Färdig jul

Fram till i förrgår tror jag inte att jag nämnt julen med ett ord i år, men jag ser i kalendern att den närmar sig och tack vare ett mejltips från Per har jag hittat en ingång att prata om den. Det handlar om att ”julen hotar den svenska ärtsoppan”.

Jag vet inte var jag ska börja... ”Suget efter risgrynsgröt tycks vara större än någonsin”, och då är det tydligen särskilt den färdiggjorda och svindyra gröten med det oaptitliga utseendet folk trånar efter. Detta har i sin tur lett till att det blivit brist på ärtsoppa eftersom den görs i samma fabrik, och den är svenska folket tydligen lika oförmöget att göra själva. Suck!

Det finns julmat jag förstår varför man vill köpa färdig, men risgrynsgröt är inte en sådan rätt. Nu ska jag berätta hur jag lagar risgrynsgröt, utan färdig ”korv”, av ingredienserna ris, salt, vatten och mjölk. Jag gör den kvällen före (alltså i kväll) för på det sättet blir den effektiva arbetstiden bara några minuter och risken att bränna den är obefintlig. Jag brukar göra tio portioner (som i verkligheten är ungefär fyra och så mikrar jag varje gång jag äter den.

Först mäter jag upp 4 dl ris, 1,5 tsk salt och 8 dl vatten, kokar upp det och låter den småputtra tills vattnet är borta. Då häller jag i 12 dl mjölk och kokar upp det på nytt, under lock. Så fort gröten börjar koka slår jag av kastrullen, rör om och går och lägger mig. På morgonen står det färdig gröt på spisen. Om man vill kan man då koka upp den på nytt, men jag brukar alltså slå upp en portion i tallriken och köra in den i mikron för det är enklast och jag tycker inte att den förlorar något på det.

Detta är det arbete Expressen ser som så avancerat att de inte ens nämner möjligheten av att göra gröten själv. Var smartare än så! Och när du är färdig kan du göra egen ärtsoppa, så här. Det är också busenkelt, vansinnigt mycket billigare än att köpa Orklas färdiga och funkar alltså även i december. Fast kanske ännu bättre i januari när jul och nyår dränerat plånboken så att det passar extra bra med en måltid för ett par kronor.

Pundigt pynt

Jag är kluven inför det här med julpyntade hus, eller rättare sagt hus indränkta i julbelysning. Å ena sidan gillar jag folk som tänker lite annorlunda, och det får man onekligen säga att man gör när man sätter tiotusentals lampor på ett hus.

Samtidigt kan jag inte låta bli att se det som en otrolig pengaförstörare. Både inköp, drift och all tid som går åt för att köpa in och montera, som hade gått att göra något som inte kostar utan istället genererar pengar. Men som vanligt fokuserar man istället på en liten, liten detalj – strömkostnaden:

”Det tror alla är så mycket, men det är ju bara tänt fyra timmar om dagen i 40 dagar så jag räknar med ungefär 1 500 till 2 000 kr för hela perioden.”

Jag hade i och för sig kunnat ha bra mycket roligare med tvåtusen spänn också, men visst är den kostnaden hanterbar i en vanlig ekonomi. Värre då med inköpet. Jag köper visserligen inte julpynt, men jag ser ju vad det kostar i butikerna. Bara en liten plasttomte som står och ser dum ut med en lampa i huvudet kostar hundralappar. Jag vågar inte gissa vad Rikard i länken har lagt på pynt och lampor, men det måste åtminstone vara ett sexsiffrigt belopp.

Så är jag lite förvånad över reaktionerna. Eller rättare sagt över uteblivna reaktioner. Jag tycker såklart att Rikard ska få lägga sina pengar på vad han vill, men de som gnäller över andras bensin- och dieselbilar, flygresor etc brukar förbehålla sig rätten att alltid tycka till om miljöval. Säga vad man vill, men en bil eller flygresa fyller en mer konkret funktion än det gör att förvandla ett bostadshus till ett amerikanskt köpcenter.

Varde tolvvoltsljus

När jag säljer honung på marknader har jag alltid beställt en marknadsplats med ström. På så vis har jag kunnat ha en tv med klipp från biodlingen, en del mer spektakulära än andra.

Ännu viktigare är att kunna lysa upp marknadsståndet. Jag har både haft en ljusslinga över bordet och olika typer av punktbelysningar. I december blir det kolmörkt på eftermiddagarna och den belysning arrangören erbjuder räcker sällan till. Så sent som häromveckan plockade en av mina marknadsgrannar ner sina grejer innan stängning eftersom arrangörens ljusslingor var undermåliga och ingen längre såg vad han sålde.

Men så anmälde jag mig till en marknad där jag fick en plats utomhus som inte innefattade ström. Det var rätt långt att åka och då vill jag inte ”vaska” sista timmarna för att ingen ser mig. Förresten är det inte fel om det ser lite mysigt ut även innan det blir helt mörkt. Vid mulet väder blir det ju heller aldrig helt ljust. Så vad gör man då – fotogenlyktor, ficklampor eller stearinljus? Mitt val blev LED-lister drivna med ett bilbatteri.

