Jämför kreditkort – sponsrat av Kortify.io

Det är mycket att tänka på när man ska skaffa kreditkort – årsavgift, effektiv ränta, valutapåslag, uttagsavgift, antal räntefria dagar, möjligheter att samla bonus och lite olika villkor som rabatter och vilka försäkringar som ingår. Jag vet inte vad jag har för diagnos, men jag kan jämföra produkter i flera dagar. Det gäller inte bara kort och banktjänster utan allt från löparskor till hemelektronik och olika typer av abonnemang.

För att spara tid och rädda min mentala hälsa är jag därför beroende av jämförelsesajter som kan göra åtminstone den första gallringen. När det gäller kreditkort har jag inte sett någon som gör det bättre än dagens samarbetspartner Kortify.io. De gör jämförelsen med AI och det är ju just råa fakta AI ska användas till. Sedan får du som potentiell kreditkortskund göra din egen bedömning.

Ni som följt mig vet att jag i princip aldrig förespråkar lån, men även om kreditkort innehåller den möjligheten är det ingenting som säger att man behöver utnyttja lånedelen. Genom att betala hela fakturan varje månad klumpar du bara ihop kostnaderna månadsvis och slipper helt att betala ränta.

Men väljer du att använda kreditkortet som krockkudde för din privatekonomi är det helt upp till dig. Det är det som är bra med Kortify. Här kan du som kund välja kort efter dina kriterier. Är obefintlig eller låg årsavgift viktigt för dig sorterar du på den parametern. Är det istället hög cashback, ett kreditkort optimerat för utlandsresor eller något helt annat som är viktigast sorterar du efter det. Precis som med allting annat finns inget heltäckande facit eftersom vi alla tänker olika. T ex har Kortify sorteringskategorin loungetillgång.

För egen del kan jag inte tänka mig någon mer meningslös nytta av ett kreditkort än ”tillgång till exklusiva flygplatslounger världen över”, men någon annan skulle garanterat betala dyrt för att få vara kung i flygplatsbaren. Jag dömer (nästan) ingen.

Kortifys jämförelsetjänst är helt gratis och rekommendationerna baseras på fakta, uppdateras dagligen och ingen bank kan köpa sig bättre plats i kön. Kortify.io tillhandahåller underlaget, du väljer kort. När du gjort ditt val ansöker du enkelt direkt från sajten.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Kortify.io, men åsikterna är mina.

Sillsallad i kolan

Det lackar mot jul, säsongen då traditioner trumfar allt. Några grejer bara ”ska” man ha, vilket leder till att priserna blir därefter. Jag läste nyligen att ansjovis blivit en bristvara så att julbordets Janssons frestelse är i fara.

Självklart är fenomenet inte obekant i Norge, landet där man handlar först och (ibland) frågar efter priset sedan. Detta ger mjölkchoklad av typen Freia Julemiks ett kilopris på 848 kr! Vanlig mjölkchoklad kostar 324 kr (i Norge, jag hittade den snabbt för 139 kr i Sverige), också sinnessjukt dyrt, men klart mindre än hälften.

Vi vet alla varför de tar 848 kr kilot för chokladen – för att de kan. För att en hel del kommer att slänga ner påsen i vagnen för ”annars blir det ingen jul”. Andra kommer att köpa den på en annan kedja för 500 kr/kg och intala sig själva att de i själva verket har sparat (eller till och med tjänat) pengar på att inte handla där den var som dyrast.

Faktum är att det blir jul om en månad utan Freia Julemiks, Aladdin, Janssons och en massa annat. Om de varor vi är vana att köpa är snordyra eller inte finns kan vi tryggt hitta på nya traditioner. Människor kan väl inte vara så extremt lättledda att de kan inbillas att julen bygger på en matvara av ett särskilt fabrikat? Är inte julfirandet starkare än så går det helt fint att göra som jag – bojkotta hela skiten.

Du betalar talfruns resor

Talmannen Andreas Norlén har tagit med sig frun på tjänsteresor och låtit skattebetalarna stå även för hennes reskostnad trots att hon inte haft någon officiell funktion. Detta har hänt både på utlands- och inrikesresor.

Nej, fel bild!

Här är han!

Det låter ju helt galet, men är tydligen okej om det finns ”särskilda skäl”. Gissa vem som bestämmer om det gör det – talmannen! Så Norlén beslutar om Norlén ska få slösa skattepengar på att han tycker att det känns bra att ha med frugan på jobbet. I några av fallen har detta ”särskilda skäl”-godkännande skrivits under i efterhand och det blir åtminstone svårt att rättfärdiga för talmannen.

Om vi droppar teatern fattar han såklart att han gjort fel, men räknade väl iskallt med att antingen ingen skulle upptäcka det eller att det inte skulle få några följder om han blev avslöjad. Det första sprack. Möjligen hade DN tänkt suga på den här karamellen till närmare valet, men att Moderaternas retorik om DN som en aktiv vänstertidning fått dem att fyra av kanonen redan nu.

