Investera tio procent av nettolönen på
börsen. Det är ett råd man läser här och där. Men räcker det? Nej,
inte om målet är att bli ekonomiskt oberoende och du inte tänkt
vidta någon annan åtgärd.
Jag har i vanlig ordning några
invändningar. Tio procent kanske inte räcker så långt, men
någonstans måste man ju börja och jag tror att anledningen till
rådet är att de flesta skulle kunna klara av tio procents sparkvot,
på samma sätt som att kyrkan en gång i tiden krävde sitt ”tionde”. Vore rådet att spara halva
lönen är risken överhängande att det istället blev noll.
Har man kommit igång med att spara
tio procent kanske man istället upptäcker att det skulle gå att utöka till
femton. De flesta får högre lön genom livet och det är heller
ingen naturlag att öka sina utgifter i samma takt, så då kanske
man kan öka procentsatsen successivt, samtidigt som det blir mer i
kronor och ören.
Vidare är det inte poänglöst att
spara pengar även om det inte skulle resultera i fullständig
ekonomisk frihet. För de allra flesta betyder de där första
kronornas sparande mer för välbefinnandet än senare sparande. För
den som helt saknar buffert ger det en otroligt bra känsla att komma
upp i hundratusen, och det vore väl idiotiskt att inte ens försöka
det bara för att det kanske aldrig kommer att bli flera miljoner.
”Började med tio procent, sedan rullade det på...”
Dessutom vet man ju inte det när man
börjar spara. Hur många vet i tidig ålder hur deras ekonomiska
resa kommer att se ut fram till pensionen? För egen del hade jag
aldrig gissat rätt om jag vart femte år fått frågan ”Hur ser
din ekonomi ut om fem år?”. Ibland har det gått bättre, ibland
sämre. Någon har gett mig affärsförslag som på pappret inte
verkade så fantastiska, men som blev det, och vissa börsår har
varit helt sanslösa.
Det sägs att ingen ligger på
dödsbädden och tänker att de borde ha jobbat mer. Det kan stämma,
men jag har heller aldrig träffat någon som ångrat att de kommit
igång med ett sparande eller tänkt att de borde ha börjat senare
och sparat lite mindre.
Igår köpte jag 230 gram färdig pajdeg för 27 kr. Skämdes och tänkte på dig då Sparo.
SvaraRaderaÄndå lite bra att du har vett att skämmas ;-)
RaderaAtt spara 10% borde de flesta kunna göra. Att spara 50% är betydligt svårare och ibland omöjligt för de som har lägre inkomster. Det kanske går om man har två inkomster och inga barn.
SvaraRaderaOm du får ut 100 000 efter skatt är det lätt att spara hälften. Om du bara får ut 20 000 efter skatt och bor ensam blir det svårare.
Ja, det går att dra ner på transport, klädinköp, prenumerationer, utekvällar/fika och annat. Men man måste betala boende (inklusive el, försäkringar etc.) och mat.
50 procent har jag stor förståelse för är snudd på omöjligt för de flesta, särskilt att göra det i ett steg. Och även om det går snabbare att spara ihop en förmögenhet ju hårdare man sparar tycker jag heller inte att det behövs för att det ska göra skillnad. Inte ens 10, kan man spara ett par hundralappar är det alltid en början.
RaderaSjälv tränar jag styrkelyft, är +60 och lyfter 2 ggr min kroppsvikt, tog ett bra tag att komma dit. Jag skulle aldrig råda en nybörjare att starta på den vikten, det skulle gå illa. Samma sak med nästan allt annat egentligen, ta det lite lugnt i början och se vart det leder. Till och med 10% sparande kan nog vara för mycket om man inte sparat tidigare, starta lugnt och öka sakta.
SvaraRaderaVänligen, sjodan.