För att göra en seriös lösning som kan funka fler gånger, oavsett om jag har partytält eller inte (jag har ett, men det är inte alltid det är tillåtet eller lämpligt) köpte jag ett par elrör för att dra LED-belysningen i. Dessa monterade jag på det hopfällbara bord jag alltid har med mig, med hjälp av slangklamrar, lika funktionellt som elegant.

Svårt att beräkna kostnaden eftersom jag i vanlig ordning hade det mesta av materialet på lager, men det hade kanske kostar 300 kr att köpa allt från scratch. Plus bilbatteriet då, men sådana har jag alltid över. Sålde jag några extra burkar honung tack vare konstruktionen (och det gjorde jag garanterat) har den redan tjänat in sin kostnad.

Tvångsrenoveringar tillfälligt stoppade

Jag brukar försöka hålla mig undan partipolitiken, men nu måste jag göra ett undantag. EU-kommissionens förslag till tvångsrenoveringsdirektiv som innebar att energiåtgången i byggnader i hela unionen skulle minska (ännu ett lysande bevis för hur dumt det är med en stor union där allt ska likställas oavsett förutsättningar, i detta fall bl a väder). De sämsta husen skulle snabbrenoveras på husägarens bekostnad.

När förslaget hamnade i EU-parlamentet var det ännu mer skräckfyllt, men i Sverige har debatten nästan uteblivit, liksom informationen från medierna. Jag kan tänka mig att många inte hade en aning om detta förslag för bara ett par veckor sedan.

Det som sedan hände var att förslaget röstades ner, men med undantag för Centerpartiet röstade hela den svenska vänstern för direktivet. Detta gör socialdemokraternas nästa utspel helt galet, jag har faktiskt inget bättre ordval.

Helene Fritzon, f d minister och nuvarande socialdemokratisk EU-parlamentariker stod dock på sig när hon konfronterades av Aftonbladet. Att hon och hela hennes parti röstat för förslaget innebär enligt henne inte på något sätt att de inte ska kunna ta åt sig äran för att förslaget stoppats. De röstade nämligen inte ja för att de ville ha förslaget utan för att de vill fortsätta att argumentera mot det. Fattar ni? Inte jag heller.

Eller jo, jag fattar. Hon gör som politiker alltid gör, bara lite mer skamlöst än de flesta. Hon känner efter vart vinden blåser och försöker hänga med och samtidigt låtsas som att de alltid tyckt det de tycker nu. Ett liknande exempel var hennes partikollega Peter Hultqvist som garanterade att Sverige inte skulle söka NATO-medlemskap så länge han var försvarsminister, och några veckor senare skrev han under ansökan. Men inte för att han ändrat sig, absolut inte.

Det får vara som det vill med den saken, men vi som är emot att EU ska bestämma vad vi ska ha för isolering och energikälla i våra hus ska inte tro att de här idéerna försvann nu. Det är därför viktigt att vi (oavsett vad vi tycker om EU och vad vi röstar på, ifall vi gör det) som vill bestämma över våra egna liv högt och tydligt berättar vad vi tycker och ser till att få folk i vår närhet att förstå hur nära det var den här gången. Var beredd på nästa rond!

Vill du bli rik – starta nätkurs!

Farsoten onlineutbildning tog väl ordentlig fart under Covid. Plötsligt var det så himla bra att kunna utbilda människor över internet. Och visst finns fördelar. Framförallt är det enklare och billigare, särskilt för utbildaren. Jag har gått en del nätkurser och de är ungefär som riktiga kurser, men sämre.

Den senaste var en certifieringskurs i biodling. Den kostade 850 kr plus studiematerial och det var likadant när den hölls IRL med en riktig lärare i riktiga lokaler. Men så kom det ett förkylningsvirus och man kom på att kursen gick att digitalisera.

Istället för att en lärare skulle behöva stå och lära ut länkade man till ett gammalt föredrag på Youtube, och istället för lektioner delade man in eleverna i grupper som fick göra gruppövningar på Teams och på så vis hålla i sin egen utbildning, vi hade ingen redovisning av vad vi kom fram till. Läraren la varje vecka ut en ny läxa och nya diskussionsämnen. Det tog honom max en kvart, om han inte använde en mall från förra och förrförra året för då måste det snarast ha handlat om sekunder. Avslutningsvis en digital och roboträttad examen.

Det bästa för utbildningsföretagen är att folk nöjer sig med detta. Det är ju miljövänligt och dessutom smidigt att sitta hemma. Att man inte lär sig lika mycket får man bara hacka i sig. Och jag är inget undantag! Jag fick mitt certifikat, vilket ger mig rätten att handla med bisamhällen och drottningar och lite annat. Jag hade gärna fått fler kunskaper och därmed blivit en bättre biodlare, men det var i första hand kursbeviset jag var ute efter.

Ett stort steg för mänskligheten.

