säger i sak, men den som använder argumentet att du som barnlös fattar ingenting och räknar med att därmed vinna diskussionen på walk-over kommer att bli förvånad.
Radera"Personen säger väl egentligen bara att hen tycker att du har fel i det du skriver och förklarar varför".
Den första delen är vi helt överens om att hon uppfyllde. Den andra delen har jag helt missat trots att jag läst kommentaren flera gånger. Istället kryddades med citattecken på ett härskartekniskt fult sätt samt med formuleringar som "Den sortens formuleringar kommer ofta från personer som ...".
Att min fråga upplevdes som provokativ köper jag, men du såg att det var just en fråga? Jag har inte fastslagit att föräldrarna inte gjort något annat. Till skillnad mot Anonym 10.25 försöker jag utgå ifrån det jag kan läsa mig till utan att tolka in en massa utöver det. När jag exempelvis gissar att barnet är 10-13 betonar jag att det är just en gissning.
”Till skillnad från 10.25 försöker jag utgå från det jag kan läsa mig till”
RaderaÄr det inte precis det som är problemet? Att du tolkar en situation (beskriven i Amelia!?) och landar i slutsatsen fullständigt uselt föräldraskap? Både du och 10.25 drar alldeles för stora slutsatser av alldeles för lite samplesize
Det ligger i betraktarens öga, men själv tycker jag att det är stor skillnad på
Radera"förutsatt att dottern talat sanning och inte i själva verket blir mobbad"
och
"Den sortens formuleringar kommer ofta från personer som". Det ena är att ta höjd för att inte ha hela sanningen, det andra är ett sätt att skapa en sanning. En skillnad till är att jag inte kan be om kompletteringar från frågeställaren i Amelia medan Anonym 10.25 hade kunnat komma med en öppen fråga om vad jag menat ifall det var oklart, istället för att försöka klistra en åsikt på mig utifrån vad andra med liknande formuleringar menat samt kalla mig respektlös och oerfaren bara för att hon inte orkar/vill ta reda på vad jag menar när hon inte förstår.
Jag har inte själv barn men genom årens lopp så har jag haft insyn i olika familjer eftersom föräldrarna är vänner till mig. Tydligt är det att de som sätter gränser för vissa beteenden och inte ger ungarna allt vad de pekar på, har de mest charmiga och roligaste ungarna som jag gärna tillbringar tid med. De få andra ständigt otillfredsställda fast de får mycket, är inte lika roliga att ha att göra med.
SvaraRaderaJag tror att det ligger mycket i det. Jag är glad att jag kunde ha en dialog med mina föräldrar, men också att de satte upp regler som de höll hårt på. Antagligen blir det pusslet svårare om man har styvmamma, plastpappa, halvsyskon och annat krångel som jag lyckligtvis slapp.
RaderaVarför läser du ens Amelia? Det är väl en tidning för kärringar?😁
SvaraRaderaJag visste inte att det fanns tidningar eller åsikter man inte fick ta del av om man tillhör en viss grupp. Jag tror på att samla kunskaper genom att lyssna på så många som möjligt.
Radera10.25, yada, yada, alla som inte har en fil. kand. i barnpsykologi eller egna barn göre sig icke besvär, citattecknet är väldigt slitet troligen.
SvaraRaderaEfter att ha läst både dina bra tankar och andras bra tankar så känner jag att jag inte kan tillföra mycket med än denna fråga. Varför läser du Amelia? Är det så att herr Sparo har en dold machokistisk sida han inte avslöjar för sina läsare?😂
SvaraRaderaJag hoppas du kan uppskatta humorn och icke-allvaret i detta inlägg🙂
Sköt om dig, och bina när säsongen kommer igång! Rekomenderar fortfarande nordiska bin!🙂
Jag minns faktiskt inte, men jag ser att Expressen är med i länken så förmodligen skummade jag denna kvällstidning, det händer med ojämna mellanrum, och såg rubriken där.