Vilket leder till nästa punkt. Kommer det att få några följder? Knappast juridiskt. Ni hör ju själva, talmannen beslutar vad talmannen får göra. Då återstår opinionen. Jag kan inte tänka mig att Moderaterna kommer att tappa röster på detta? Det är så långt till valet att folk hinner glömma, och ska man rata alla partier som beter sig oetiskt kan man aldrig rösta, för det saknas ju inte precis exempel på mygel från oppositionen.

Det var väl Churchill som sa att demokrati är det minst dåliga system vi kommit på, men då undrar jag om det kan kallas för ett demokratiskt system när makthavare satts att kontrollera sig själva. Och så media då, men eftersom deras största inkomstkälla i många fall är skattefinansierat mediestöd beslutat av politikerna de ska kontrollera blir även det rätt tandlöst. Då återstår väljarna, som kan fälla dem vart fjärde år, men hur bra tycker ni det funkar? Och på toppen av allt har Sverige mage att kasta skit på andra länders bristande demokrati!

Parkera gratis vid sjukhus

Det är skit att det ska kosta så mycket att parkera vid sjukhus! Helst hade jag sett att den som betalar en patientavgift får stå gratis med bilen utanför, men det lär inte hända. Det är inte bara kostnaden som stör utan att det är ett orosmoment i en stressad situation. Själv vägrar jag att använda parkeringsappar och särskilt när man parkerar vid sjukhus är det svårt att veta hur lång tid man ska stå där.

Men det finns lösningar, åtminstone om sjukhusbesöket inte sker i panik utan kan planeras. Jag har varit en hel del på Danderyds sjukhus och Karolinska sjukhuset i Solna, lite som patient, men mest som anhörig chaufför. Vid bägge sjukhusen kostar det 30 kr/timme att parkera, vardag som helg, dag som natt.

Danderyds sjukhus ligger några hundra meters gångväg från Mörby Centrum där man får stå gratis två timmar på vardagar, tre timmar på helgen. Inte tillräckligt för ett besök på akuten, men en bokad tid borde klaras. Har man en chaufför kan patienten köras till sjukhuset, därefter parkerar man och efter ett par timmar parkeras bilen om.

T-banan – alternativ parkeringsplats.

Karolinska är lite knepigare, men vid Solna Kyrka, c:a 500 meters gångväg från Karolinskas huvudentré, får man stå två timmar med P-skiva. Skivan ställs på nästkommande hel- eller halvtimme, så om du kan tajma ditt besök betyder det i praktiken att du får parkera i två timmar och 29 minuter.

Själv hade jag en kompis med boendeparkering fyra kilometer från KS och under kontorstid brukade både han och hans bil vara på jobb, så då kunde jag stå där. Och ja, jag inser att det inte lönar sig om jag räknar promenaden som ”arbetstid”, men för mig är promenader inte arbete utan en lågintensiv träningsform med meditativa inslag.

Och viss spänning.

Går det att parkera gratis vid besök på sjukhus i Stockholm kan man antagligen göra det i hela Sverige. Detta spartips gäller förresten inte bara sjukhusbesök. Vart jag än ska där det finns risk för P-avgifter tar jag reda på var närmaste köpcentrum finns. Där finns nämligen också gratis parkering. Detsamma gäller ofta för infartsparkeringar och en del kommunala byggnader. Det går också att hitta gratisparkeringar längs gatan i bostadsområden. Med Google Maps street view kan man ”gå” runt i området virtuellt i förväg och läsa på skyltar vad som gäller.

Det står dig fritt att tycka att det är konstigt att jag planerar och engagerar mig för att slippa betala några tior i P-avgift. Själv tycker jag att det är konstigt att titta på Skavlan eller Let's Dance, men det finns massor av människor som gör det ändå.

The show must go on

Under 00-talet kunde jag inte vara sjuk på jobbet. Eller det är klart att världen överlevt det också, men jag bokades långt i förväg in för att underhålla som komiker på firmafester och comedyklubbar. Företagen hade ingen backup-plan och klubbarna skickade ut reklamannonser till tidningarna långt i förväg. Om jag insjuknat hade jag gått miste om arvodet, men ändå tvingats betala för hotell, tåg eller flyg. Men det hände aldrig. En gång stod jag på scen i 45 minuter med 39 graders feber.

Det var mycket som var skönt med att avsluta den karriären, men detta kan ha varit den största fördelen. Före och efter den perioden har jag inte haft det problemet. När jag jobbade på kontor kunde jag bara ringa och sjukanmäla mig samma dag och sedan fick andra ta problemen. Allt det kostade mig var en karensdag.

Men nu är jag där igen. I november och december är jag inbokad på marknader för att sälja honung 2-4 dagar i veckan. Blir jag sjuk säljer jag ingen honung och förutom att jag redan betalat för att stå där går jag miste om många tusen kronors försäljning för varje sjukdag. Då behåller jag visserligen honungen och kan sälja den senare, men det finns inga julmarknader i januari, och vid nästa års julmarknader har jag ny honung att sälja.