För utbildarna ser jag inga nackdelar. De lär ut till en bråkdel av kostnaden och kan skala upp verksamheten praktiskt taget hur mycket som helst. Slipper man förhålla sig till lokala regler och ett litet språk som norska eller svenska kan man utbilda tusentals med mindre tid och energi än man tidigare undervisade en skolklass, och vem vill inte tjäna mer pengar med en mindre insats? Att eleverna inte lär sig lika mycket som tidigare kan man leva med. I bästa fall betyder det att man kan sälja på dem en fortsättningskurs.

Unga bor kvar

Var fjärde svensk mellan 20 och 27 har inte flyttat hemifrån. I Stockholm mer än var tredje.

Hyresgästföreningen skyller på en trasig andrahandsmarknad, och vill förutom höjda bidrag (och därmed högre skatter) att bostäder ska förmedlas efter behov och inte antal dagar i bostadskö. Det sistnämnda låter som en utmärkt grogrund för korruption. Snart måste man kanske vara politiskt aktiv (i rätt partier eller organisationer) för att få ett hyreskontrakt. Det saknas som bekant inte exempel på det.

Inget av reportagen ställer frågan om de unga och deras familjer har något eget ansvar. Att de växer upp kommer väl inte som en oförutsedd händelse? Bostadsbolagen knackade inte på dörren hos bostadslösa när jag var ung heller. Man fick ringa runt och tjata, svara på annonser och lyssna runt i bekantskapskretsen. Min första bostad var ett andrahandskontrakt där dottern till en kompis till en släkting hade flyttat ihop med sin pojkvän, men inte var beredd att klippa livlinan.

Och så får man försöka bygga upp kapital så att man får råd, både att deponera några månadshyror och att skaffa kontantinsats till en bostadsrätt. Det kan vara olika svårt, men det är alltid lättare om man försöker än om man sitter på Tiktok eller framför Netflix och gnäller över hur tufft samhället är.

Själv undrar jag om unga verkligen vill flytta hemifrån i samma utsträckning som tidigare. På min tid (oj, vad gammal jag kände mig nu) ville alla bli vuxna så fort det gick. Nu verkar det inte lika självklart. Vad det beror på kan diskuteras – mesiga föräldrar, skolan, samhället och/eller utbudet av meningslös förströelse? Vill man ändra på det tror jag att det är där man ska sätta in insatsen, inte höja bidragen och kamma folk ännu mer medhårs. Finns behovet kommer lösningarna.

Från fattig till FIRE

SR intervjuar Emil, 21, som har en lite annorlunda ingång till FIRE, eller ekonomisk frihet, än de flesta. Emil växte upp i ett fattigt hem och vill aldrig dit igen.

Eller ja, han säger faktiskt i reportaget att han försöker leva så fattigt som möjligt, men ekonomiskt fri behöver ju inte betyda att man lever i lyx eller ens slutar att jobba, bara att man har möjligheten att göra det eftersom möjligheten i sig har ett värde. Ofta är det där ”vi” och ”dom” tappar varandra. Att ”dom” inte kan förstå vad ”vi” ska göra hela dagarna.

Emils metod till frihet är att han tänker köpa fastigheter, rusta upp, hyra ut och betala av, och så göra det igen och igen, med målet att vara ekonomiskt fri vid 35. En av mina grannar har gjort just detta sedan han var ännu yngre än Emil. Om grannen är rik vet jag inte, men det verkar ha gått bra och – inte minst viktigt – han verkar vara nöjd med sitt liv.

Random norsk familj ;-)

Det jag framförallt gillar med reportaget är att man fokuserar lika mycket på utgifter som på inkomster. Det vanliga är att man intervjuar någon medlem i Unga Aktiesparare som pratar placeringar. Det är inte dumt, men det är inte där sparresan börjar.

Huruvida Emil ska lyckas (eller ens har samma plan när han kommer längre på resan) är omöjligt att veta, men att veta vad man vill är en bra grund att stå på. Eller kanske ännu mer vad man inte vill. Han vill inte leva i påtvingad fattigdom och inte jobba sig in i graven, som hans släktingar gjort. Jag tror att det kommer att gå fint.

Grötbullar

Då och då ser jag matbröd där gröt är en av ingredienserna och tänkte att det måste jag prova, och nu slumpade det så att jag fick ett recept på sådana här grötbröd av en omtänksam människa. Nu kör vi, detta behövs:

havregryn, 3 dl
vatten, 5 dl
matfett, 75 gram
mjölk, 3 dl
jäst, 25 gram
salt, 2 tsk
sirap, 2 msk
vetemjöl, 12 dl

Först gör man gröt genom att koka upp havregryn och vatten. Därefter klickar man i matfettet som får smälta i gröten. Jag gör alltid havregrynsgröt i mikron, men nu skulle det ju smältas smör och då blev det spisen. Nästa gång blir det nog mikron igen, jag tycker att det är så mycket enklare.

Värm mjölken fingervarm och lös upp jästen i den. Sedan blandas alla ingredienser – gröten, jästmjölken, mjölet, saltet och sirapen. Tänk på att jästen är värmekänslig så att du inte häller ihop den med het gröt för då dör den.

Mixa med degkrokar eller degmaskin av något slag och låt sedan degen jäsa under bakduk i 45 minuter.