Nej, då bryter man antagligen ryggen och så var den lyft-/sparkarriären över. Jag hör ganska ofta om folk som börjar gå på gym fem gånger i veckan "för att se resultat" och jag tänker att det enda resultatet det kommer att ge är att du lägger av inom någon månad. Hittills har jag fått rätt.
RaderaJag fick syn på det här för en tid sedan, tyckte det var ett bra sätt att tänka - att inte konsumera hela lönen. För min del går allt med religion bort, men tycker principen är bra. För livet handlar om så mycket mer än om pengar.
SvaraRaderahttps://www.anna-forsberg.se/judarnas-fem-burkar/
Så jag tänker ungefär som Sparo, att ett litet sparande är bättre än inget. Sedan har jag levt såpass länge att jag hunnit uppleva att livet minsann inte alltid blir som man trodde när man var ung och naiv.
Efter examen, äktenskap och tre barn hade min första man och jag tankar på att pensionera oss i Spanien. Då kunde vi inte föreställa oss annat än att det skulle bli som vi önskade.
Men mannen dog ung, jag blev ensam försörjare och tackade min lyckliga stjärna för ett bra jobb. Idag lever jag ensam med utflugna barn. Så nu borde jag vara fri att flytta vart jag vill men har insett att jag blir kvar där jag är.
När vi var unga tänkte vi aldrig på att vår önskning om flytt till ett annat land byggde på att både vi själva och våra nära klarade att besöka varandra. Idag väljer jag att vara nära både min gamla mor och en dotter med funktionsnedsättning.
/Annette
Intressant upplägg med burkarna, men jag ser en del problem. De hade nog funkat bättre med kontanter, och även en kontantivrare som jag har den absoluta majoriteten pengar i digital form. Och så tänker jag mig att det blir en hel del gränsfall, t ex mellan sparande och investeringar eller gemenskap och spenderande. Så vet man kanske inte på förhand vad det blir av varje krona. Men jag gillar idén med aktiv fördelning. Det största problemet för folk med dålig ekonomi tror jag är att de inte planerar, pengarna bara hamnar någonstans för att det var det hålet som dök upp i samband med att inkomsten gjorde det. Således handlar folk t ex mer skit strax efter löning.
RaderaJa, livet tar sina egna vägar. Och när någon andas kritik mot landet de lever i får de inte sällan svar att flytta då, om det nu är så dåligt. Men föräldrar, barn och andra kopplingar gör det inte alltid så lätt att dra upp bopålarna och dra vidare.
Jag tillhör de som blir trött på att höra alla som gnäller på Sverige men ändå bor kvar. Väljer du att bo kvar, på grund av anhöriga eller annat, har du gjort ett aktivt val. För din egen och din omgivnings skull, försök att fokusera på det som är positivt om du ändå inte tänker emigrera.
SvaraRaderaJag håller med dig till en viss del. Jag har pratat med en del som låter som att de ska packa i morgon (lite grann som Jonas Karlssons karaktär i Hammarkullen, som är en bänkalkis som i flera års tid rabblat tider för Stockholmståget och sagt att han ska åka, men aldrig kommer iväg) och det är såklart tröttsamt om de aldrig tänker åka. En avlägsen bekant snackade till och med sitt företags avdelning i ett annat land om han kunde åka dit och få göra samma sak som i Sverige. Visst, inga problem, du är välkommen - men inte åkte han. Jag vet inte om han hade hoppats att de skulle säga nej, eller om han verkligen trodde att han ville.
RaderaSamtidigt kan man ju klaga på något för att man hoppas att det ska bli bättre, och är man inte nöjd med landet man bor i förstår jag det hoppet.
Jag tycker Squirrel har rätt. 10 procent "förbättrar pensionen". För att bli "ekonomiskt fri" krävs 50 procent sparkvot av en genomsnittlig arbetsinkomst. Sedan är det upp till var och en att svara på Squirrels fråga. Om tillräckligt många försöker bli ekonomiskt fria kommer marknadskrafterna eller politikerna hindra det. Sysselsättningsgraden är redan för låg.
