Brott och straff intresserar mig. Häromdagen läste jag om klimataktivister som limmat fast sig vid ett konstverk på Nationalmuseum. Inte för att de hatar konst utan för att få gehör för sina föreställningar om klimatet. De sex åtalade erkänner handlingarna, men nekar till brott eftersom de handlat i självförsvar mot ”klimatnödläget”. De anser alltså att deras tro rättfärdigar handlingarna och att de därför står över lagen.
Samtidigt kom
nyheten om kvinnan som stulit mat för 1230 kr och fått dagsböter på 78000 kr.
Till skillnad från aktivisterna erkände hon inte brottet utan
hävdar att hon varit förvirrad och inte stulit medvetet. Kanske
borde hon ha hänvisat till ett ”matnödläge”, för nu gick
rätten istället på åklagarens sida.
Vad kan då klimataktivisterna vänta
sig för straff för att attackera en Monet-tavla genom att plaska
med lim och rödfärg framför konstverket vars ram skadades av
behandlingen? Att de tar lagen i egna händer och ger sig på ett i
sammanhanget oskyldigt konstverk och museum av politiska skäl skulle kunna utgöra
terrorbrott.
Terrorism kan ge livstids fängelse i
de allvarligaste fallen. Det var ju inte detta, men eftersom
aktivisterna redan innan domen fallit säger
att de kommer att fortsätta med sin kriminalitet kunde kanske några års fängelse fått dem på andra tankar. Men bara i ett fall
yrkar åklagaren på ett kort fängelsestraff, för övriga dagsböter. Unga klimataktivister är ju inte direkt kända för sitt
hårda arbete i välbetalda jobb, så en gissning på lägsta
dagsboten 50 kr är nog inte helt galen. Kanske
kommer bötesbeloppet snitta på 2000 kr, inklusive den sjätte
aktivisten som säkert inte heller får
fängelse. Eventuellt skadestånd kommer garanterat aldrig betalas.
Detta att jämföra med 78000 kr för
att fuska med självscanningen på Ica. Jag sympatiserar med idén
att dagsböter ska göra att det svider lika mycket för dem med hög
lön och jag rättfärdigar inget av brotten, men jag vet vilket av
dem jag ser som allvarligast ur ett samhällsperspektiv och det är
inte snatteriet.