Dela upp degen i lagom antal bitar. Jag körde på 18 (på c:a 80 gram vardera) för att det skulle gå jämnt upp med två plåtar. Forma dem till runda bröd, platta eventuellt till dem lite. Mera jäsning, minst 30 minuter till.

Sätt ugnen på 200 grader (receptet sa 230, men jag vågade inte det) innan du penslar bröden med vatten och strör på lite havregryn. Det där sista kan du hoppa över om du inte orkar.

In i ugnen tills de ser klara ut. För mig blev det 20 minuter.

Projekt maträddning!

Jag tänkte skaffa sand för att i den förvara de morötter jag skördat. Jag tog reda på var det fanns, men har inte hunnit, orkat eller brytt mig tillräckligt mycket. Jag har ätit väldigt många morötter, men nu kunde jag konstatera att de som låg kvar i bunkar i skafferiet började se väldigt sorgliga ut. Jag anade till och med någon mögeltråd på.

Men intet skall förfaras! Jag kommer ihåg att min mamma ofta räddade grönsaker genom att steka eller koka upp dem. Inte bara grönsaker, även en restad kötträtt kunde hettas upp och därigenom hålla några dagar till. Det här var på den tiden man inte slängde hälften av sin inköpta eller odlade mat i soporna.

Morötter som börjat bli mjuka kan få nytt liv genom att läggas i kallt vatten, men de här var lite för många och lite för sorgliga. Så det jag gjorde var att först skala dem. Det brukar jag aldrig göra med rotfrukter, mer än för att få bort skador, men nu kändes det rätt. Därefter la jag dem i iskallt vatten ett tag.

Därefter skar jag dem i lite mindre bitar (de minsta morötterna fick gå med oskurna) och kokade dem. Inte färdigt, bara några minuter, för jag tror inte att man ska frysa rå morötter, de blir antagligen helt mosiga då. Men det är dit de ska, till frysen i lagom stora portionspåsar så att jag kan ta upp en i taget. Att knapra morötter som snacks får jag vänta med till nästa skörd, men att finhacka till mat, stuva eller göra morotsbiffar tror jag ska funka alldeles utmärkt.

Stackars Björn …

Jag uppmärksammades i kommentarsfältet på en snyftartikel om Björn, som vädjar till Kronofogden om att ge honom en betalningsfri månad så att han kan ge dottern ”en riktig jul”. En sådan måste tydligen, i alla fall i Björns värld, kosta en massa pengar.

Hur synd är det då om Björn? För några år sedan köpte han en Audi S4. Detta genom att ta ett blancolån på, för ett säkerhetsfritt lån, svindlande 700000 kr. När Björn förlorade jobbet kunde han inte längre betala månadskostnaden (och hur hög den är tycker inte reportern var en relevant uppgift). Björn fick sälja bilen för halva priset och satt kvar med ett stort lån på en bil han inte längre ägde, vilket ledde till att han inte heller klarade av att betala hyran. Sedan är det svårt att hänga med i svängarna:

”Jag kan inte ha en enda utgift utöver hyra, mat och annat grundläggande. Jag får behålla 17000 kronor efter att fogden har fått sin del. Det ska täcka en hyra på 8000, elen som går upp och ner, maten, lite hygien, busskort, mobil och sådant. Björns tillvaro är skral.”

17000 kr i nettolön är mer än väldigt många pensionärer. Själv har jag oregelbundna inkomster, men förutom när jag köpt bostäder eller kapitalvaror har jag aldrig haft en högre månadskostnad än 17000, oftast inte ens hälften. Efter hyra har Björn 9000 kr. Elen går mycket riktigt upp och ner, men bor han i en hyreslägenhet lär den inte vara särskilt hög. Om jag är generös tänker jag att Björn skulle kunna få lägga 4000-5000 kr på mat, inkluderat dotterns mat varannan vecka. Efter kostnader för ”busskort, mobil, och sådant” har han åtminstone 3000 kr kvar. Vad är skralt med det?

”Han berättar att han var ute och letade pantburkar i går kväll för att ha råd att köpa kaffe att bjuda på under dagens intervju.”

Min egen skörd en vanlig löprunda.

Är Björn möjligtvis spelmissbrukare eller alkoholist? Annars förstår jag verkligen inte. Visst, han är inte rik (även om han antagligen tillhör världens rikaste tiondel), men att han inte skulle ha råd att baka pepparkakor med sin dotter blir bara för dumt.

Vi får inte reda på dottern ålder (heller), men utifrån artikeln gissar jag på 10-12 år. Tillräckligt gammal för att förstå ifall pappa på ett pedagogiskt sätt förklarar att det är kärva tider efter att han levt över sina tillgångar, och tillräckligt ung för att uppskatta julen utan att den blir lika dyr som alla kompisars familjer. På köpet kanske hon kan lära sig respekten för pengar, något som pappa inte har en susning om, trots att han måste ha varit vuxen i minst ett decennium.

Allt kan inte subventioneras

Det är kanske bra att diabetesmedicin kan användas mot fetma. Det vore ännu bättre om patienterna äter färre kalorier och ökar sin ämnesomsättning genom att motionera, men i jämförelse med att operera om magsäcken är diabetesmedicinen att föredra.

