onsdag 20 juni 2018

Lidl

Min närmaste Willysbutik har lagt ner. Jag veckohandlar på den näst närmaste, men tänker att jag borde vidga vyerna. Lidl är ju känd som en lågprisbutik, så det var värt ett försök. Den Lidl jag handlat mest på tidigare har jag aldrig gillat. Dels är det för rörigt i butiken, dels har de för litet utbud.


Fast det kan ju bero på att jag inte lärt mig hitta. Det tar ett tag och vissa affärer får jag aldrig någon riktig kläm på. Så jag provade en ny Lidl nu. Samma resultat. Allt ligger huller om buller. Frukt, grönsaker och rotfrukter är inte uppdelade. Kött, mejeri, lite mer kött, strumpor och underkläder och så ännu mer mjölk... Allt ligger i backar på pallar, ungefär som att de nyss öppnat.

Ärtor och bönor finns möjligen konserverade. Torkade – inte alls. Linser såg jag heller inte till. Lidl tycks verkligen vara en butikskedja för dem som ska ha de allra vanligaste matvarorna. Men även de flesta av de varor jag hittade fick ligga kvar, för de var inte tillräckligt billiga. Jag har många av Willys kilopriser i ryggmärgen, så där ligger ribban för den butik som vill konkurrera om mina pengar. Av de 10-15 varor jag hade skrivit upp på önskelistan handlade jag bara två på Lidl innan jag åkte vidare. Äpplen och margarin, och de var i ärlighetens namn inte heller några fynd.


Jag gick in på Lidls hemsida för att se om jag missat något, men den håller samma nivå. Inga prisuppgifter och inga varor finns där! Bara varumärken med spridda floskler som ”Hög kvalitet och bra pris”, men vem går in på en matkedjas hemsida för att få veta vilka varumärken de säljer?! Lidls reklamslogan ”Allt annat är olidligt” är slagkraftig, men de lever inte upp till den. I nuläget har jag svårt att tänka mig en mer olidlig köpupplevelse än att gå just på Lidl.

måndag 18 juni 2018

Choklad eller silver

Jag såg en Youtubevideo. Inte purfärsk, men intressant på något vis.


Okej, man vet ju att videor som går ut på att hitta idioter på stan är manipulerade. De kan ha ställt samma frågor till flera tusen människor innan de fick ”rätt” svar. Fast i det här fallet kostade ”fel” svar ganska mycket pengar. Tio uns silver kostar i dagsläget 167 amerikanska dollar, eller 1456 kr.

Så om tusen personer valde silvret innan de hittade dessa Nobelpristagarämnen skulle det ha kostat nästan en och en halv miljon. En Youtubekanal med över en miljon prenumeranter har nog en skaplig budget, men någon gräns måste det finnas.


Kan intervjuoffren ha trott att hela upplägget var fejk? Kanske, men då vore det mer logiskt att gå därifrån än att välja chokladen. Kan de ha trott att silvret inte var äkta? Åtminstone var det ingen som ställde den frågan högt. Däremot var det en som ifrågasatte chokladens äkthet. Vad skulle det annars ha varit, sojaprotein? Erbjudandet om att få silvret verifierat tackade hon bestämt nej till.

Och så tjejen som väljer chokladen för att hon är tjej ”and it's been a cranky day”. Det är fan så att jag känner mig förolämpad och då är jag inte ens tjej!


Kan det vara så enkelt att mjölkchoklad ger omedelbar tillfredsställelse medan silver inte gör det? Kvinnan som ifrågasätter chokladkakans äkthet väljer chokladen för att hon inte vet vad hon ska göra med silvret. Jag kan förstå att hon inte vet det, men det går ju att ta reda på. Fast choklad är ju alltid choklad...

lördag 16 juni 2018

Samma för alla jämt – och hör sen!

SVT har kommit på att olika kommuner har olika kommunalskatt. Jag tror inte att det här är en chock för någon utanför tv-huset. Det märkliga här är istället att SVT ser det som en solklar orättvisa att två personer med samma jobb och bruttolön får olika lön i handen.


Så här funkar ekonomi. Nettovinst är differensen mellan bruttoinkomst och utgifter. Vi väljer själva våra kommunala företrädare, och kommuner väljer sina utgifter. En attraktiv kommun som drar till sig skattebetalare kommer ha lättare att dra in skattemedel och kan därför ha lägre kommunalskatt med samma utgifter. De aktuella kommunerna Dals-Ed och Österåker har ungefär samma politiska partier vid rodret, en borgerlig allians med Moderaterna som största parti.

Sedan finns det andra parametrar. En villa i Österåker kostar många gånger mer än en i Dals-Ed. Om det är orättvist att Beatrice och Thomas i artikeln betalar olika mycket skatt är det väl lika orättvist att de inte har samma bostadsmarknad? Fast det har de. Ingen förbjuder Beatrice att flytta till Åkersberga eller Thomas till Dalsland.


Men det räcker liksom inte. För när en del människor pratar om jämlikhet menar de att alla ska ha samma resultat, inte samma möjligheter. Om jag vräker i mig allt lördagsgodis före frukost medan min syrra segdrar på sitt hela helgen betyder det inte att jag borde få hälften av hennes godis. Jag är ledsen att jag drar ner detta till dagisnivå, men det var faktiskt SVT som började.

torsdag 14 juni 2018

Kollektivtrafik i rusning

Det är inte ofta jag åker kollektivt i morgonrusningen. Jag försöker undvika det så långt det är möjligt, och har nästan aldrig åkt mycket kollektivt i rusning. Merparten av mina jobb under kontorstid har varit på landsbygden, långt från pendeltåg och tvärbana. Där är det helt andra fordon som gäller.


