måndag 9 november 2026

I hjärnan på Marcus Hernhag – recension

I torsdags rasade Nasdaq 5,5 procent. Större ras än så på en enda börsdag har indexet bara gjort drygt tjugo gånger under min livstid, så här snackar vi Ras med stort R. I lägen som dessa behövs perspektiv, t ex genom att påminna sig om att alla tidigare ras har hämtats tillbaka. Lite hjälp på traven kan man få av erfarna börsexperter, som Marcus Hernhag.

Jag (och katten) har läst I hjärnan på Marcus Hernhag och om jag räknat rätt blir det här fjärde gången jag recenserar en Hernhag-bok på Sparo. Låt oss börja med titeln. Jag tror att jag tråkat Marcus för hans långa titlar i samtliga tidigare recensioner, så här vill jag istället berömma. Denna titel är slagkraftig, dessutom lite kaxig på ett bra sätt. Jag hade inte kunnat sälja en bok på möjligheten av att se in i min hjärna, det hade folk velat ha skadestånd för att göra.

Titeln beskriver dessutom boken. Här får vi läsa hur Marcus Hernhag tänker kring börsen och aktier i allmänhet, när man ska agera och när man ska avvakta, hur man ska tänka kring orealiserade förluster och vad som gör ett bolag intressant. Vore jag mitt i målgruppen och önskat fler verktyg för att köpa enskilda aktier (istället för att som nu – köpa och hålla fast vid globala indexfonder) hade jag kanske önskat lite mer handfasta råd om att välja rätt aktier, men flera av hans tidigare åtta böcker är bättre på det.

Här får vi istället veta mer om hur författaren själv tänker och hur han hamnat där han är idag, misstag han gjort och hur han kommit över dem. Det är intressant och (tror jag) inte helt vanligt. Börspsykologi är en nyckel till framgångsrik börshandel och gör man det inte personligt blir ämnet ofta lite stelt.

Boken är uppdelad i 55 korta kapitel med titlar som ”Lär dig tänka enkelt”, ”Sälj dina sämsta aktier, men sälj aldrig i panik” och ”Psykologiska knep vid aktieanalys”. Nästan alla ger mig något, inte minst i ”Mitt råd!”-rutorna där vi får konkreta förslag på hur vi kan tänka. När jag läser om boken betar jag kanske av ett kapitel per dag och låter det sjunka in ordentligt.

Ett par av mina favoritkapitel är ”Rika personer är lyckligare” och ”Gör inte för mycket”. Det första eftersom vi överöses av uttalanden om motsatsen, och det andra för att det är tips jag hade behövt höra när jag var ny på börsen. Resultatet blir inte bättre ju fler affärer man gör och det gäller förresten inte bara på börsen, att sitta på händerna är underskattat i många sammanhang.

Flera gånger kommer boken tillbaka till att du bör ha en strategi och sedan hålla dig till den. ”Om det sedan är investmentbolag, värdeaktier, utdelningsaktier, småbolag eller något annat spelar mindre roll”. Det låter bra, men att utdelningsaktier är Hernhags strategi går som en röd tråd genom boken och det tycker jag är lite synd. Det är verkligen inget fel på utdelningsaktier och han förklarar pedagogiskt varför han valt just det, men eftersom det återkommer i alla hans böcker och två av dem (Bli rik på aktieutdelning och Bygg din egen pengamaskin) nästan uteslutande sjunger utdelningsaktiernas lov tycker jag att denna hade vunnit på att tona ner det ett snäpp.

Men det är detaljer. I det stora hela är boken väldigt bra, och gillar man utdelningsaktier lika mycket som de flesta svenska aktieinvesterare tycks göra reagerar man nog inte alls på detta. Den här boken funkar både för den som precis börjat handla aktier och och för oss som hållit på i decennier. Språket är enkelt, råden tydliga och användbara. Och tidlösa! I hjärnan på Marcus Hernhag är en perfekt julklapp till någon i din omgivning, så kan du låna den efteråt. Se där, ett spartips på sluttampen!