”Hur menar du nu?”

Nu rapporteras om fetmapatienter som tvingas avbryta behandlingen för att medicinen inte subventioneras för dem som inte har den diagnos medicinen egentligen är avsedd för. Tråkigt för dem, givetvis.

Men jag vet inte ... Det är väldigt mycket som är nyttigt för många människor, som ändå inte finansieras av skattebetalare. Gymkort, idrottsredskap och hälsosam mat t ex. Nu när det är svinkallt funderar jag på att köpa ett löpband. Det vore absolut bra för min hälsa, men det får jag betala själv. På samma sätt får Carina i SR:s inslag betala för diabetesmedicinen om hon vill använda den för att gå ner i vikt.

Staten har inte obegränsat med pengar. För mindre än ett år sedan skrev jag om handikappade som fick betala sina egna rullstolar eftersom de hade behov av att röra sig mer än två kilometer om dagen. Är du lam kan du inte välja att ta dig fram utan hjälpmedel. Carina däremot, hon kan faktiskt gå ner i vikt utan diabetesmedicin. Jag säger inte att det är lätt, men miljontals människor har visat att det går. Och om inte, då får hon faktiskt betala vad den kostar.

Upp till kamp mot gnälliga studenter

Först, tack till ”Surgubben” för ämnestipset. Dagens blogginlägg handlar om den grupp som alltid känner mest självömkan, alltså studenterna, snöflingornas snöflingor. Den här gången gäller det den ”chockhöjda” CSN-räntan, från 0,59 till 1,23 procent för 2024.

Ja, det är en fördubbling, men inte ens studenterna hade väl räknat med att stå helt fria från räntehöjningar när Sverige gått från minusränta? Riksbankens styrränta har på några år gått från -0,5 till +4 procent. Eller som ”Surgubben” uttryckte det:

”På två år har räntan alltså höjts från 0 till drygt 1 % samtidigt som inflationen varit 5-10 %, vilket alltså är kraftigt negativ realränta. Ungdomarna får i princip betalt för att låna men klagar ändå.”

Låt oss då höra studenterna själva.

”Kanske att fler kommer klaga på sin ekonomi och jobba över somrarna i stället för att plugga.”

Att minska lite på öldrickandet på studentpuben är såklart inte ett alternativ.

”Det är tråkigt för att det är för det blir ett mindre incitament att plugga saker som inte direkt leder till ett välbetalt jobb, typ humaniora som väl redan aldrig lönar sig att plugga.”

Säger Molly som läser latin. Men hon ger sig inte där.

”Det är väldigt tråkigt för det är en sådan viktig del av folkbildningen, om alla pluggade civilingenjör hade vi haft ett väldigt tråkigt samhälle.”

På vilket sätt latin är en viktig del av folkbildningen år 2023 förtäljer inte historien, och om alla pluggade till civilingenjör hade ingenjörerna till slut haft ännu sämre lön än de hittepåjobb hon själv studerar för att få. Hade hon läst ämnen relevanta för det moderna samhället hade hon förstått det.

”Jag började plugga direkt efter gymnasiet. Då var det jättebilligt och jag tog lån fast jag bodde hemma.”

Jag kan tycka att det inte är meningen att man ska ta lån om man bor hos sina föräldrar, då borde studiebidraget räcka mer än väl. Alltså är hon ett bevis för att det varit för billigt. Det förstår hon uppenbarligen inte själv när hon följer upp med:

”Det är jättetrist för det känns verkligen som att det kommer bli så att folk inte vill plugga 'onödiga' ämnen.”

Kan någon förklara för mig varför staten ska subventionera onödiga studier? Alltså, inte nog med att själva undervisningen är gratis, man får låna till sitt uppehälle medan man håller på. Är det då för mycket begärt att de pluggar sånt de har användning för?

Jag känner snarare att studielånet, Sveriges i särklass billigaste lån, borde höjas ytterligare. Det är bra att människor studerar för att få jobb de tycker är intressanta, men universitet är faktiskt inga jävla fritidsgårdar. Plugga det ni ska, bli färdiga med det och kom er ut i arbetslivet!

Skrota EU istället

Det är ingen hemlighet att jag är rabiat motståndare till EU. Större unioner har testats förr, som i Sovjet och det fungerade inget vidare då heller. Unioner leder alltid till att makten hamnar ännu längre från vanligt folk och att de som styr har ännu sämre koll över vad de beslutar om.

Jag fick ett tips från Hanna som bara förstärker mitt EU-förakt, ett EU-förslag om att människor inte ens ska få bestämma över när våra egna bilar ska skrotas. Helt galet! Vem vill ha detta:

”Striktare regler: EU föreslår hårdare regler för att avgöra när en bil bör skrotas. Fordonsägare kommer inte längre att ha rätt att själva bestämma när deras bil är redo för skrotning.

Syfte med förslaget: EU vill främja en mer cirkulär fordonsindustri genom att kontrollera hela livscykeln för fordon från produktion till skrotning för att säkerställa återvinning och miljöhänsyn.”

