Dåligt med flit?

Jag gillar inte gamla grejer bara för att det kostar pengar att köpa nytt. Det är också bökigt att handla. Min mobil är fem år och min dator över tio. Förr eller senare måste de bytas ut. När jag först svurit en stund över att de börjat fungera sämre ska jag inleda processen med att köpa nytt. Sedan ska jag försöka tanka över informationen till nya enheter och svära över de nya innan jag lärt mig dem.

Det här kostar både pengar och tid, men framförallt energi. Därför tycker jag att det är guld värt med saker som funkar. Det är inte bara jag som upplever att riktigt kvalitet blir allt ovanligare. Det är nästan som att saker numera byggs för att gå sönder. Det leder mig till ett tips jag fick från Antje om en kampanj från norska Forbrukerrådet, som ungefär går att jämföra med svenska Konsumentverket.

Vi misstänker nog lite till mans att det finns en plan bakom från företagens sida. Att det finns en plan bakom att saker funkar dåligt, även om det är lite extremt att ta extra betalt för att kunna använda bromsen i bilen. Men vem vet, kanske även Döden är inblandad:

Enshittification är sedan några år tillbaka ett officiellt ord i engelska språket. Vad kan vi då göra åt det? Det är svårt att föra krig mot så starka krafter, men vi kan åtminstone försöka att köpa kvalitet. När det gäller telefonen och datorn har jag nog bara haft tur, men ibland gör jag aktiva val. Min Moser hårtrimmer är som ny efter sex år, därför svider det inte så mycket att den var dyr i inköp.

När kaffebryggaren behövde bytas ut nyligen grävde jag extra djupt i fickan och köpte en lite dyrare Braun eftersom mina tidigare Braun-bryggare hållit i decennier, istället för att köpa en lågpriskedjemärkt bryggare för 129 kr.

Så jag försöker få ”gråta en gång” genom att köpa kvalitet, men jag är inte ofelbar utan gör ett och annat dumsnålt inköp. Dessutom går det inte att helt värja sig när hela världen tycks kämpa för att allt ska bli lite sämre och lite mindre hållbart och vi konsumenter som regel tiger och betalar.