Men plötsligt händer det. Häromdagen tvingades jag åka både buss och tunnelbana. Varje gång är jag skitsur för att jag inte lyckats styra mina åtaganden så att jag slipper stå där och trängas. Men där står jag och försöker ducka för skrikande barn, deodorantstinkande tanter och sluggande ryggsäckar vars ägare inte fattar att folk flyger som käglor bakom dem när de snurrar runt.

Så jag vrider upp volymen på min mp3-spelare, försöker vända på det och tänka: Stackars jävlar som står här och trängs varenda morgon, fem dagar i veckan, 45 veckor per år, decennium efter decennium.


Jag gjorde det på sommarjobb när jag var runt 15. Alltid sömnig, på väg till ett kontor medan solen sken och temperaturen var på väg upp mot olidliga nivåer. Kanske var det redan då jag grundade min ovilja för 9-till-5-jobb. Precis samma känsla nu, med skillnaden att jag vet att det är tillfälligt. Arbetsskygg har jag aldrig varit, men Storstockholms Lokaltrafik kan verkligen konsten att fylla bröstet med ångest och ovilja. Så tacksam att jag slipper dem för det mesta.

tisdag 12 juni 2018

Bra utdelning gör inte en bra aktie

När aktier rasar och utdelningen är oförändrad i kronor blir den hög i procent. I min värld gör inte det aktien attraktiv, för direktavkastning är ju faktiskt bara utdelning av en del av vinsten (om det ens finns en vinst).


Varför jag tar upp detta just nu är för att jag den senaste månaden hört oroväckande många vanligtvis balanserade investerare berätta att de köpt Clas Ohlson-aktier, och de enda argumenten som framkommit är:
  1. Den har ju gått ner så mycket.
  2. Utdelningen är hög nu.
Jag sålde mina aktier förra året eftersom jag inte ser någon framtid. Jag gillar själv att handla på Clas Ohlson. Vill man slippa vänta är det smidigt att knalla in där, förutsatt att man ska ha något vanligt och billigt att de har den och det inte är dyrare där än att handla på nätet. En liten sladd eller lampa t ex.

Problemet är att väldigt få resonerar som jag, och jag kan tänka mig få saker så lämpliga att köpa på nätet som just Clas Ohlsons sortiment. Kläder vill jag gärna se och prova, apelsiner vill jag klämma på, men en skruvdragare eller lysdiod behöver jag inte hålla i handen innan köp.


I fredags kom facit. Igen. En bedrövlig kvartalsrapport. Läs den själva om ni inte tror mig. Så om vi går tillbaka till de två argumenten ovan kommer svaren här:
  1. "Den har ju gått ner så mycket." Tydligen inte tillräckligt. På mindre än ett år hade aktien tappat en hundring, från drygt 170 till drygt 70, men det hindrade den inte från att tappa 12 procent till.
  2. "Utdelningen är hög nu." Bara under rapportdagen tappade aktien 9,80 kr, och då blir det svårt att glädjas åt att de delar ut 6,25 kr.
Jag kommer fortsätta handla Clas Ohlson-sladdar, men inte aktier.

söndag 10 juni 2018

Större än lagen

Jag ogillar piratkopiering av film. Filmen finns kvar trots att den laddats ner ”gratis” på nätet, och en del som först laddar ner kommer betala i efterhand, men skulle aldrig köpt grisen i säcken. Jag kan alla de där argumenten, men faktum är att det kostar väldigt mycket pengar att göra bra film, och piratkopieringen gör det svårare för branschen att tjäna pengar.


Julia Roberts och George Lucas kommer kunna försörja sig ändå, men för tusentals manusförfattare, attributörer och inspelningsassistenter är piratkopieringen skillnaden mellan att kunna leva på sitt arbete och att ha en kul hobby.

Med detta sagt betyder inte det att jag vill ha skottpengar på piratkopierare. Det blir fånigt när böterna för fildelning blir flera miljoner.


Men då snackar vi ändå om processer som gått genom rättssystemet. När privatpersoner får kravbrev från advokatbyråer och aktivistgrupper för att dessa inte ska driva rättsliga processer har det spårat ur fullständigt. En 83-åring blev krävd att betala 4500 kr för att ha laddat ner en film. Eftersom hans tekniska kunnande verkar vara på min nivå tror jag på hans oskuld. Och 4500 kr för att ladda ner en film (inte laddat upp och spridit) känns bra orimligt.

Som sagt, jag är emot stöld, men inte förtjust i utpressning heller och tycker inte att det borde vara en laglig affärsidé för jurister att skrämma privatpersoner att betala för att slippa en polisanmälan, oavsett om de är skyldiga eller inte. Det är till detta vi har domstolar.

fredag 8 juni 2018

Det blåser i Europa

Stigande politisk oro i Europa har gjort att pengar flyttas från europeiska börser till amerikanska indexprodukter och storföretag, men även till räntor och guld.


Jag är med på att Europa känns skakigt. Italienska bankaktier allra värst, men det kan sprida sig när som helst och hur som helst. Men att Europa skakar gör inte USA till en bra placeringsplats, möjligen mindre dålig. Eller också är det bara en fördröjning, så genom att hoppa över till USA riskerar man att få de två senaste veckornas Europadipp en gång till.

Guld då? Efterfrågan ökar, men det har sannerligen inte varit någon bra placering i år. Så när blir den bra? Kanske när skiten träffar fläkten i Italien. Nyval tror jag inte på, men det enda politisk osäkerhet brukar visa på börsen är ändå att det inte påverkar så himla mycket.


