När man är en glad pensionär

Fler än jag har eller har haft släktingar som gått i pension, men som trots det alltid är upptagna. Jag har misstänkt att de egentligen inte har fullt upp, men för att intala sig själva eller andra att de inte håller på att avveckla livet vill hålla illusionen av ett stressigt liv uppe. Eller att de upplever att en halvtimmes arbetsuppgift per dag innebär fulltecknad kalender.

Nu är jag inte säker längre. Jag la ner firman tidigare i år och tänkte att även om mina somrar alltid är stressiga ska det bli lite lugnare i år. Men nej, jag tror aldrig att jag känt mig så stressad. Ständigt på språng och ändå med en gnagande olustkänsla av att jag hela tiden borde göra mer och något annat.

Jag har haft bikupor på tre ställen i sommar och även om de inte är hemma behöver de tillsyn. Nu t ex har jag tio kupor i fjällen där de förhoppningsvis ska hämta nektar till ljunghonung, och varje vecka måste jag dit för att se att de har lagom mycket plats i kuporna.

Det här innebär en annan utmaning. Eftersom bin flyger på dagtid är det bäst att inspektera kupor mitt på dagen då det är minst antal bin hemma. Flyttning eller sammanslagning av kupor ska istället ske nattetid när alla bin är inne. För biodlaren innebär det ibland dygnet-runt-jobb.

Så är det honung. I källaren har jag tunnor med honung som ska röras varje morgon och kväll tills de är färdiga för att tappas upp på glas, och när tiden är inne måste det göras skyndsamt innan honungen blir för trögflytande. I biodlarverkstaden har jag honung i ramar som står på tork. När de är tillräckligt torra (och det kollar jag med en refraktometer) ska de slungas för att sedan också hällas upp i tunnor som ska röras.

Honung på tork.

Men det är inte bara biodling på agendan. Jag försöker ju odla grönsaker också, och även de behöver kärlek. Odlingslådorna ska vattnas, ogräs rensas och grönsaker skördas och tas om hand. Och vid sidan av den odlade maten hämtar jag bär i skogen, det är en annan sysselsättning som måste göras när bären är klara och inom ett begränsat tidsfönster. I år försöker jag bärga 40 liter blåbär, som ska plockas, rensas och frysas in. Varje tur i skogen resulterar i 4-5 liter så det blir ganska många turer innan det är färdigt.

Många byggprojekt som jag tänkt på under vintern ska realiseras på sommaren. Inte nödvändigtvis precis i juli, men i hus utan värme och med begränsad belysning är det praktiskt att göra det när dagarna är långa och varma.

Det för mig in på nästa punkt. Jag behöver hjälp med en del saker, särskilt när det kommer till bilar och byggnation, och när har folk tid att hjälpa kompisar? På sommaren. Och får man hjälp gratis eller till kompispris kan man ju inte börja med att ställa krav på tidpunkt, istället får man i möjligaste mån släppa allt annat och hugga i.

Sist men inte minst slutar inte resten av ens åtaganden vid högsäsong för något annat. Katterna ska ha mat och uppmärksamhet, räkningarna betalas, huset städas och relationer upprätthållas. På motionsområdet är min vanliga rutin tre löprundor per vecka. Just nu är jag nöjd om jag kommer mig ut två gånger, och av tidsbrist sällan mer än en mil. Ibland snörar jag på mig skorna vid 23-tiden och om jag då varit igång sedan gryningen undrar jag om det är någon friskvård inblandad eller om det bara är sjukt.

Jag klagar inte (jo, nu har jag väl gjort just det i ett helt blogginlägg). Det flesta av aktiviteterna är självvalda. Jag undrar bara när det där softa pensionärslivet ska kicka igång. Eller om.