RaderaJag trivs med mina buckfastbin :-)
Du har rätt i inledningen men buckfast... Hmm nä där har du fel!🙂
RaderaMen tack för allt nöje med att följa din bi-odling!🙂
Sköt om dig och fortsätt göra det du gör! Tror många mår bra att läsa om det!🙂
Jag gissar att alla biraser har sina fördelar och buckfast är trots allt framtagna för att de är lättskötta och inte svärmar så lätt, så jag tycker inte att man kan avfärda dem så lätt.
Radera"Aimed to develop a strain that would be resilient to pests and diseases yet gentle and productive".
https://beekeeping101.com/buckfast-bees/
Just idag verkar en del snarast ha mått dåligt av att läsa, men jag bjuder på det med ;-)
Nej, jag här läst på en massa. Men tycker man skall sköta våra nordiska bin. Det är som att göra en investering där man vet att man kan få någon procent bättre istället men man vill stödja syftet!
RaderaNu var det verkligen inte mening att skapa diskussion gällande detta, utan bara skämtsamt jävlas lite🙂
Men med tanke på hur väl du verkar sköta om din biodling tycker jag du bör kolla in detta lite mer, det ger ju 30-50 kr mer per burk om du marknadsför det på rätt sätt!🙂 samt nuförtiden är dom sjukt snälla och vill inte svärma så mkt!
Jag ser gärna en mångfald, att det finns nordiska, italienska, krainer och buckfast. Så fort det kommer ett hot mot biodling, sjukdomar, parasiter eller en kombination, kan vi lära oss mer genom att se hur olika raser tacklar problemen.
RaderaJag har barn. Det betyder inte att jag är expert på barn. Faktum är att jag nog är lika mycket, eller lite, expert som en barnlös person. För jag vet inte hur det är att ha endast ETT barn. Eller sju. Jag vet inte hur det är att bara ha barn av ett visst kön ( många gör skillnad i uppfostran av barnen om det är pojkar respekt flickor), inte hur det är om de är födda jättetätt (det har styrts genom föräldrapenningen att ha barn födda inom 15 månader, låter hemskt jobbigt tycker jag), eller att ha en sladdis.
SvaraRaderaJag vet inte hur det är att uppfostra barn långt ut på landet. Inte heller hur det är att ha barn i en lägenhet. Inte hur det är att ha ett barn med ett gravt handikapp. Och styvbarn och halvsyskon har jag ingen koll på alls. Det är massor av situationer med att ha barn som jag inte har koll på. Så varför ska jag ses som ”expert” bara för att jag har några själv?
Jag är inte ens expert på mina egna barn! Ibland tror man att man vet var man har dem, dvs hur de ska hanteras i vissa situationer, men det kan krascha totalt iallafall!
Men på något vis verkar det bli folk av dem ändå.
Jag fick en gång frågan av ett av barnen om vi är fattiga! Det var i mellanstadiet tror jag. Frågan kom säkert upp eftersom det fanns klasskamrater som var väldigt skrytiga med allt möjligt; resor, bilar, vissa fritidsintressen mm. Till saken hör att varken jag eller min partner har något fancy jobb, våra jobb är dessutom svåra att förklara ( till skillnad från tex läkare, programmerare eller lärare).
Det blev en lektion om privatekonomi - hur det kommer sig att vi bor där vi bor, har den bil vi har och gör de resor vi vill. Förutom jobb och fritidsintresse. Med orden ” vi behöver inte skryta med det vi har, vi gör det vi gillar men om det är något speciellt du saknar så säg det så ska vi se om det är något som behöver ändras på”. Sen blev det inte mer med det. Mer än att när valet till högstadiet skulle göras så såg barnet till att slippa skrytmånsarna.
Men som tidigare sagts, mellanstadiet kan vara en tuff tid. Särskilt för en ny person där de andra inte har koll på dem. Och det lättaste sättet att dölja sin egen osäkerhet är att trycka ner någon annan. Och det lättaste sättet att hitta något att trycka ner dem med är utseendet - kan vara kläder, ögonfärg eller att en kille har en rosa cykel.
Spargrisen
Det är mycket man inte är expert på, och jag blir nog mer skeptisk till någon som faktiskt presenteras som expert. Förresten har jag läst att barn uppfostrar sig själva på internet nuförtiden ;-)
RaderaMycket bra lektion, den var det nog många som behövde!