Men en bankkrasch eller två kan vara värre. Om exempelvis Deutsche Bank blir Europas eget Lehman Brothers blir det nog åka av både här och där. Eller ska krisen vidare någon annanstans? Spanien? Frankrike? I så fall lär den inte ge sig förrän åtminstone hela Europa är drabbat, och tusan vet om man då sitter säkert i USA.

Jag vet inte om det är detta som ska sänka världens börser, men den avgörande orsaken brukar man å andra sidan alltid underskatta. Plötsligt händer det bara. Trevlig helg...

onsdag 6 juni 2018

Rättvis lön?

Sommaren är här! Jag tror att jag har bloggat varenda dag sedan mitten av augusti 2017, men eftersom besöken blir färre när vädret blir bättre tänker jag upprepa tidigare somrars mönster och halvera antalet inlägg. Fortsätt gärna hjälpa till att hålla liv i kommentarsfältet så att det ändå händer saker här varje dag.

Men idag blir det ett inlägg, trots röd dag:

Det internationella fotbollsförbundet FIFA har höjt ersättningen för herrspelarna i fotbolls-VM, eller rättare sagt ersättningen till deras klubbar. Detta har retat upp den kvinnliga fotbollsspelaren Caroline Seger. ”Tack vare mitt kön tjänar jag mindre pengar”. Nej, tack vare marknaden.

Själv tycker jag att det är obegripligt att någon vill betala för att titta på när andra sparkar boll, så om hela marknaden vore som jag skulle ingen fotbollsspelare få betalt. Men nu är jag inte normen (här heller), så det finns pengar i idrott som underhållning. Men färre vill titta på damfotboll, det blir mindre publik på matcherna och de som kommer är inte beredda att betala lika mycket pengar som de som går på herrfotboll.


Vi tar ett annat exempel. Under många år var Sanna Kallur Sveriges bäst betalda friidrottare. Att hon tjänade mer än den bästa manliga häcklöparen Robert Cronberg är kanske inte så konstigt. Hon blev inbjuden till alla internationella stortävlingar, Golden League osv, medan han en bra dag kunde ta sig till final i de stora mästerskapen, men oftast åkte ut i semi- eller kvartsfinal.

Men Kallur tjänade även mer än Christian Olsson och Stefan Holm trots att de också var bäst i världen i sina grenar. Gissningsvis för att trestegs- och höjdhoppstävlingar tar flera timmar medan Kallur sprang 100 meter häck på tolv och en halv sekund. Dessutom var hon snyggare och mer ”likeable” än Olsson och Holm. De är säkert goa gubbar, men väckte helt enkelt inte samma känslor. Marknadsekonomi!


Vi tar ett exempel till. Kvinnliga porrstjärnor tjänar mer än dubbelt så mycket som sina manliga kollegor, och bägge könen tjänar mycket sämre nu än innan internet dumpade priserna. Här skulle Caroline Segers argument möjligen funka (”Tack vare mitt kön tjänar jag mindre pengar”), men egentligen är anledningen samma marknadsekonomi som ger henne sämre lön än Zlatan, och Christian Olsson sämre lön än Sanna Kallur. Om det är rättvist eller inte kan diskuteras, men världen är inte rättvis.

Återkommer med ett nytt inlägg på fredag. Ungefär.

tisdag 5 juni 2018

Lifta

Att lifta är ju egentligen ett himla smart sätt att ta sig fram. Någon kör, ofta utan passagerare, och någon annan ska samma väg, men saknar fordon. Det kostar inget att plocka upp en liftare, tar ingen tid och kräver ingen planering. Miljövänligt är det också.


Den senaste tiden har jag sett flera exempel på organiserat liftande. Två hippies liftade till Thailand och en finsk tant liftade runt i Finland. Det verkar på ett sätt ligga i tiden.

På ett annat absolut inte! Vägpirater stoppar bilister, rånar eller knivskär dem och snor bilen. Jag skulle aldrig plocka upp en liftare, i stort sett oavsett situation. Jag fattar att varannan liftare inte är Rutger Hauer, men risken är för stor.


Och åt andra hållet. Skulle jag stanna bilen i spöregn och fråga en person som väntar på bussen om han/hon vill ha skjuts skulle jag nog bli anmäld för trakasseri. Det är svårt att glömma den här klassikern:
Sedan i juni ska kvinnan ha stött på mannen några gånger när hon har varit ute på promenad. Mannen brukar då säga hej till kvinnan – vilket hon nu har anmält till polisen.
Kanske skulle svenska folket må bra av lite liftarkultur. Fast inte Rutger Hauer-style alltså.

måndag 4 juni 2018

Kundservice 10.30 till halv elva

Vad i helvete har de för sig inne i banken efter tre?”, frågade sig Hasse & Tage för drygt femtio år sedan. De undrade varför bankerna inte skulle ha samma öppettider som andra butiker.

Häromdagen gick jag till mitt lokala bankkontor för att utföra ett vanligt kassaärende. Klockan var över tre, så det slog mig att de kanske inte skulle ha öppet. Fast inte kan de väl vara lika otillgängliga nu som på 60-talet? Räcker det inte med att de slutat med kontanter, att de ska ha betalt för nästan varenda transaktion och struntuppgift, att de inte betalar någon ränta på sparkontot och att kort och internetbank kostar mer och mer?


Jag borde ha kollat upp det innan jag gick, men behövde ändå röra på mig så jag gick dit. Ni anar nog hur detta slutade. Inte nog med att de hade stängt klockan tre, de bommade igen redan vid lunch. Öppettiden var närmare bestämt 10-13, om man inte hade bokat tid för rådgivning. Men jag behövde inga råd, jag behövde en bankkassörs uppmärksamhet i en minut.