18 kommentarer:

  1. Och här tänkte jag tanken, hur många böcker på samma ämne är det möjligt att skriva, utan att upprepa sig själv? Pengar är inte rocket science med ngt hemligt recept.
    Mvh Investeraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har bloggat om ämnet pengar 3294 gånger sedan 2016, så det går nog att skriva fler än nio böcker.

      Radera
  2. Kapitlet "Gör inte för mycket" kan jag instämma i. Satsa på en sak, i mitt fall det jag trodde/tror på, och håll dig till det. Lev det liv du vill leva och låt investeringarna växa ifred. I mitt fall aktier.

    Jag kontrollerar mina konton och innehav regelbundet men har aldrig gjort det varje dag. Är inte så intresserad av själva pengarna utan mest av den trygghet det skapar att ha tillgångar.

    Sedan är ekonomisk trygghet inte något som garanterar att man inte drabbas av andra svåra saker. För mig var det att maken dog och ett av barnen fick en allvarlig sjukdom.

    Misstänker att läget blivit ett annat om jag själv (eller maken) blivit allvarligt sjuk. Inkomsten skulle troligen minskat rejält och utgifterna ökat. Så det hade säkert blivit svårare att spara på samma sätt.

    Upplever stora skillnader i synen på både pengar och investeringar sedan jag köpte mina första aktier under 1970-talet. Då köpte man för att behålla, idag handlar det mest om köp och sälj.
    /Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man behöver ju inte hålla på investeringarna i 10+ år utan att återigen värdera om de ska behållas. Daytrading där man köper och säljer inom någon timme funkar för en del, men att ha dem aning längre, upp till några veckor, tycker jag ofta resulterar i att man vinner lite eller förlorar väldigt mycket och där förlusterna i längden blir för många/stora för att det ska löna sig jämfört med riktigt långa investeringar där man låter tiden göra jobbet. Och även om det snackas i sociala medier och korta affärer gynnats av internet tror jag fortfarande att de flesta behåller länge, ibland alltför länge.

      När man drabbas av död och hälsoproblem betyder ekonomi väldigt lite i jämförelse, men det är alltid en fördel om man slipper tänka på ekonomi också när skiten träffar fläkten.

      Radera
  3. OT:
    "Riksdagsledamoten Mohamed Ali (V) har uppmärksammats för sina skulder – och är långt ifrån ensam.
    Nära 400 politiker i kommuner, regioner och Riksdag har personliga skulder hos Kronofogden.
    Det visar Kalla faktas genomgång av de som valdes in i det senaste valet.
    Högst andel skuldsatta finns hos SD och V.Kalla fakta och TV4 Nyheternas kartläggning visar att 387 av de 21 854 förtroendevalda som granskats hade aktiva skulder hos Kronofogden vecka 43, knappt hälften av dem var då skyldiga mer än 98 000 kronor. 41 stycken hade skulder på över en miljon kronor."
    Källa: Tv4 nyheterna (ingen länk, litar på att alla som hittar hit är kapabla att hitta)

    Frågan är intressant om man tänker på vad riksdagsledamöter, politiker och högre tjänstemän egentligen 'får' göra. Både med tanke på skulder och andra saker som den chef i Jokkmokk som spelat in porrfilmer.

    Konstigt att det inte diskuteras mer. Det är också märkligt att bara enstaka fall får stor uppmärksamhet.
    /Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för mig att Ali var den enda KFM-skuldsatta i riksdagen när någon kollade upp det. Om så är fallet tycker jag att formuleringen "Nära 400 politiker i kommuner, regioner och Riksdag har personliga skulder hos Kronofogden" är ganska vilseledande.

      I övrigt tycker jag inte att siffrorna var så alarmerande. 387 av 21854 gör 1,8 procent. Det är mindre än hälften mot befolkningen i stort. Lite högt med tanke på att de generellt har högre inkomster och dessutom bör vara föredömen, men inte högre än jag hade gissat.