SvaraRaderaTom-Hjördis
Mycket få kommer att rivstarta med 50 procents sparkvot. Bättre att börja med tio och se om det funkar och kanske går att utöka.
Radera"Tillräckligt många" kommer aldrig att göra det. Det är den ständiga "hur skulle det se ut om alla"-frågan. Alla kommer inte nå FIRE, alla kineser kommer inte hoppa på samma gång...
"alla kineser kommer inte hoppa på samma gång..."
RaderaOch även om de hoppade på samma gång så skulle det inte hända något mer än att ovanligt många stukade foten samtidigt.
https://www.bbc.co.uk/teach/class-clips-video/articles/zk638xs
Tom-Hjördis
Det gäller att anpassa sitt sparande efter de förutsättningar man har i olika skeden i livet.En bra grundregel är att om man har 100% i inkomster så ser man till att hålla utgifterna till under 80% av inkomsterna och då kan man spara 10-20%.Jag har sparat allt från 0% under många år och allt mellan 0% till ca 60-65% som jag gör för tillfället sparar av min pensionen på börsen(I år tar jag ut väldigt mycket i pension då jag vill minska mina beskattningsbara inkomster om det blir en rödgrön regering efter valet 2026!!)Jag spenderar även en hel del pengar på resor och god mat då jag snart fyller 60 år och jag vill alltid ha pengar idag, imorgon och även i framtiden, men pengar är till för att användas inte bara läggas på hög.Jag har varit fattig, medelinkomsttagare och haft god ekonomi i olika skeden i livet och nu är det full fart att "skörda frukterna" av mitt mitt arbete då jag oftast arbetade ca 60-70 tim/vecka genom större delen av mitt arbetsliv.Det gjorde att jag hade råd att köpa mig fri från ett arbetsliv som jag inte längre ville vara delaktig i redan 2018 när jag var 52 år.Jag fortsätter att spara tills jag är 65 år utan att försaka något då jag bara sparar pengar som jag inte saknar och det tänket har jag haft genom hela livet.Efter att jag har fyllt 65 år så återinvesterar jag enbart utdelning så det blir inga nya pengar in på börsen från min pension.Jag kommer att spendera allt mer pengar när jag är 65 år och se till att nästa generation (barnen) också får glädje av mina pengar innan de blir allt för gamla för man har mer glädje av mycket pengar när man är 40 år än när man är 70 år skulle jag tro....Ha en trevlig dag!
SvaraRaderaMvh Peter Jansson
OM det blir en rödgrön regering? Jag har visserligen haft fel förr, men det känns bergbombis.
RaderaJa, det ser lika mörkt ut för Tidöpartierna som på Kameruns avbytarbänk. Vad som inte är lika bergbombis är om S+V+MP får egen majoritet eller om de blir beroende av C.
RaderaTom-Hjördis
Jag får ut ca 33 000
SvaraRaderaSparar direkt 12 000 på börsen, sen lever jag som alla andra, den 24 sparar jag det som finns kvar på kontot på börsen också.
Bor i hus, inga lån, inga barn, betalda bilar.
Ett bra tips är att inte skaffa en partner med massa problem, skaffa en som kan lyfta dig ist
Eller ingen partner alls :-). När jag har haft anställningar svämmar lönekontot lätt över.
RaderaEn viktig aspekt är vilka kostnader man drar på sig. Jag tar mig till jobbet, antingen med cykel eller kommunalt, men jag har kollegor som kör leasade bilar med månadskostnader över 10 000 kr. Jag tar i princip alltid med mig matlåda till kontoret medan många kollegor äter ute flera gånger i veckan. Många "små" beslut som dessa gör det möjligt att spara betydligt mer än 10% av nettolönen. Självklart, alla har olika förutsättningar men oavsett det så tror jag att många kan spara mer än vad de tror.
SvaraRadera