Det fanns en ringklocka för rådgivningskunder och trots att jag insåg att jag var rökt ringde jag på klockan med planen att spela dum och hoppas på tur. Men ingen öppnade. Det såg mörkt ut därinne, så jag antar att personalen gått hem för dagen, en vardag vid halv fyra.


Jag hade inte bråttom med bankärendet, jag behövde promenaden och kunde gå dit igen en annan dag, men jag undrar lite vem banken är till för och om de inte biter sig i foten genom att försöka gömma sig för kunderna. Jag kan gå på banken mitt på dagen, och nu har jag lärt mig deras öppettider också.

Men den bankkund som behöver ta ledigt från jobbet kanske inte är lika överseende. Och i värsta fall kan det gå flera timmar för det finns ju inte längre en bank i varenda kommundel. Det är en annan fråga jag har, är det vettigt att ha kontor mitt i köpcentra? Frisörer och optiker har öppet från tidig morgon till sen kväll och ofta på helgen för att få maximal nytta av lokalhyran. Banken ligger mitt i smeten, öppen för kunder vardagar 10-13.

söndag 3 juni 2018

Betalt beröm blir bättre

Dagens Industri har gjort en undersökning av storbankernas betalda aktieanalyser och kommit fram till att analyserna blir bättre när de analyserade företagen betalar för dem. Nordea såg noll av fjorton aktier som övervärderade. Det här är inget nytt och gäller inte bara storbanker. Jag har tidigare kommit fram till samma sak när det gäller Redeye. Man biter inte den hand som föder en, så funkar alla.


Är det då ens lönt att läsa betalda analyser? Jag tycker det. Siffrorna stämmer troligtvis. Slutsatserna ska man ta med en nypa salt, men det gäller alla analyser. Kanske förtigs siffror som inte stämmer ihop med skribentens tes. Samma där, det gäller alla.

Nu låter det som att jag tycker att det är helt okej att aktiebolag betalar för redaktionell reklam. Det gör jag inte, men de är här för att stanna, de blir fler och det kan vi inte göra ett skit åt. Det vi kan göra är att vara kritisk mot all information, oavsett källa och innehåll. Affärstidningarnas journalister är som bekant inte heller några sanningsvittnen.


Dock ska det redovisas om det är fråga om en så kallad ”uppdragsanalys”. Annars tycker jag inte att man är seriös någonstans och förtjänar varken läsare eller kunder.

lördag 2 juni 2018

Skit i vad folk tycker

Jag börjar tro att det största hindret för att få god ekonomi är det nästan tvångsmässiga behovet att anpassa sig efter omgivningen och rådande normer. ”Vad ska grannarna tycka?”, är en fråga som aldrig någonsin behöver ställas såvida det inte handlar om vad de ska tycka om att du spelar Crazy Frog på repeat nattetid. Är det ditt problem... så har du fler problem.


Men vad grannarna ska tycka om att du har en ful bil eller inte åker på utlandssemester varje år är ickefrågor. Antingen umgås du med grannarna och har fått möjlighet att utveckla dina val, eller också har ni ingen annan kontakt än att ni morsar på varandra när ni träffas ute på gatan – och då kvittar det fullständigt vad de tycker. Jag vill inte heller bli betraktad som ett ufo, men det betyder inte att jag är beredd att leva mitt efter andras förväntningar, människor jag inte ens bryr mig om!

Dessutom tror jag ärligt talat inte att människor uppfattar andras val i någon större utsträckning, de flesta har nog med sina egna. Jag har ingen aning om vad mina grannar har för jobb eller hur mycket pengar mina kusiner tjänar och tror inte att de har större intresse av mig än jag har av dem. Vi människor är helt enkelt inte så intressanta för andra såvida vi inte påverkar deras tillvaro.

Jag har en kompis som springer, men bara snortidiga helgmorgnar när han inte möter andra människor. Jag vet inte vad han tror att de ska tänka. Kanske att han springer långsamt eller har otrendiga skor och kläder. Visst försöker jag också springa med bra hållning och skapligt tempo när jag möter andra löpare, men inte tusan tror jag att de märker det.

På samma sätt tror jag inte att andra uppfattar mina ekonomiska val, och även om de gör det är det ju omöjligt att veta huruvida de tycker att de är vettiga eller vansinniga. Kanske känner de avundsjuka över att jag lyckas få de marginaler de skulle vilja ha. Om det är ett problem (inte alls säkert, avundsjuka kan vara en fantastisk drivkraft) är det garanterat inte mitt problem.


Och ju mindre vettiga val de tycker att jag gör, desto mindre bryr jag mig om deras åsikter. För meningen måste väl ändå vara att vi ska leva våra liv som vi själva önskar. Att konsumera för att passa in i en mall man inte vill passa in i är galet. Den korrekta medicinska termen tror jag är ”typ helt kokobello”.

fredag 1 juni 2018

Palmeutredningen

Så lanserades en nygammal Palmemördare, ”Skandiamannen”. Tydligen ett stendött spår, men skitmagasinet Filter krängde förmodligen några lösnummer. För staten är det en sämre affär. Enligt SVT kostar Palmeutredningen fortfarande tio miljoner om året. Hur mycket den kostat hittills vet väl ingen, jag har sett alla möjliga siffror från några hundra miljoner till en miljard.

I en statsbudget är det såklart småpengar, men till vilken nytta? Det är 32 år sedan Palme blev skjuten. Att någon gärningsman skulle dömas eller att vi någonsin får reda på sanningen tror nog ingen. Det såg Hans Holmér, Ebbe Carlsson, Anna-Greta Leijon, Lisbet Palme och en massa andra klantskallar till redan på åttiotalet.


