Time-out

Jag tror att det var Mona Sahlin som var först ut, efter att hon köpt Toblerone och mat och hyrt bilar på fel kort, låtit bli att deklarera flera år i rad, parkerat sin avställda bil upprepade gånger på handikapparkeringar, haft klippkort hos Kronofogden och ytterligare tio felsteg som skulle ha lett till sparken och polisanmälan på en riktig arbetsplats.

Det är klart att allt ”hatochhot” gjorde att hon var tvungen att vila upp sig på Mauritius för skattebetalarnas pengar. Hon tog alltså en ”time-out”, semester på obestämd tid och med bibehållen lön. Innan dess var time-out en sportterm som betydde att tränaren i ett kritiskt läge samlar laget i någon minut för att bestämma spelstrategi.

Det kanske fortfarande är så, jag följer inga lagsporter. Nu verkar termen mest handla om politiker som på egen hand väljer att för full betalning göra ingenting. Det senaste exemplet slår ändå alla rekord. Riksdagsmannen Mohamed Abdukardir Ali tar time-out utan att ens ha hunnit tillträda sin tjänst!

Huruvida han är inblandad i valfusk utreds. Jag har ingen åsikt om det, men det här tajmoutandet måste få ett slut! Vi kan inte ha en hel yrkeskår som plötsligt kan bestämma att de nu ska ha lön för att göra ingenting, oavsett om det beror på stress eller att man misskött sig. Den som är sjuk ska såklart sjukskrivas, men sånt ska bestämmas av en läkare och inte den anställde själv.

Jag är den förste att tycka att politiker ska ha ordentligt betalt, men bara under förutsättning att de arbetar för pengarna. De påstår ofta och gärna att de har världens mest utsatta och ansvarsfulla jobb, men så länge politiker kommer undan med att utan varsel ta ledigt med full lön när det blir lite jobbigt verkar de snarare har världens minst ansvarsfulla jobb.

Och försök nu inte göra partipolitik av detta! Det finns gott om exempel både till höger och vänster på politiker som ”tagit time-out” under uppdraget och fått omställningsstöd efter. Detta är ett systemfel och det borde sluta exakt nu.