Folkpartister såklart, de applåderar alltid totalitära förslag som inskränker individens frihet (liberaler, jo tjena...). Men vem mer? Och hur tusan kan man hävda att miljön gynnas av att skrota fungerande bilar? Min nuvarande bil är 50 år och har således återvunnit sig själv ett antal gånger. Man kan hävda att gamla bilar ger större utsläpp, men det går absolut inte att säga generellt. Det man däremot kan säga är att alla bilar ger hög miljöpåverkan vid tillverkning, inte minst elbilar.

”Det ska alltså inte längre vara du som fordonsägare som beslutar när det är dags att skrota din bil, utan det ska avgöras utifrån en punktlista. Om någon av punkterna uppfylls är äganderätten förverkad.”

Oavsett om du gillar gamla bilar, låter det här rimligt? Till dagens politiker vill jag bara säga att 1984 var en dystopi, inte en jävla instruktionsbok!

Kommer det här förslaget bli verklighet? Troligen, i någon form. I EU blir de flesta dumheter verklighet, förr eller senare. Det enda positiva med det är att politiker i länder som ännu inte är med i EU, som mitt hemland Norge, har svårare att lura sin befolkning att gå med ju mer dumheter de hittar på.

Ny idiotprodukt i matbutiken

Idiotköp i mataffären var något av det första jag bloggade om, för sju år sedan. Jag har upplevt en hel del dumma grejer sedan dess, men nu kan jag inte tiga längre. Detta efter att ha sett ”kakmjöl bakpulver” från Kungsörnen.

”Kungsörnen Kakmjöl, Self Rising, med bakpulver från Lantmännen innehåller bakpulver och extra vetestärkelse vilket gör det perfekt för sötare bakverk. Med detta mjöl får du lite extra hjälp på vägen när du vill baka luftiga sockerkakor, spröda småkakor och porösa kaffebröd. Du skippar helt enkelt bakpulvret i dina recept, mjölet kallas även ibland för Self Rising Vetemjöl. Detta mjöl är en del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram, ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan. Det innebär att när du väljer att baka med detta mjöl bidrar du till att Lantmännen kan odla spannmål med mer hållbara metoder.”

Otroligt hur man kan få in så många floskler i en text om ett mjöl. ”Self rising” var de så nöjda med att de skriver det två gånger. Det är inte magi, det är bakpulver. Att få bröd att resa sig är liksom bakpulvrets grej. ”Du skippar enkelt bakpulvret i dina recept”. Låter rimligt när det är bakpulver i mjölet, lite som att man inte behöver tillsätta lingon till lingonsylten. ”Del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram”, nu fattas bara referensen till ”oberoende forskningslaboratorier”.

Detta bygger upp till det riktiga bottennappet, ”ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan”. Om det ens är möjligt skulle väl detta gälla allt Kungsörnen-mjöl? Det faktum att de blandat vetemjöl med vetestärkelse och en skvätt bakpulver är inte svaret på världens samtliga miljöproblem. Skärp er!

Vem köper då detta? Osäkra människor som inte brukar baka? Kanske någon som läser ett Kungsörnen-recept med ”kakmjöl” och inte vågar översätta det till riktiga ingredienser? Jag vet inte, men det kostar. Den här klimatfloskeldyngan kostar mer än dubbelt så mycket som vanligt vetemjöl i samma butik. Om de inte blir tvungna att ge bort skräpet.

Cykeltjuv och polis

Varje år polisanmäls 70000 cykelstölder. Gissningsvis är det mångdubbelt fler som inte anmäls eftersom enda anledningen att anmäla en cykelstöld är för att få ut försäkringspengar. Polisen utreder inte brotten och gör heller ingenting för att beivra dem. Förr fanns åtminstone patrullerande poliser som kunde ge en avskräckande effekt, men när såg du senast en polis bekämpa annan brottslighet än fortkörning och rattfylla?

Vem vågar ställa cykeln här?

Polisen tycker ändå att du ska anmäla. De använder ju antalet anmälda brott i sina budgetförhandlingar, och när anmälan väl är nedskriven och (i samma sekund) nedlagd kan de bocka av att de gjort ännu en polisutredning.

I Sverige påstås ofta att anledningen till högre antal ouppklarade brott är ”ökad anmälningsbenägenhet”. Jag är tvärtom övertygad om att allt färre orkar göra polisanmälan. Dels vill man inte sitta en timme i telefonkö, dels kan man vara nästan säker på att utredningen läggs ner innan den startar, eller åtminstone att brottet aldrig blir löst. Jag anmälde när jag behövde ett referensnummer till försäkringsbolaget. När jag frågade vad polisen tänkt göra åt själva brottet blev de irriterade. ”Du är ju försäkrad!”

Jag fattar att polisen inte utreder cykelstölder. De har ju svårt att få loss resurser till mord, åtminstone har de svårt att lösa dem. Samtidigt ger det viktiga signaler. När jag bestämt mig för att flytta från Sverige övervägde jag Åland, bl a för att jag hörde att där utreds fortfarande cykelstölder. De visar 1. att polisen fortfarande är en garant mot laglöshet och 2. att antalet brott är hanterligt.