Det här kanske är lite kontroversiellt, men jag har ingen teori. Jag är kanske den ende svensken som inte tänker uttala mig om vem som sköt Palme. Jag har ingen aning om man borde ha satsat på PKK, polisspåret, EAP eller Sydafrika. Förr hoppades jag lite på Christer Pettersson eftersom han satte min hemkommun Sollentuna på världskartan. Lite som en ambassadör för bygden.

Nu är det hur som helst för sent. Tyvärr, jag hade gärna sett att man fått sätta dit någon, men 42-åringen är död och 33-åringen är också det. T o m Ted Gärdestad som felaktigt pekades ut som ”33-åringen” (någon gav sig fan på att Sollentuna skulle ta hem det här) är död. Och alla spår verkar stendöda. Så dagens spartips till politiker och myndighetspersoner: sluta jaga Palmes mördare. Leta efter senare mördare istället, som kanske lever och bör låsas in innan de mördar ännu fler människor.

Du får jobbet, men kan du tänka dig att byta namn?

torsdag 31 maj 2018

Sell in May and go away?

Nu börjar det bli bråttom om man ska använda sig av den gamla taktiken att sälja alla börsinnehav i maj. Men ska man det? Tittar vi historiskt är den sämsta börsmånaden faktiskt september, men den svagaste perioden är nu.


Ännu tydligare på den här bilden.


Samtidigt kan ju en positiv jävel (alltså inte jag) invända att börsen i det långa loppet går upp även denna period, om än mycket mindre än höst-vinter. De flesta av oss köper dessutom inte index utan andelar i branscher, regioner och företag.

Jag tror på att tajma marknaden. Jag vet, ”sjukt svårt” och allt det där, men om det inte fanns anledningar till att en del slår index över tid medan andra inte gör det skulle man lika gärna kunna spela på lotto. Dock tycker jag aldrig att man ska gå helt ur eller helt in. Eller rättare sagt, jag tror inte på den taktiken för egen del. Den som trivs med den ska såklart göra så. Men jag tror på att vara hårdare investerad när man tror att börsen har en bra tid framför sig. Nu – ett annat läge.

Någon annan som vill dela med sig av sina strategier? Jag tycker sånt här är sjukt intressant.

onsdag 30 maj 2018

Städa bort rengöringsmedlen

Lyssnade på en podd där en kille föreslog att man skulle slänga alla rengöringsmedel i samband med att man byter bostad. Kan man alltså samla på sig så många städprodukter att dessa i sig blir ett sanitetsproblem?


Det faktum att ämnet togs upp gör att jag tänker mig att det kanske är vanligt, och varför skulle det inte vara det när rengöringsreklam nästan är lika förekommande som casinoreklam? Antar att alla drabbats av detta evinnerliga tjat med usel läppsynk dubbat till skånska.

Behöver vi alla dessa flaskor och burkar? Jag har tidigare konstaterat att professionella fönsterputsare ratar fönsterputs till förmån för diskmedel:

Kent A Sirviö som jobbar med fönsterputsning menar att det är precis tvärtom – och att alla professionella putsar med diskmedel.

   - Jag har inte träffat på någon som kör med annat, säger han.


Här hittade jag ett test av fläckborttagningsmedel där man säger att dessa i stort sett innehåller samma saker som vanligt tvättmedel, vilket betyder: ”Fläckborttagningsmedlen gör ingen större nytta. Fläckar försvinner ändå när de tvättas i maskinen.

Själv använder jag i stort sett inga andra medel än disk- och tvättmedel. Jo, en skvätt såpa när jag skurar golv. Givetvis inget sköljmedel när jag tvättar eftersom det är dyrt och sabbar både miljön och kläderna. Och för nästan all annan rengöring funkar diskmedel och diskborste. Räcker inte det skulle jag hellre testa husmorstips med ättika, bikarbonat, citron och andra livsmedel framför byttor med Mr Muscle, kakelrent, Vanish, glasrengöring...

tisdag 29 maj 2018

Svar på tal

En del av er har märkt att jag inte svarat på kommentarer de senaste dagarna. Jag har dock försökt svara ikapp nu.

Tänkte att jag borde förklara fördröjningen. Jag brukar ju försöka svara på alla kommentarer som kräver något slags svar (och ofta även om de inte gör det). Det tycker jag hör till vanligt blogghyfs. Vill man inte interagera med läsare är blogg fel forum. Jag tappar själv intresset för bloggar där skribenten inte svarar sina läsare, även om jag själv inte kommenterar där. Okej, en del kommentarer är bara till för att provocera och då kan man välja strategi, men inte annars. Tycker jag.


Så vad hände nu då? Plötsligt bestämde sig Youtube, eller rättare sagt Blogger, för att inte längre skicka notifikationer till min inkorg när någon kommenterat något av mina inlägg. Jag vet inte varför, men eftersom det hände i samband med att man införde GDPR (General Data Protection Regulation) - som inte gjort en människa glad - har jag mina misstankar.

Man kan tycka att jag direkt borde ha anat oråd när antalet kommentarer gick från tiotals dagligen till exakt noll, men jag har haft fullt upp med annat. När jag väl förstod hade det gått tre dygn och jag fick sitta och svara i en timme.


Apropå uteblivna svar har jag sedan dess försökt ta reda på vad som hänt och vad jag kan göra åt det. Youtube/Blogger har ingen e-postadress. Istället har de en feedbackfunktion, dit jag och många andra påpekat detta problem utan att få svar. Att jag vet det beror på att det finns ett forum dit massor av bloggare skrivit att de har samma problem som jag och inte vet vad de ska göra åt det.

Vi får se vad som händer. Kanske får jag byta plattform, men jag gissar att det är likadant överallt. Kundinteraktion är tydligen helt ute. Men inte här! Även om jag ska behöva nosa upp varenda kommentar ska jag fortsätta att svara på dem. I sinom tid åtminstone.

måndag 28 maj 2018

7 av 10 är introverta

Nu vill jag ge upprättelse åt Veckans Affärer som jag kritiserat och hånat, inte minst i bildform.