Absolut, jag betvivlar inte att det är svårt att vara barn, jag har förstahandsinformation där eftersom jag också har varit barn. Men med det sagt tror jag att er privatekonomilektion hade kunnat göra underverk för den aktuella brevskrivarens barn.
När man har föräldrar, syskon, hund, katt eller guldfisk, blir man expert då, exempelvis, på föräldrar eller hundar?
RaderaJag är benägen att säga nej. Jag har t ex katt och är definitivt inte expert. Däremot förbehåller jag mig rätten att ha åsikter om katter, men även om guldfiskar, ett husdjur jag aldrig haft.
RaderaOjda Sparo, där gav du dig in i ett getingbo. Det finns tydligen de som tycker att man inte far ha en uppfattning om man inte upplevt detsamma som de själva.
SvaraRaderaOch jag haller med dig i ditt inlägg. Ungar idag är alldeles för bortskämda. Var pa Ikea häromdagen och passade pa att äta lunch där i restaurangen. Skrikande ungar som inte en enda förälder försökte tysta.
Själv växte jag upp under modesta förhallanden och lärde mig att vara sparsam. Jag t.o.m. sparade lördagsgodiset sa att det skulle räcka längre. Tydliga regler kommer man langt med. Det gjorde att jag kunde bli FIRE betydligt tidigare än manga andra. Men visst, det var lättare förr innan internet fanns.
De som växer upp nu har större krav. Det är bara att läsa sociala medier, för att se att det hackas till höger och vänster pa allt möjligt fanigt. Dessutom verkar folk som har en telefon fastväxt i handen inte läsa och första, eftersom det är sa manga som fastnar i trafiken trots att det varnats för det. Var verkligen alla tvungna ut och köra bil? Och jag ler lite för mig själv när jag läser om alla som fastnat pa flygplatser pga snö. Inte kul, jag fattar det, men om man reser med barn far man väl för fan halla lite koll. Här är en som gillar läget: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/k0JlxA/simon-har-inte-haft-nagon-el-pa-12-dagar
Ja, det blev en liten utvikning pa slutet. Sorry.
/Annika
Jag räknade faktiskt med det. Det finns tre grupper man aldrig kan kritisera utan att helvetet bryter lös: cyklister, narkomaner och föräldrar.
RaderaInternet har säkert ställt till det för föräldrar. Inte minst för att varenda knäppisförälder nu kan få stöd i sitt krig. Ta en titt på Familjelivs forum och du kommer att undra varför det inte redan är världskrig med tanke på att det finns så många föräldrar i världen :-)
Ja, Simon verkar vara en skön snubbe som inte hetsar upp sig.
Och för den som vill missförstå menar jag inte att alla föräldrar är knäppisar, men det finns en del multitaskare där ute som klarar av att samtidigt både vara föräldrar och knäppa.
RaderaTvå problem som är svåra att hantera som förälder idag som inte fanns för säg 20 år sedan är optimeringen av algoritmer på internet och att skolan/samhället lär ut att du förlorar på att spara.
RaderaMed sparandet menar jag att om du ex får slut på pennor eller motsvarande så måste de som har dela med sig och den som inte delar blir straffad snarare än den som slarvat bort sitt.
Internet vi (alla som är myndiga+ idag) växte upp med finns inte längre. Visst vi kunde hitta hemsidor med olagligt material och saker som barn inte ska se, men idag är alla algoritmer optimerade mot konsumtion och dopaminkickar (då appen/hemsidan har dig som produkt). Testa bara att göra en ny profil på youtube (sätter du låg ålder blir det värre) i incognito-läge och kolla på suggested videos och se hur många du står ut med..
Men med allt det sagt, föräldrar som bara skyller på andra istället för att försöka lära/skydda sina barn får sällan så trevliga barn.
Ps. Tycker sparo och anonym 10.25 har ungefär samma argumentationsteknik men gillar inte varandras åsikter.
Lär skolan ut att man förlorar på att spara? Varför då och med vilka argument?
RaderaDet som brukar efterlysas hos föräldrar är att skolan överhuvudtaget behöver snacka mer privatekonomi. Jag är försiktigt skeptisk till det, men det är delvis en annan diskussion.