Jag har ingen lösning (mer än att inte ställa ifrån mig en dyr cykel i Sverige). Ökade resurser till polisen tycks inte hjälpa. Knappast fler poliser heller, förresten måste de ju ständigt sänka kompetens- och begåvningskraven för att ens få tag i folk som vill söka till Polishögskolan. Men hur galet det än låter tror jag att uteblivet beivrande av cykelstölder kan ge fler grova brott.

Odlingsåret 2023 – sponsrat av Impecta

Årets sista odlingsinlägg, om att alla grönsaker nu är skördade, frysta, konserverade eller torkade. Men också om Impecta, en av Sveriges största frödetaljister. Häng med så kommer kopplingen att klarna.

I början av november blev den sista skörden av årets odling bärgad. Det sista som plockades in var morötter. Jag har skördat morötter hela hösten, men när det började bli frost på nätterna tömde jag odlingslådan helt.

Före och efter grovtvätt utomhus.

Morötter var en av de mer lyckade odlingarna. Det blev riklig skörd och smaken är otroligt mycket bättre än på de jag köpt i butik. Att spara pengar är en av de största anledningarna för mig att odla. Jag skulle hellre köpa färdigt om det inte blir billigare eller bättre att göra det själv. Morötter blev tveklöst både och.

Detsamma kan sägas för dill och rödbetor – lyckat, gott och billigt. De stora flopparna var grönkål och majs. Rädisor och ärtor någonstans emellan, de har potential. Det där vet man aldrig innan och man måste ju börja någonstans, vilket leder oss till dagens sponsor, Impecta.

Precis som med annat hantverk, som finsnickeri och målning, är det viktigare för oss amatörer att jobba med bra råvaror och verktyg. Odlingsgurus som Sara Bäckmo kan säkert driva upp gamla torra frön till en djungel, medan jag som glad amatör behöver all hjälp jag kan få. Den odling som misslyckas, som årets grönkål, innebär att det tar ett helt år innan jag kan försöka igen. Om jag ens gör det, när jag misslyckats med en gröda blir jag mindre sugen på den. Synd, ifall allt som behövdes var bra fröer som hade passat mig och min jord bättre.

Impecta är ett familjeföretag som sålt fröer, odlingstillbehör och trädgårdsredskap i snart 50 år. De har tre sorters grönkål, dessutom palmkål, purpurkål och en massa andra kålsorter, samt kålnät för att skydda växterna från fjärilar och flugor.

Jag tänkte inte så här innan jag började odla. I våras köpte jag fröer på Europris, en norsk lågpriskedja med liknande utbud som svenska Rusta. Kända för att vara billiga, men inte butiken man går till för kvalitetens skull om man struntar i vad det kostar. Nu inser jag att inte heller priset skiljer så mycket, kanske ingenting. Impectas billigaste grönkål kan köpas för 33 kr/påse. Det är billigt!

Åter till mina morötter där uppe. Jag fick flera skottkärror fulla av härligt knapriga och smakrika morötter för några tior. En tia till hade inte gjort någon skillnad, det blir bara några ören per morot. Hade jag lagt en tia till på grönkål kanske jag hade kunnat skörda kål i ett halvår, nu blev det ingenting mer än en dyrköpt läxa att en misslyckad odlingssäsong tar ett helt år att reparera. Sparo handlar om sparsamhet, men främst om att handla klokt. Jag tror att kvaliteten per krona är hög hos Impecta.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Impecta Fröhandel, men åsikterna är mina.

Kaffestopp

Jag trodde inte att detta skulle hända, men jag har i stort sett slutat att dricka kaffe. Det sägs att världsmarknadspriset på kaffe har gått ner, men jag har inte märkt det i butik. Willys billigaste bryggkaffe kostar 95 kr/kilo.

Nu är det inte främst av ekonomiska skäl utan för att jag har hört många hävda goda hälsoeffekter, bl a bättre sömn och lägre vilopuls. Men ekonomin gör ju sitt till. Redan tidigare har jag dragit ner på kaffet som en sparåtgärd. Dumt att bälga i sig kaffe av ren slentrian, så då har jag minskat mängden kaffe i koppen. För ärligt talat märker jag nog ingen skillnad om jag fyller muggen till brädden eller stoppar på halva vägen. Jo, det slipper bli kallt.

Och så har jag druckit mer te. Varje morgon har jag druckit chaga-te för att jag tror att det är nyttigt. Det har jag oftast svept kallt eftersom det inte smakar så mycket, men nu har jag börjat värma det och dricka det istället för kaffe efter morgongröten. Och så dricker jag vanligt Earl Grey som jag köper på lösvikt, det blir mindre än hälften så dyrt som kaffe.

Men jag är inte absolutist. När jag får besök slår jag igång bryggaren och det känns konstigt att titta på när andra dricker kaffe, så då tar jag en centimeter att sippa på. Det kan jag göra annars också, bara för att jag gillar eftersmaken. Men totalt landar jag kanske på 1-2 deciliter i veckan, vilket jag tidigare översteg måndag morgon.