För här var en intressant artikel som sätter fingret på ett problem.

Så 7 av 10 människor är introverta eller ”har introverta drag”, vilket gör att de blir uttröttade av att arbeta i grupp, ”laddar batterierna” bäst på egen hand osv. Låter rimligt.

Mindre rimligt att nästan inga arbetsplatser är utformade för att passa dessa 70 procent av mänskligheten. Det är kontorslandskap, projektarbeten i grupp (eller ”team”, för tydligen blir allt lite häftigare på engelska) och fortfarande listas ”social kompetens” som en av de mest åtråvärda egenskaperna i platsannonser.


Kanske är jag partisk pga att jag själv är ganska introvert, men vet vi inte egentligen att de introverta är mer effektiva på jobbet medan snackpåsarna är bäst på att just gå runt och snacka? Ska jag någonsin anställa kommer jag att annonsera efter asocial kompetens.

Och då siktar jag inte på människor som är sådär halvgriniga som jag, men som ändå kan hålla masken och låtsas vara sociala och utåtriktade. Nej, jag vill ha Rainman-typer med minst en handfull diagnoser.


Jag minns när jag skulle byta bredbandsleverantör och sökte fakta på ett Aspergerforum. Där satt folk med järnkoll på megahertz och kilobytes och som inte gav sig förrän de visste allt. Kanske inte jätteroliga på firmafesten, men klippor på kontoret. På jobbet är man för att jobba, inte för att socialisera sig.

söndag 27 maj 2018

Telias tv-planer

I veckan fick vi höra att Telia för samtal med Bonnier. Jag tror ingen har berättat exakt vad som diskuteras, men ingen har dementerat ryktena om att det gäller ett eventuellt förvärv av Bonnier Broadcasting, som driver TV4, C More och finska MTV, så vi får väl anta att sanningen är någonstans därikring.

Ett jordnära bolag som lever som de lär?

Telia-aktien tappade i värde på ryktet och jag är inte förvånad. I tider när allt fler bolag renodlar sin verksamhet och knoppar av diverse sidoverksamheter tänker alltså Telia ge sig in i tv-branschen? Och inte vilken tv som helst utan till stor del tablå-tv av allra mossigaste snitt.

Jag gillar Telia! Jag tycker att det är en bra teleoperatör med stabilt nät, och även om kundtjänsten inte är på topp är den flera mil bättre än många konkurrenter. Och Telia är ju en institution! Jag minns när deras tekniker körde runt i orangea rosthögar på 80-talet, men företaget har funnits sedan 1853.


Alla bolag måste utvecklas, särskilt om de ska vara relevanta efter 165 år, men jag skulle föredra om de fortsätter att fokusera på telefoni, bredband och internet. Om ni vill uppdatera er kan ni köpa in lite fräscha servrar, inte Malou von Sivers.

lördag 26 maj 2018

Kim Jong-Ingves

Jag blir så trött på klåfingriga politiker och myndighetspersoner som i varje givet läge försöker avskaffa den fria viljan. Nu senast riksbankschef Stefan Ingves som i en (låst, därför ingen länk) intervju i Svenska Dagbladet öppnar för att tvinga bolånetagare att binda sina lån.

Riksbankens uppdrag är att skapa ett bra ekonomiskt klimat i Sverige, inte att tvinga oss att ta rätt beslut genom lagstiftning. Ta bort ränteavdraget och ge oss incitament att spara. Kort sagt, gynna sparande och inte lånande. Det vore en god gärning.


Men vad ni än gör, låt oss ta besluten! Ska vi låtsas som att vi har något som åtminstone liknar marknadsekonomi måste medborgarna få välja hur de ska bo och hur de ska finansiera detta boende. Om de väljer rörliga lån och räntan far upp i himlen får de lösa detta genom att dra ner på något annat eller flytta.

I samma veva berättade bostadsminister Peter Eriksson för oss att det är ett problem att svenskar väljer att bo med andra svenskar. Områden som är ”för” svenska anses vara ”problemområden”.
Det är ju inte alla kommuner som anser att man har ett problem för att det är en etniskt homogen befolkning, men ser vi till samhället som helhet så behöver vi få en blandning överallt.

Vad ska man göra åt det här då? Tvångsplacera ut oss på olika platser i landet så att Peter Eriksson får en bra ”mix”? När han blev rikspolitiker köpte han en bostadsrätt i Stockholm. Det hade gått alldeles utmärkt att köpa den i Rinkeby eller Fittja, men det gjorde han inte. Han valde en liknande etisk mångfald som den han har hemma i Morjärv utanför Kalix (<1 % utomeuropéer). Därför tycker jag att det är rätt magstarkt av honom att ha synpunkter på var vi andra slår ner våra bopålar.

Kan vi inte göra som så att vi bestämmer var vi ska bo och hur vi ska betala boendet? Så kan politiker och politruker bestämma var de ska bo och fundera över vad det är som är så lockande med att försöka detaljplanera andras liv.

fredag 25 maj 2018

Väderanpassa arbetstiden

Det är alltid praktiskt att kunna ta ledigt med kort varsel, att slippa kolla med chefen om jag kan gå till tandläkaren och inte tvingas gå på Systemet eller Ikea en lönelördag. Men jag kan inte säga att det var några större problem att få in sådant jag verkligen ville eller behövde som anställd.