      Radera
    2. Mest alarmerande var att det finns över 20.000 politiker i landet. Till i bästa fall tveksam nytta.

      Radera
    3. Han fick skuldsanering utan att vara svensk medborgare, han är ung men bedömdes ändå inte kunna försörja sig själv och inte ha någon inkomst alls.
      Han har dessutom besökt Somalia flera gånger.
      För vilka pengar?
      Varför ska ha kunna bli svensk medborgare?
      Du kan inte ens få ett arbete på Volvobandet utan gymnasieutbildning men sitta i riksdagen och bestämma över budget mm utan gymnasium och att ens kunna sköta sin egen ekonomi?
      Något är allvarligt fel i vårt land.

      Radera
    4. Jag tror att jag bloggat om antalet politiker i Sverige och om jag inte minns fel var det över femtiotusen. Och ja, undrar om det ens skulle märkas om hälften plockades bort.

      Bra frågor där, jag har inga svar.

      Radera
    5. Där fick jag lära mig något nytt, det gillar jag. Först om hur stor andel som har skulder hos kronofogden, hade ingen aning så tyckte 2% var många. Och tusentals politiker borde inte behövas.
      /Annette

      Radera
    6. Jag håller med om att 2 % är många, att siffran är 4 % för hela befolkningen gör inte politikernas siffra mer rimlig.

      Nu hittade jag min text och ser till min fasa att jag mindes rätt:
      https://sparosverige.blogspot.com/2018/01/50000-politiker.html

      Nio år gammal text, men jag har svårt att tro att antalet skulle ha minskat sedan dess.

      Radera
    7. Å andra sidan är många av dessa tusentals politiker fritidspolitiker. Jag bryr mig inte om ifall en människa spelar fickpingis eller sitter i kommunfullmäktige på sin fritid.

      Problemet är inte att vi har tusentals politiker utan problemet är att många politiker är inkompetenta. De saknar handlingskraft och till den grad de har handlingskraft saknar de förnuft. Det är kanhända demokratiskt att många engagerar sig i politiken men är inte automatiskt konstruktivt.

      Ett annat allvarligt samhällsproblem är att många offentliganställda inte bidrar produktivt till verksamhetens kärnuppdrag. Lärarna spenderar för stor del av arbetstiden med administration och vårdpersonalen spenderar tiotals procent av arbetstiden med strulande IT-system.

      Tom-Hjördis

      Radera
  4. Min son brukade säga att Marcus Hernhag försök att intala läsaren att "börspsykologi" och individuell kunskap kan överlista börsen flyttar skulden från kapitalismens utsugande natur till individens tillkortakommanden. Hernhag döljer det faktum att värdeskapandet sker i produktionen genom exploatering av mervärde – inte genom spekulativa gissningar i hjärnan på en borgerlig teckentydare.

    Karl Marx mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde att Marcus Hernhag var några år yngre än mig och har för mig att Karl Marx dog på 1800-talet, så nu får jag inte helt ihop matematiken.

      Exploatering tycker jag är ett överanvänt ord. Hur som helst behövs pengar för att skapa mervärde i produktionen. Om de anställda inte skjuter till de pengarna är det ju tur att en borgerlig teckentydare gör det.

      Radera
    2. Kan du inte bara vara kommunist utan att envisas med en svindålig gimmick?

      Du hade kunnat dra exakt samma trötta klyschor ändå.


      Hitlers tremänning

      Radera
    3. Det är väl snarare kommunismens anhängare som exploaterar alla som inte ser vilken vidrig ideologi det är och har varit genom historiens gång.
      Mvh Investeraren

      Radera
  5. Utdelningar är det bästa jag vet! 😋

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har som sagt inget emot konceptet. Jag tycker bara att det inte är det enda sättet att handla med värdepapper framgångsrikt.

      Radera