Jag har inte tänkt så mycket på detta eftersom jag lyckligtvis har ett väldigt bra immunförsvar. Om jag någon gång blir förkyld brukar den vara över på några timmar. Men den här veckan för jag en kamp mot bacillerna. I söndags hade jag en svag huvudvärk jag tänkte berodde på konstiga sovtider (som kvällsmänniska är det tungt när väckarklockan piper kl 6 för att jag ska åka på marknad) och efter det har jag känt mig allmänt seg och haft en irriterande klåda i halsen.

Plötsligt tänker jag tillbaka på hur det var när jag åkte kors och tvärs mellan julborden och på hypokondrikers vis hostade och harklade medan jag funderade på om rösten skulle hålla över nästa föreställning.

I eftermiddag ska jag på marknad och lördag-söndag är det en ny marknad där jag för ovanlighetens skull ska stå inomhus, men det är ändå slitsamt att släpa på honungslådor och smila åt kunder, och jag kan tänka mig bättre säljpitchar än att stå och hosta samtidigt som jag säljer matvaror. Jag får väl glädja mig åt alla de dagar väckarklockan inte ringer eller gör det en vettig tid som jag bestämt själv. Om fyra veckor är jag där igen.

Ett steg i taget

Skatteverkets jurister har gjort en ny tolkning av EU:s momsdirektiv och kommit på att den som hyr en parkeringsplats av sin bostadsrättsförening ska betala moms för den. Såvida parkeringsplatsen inte finns ”i samma hus eller i nära anslutning till det”. Hur långt ”nära anslutning” är framgår inte, men dessutom måste parkeringen ingå i månadsavgiften och inte gå att välja bort, så i princip lär väl alla BRF-innehavare med bil åka på den nya skatten. Bara att gilla läget.

Tilltaget betyder att bostadsrättsföreningar kommer att behöva momsregistreras, så de jublar nog inte heller. Expressens ledare spekulerar i vad nästa steg blir. Kanske måste föreningarna ta ut moms på övernattningslägenheter, festlokaler, gym eller bastu som tidigare kunnat hyras till självkostnadspriser.

Jag tänker ytterligare ett steg. Om några år blir det kanske moms på månadsavgiften till föreningen med hänvisning till att det är logiskt eftersom man redan betalar moms på p-platsen, så varför inte också på själva lägenheten? Det är ju perfekt för staten med sådana skatter som är mer eller mindre omöjliga att slippa undan. Precis som att man inte kan stoppa bilen i fickan behöver man någonstans att bo.

I slutändan handlar det väl om att Skatteverket måste dra in mer pengar. Annars har jag ett spartips till myndigheten. Jag anser nämligen att de har för mycket personal när de har tid att skapa floskeldrypande visioner av typen ”Tillsammans gör vi samhället möjligt” som förutom att det inte ger några pengar till staten faktiskt inte betyder någonting överhuvudtaget. Men det är klart, det är kanske bättre att de skapar visioner än att de lägger tid på att omtolka lagar.

Nätverk kommer inte gratis

Något av det första jag upptäckte i Norge var begreppet dugnad, att folk gör saker gemensamt och utan egen vinning istället för att ropa på politiker, kommuntjänstemän eller ”samhället” i största allmänhet. Jag fick snabbt hjälp av grannar och andra i min by och det enda jobbiga med det är att jag stundtals känner att jag ligger på minus hos alldeles för många.

Så när en ex-granne frågade om jag kunde hjälpa hennes väninna med hjärtproblem att ta in och stapla hennes ved blev jag glad. För att jag kunde göra en tjänst för ex-grannen som jag fått jättemycket hjälp av, men också denna nya bekantskap där jag inte redan stod på minus. Så häromveckan la jag några timmar på att bära och stapla ved.

Till min hjälp hade jag hennes skottkärra och när jag var klar tog jag med mig den hem för lite reparation den antagligen hade behövt långt tidigare, men bättre sent än aldrig. Jag säger inte detta för att framhäva vilken fantastisk människa jag är, eller som svar på tal till den solstråle som nyligen skrev om mig i kommentarsfältet att ”det är givetvis hans val att fortsätta vara snål mot sig själv och andra”.

Det handlar verkligen inte om det. Jag gjorde bara vad varje människa borde och som jag tror att de flesta också hade gjort utan att tveka. Men det jag vill framhäva är att jag inte ser detta som obetalt välgörenhetsarbete utan som en investering i min egen framtid. För nästa gång (och förra gången) är det jag som behöver en hjälpande hand.

Och för den delen fick jag hjälp även denna dag. Jag fick en god kopp kaffe med tillhörande dopp, en inblick i hur det var att växa upp i efterkrigstidens Nordnorge och en språk- och dialektlektion. Hur framtiden ser ut vet ingen, men får jag gissa blir nätverk i lokalsamhället allt viktigare, och för att ta del av det krävs att man också bidrar.