Då känns det lyxigare att kunna anpassa arbetstiden efter oviktigare faktorer som väder och dagsform. På vintern, alltså oktober-april, är vädret oftast konstant så tillvida att man alltid behöver ytterkläder. Det som skiljer är ljuset. Det är roligare och nyttigare att ta en promenad eller löprunda när det är ljust, och ibland är det ju bara det en stund mitt på dagen. Det finns människor som nästan inte får uppleva dagsljus under flera månader eftersom det är mörkt när de går till jobbet, mörkt när de kommer hem och däremellan befinner de sig inomhus utan fönster.


I maj är det nästan alltid ljust, men ibland är det 28 grader och stark sol, ibland 12 grader och storm, och ofta vet inte ens meteorologerna i förväg hur det ska bli. Då är det perfekt att kunna lämna datorn när jag vill, och sitta kvar när det är för kallt för att gå eller för varmt för att springa.

Mina kunder har sällan så dålig framförhållning att jag måste släppa allt för att ta tag i deras jobb (och har de det får de betala för det), så jag styr mina egna arbetsdagar och tider. Jag försöker undvika att behöva ställa väckarklocka mer än max någon dag i veckan och vill det sig väl kan jag till och med ta en tupplur mitt på dagen.


Å andra sidan tar jag ingen hänsyn till röda dagar (ingen betalar mig för att vara ledig oavsett vem eller vad som fyller år), är sällan eller aldrig ledig en hel helg och får ingen semesterersättning. Men under en skogspromenad i solen en onsdag förmiddag är det definitivt värt priset.

torsdag 24 maj 2018

Ingen koll – och stolt över det!

Jag förstår att folk slutat ringa polisen när de utsatts för brott. Om polisen inte lyckas sätta fast dig för något kommer de åtminstone inte försöka hitta den verkliga förövaren. Vad jag inte förstår är varför man ringer skvallerpressen istället.

Vi prioriterar olika...

Men då får jag mer att skriva om. Dagens historia handlar alltså om ett par som fått sitt kortkonto kapat, troligen för att någon skimmat eller stulit uppgifterna från något av deras kort. Sånt händer ju, och paret behöver inte ha varit oaktsamma för det, men det är en hel del saker med deras ekonomiska beteende som ändå gör mig fundersam.

De har inte kollat sitt konto på ”omkring en månad”.

Alla har inte min järnkoll eller överhuvudtaget ett ekonomiskt intresse, men att låta hela familjens samlade kapital sitta på kontot och sedan bara dra kortet tills företagen börjar höra av sig för att de inte fått betalt känns inte vuxet någonstans. Paret har försörjningsansvar för åtta barn. Hoppas dessa växer upp snabbt så att de kan hjälpa mamma och pappa med ekonomin.

De hade 45000 kr på kontot.

Eller rättare sagt, de hade 45000 kr plus tre veckors konsumtion för en familj på tio personer. Ska vi gissa på minst 70000. När jag ansökte om mitt första Visakort öppnade jag samtidigt ett nytt bankkonto för ändamålet. Det var inte kopplat till min lön eller andra inkomster. Den enda som förde över pengar dit var jag. Än idag ser jag till att inte ha mer än någon tusenlapp på kortet, ifall jag inte precis då ska köpa något dyrare. Det tar ju bara några sekunder att flytta pengarna. Min ekonomi är inte helt typisk och jag förstår att det blir opraktiskt för de flesta att sätta gränsen vid 1000 kr, men någon gräns kanske man kan tänka sig.

Det här var alla pengar de hade.

Banken kommer behöva 3-5 dagar på sig för att betala ut de stulna pengarna (helt rimligt, jag hade tyckt att en månad också vore okej), vilket innebär att ”familjen måste låna ihop pengar från bekanta och släktingar för att kunna försörja de åtta barnen”. Återigen, vill ni ha pris som årets mest ansvarstagande föräldrar kanske ni inte ska skicka in alla era inkomster på ett och samma konto som ni sedan inte håller någon som helst koll på.


Den formulering som bränner sig fast i mitt medvetande är ändå åttabarnsmamman Tanyas kommentar efter samtalet med banken: ”De sa att det var vi som borde ha haft koll och slingrade sig, det var fruktansvärt att inte känna sig betrodd.

Jag, vad i hela friden kan ha gett bankens representant en så absurd tanke?!

onsdag 23 maj 2018

Skit-i-skit

Fond-i-fond är ett fenomen som funnits så länge jag kan minnas (30-40 år?) och som enkelt uttryckt är en fond som handlar med fondandelar. Genom att köpa in sig i fonden får man alltså väldigt hög riskspridning. Köper man en andel i en fond som i sin tur köpt andelar i tio fonder med vardera 30 innehav får man 300 investeringar på ett bräde.

Göteborgskt fondsparande...

Det finns två mindre lyckade effekter av detta. Ett så stort spann av investeringar är helt omöjligt att överblicka. Principen ”förstå vad du köper” blir inte mindre sann för att du skjuter brett. Dessutom riskerar det att bli väldigt dyrt. Fond-i-fond betyder avgift-i-avgift eftersom du i slutändan får betala courtage på en väldig massa småinvesteringar. Det uppenbara alternativet, indexfonder, med samma idé om riskspridning, blir väsentligt billigare. Det här är ungefär vad Finansinspektionen kommit fram till i sin granskning, men torde vara välkänt redan innan. Åtminstone visste jag det.

Så vem vänder sig bankerna till med denna ganska dåliga produkt som ofta kostar 2-3 procent i avgift att jämföra med indexfondernas 0-0,3 procent? Jag skulle säga att svaret är människor med dålig koll. Folk som inte kan något om investeringar och går till banken fast beslutna att inte ta för mycket risk. De får då en fondandelsfond som påstås vara anpassad efter deras riskbenägenhet eller ålder (=mer räntepapper ju äldre man blir), men i praktiken kommer Stora Bankens fond-i-fond bara mixa en korg av Stora Bankens egna aktie-, ränte- och blandfonder och därmed öka dess kapital och intäkter utan att det kostar respektive förvaltare en enda minut eller krona extra.