Om jag är tillbaka på vanlig konsumtion om ett par månader eller har fasat ut kaffet helt har jag ingen aning om. Det beror på om avhållsamheten ger önskad effekt och ifall jag saknar kaffet.

”Svenskar är usla på sjukanmälan”

Här är en nyhet som beskrivs som dålig, men som jag ser som positiv. Kan ni avgöra vem som har rätt?

Tonen sätts redan i ingressen där hemarbete beskrivs som en del av ett ”arbetsklimat”, som att det är något dåligt att fler kan jobba mer hemifrån och slippa bränna tid och pengar på att ta sig till ett kontor. Och vi jobbar inte bara hemifrån, vi jobbar när vi är sjuka.

Vad är problemet med det? Är man för sjuk för att jobba ska man såklart inte göra det, men man smittar ingen om man är själv och inte heller gör det något om man sitter och snörvlar framför datorn. Kanske behöver man pausa lite oftare, men det gör ju heller inget, förutsatt att man inte måste vara standby på heltid.

Min egen inställning till sjukdom är enkel. Det är inget kul att vara sjuk, men kan jag tjäna pengar när jag är det mår jag åtminstone inte sämre av det. När jag var anställd och jobbade själv nattetid på ett kontor försökte jag till och med jobba med maginfluensa, men till slut stod jag och kräktes över toan mer än jag satt vid datorn och då blev det ohållbart. Jag fick väcka min chef så fick han ta över vid 4-tiden på morgonen. Det var en dum jävel, så det kunde han gott ha.

Som företagare har jag aldrig sjukskrivit mig. Jag vet faktiskt inte ens hur det går till eller om det är möjligt. Måste jag jobba så gör jag det, vilar jag försöker jag jobba ikapp senare. Det ser jag inte som ett straff utan en konsekvens/del av flexibiliteten och den unnar jag gärna andra med. Men det gör inte ISS, allt är visst skit med detta.

”41 procent uppger att de arbetar trots sjukdom för att de inte vill förlora pengar.”

Vad är problemet med att de inte vill förlora pengar?

”Utöver att man jobbar fast man är sjuk så upplever var tionde svensk att de blir mer nedstämda av att jobba hemifrån”.

Gör inte det då! Världen är full av jobb där man kan eller till och med måste arbeta från en extern arbetsplats.

Jag kan jobba varsomhelst. Och bo.

Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt. ISS tycks se allt med hemarbete som dåligt, och som en röd tråd både i detta pressmeddelande och texter på deras hemsida är allt alltid värst för kvinnor. I detta fall för att de oftare utnyttjar möjligheten att jobba hemifrån med snuva. Jag ser verkligen inte problemet, men så är jag också ”usel på sjukanmälan”.

Folk som gör saker

Jag tycker mig se ett trendbrott, eller också umgås jag bara med rätt sorts människor. För några år sedan snackades det mycket om Youtubekanaler som alla hade det gemensamt att de inte gjorde något vettigt. Vi hade t ex hon med det jättekonstiga namnet Margaux Dietz som filmade när hennes son petade på ett blodigt fyllo, och en uppsjö av ”tuttlisor” som släpper kändisskvaller, marknadsför skit och gnäller över hur tufft livet är för just dem. Tolka inte detta sexistiskt, i den kategorin finns våp av bägge könen.

Själv tittar jag på biodlingsvideos för jag vill gärna lära mig saker, och nu tycker jag mig se att det blir fler kunskapskanaler och att dessa får större publik. Några svenska exempel:

Erik Grankvist

En ung kille som bygger timmerhus, ofta i ganska långa videos där han inte pratar överhuvudtaget. Det låter inte jättekommersiellt, men han har 1,4 miljoner prenumeranter och en av hans videos har fått 36 miljoner visningar! Det är lite mer än Äntligen hemma.

Erik Normark

En annan tystlåten Erik som campar året runt, paddlar kajak till en ö där han slår upp sitt tält och kokar kaffe över öppen eld. Han har sällan miljonpublik även om det händer, men uppemot hundratusen kan titta på hans campingturer och det tycker jag ändå är imponerande.

Nils Ögren

Yxsmide låter extremt smalt, men denne smed kom på att det var himla mycket lättare att sälja yxor med en Youtubekanal i ryggen. Nu kollar hundratusentals på videos med titlar som ”Traditional Folded Axes: An Introduction to Symmetrical Fold Technique”.

Kan det vara så att mänskligheten ledsnat på den aldrig sinande floden av förströelse och istället vill lära sig saker? Man kan hoppas, men samtidigt konstaterar jag att det är rätt få som själva bygger timmerhus, för att inte tala om att smida yxor. De flesta verka tycka att det är överkurs att ens byta däck på bilen. Som jag berättade i kommentarsfältet häromveckan såg nyligen ett reportage om en man i trettioårsåldern som köat i fyra timmar på att däckbytare skulle sätta på hans vinterdäck. Han tyckte det var segt att vänta, ”men det finns inget annat sätt”. Okej...