Vill du inte ta egna beslut – köp indexfonder. Vill du minska börsexponeringen – köp en räntefond, råvaror eller någon form av tillgångsbevis, med eller utan värdesäkring. Men håll för guds skull reda på avgiften. Att lägga en stor andel av sparkapitalet i en investering som kostar 1,71 procent (snittet för fond-i-fond) bara i avgift är nästan detsamma som att försäkra sig om att göra en dålig investering. Förutom för banken såklart. Din avgift-i-avgift är ju deras blåsning-på-blåsning.

tisdag 22 maj 2018

Människan är anpassningsbar

I inlägget om bensinpriset, och även i kommentarsfältet och i den allmänna debatten, kommer man lätt in på oförmåga till anpassning. När bensinpriset höjs säger väldigt många att det här var precis gränsen, de kan inte tänka sig att betala en krona till och heller inte minska sitt bilresande.


Det där händer ofta, att folk säger att deras konsumtionsmönster, tid och andra begränsningar är precis maxat. Hit, men inte längre, för exakt ”då” kan de inte längre fungera. Om skatten ökar med en procent får de gå från hus och hem.

Jag fattar att det är en signal till makten. ”Kom inte ens på tanken att höja priset/skatten eller minska rabatten/öppettiden, för då tappar ni mig.” Bra så, men jag misstänker att de flesta går på sitt eget hot. De tror på allvar att de inte skulle kunna anpassa sig mer, åtminstone inte mycket. Och det är där det blir fel. Man kan komma ifrån problemen genom att sälja bilen, byta leverantör eller flytta utomlands, men man kan också anpassa sig mycket mer än man tror i sin vildaste fantasi.


Vad händer om din nettolön skulle sjunka med 30 procent i morgon? Du skulle antagligen tvingas skära i utgifterna och kanske ta bort allt slöseri. Sänka kostnadsnivån på semesterresan eller i värsta fall ta bort den helt. Köpa billigare mat och en billigare bil eller ett mindre boende. Men du skulle inte svälta ihjäl. Det är inte ens säkert att ditt liv skulle bli sämre.

Så nästa gång du hör dig själv utbrista ”Jag skulle inte klara mig utan...”, se det som en utmaning och tänk att ”Jodå, det skulle gå alldeles utmärkt”, och kanske skulle du passa på att växa som människa på köpet.

måndag 21 maj 2018

Gravsten och dödsannons

En av mina äldre vänner (Fälldin var statsminister när vi träffades första gången, det ni, ungdomar!) målade upp en bild från verkligheten som jag undrade om jag inte kunde fläka ut på bloggen för att höra andras kloka syn på. Det fick jag, så nu kör vi:

Ett äldre par dör kort efter varandra. Inget har de sagt om hur de vill ha begravningen och sin sista vila. Det blir upp till de efterlevande att bestämma. Sonen går på den snåla linjen. Dödsannons behövs inte, vännerna är ju redan döda. Gravsten vill han inte heller ha. Han är själv gammal och han vill slippa ansvaret för skötseln.

På andra sidan har vi dotterns barn (dottern är själv död sedan länge). De vill ha dödsannons, gravsten, rubbet. Så vad gör man? Det går inte att hitta en skön kompromiss med en gravsten i papp som vittrar sönder på ett år.


Det bästa lösningen är såklart att prata med era anhöriga och berätta hur ni vill ha det! Eller skriv upp det, tydligt! Men om man, som i detta fall, inte gjort det, då står de anhöriga där och tvingas ta beslut de ska leva med resten av sina liv.

Om vi börjar med den ”lätta” biten, dödsannonsen. Jag skäms inte över att vi lät bli när pappa dog. Vi ringde runt alla som borde få veta. Det blev både bättre, personligare och billigare, och (av alla dessa skäl) garanterat den lösning han hade valt själv. Men om någon vill ha en annons, skriv den då. Kostnaden är inte värre än att pengarna går att få fram. Försök ta hänsyn till önskemål om verser och symboler. Det är inte lätt när det är infekterat, men det borde gå att undvika att bli dödsfiender över detta, även om det är allra bäst om den döde själv tagit hand om saken.


Gravstenen är klurigare. Jag fattar att en del absolut vill ha en sten att gå till, särskilt om man tror att den döde själv önskat det (återigen, berätta medan ni lever!). I vår släkt har vi bägge varianterna, gravstenar och minneslundar. Jag föredrar det senare. Ja, det är billigare och det är mindre jobb, men det handlar inte så mycket om pengar som om samvete. En gravsten är en ständig källa till dåligt samvete. Födelsedagar, dödsdagar, allhelgonadagar... ”Har ni tid att tända ljus på graven, vi hinner inte.


Visst kan man beställa skötsel, men det kommer ändå gnaga på bemärkelsedagarna att ”man borde åka till graven”. En minneslund är ofta en vacker plats dit man åker när andan faller på.

En människa försvinner ganska fort, särskilt om kroppen är kremerad. Sedan finns han/hon i vårt medvetande och det är inte knutet till en plats. Så här skulle jag säga; plantera ett fruktträd och tänk på mormor och morfar när trädet blommar, när ni skördar frukten och äter paj. Bygg inte monument över döda människor.

Olle Ljungström föregrep sin fars död och skrev en sång om hans grav medan han fortfarande levde. Det gör han förresten fortfarande. Olle tog tyvärr ner skylten för två år sedan, men världens bästa gravlåt lever: